Gotland Whisky- Tjaukle

Att analysera aromer och smaker är ett utforskande jag inte kan få riktigt nog av; ett nöjesfullt tidsfördriv av ren och skär njutning. I samband med mina studier på Grythyttan har jag på sistone förvärvat nya kunskaper då jag haft möjlighet att utforska en stor variation av drycker. Whisky är det som jag alltid kommer tillbaka till då det är magiskt i avseende att analysera med oändliga nyanser i såväl doft som smak tack vare dess stora komplexitet. Ännu bättre tycker jag förstås att det är att göra detta utforskande tillsammans med andra, på provningar och med whiskysällskap, då det helt enkelt ger en större och mer minnesvärd upplevelse. Men bäst av allt är nog ändå att besöka destillerier och möta dem stolta producenterna på plats för att ta del av deras kunskaper och kreativa glöd.
 Att resa till olika platser för att besöka destillerier innebär dock att man måste avsätta resurser som gemene människa oftast inte har ett överflöd av; såsom ekonomiska medel och dyrbar tid. Personligen finns det oändligt med platser och destillerier jag skulle vilja hälsa på, dessvärre sätter ovanstående resurser samt min ständigt närvarande klimatångest ofta stopp för mina önskningar.

Isle of Lime i härlir solbjärga u ljum sunne i ladingeteid

Likt för andra whiskydyrkande människor har Skottland blivit ett resmål som även jag återkommande återvänder till. Från början var det främst fascinationen för whisky som förde mig dit medan det numer även finns andra saker som hägrar såsom den förtrollande naturen, fascinerade historien samt alla tusentals vackra vyer över hedar, berg och hav som jag omöjligen kan titta mig mätt på. För att få ro i kroppen behöver jag ständigt ha något att se fram emot därför är det med stor glädje jag bor i ett land där både intresset för whisky och whiskyproduktion expanderar med rasande fart; något som innebär att jag både kan stilla min längtan samt fortsätta mitt utforskande på hemmaplan. Av mitt sverigeturnerande har jag insett att den kunskapsnivå våra inhemska producenter besitter är imponerande hög. Att jag dessutom, som en tydlig röd tråd, kan se ett starkt miljötänk samt en stolthet för det lokalt förankrade är faktorer som enligt mig är värda att främja och stötta så mycket det bara går. 

Nyligen besökte jag en av våra inhemska producenter i öst vars produkter kan tituleras som helt ekologisk Gotch. Det är givetvis Gotland whisky jag pratar om, ett destilleri som ligger i Roma sockerbruks gamla industrilokal med anor från 1800-talet. Gotland whisky som företag grundades redan 2004 och har, tack vare stort engagemang från 2200 aktieägare, rustats upp utan att belåna några som helst medel. För att hålla sin principfasta ställning om att inte låna pengar från vare sig banker eller finansinstitut skulle det dröja ända till maj 2012 innan man kunde destillera dem första efterlängtade dropparna.

2012 var det premiär att destillera dem första dropparna i dem
två handkackade pannorna EMIL och ELSI.
Spegelvänder du pannornas namn finner du namnet
på whiskyn som produceras av destillatet.

En annan princip som Gotland Whisky hållit hårt på fram tills alldeles nyligen har varit möjlighet till fatägarskap. Man har alltså inte använt sig av den metod som så många andra destillerier valt att göra genom att erbjuda fatägarskap till allmänheten och på så vis bringat inströmning i kassan. Men för cirka ett år sedan erbjöds aktieägare en unik möjlighet att bli ägare av ett alldeles eget fat, och inte vilket fat som helst utan ett specialbyggt sådant vid namn LAUP. En Laup är ett gammalt gutniskt rymdmått. Dialektalt förekommer även variationer såsom loop, lop, laupur och laupar. En Laup motsvarar ¼ tunnar, 8 kappar eller 15 st ¾ kannor varav en kanna motsvarar 2,62 liter vilket med andra ord innebär att en Laup rymmer 41,25 liter. Laup:arna är tillverkad av Sveriges enda tunnbindare Johan Thorslund och en kul anekdot är att den målmedvetne Johan spenderade en vecka under sin ungdom på Gotland för att lära sig grunderna inom tunnbindning hos en man som hette Karl Lindbom.

Det limiterade antalet Laup:ar tog slut iett nafs
och ligger idag och vilar på rad
i destilleriets specialbyggda hyllsystem
som Gotland Whisky själva uppfunit
och tagit patent på.

I ett soligt Visby blev jag upplockad av destilleriets marknadschef Björn Pettersson. Tillsammans åkte vi för att titta på vattenkällan Tjaukle Käldu som ligger alldeles intill destilleriet; en fantastiskt vacker plats i praktfull grönska som jag kan tänka mig lockar ett och annat kärlekspar till sig just denna årstid. Gotland Whisky har än så länge lanserat fem stycken buteljeringar där tre av dem reserverats för trogna aktieägare. Övriga två buteljeringar har varit publika och vi pratar om namnen, Roma och Midaik, som jag skymtat längs vägen. Björn berättar att de valt att namnge sina buteljeringar med inspiration från fysiska platser på Gotland såsom den första publika utgåvan, Roma, som fått sitt namn av den ort som utgör platsen för destilleriet. ”Det gamla sockerbruket i Roma” som det sägs i folkmun men ska man vara petig ligger det egentligen i Björke, tillägger Björn. Hur som helst har byggnaden dem senaste åren genomgått stora omrenoveringar för att motsvara dem krav som ställs på ett modernt destilleri idag. På en och samma plats sker mäskning, jäsning, destillering, lagring och buteljering medan mältning av det lokalt och ekologiskt odlade kornet sker på Sigdes gård i Ronnehamn som därefter torvröks nio timmar i Omberg.

Den andra publika utgåvan, Midaik, lanserades 1 juni 2018 och fick
sitt namn efter en plats med två stora ekar.
Dem 900 år gamla ekarna är ett populärt utflyktsmål
och namnet betyder ungefär "halvvägseken",
vilket skulle kunna bero på att det ligger mellan dem två
orterna Buttle och Garda.

På Gotland finns verkligen oceaner av vackra platser som kan komma att ge namn och inspiration till många framtida buteljeringar. Den 3 juni lanseras det nyaste tillskottet Tjaukle vilket kommer bli den tredje publika utgåvan i en upplaga på 14 000 flaskor. Isle of Lime Tjaukle har fått sitt namn efter den vackra vattenkälla som ligger mellan Vänge och Viklau där namnet bestämdes efter en offentlig insamling av namnförslag. Whiskyn är buteljerad med en alkoholvolym på 46,5 % och har lagrats på fat av ny amerikansk ek samt firstfill bourbon. Det trettiotal fat som valts ut för denna buteljering utgör en genomsnittlig ålder på minst 4 år och priset för att förvärva en flaska kommer landa på 494 kronor. För mer information rekommenderar jag att besöka destilleriets egen hemsida som generöst bjuder på detaljer lätta att nörda ned sig i. Om du möjligtvis är intresserad av att ta del av min personliga upplevelse av deras nykomling kan du läsa vidare för här kommer mina doft och smaknoteringar:

Doftbilden upplevs ungdomlig i allra högsta grad, men det finns ändå en tydlig fatkaraktär och synnerligen välutvecklad kryddighet. Maltsöta toner med lätt torvrök samsas med elegant inslag av blommig honung, ljung, kokosdoftande ärttörne och varm ingefära. Finner även toner av mandel och vanilj samt fruktiga nyanser av päron och apelsinskal. Det kryddiga intrycket av kryddpeppar, kummin och muskotnöt upplevs livligt pigga och får mig att jubla inombords av välbehag. Med vatten utvecklas doftbilden då jag upplever att det framträder toner av kanderade nötter, kolabönor, rostade mandelflarn och mandelbiskvi. Och visst tycker jag mig även finna ett litet uns av grillad persika, enbär och fräsch eukalyptus.

Smakmässigt finner jag denna whisky hålla en härlig balans mellan sött och kryddigt. Den inleds med en lätt ton av ungt gräs som snabbt ändrar skepnad till en kombination av söt timjanshonung och tydlig maltsötma. Fruktigt inslag av gyllengula äpplen och tropisk ananas funkar utmärkt till det aromatiska inslaget av muskot och kryddig vanilj. Torvröken finns hela tiden närvarande även om den upplevs tämligen diskret och blommig. I eftersmak tycks det torvröken växa sig starkare och i avslut stannar en sötkryddig barbequerök kvar tillsammans gula plommon, pudrig vanilj och muskot.

Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse

Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även vackraste destillerier; nämligen High Coast distillery. För många förknippas detta destilleri fortfarande mer med namnet Box, vilket beror på att det rätt nyligen bytt namn på grund av den varumärkeskonflikt som uppstod med det internationella whiskyföretaget och oberoende buteljeraren Compass Box (mer om det kan du läsa här och här). Inuti den vackra röda tegelbyggnaden, som mellan 1912-1924  fungerade som kraftverk, pågår idag ett ständigt utforskande för att tillverka den bästa möjliga maltwhiskyn.

Trots sin ungdom har destilleriet i lilla Bjärtrå sedan starten i november 2010 blivit
väletablerad både här i Sverige men också ute på den internationella marknaden.

Förutom att jag imponeras av den högkvalitativa whisky som tillverkas på High Coast distillery ser jag också  väldigt mycket upp till de människor som arbetar med varumärket på ett eller annat sätt. Detta eftersom dem gärna och ofta delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra, oavsett om de arbetar i driften av destilleriet, anordnar provningar eller arbetar med försäljning och marknadsföring på någon av landets alla dryckesmässor. Sedan 2011 har man även anordnat Sveriges (och kanske till och med världens) mest omfattande och ingående utbildning för whiskyentusiaster. Många akademideltagare har passerat sedan dess, närmare bestämt cirka 160 stycken. Jag har själv väntat och längtat i vad som upplevs som en evighet för att få vara en sån där lycklig kandidat, och ja till viss del även tjatat enligt min fru. På den informationsrika hemsidan har det angående akademin stått still sedan 2016 och ju mer tid som gått desto mindre hoppfull har jag varit på att det någonsin skulle komma att bli något fler tillfälle.



Drömmen om att delta på Box whiskyakademi har känts än mer avlägsen med tanke på den stora expansion destilleriet genomfört de senaste åren. Förutom varumärkesbyte och namnbyte på destilleriet togs den nya buteljeringsanläggningen i fullt bruk i januari och produktionsanläggningen har expanderat med två nya pannor samt sju nya jäskar.

Varje vecka levereras 25 ton malt till High Coast destilleri. Kapacitet efter expansion är 14 batcher per vecka men i nuläget görs tio batcher per vecka. En batch= en malning, en mäskning, en jäsning och en destillering. Varje batch får sitt eget batchnummer vilket gör att det alltid går att spåra alla komponenter i produktion.

Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar det heta, vilket jag också är beredd att hålla med om. Tillfället kom till slut då det var min tur att stoltsera som akademideltagare under en hel vecka, men inte på Box akademi utan istället blev det den allra första High Coast akademin. Hela denna vecka har för mig varit en fantastisk upplevelse på så många sätt; dels för att jag fått möjlighet att utveckla mina kunskaper genom att omvandla det teoretiska till att praktiskt få utföra de olika moment som ingår i den ädla konsten att producera maltwhisky. Men det var också en ynnest att få hänga med destillerichef Roger Melander och produktionsledare Leif Skoglund som på ett mycket ingående sätt förklarat saker och ting i produktionen, vad som händer, varför det händer samt vilken betydelse det har för det slutliga resultatet.  



Att gå whiskyakademin just efter att jag avslutat den kurs inom dryckeskunskaper
jag studerat på Örebro Universitet var verkligen det bästa tillfället jag
kunnat få. Det var med andra ord ett tillfälle väl värt all väntan!

Malning, mältning och jäsning

Självklart var jag inte ensam deltagare på akademin, upplevelsen delade jag nämligen med mina tre nyfunna vänner Stefan Lidin, Håkan Gustafsson och Morten Michelsen. Parvis fick vi arbeta i produktion med allt från malning, mäskning och jäsning till destillation, fyllning av fat och buteljering. En lärdom jag tar med mig efter att handfast fått delta i varje del av tillverkningsprocessen är betydelsen av att hela tiden "ligga steget före", då varje moment påverkar nästa steg i tillverkningsprocessen. Genom att ligga steget före är det möjligt att sätta sin egen prägel på det man gör och påverka det som påverkas kan för att slutligen få den råsprit man strävar efter att få. En sådan sak är exempelvis att desto färskare den nykrossade malten är desto större karaktär ger det till vört, mäsk och råsprit; därför är det viktigt att man inför inmäskning maler rätt mängd malt och på High Coast distillery innebär en batch mald malt ca 1250 kg. En annan viktig komponent är hur mäskningen blandas i mäsktunnan samt på vilket sätt maltbädden bearbetas då det i sin tur påverkar jäsning samt vilka aromer och smaker det kommer att bli på såväl råsprit som destillat.

Mäsktunnan på High Coast distillery är en semi lauter som mäter 290 centimeter i diameter och har en kapacitet på ca 1,5 ton. Mäskkaret har två bottnar varav den understa som kallas för verklig botten lutar vagt mot utloppet medan den övre botten som kallas för falskbotten har som uppgift att hålla uppe maltbädden men ändå låta vattnet passera igenom silhålen.

En annan komponent i tillverkningsprocessen det går att styra vilken typ av råsprit vi kommer få är jäsningen. I jäskaret påverkas nämligen mycket vad gäller smak och karaktär då såväl jästid som val av jäst har betydelse för vilken typ av råsprit det kommer att bli.  På High Coast distillery har man idag sju stycken jäskar av rostfritt stål, samtliga utrustade med kylkragar för möjlighet att styra temperatur samt med konformade bottnar vilket vanligtvis används vid öltillverkning. Vid en batch fylls ett jäskar med ca 7000 liter klar vört, en fransk jäst vid namn Fermentis tillsätts och efter ca 82,5 timmar har den söta vörten förvandlats till en fruktig mäsk redo att destilleras.

Under jäsningsprocessen omvandlas förjäsbart socker till alkohol, en process som tar lite drygt två dygn. Vissa destillerier såsom High Coast väljer dock att jäsa längre vilket beror på att en längre jästid innebär fler smakämnen med mer fruktiga estrar på grund av den malolaktiska jäsning som uppstår.

 

 För att kunna styra över smakutvecklingen är
det mycket viktigt att all utrustning är ren.
Jästankarna rengörs därför alltid mycket
noggrant efter varje jäsning.

Att få arbeta en hel dag med fokus på enbart malning, mäskning och jäsning var förvånansvärt kul men framförallt var det mycket lärorikt. Då dagen närmade sig sitt slut önskade jag att den där heldagen åtminstone var ett par veckor lång eftersom det finns så oerhört många detaljer att sätta sig in i; såsom att en för fint krossad malt kan sätta stopp för hela mäskningsprocessen och skapa en rejäl oreda, att mashing machine vars uppgift är att mata in maltkross med hett vatten i mäskkaret har smeknamnet ”näsan”, att mäskkaret har två bottnar samt att det tredje vattnet från mäskning används som första vatten till nästa inmäskning- ett vatten man försöker hålla runt 73 grader för att kompensera för maltkrossets lägre temperatur då målet är att nå ca 63 grader på blandningen i mäskkaret. Ja detaljerna är verkligen oändligt många och akademin har fått mig att inse att det finns hur mycket som helst att lära sig mer om. I ett av de många samtal med Roger Melander, som enligt mig är som ett levande lexikon, menar även han att det aldrig går att bli fullärd. Ju mer man lär sig desto mer upptäcker man att det finns att lära sig om.  

 Vatten är en mycket viktig faktor vid whiskyframställning, både vad gäller produktion och nedkylning. Ett problem för många destillerier är brist på vatten med tillräckligt kylande egenskaper. Detta gäller inte för High Coast som har Ångermanälven alldeles bredvid sig där det varje sekund passerar 485 kubikmeter kristallklart vatten.

Destillering

Näst sista akademidagen var för mig en magisk upplevelse. Då fick jag nämligen omges av de majestätiska kopparpannorna och praktisera som destillatör; en uppgift jag var var sådär fånigt förväntansfull inför men också lite nervös, jag menar tänk vad pinsamt om jag skulle råka köra lågvinspannan för hårt så den skummar över och skapar ett raklödderkaos i hela destilleriet.

Sedan sommarens ombyggnation finns numer dubbel uppsättning av lågvinspannor och spritpannor, vilket passade ypperligt då vi på akademin kunde köra varsitt par åt gången. Som destillatör var det mycket att hålla uppsikt över men det dröjde inte länge förrän jag började känna mig varm i kläderna och kunde börja fokusera på min uppgift.   

 På High Coast strävar destillerichef Roger Melander efter att skapa en så ren sprit som möjligt. Därför kör man en långsam destillering med mycket kopparkontakt vilket optimerar spritens kvalitet. Samtliga destillationspannor är tillverkade i Speyside av tillverkaren Forsyths, ett kopparslageri som försett whiskyindustrin med utrustning sedan slutet av 1800-talet. De traditionella lågvinspannorna rymmer ca 3 900 liter vardera medan spritpannorna
är försedd med kokboll och rymmer ca 2 580 liter var.



Att utforska hjärtat (den del av spriten som man plockar ut för att använda) var sensoriskt mycket lärorikt och jag blev överraskad av de stora skillnader jag kunde känna.


Jag och min akademikollega Håkan destillerade ett orökigt recept och vid hjärtats början fann jag mycket fruktiga nyanser av citrus såsom söt lime och apelsin men även en mycket söt och tydligt maltig ton. Desto längre in på hjärtat vi kom fann jag mer och mer toner av bröd, läder samt något bittert och metalliskt.

Ek och fatlagring

En av dagarna på akademin var det fullt fokus på ek och fatlagring med gediget teoripass med Roger samt praktiskt arbete med fatfyllning, fathantering och buteljering. Bäst av allt var förstås den ”lilla” tur magister Melander tog med oss på i lagerhuset, ett minne jag kommer bära med mig undr lång tid framöver. En annan upplevelse jag sent kommer att glömma var åkturen upp till det fat Sinnen och Nyanser fyllde i samband med sommarens whiskyfestival. Då fatet ligger längst upp i lagerhuset fick jag lifta med Peter Söderlind på truck vilket var en svindlande upplevelse.



Det finns få saker som är så njutbart som att kliva in i ett kyligt lagerhus. Den där speciella doften som uppstår från lagring och trä som skapar ljuvliga känslor av magi och förväntan.  



En stolt och glad fatägare

Som den livsnjutare jag är får jag nog erkänna att vistelsen på fantastiska Länsmansgården ändå var den allra bästa upplevelsen av dem alla. Det är få ställen utanför det egna hemmet som känns så trivsamt som just Länsmansgården i Lugnvik vilket drivs av det gästvänliga paret Agneta och Anders Jonasson. Här togs vi om hand med vana whiskyhänder, njöt av delikata middagar och spännande whiskyprovningar varje kväll.


En av alla magiska stunder på Länsmansgården.
En plats jag ivrigt längtar tillbaka till och  som jag
varmt rekommenderar att göra ett besök på.
Visste du förresten att Länsmansgården
även är ett av landets Ardbegkonsulat?

Avslutningsvis vill jag säga att jag är enormt tacksam och lycklig att jag fick möjlighet och plats att delta på High Coast whiskyakademi. Det var en intensiv vecka full av intryck och upplevelser som  kommer ta lång tid att bearbeta.
Tack snälla, jag önskar innerligt att jag kunde göra om allt igen!

 

Goda whiskys från Goa

När jag tänker på Indien tänker jag på heliga kossor, dansanta Bollywoodfilmer, lotusblommor, sarier, förunderliga doftblandningar och de allra vackraste leendena i världen. Men Indien är förstås oändligt mycket mer än så. Det är framförallt ett land fullt av intryck som inte lämnar någon oberörd, motsatser i form av stora klasskillnader och ett samhälle väldigt annorlunda från den organiserade världen i Europa. Som det folkrikaste landet näst efter Kina, med hundratals språk och tusentals dialekter är Indien vad man skulle kunna kalla för ”de stora kontrasternas land”.

Fram till 15 augusti 1947 var Indien en brittisk koloni, vilket bland annat ger förklaring till varför en så stor andel indier lever i Storbritannien, att de flesta britter sörplar indiskt te samt att det engelska språket är ett av de officiella i Indien. De båda länderna har på många sätt influerat varandra, vilket i allra högsta grad även gäller whisky. Det måhända att Indien inte är det första land som associeras till när man pratar om whisky och för tiotalet år sedan var indisk whisky något människor lite elakt skämtade om. Idag anses Indien ur flera avseenden vara ett av världens mest intressanta whiskyländer. Trots att det förekommer totalförbud mot alkohol i vissa delstater (såsom turisttäta Kerala och den nordöstliga provinsen Bihar) är Indien i samma veva det land som volymmässigt dominerar whiskyvärlden.

Den whisky som framställs vid de indiska destillerierna är främst melasswhisky, vilket beror på brist av korn men gedigen tillgång till sockerrör. Efter självständigheten växte en inhemsk whiskyindustri fram där man gladeligen struntade i skotska seder och lagar. Med ett annat klimat än det brittiska har den whisky som tillverkas i Indien även ett annat användningsområde, nämligen som ingrediens i svalkande drinkar. Numer är Indien ett etablerat maltwhiskyland att räkna med och tillverkning pågår för fullt. Först ut att ruska om den traditionella whiskyvärlden var indiska Amrut och det upplevdes då som något häpnadsväckande att en whisky trots sådan ung ålder kunde hålla så fantastisk kvalitet. Ett annat exempel är giganten John Distilleries som just nu tar världen med storm med sin populära whisky Paul John, namngivet efter destilleriets grundare Paul P. John.
John Distilleries är ett ungt företag som vuxit med raketfart och kvalar idag in som ett av världens tio största dryckesbolag. Portfolion med varumärken är gedigen och består av allt från rom och brandy till whisky och vin. Med stor passion för maltwhisky startade den målmedvetna grundaren igång det destilleri som framställer Paul John i Indiens minsta delstat Goa. På plats i Goa sker mältning helt under egen kontroll av det sexradiga kornet man tar från odlingar på Himalayas sydsluttning. Man har lagt ner stor möda och tid för att finna ett perfekt källvatten, medan man däremot valt att importera torv från Skottland. Destillation sker i indisktillverkade potstills och Paul John tillverkas med både rökig och orökig recept.

Då och då lanseras mindre upplagor av särskilt utvalda fat, annars buteljerar man i två olika serier vilka heter Flagship och Select Cask. En nyhet är att Paul John kommer göra en ny satsning för den svenska marknaden och tack vare Symposion har jag haft möjlighet att utforska varumärket lite närmre. Tidigare representerades Paul John av Göteborgsbaserade Whiskytaste men från och med den 11 juni är Symposion ansvarig för distributionen i Sverige och totalt handlar det om sex utgåvor som kommer lanseras, varav en är en rökig  single cask.

Flagship- serien består av tre stycken utgåvor vilka är Brilliance som består av ett helt orökigt recept, Edited som är lite rökig och Bold som är kraftigt rökig. Gemensamt för alla tre är att de buteljerats med en alkoholvolym på 46% samt att de låga prislapparna ger mycket valuta för pengarna. Här nedanför presenterar jag  just denna trio med egna doft och smaknoteringar. Jag passar även på att ge smakrika tips då jag i mitt utforskande kommit i kontakt med en för mig ny personlighet som heter Shatbhi Basu. Trots de stora utmaningar det inneburit att göra karriär i ett mansdominerande yrke i ett kvinnoförtryckande land är Basu idag Indiens första professionella kvinnliga bartender. Och som att det inte vore nog med det så är hon även brand ambassador för indisk whisky i USA samt driver en egen bartenderakademi som heter STIR.

Brilliance kommer kosta 579 kronor och är verkligen en riktig fruktbomb. En för mig perfekt sommarwhisky att njuta av innan middagen - som den är i all sin enkelhet eller som ingrediens i en trevlig whiskycocktail. Brilliance bjuder i doft på en hel del söta vaniljkolatoner. Samtidigt upplever jag den kryddig och blommig med nyanser av doftpelargon och hibiskus samt grönt färskt gräs som nästan påminner om krispiga ärtskott. En mycket trevlig doftbild som även bjuder på toner av sockriga ingefärsgodisar tillsammans med en gnutta teetreeolja och mynta. Smaken är honungssöt med inslag av tropiska frukter såsom granatäpplekärnor, päron och ananas. Vidare finner jag även toner av kokos och vaniljkola. Ett sött avslut med inslag av lätt kryddighet i form av nejlikor och pepparkakskrydda.

Smarrigt tips är att avnjuta Brilliance tillsammans med krämig camembert, tryffelhonung och fikonmarmelad.  Eller varför inte svänga ihop en läskande  ”Brilliance & Passion”?

Edited upplever jag som elegant då det inte spretar för mycket åt något håll. Priset på systembolaget kommer ligga på 596 kronor. Doften är kraftfull men karaktären känns ändå lätt med en härlig touch av rökig torv. En hel del chokladtoner finns med i doftbilden, choklad och mocka i kombination tillsammans med varm vanilj, mandelmjölk och bogamviljablomster. Smaken är honungssöt, har härliga äppeltoner och en aromatisk kryddighet som påminner om kardemumma. Fruktigt söt med inslag av lakrits och sandelträ samt har en aningens ekig eftersmak. Till Edited passar det fint att kombinera med en rökig ost för att fånga upp det rökiga i whiskyn eller varför inte denna smaskiga kaffedrink som avrundning på middagen?

Bold är en häftig whisky - elegant som syskonet Edited men med en större kropp och kraftfullare rök. Priset på denna busiga skönhet ligger på 619 riksdaler vilket känns som ett riktigt kap. Doften upplevs stor och mycket söt med fruktiga inslag av apelsin och saftig aprikos. I doftbilden finner jag även nyanser av smörig vaniljkola, mandel och ingefära samt (i allra positivaste mening) en något ”bränd” ton. Smaken är rejält fruktig med toner av hallon och nektarin samt päron och ingefära. Honungssöt med inslag av kanderade mandlar, marsipan och rostade kaffebönor. Den långa eftersmaken är verkligen ljuvlig, en blandning av frukt och härlig torvrök. Som avslut vill jag tipsa om denna delikata version av Old Fashioned:

Somriga whiskydrinkar

Sommar innebär för mig lata stunder med sol och värme; på stranden intill havet, i hängmattan vid sommarstugan likväl som hemma i den grönskande trädgården. Sommar betyder också äventyrslust efter resor och upplevelser, gärna tillsammans med nära och kära, knytiskalas samt grillade middagar kryddat med skratt och massor av kärlek. Gemensamt för alla dessa sköna stunder är att dem passar utmärkt med en svalkande drink i handen.

En smakrik whiskycocktail på ett soligt Box destilleri

Tack och lov är den kyliga vintersnön nu endast ett minne blott och jag njuter verkligen av kroppens nyförvärvade energi som gör att jag känner mig småförälskad dygnet runt. Sådan energi plockar fram ens kreativa sida vilket ger briljanta idéer som måste förverkligas, även idéer som är av sådan karaktär att de vanligtvis skulle förefalla vara smått galna. Såsom idén att i brist på husvagn istället låna en sliten gammal Dodge Van (partybuss) för att övernatta på Box Destilleri i Bjärtrå efter att ha deltagit på ett trevlig whiskycocktailevent. Det är nämligen något jag förverkligade i helgen tillsammans med min mamma och även om jag gillar jag att campa så föredrar jag  oftast att göra det på Hilton eller Clarion ;) Men det är inte fy skam att sussa i ett hav av täcken, filtar och kuddar i bagaget på en van heller…



Det blev inte direkt en förväntad mor- och dotterhelg
med spa och hotell som  försenad födelsedagspresent till min kära mamma.
Det blev istället ett  minne för livet och det var länge sedan jag skrattade
så mycket som jag gjorde under denna minisemester

Box Destilleri gästades denna fredagskväll inte bara av mig, min mamma och en drös andra törstiga människor utan även av den rutinerade bartendern Michael Ternqvist som driver den populära puben och restaurangen Dalwhinnie i Östersund. Michael har arbetat i bar sedan 1985 och har många meriter i bagaget. Han besitter en gedigen kunskap som han gärna delar med sig av på provningar, cocktailsutbildningar och barkurser runt om i landet. Han är även en glädjespridare av stort mått som på ett lätt och skämtsamt sätt lär ut användbara knep och knåp för både proffsiga bartenders och ambitiösa ”hemmablandare”. Av honom fick vi kvällen till ära lära oss att det är i princip omöjligt att blanda dåliga drinkar om rätt förutsättningar finns att tillgå och dessa är is, socker(lag) och luft.

Ingen drink utan is! Att använda för lite is är enligt Michael Ternqvist troligtvis det största misstag folk gör vid drink- och cocktailskapande. Det och att använda för stor andel alkohol. En whiskycocktail ska givetvis smaka whisky, det är lika självklart som att en whiskylikör ska ha en tydlig whiskykaraktär, men en drink bör inte ha för stark alkoholvolym eftersom det lätt slår ut alla andra smaker. Att det behövs stora mängder is beror dels på att man vill kyla ner drinken men också för att kyla ner glaset. En ensam liten isbit smälter fort och späder ut drinken medan en större mängd is istället håller drinken kall en längre stund, och det är så vi vill ha den.

Socker hjälper till att framhäva andra smaker och rätt mängd ger dessutom en fylligare drink utan att bli för söt. Att tillverka egen sockerlag är busenkelt och går också väldigt snabbt. Koka upp en del socker med en del vatten, låt svalna och sen är den klar att användas (håller upp till två månader om den förvaras kallt i väl rengjord behållare). Sockerlag kan även med fördel smaksättas med juice och skal från frukt. Ett tips är att koka upp socker med fruktjuice och efteråt tillsätta skal som får ligga i ett dygn innan det silas bort. En av de största bartrenderna just nu är enligt Michael något som kallas Zero waste, vilket innebär att man försöker återvinna så mycket som möjligt av varje sak man arbetar med samt att man i den mån det går använder lokalt förankrade produkter.

En härlig sockerlag smaksatt med rabarber
och jordgubb från den egna trädgården

En tredje komponent som (ibland) är viktig är luft vilket ger en fylligare och mer uppfriskande munkänsla. Detta uppnås genom att skaka drinken häftigt med en isfylld shaker ca 10-20 sekunder, men det går förstås lika bra att skaka i en vanlig glasburk med lock på. I proffsbaren finns verkligen en uppsjö av tjusiga redskap att använda för att blanda drinkar men viktigt att nämna är att det ofta går lika bra att använda sådant som finns hemma i de flesta kök. De drinkar som bör skakas är sådana som innehåller trögflytande ingredienser såsom likörer, juicer och ägg, detta för att allt ska blandas samman och kylas ned ordentligt. Ingredienser som däremot inte bör skakas är mousserande och kolsyrade drycker som lätt blir en explosionsartad och kladdig historia. En bonus med skakade drinkar är förstås att man ser oerhört läcker och proffsigt ut när man svingar runt med en shaker.

Att blanda cocktails och drinkar med single malt whisky verkar lustigt nog upplevas som ett normbrytande fenomen, vilket  även Michael kan instämma med. Han menar att många whiskyälskare vill avnjuta en dram bara som den är och därmed är mindre positivt inställd till att blanda den i en drink. Med andra ord är det i whiskyns värld som det alltid brukar vara  -väl förankrat med sed och tradition. Traditioner anser jag att man ska vara rädd om men för den sakens skull behöver man inte vara rädd för att prova något nytt.


Många av världens populäraste drinkar är också whiskybaserade, om än oftast med amerikansk whiskey såsom bourbon och rye. Under cocktailkvällen på Box Destilleri serverades sex stycken klassiska variationer av whiskydrinkar såsom Whiskysour och Mint Julep men med skillnaden att använda svensk single malt istället, i detta fall Box Dálvve. Jag provade förstås samtliga uttryck och en gemensam nämnare hos dem alla var att rökigheten från den annars inte så rökiga Dálvve blev mycket mer framträdande när den blandades i cocktails. Med inspiration från helgens äventyr har jag provat att göra en whiskydrink hemma med Box Dálvve tillsammans med pressad citronsaft och egenkomponerad sockerlag smaksatt med rabarber och jordgubb. Resultatet blev en läskande god läckerhet som även den tog upp det rökiga från Dálvve på ett för mig mycket behagligt sätt. Tipsen är många och de kreativa idéerna likaså. Jag hoppas på en varm sommar med mycket sol och ser fram emot många goda drinkar. Ett råd från mig är att följa Sinnen och Nyanser på sociala medier för inspirerande videos som denna;

Destination JURA

Upplevelser kan ta tid att smälta, vissa mer än andra och min resa till Jura är verkligen ett sådant exempel. I samband med mina besök på Islay har jag från destillerierna Caol Ila och Bunnahabhain många gånger drömskt blickat över mot den ödsliga grannön Jura med Hebridernas imponerande siluett och innerligt önskat få stå där borta på andra sidan Islaysundet. I april månad förra året blev min dröm sanning då jag och mitt resesällskap tog färjan över vilket skrattretande nog tog oss ungefär fem minuter. Väl iland på den djurrika ön som befolkas av knappt 200 människor blev jag totalt mållös och har sedan dess haft svårt att finna de rätta orden för att beskriva upplevelsen på ett rättvist sätt. Jag har därför bestämt mig för att inte ens försöka eftersom jag vet att jag inte kommer lyckas. Men förvisso kan jag heller inte skriva en text om Jura utan att nämna att det är en av de vackraste platser jag någonsin besökt och tanken på att fly den hektiska vardagen för ett stillsamt liv på Jura har lockat mig både en och två gånger. Det är härligt att drömma sig bort och i fantasin känns det inte alls obekvämt att sadla om från statligt anställd i en mindre stad i mellansverige till att livnära mig som jordbrukare på Jura, ta tag i mina författardrömmar och kanske söka arbete på öns enda destilleri. Ett förövrigt mycket trevligt destilleri som jag gladeligen rekommenderar att göra besök på om tillfälle ges. Att beskåda destilleriets mäktiga pannor (som är Skottlands näst högsta), träffa de glada och engagerade öbor som arbetar på destilleriet samt avnjuta en bit mat på öns enda restaurang är garanterat sådant som ingen någonsin skulle ångra.

Jura destilleri har varit aktivt sedan 1963 men tillverkning av whisky sägs ha pågått på ön mycket längre än så. Vissa menar att lönnbränning förekom redan på 1500- talet och en gång i tiden var det också fritt fram för öborna att tillverka whisky för eget behov. Allt gott har förstås ett slut och denna ynnest förbjöds 1781 vilket banade väg för att Small Isles Distillery grundades 1810, det vill säga föregångaren till det destilleri som ligger där idag.

Min uppfattning av Jurawhisky är att den ofta har ett oförtjänt rykte vilket kan bero på flera olika anledningar; dels att de har det rökiga whiskyparadiset Islay som närmsta granne vilket många kanske jämför med men också för att man tidigare främst massproducerat whisky till den stora blendindustrin. Jura har dock lagt stor möda och tid på att kvalitetshöja sina produkter samt utökat sitt sortiment och är idag en riktig storsäljare. Att Juras försäljningssiffror ökat med rasande fart är kanske heller inte konstigt med tanke på deras mycket prisvänliga buteljeringar; såsom en 10 åring på 70 cl för 399 kronor eller den underbara Durach´s Own 16 år för 549 kronor.  

Den sistnämnda  av dem, som jag förövrigt förknippar med många glada minnen, är enligt mig en utmärkt sommarwhisky perfekt att njuta av en varm sommarkväll vid stranden. Eller varför inte under lata stunder i hammocken eller på soldäcket i en grönskande trädgårdsoas? Durach´s own 16 är en lättsam whisky utan för mycket krusiduller med frisk fruktig doft av lime, gröna krispiga druvor och gula äpplen samt söta nyanser av nypon, citronsockerkaka och mandelbiskvier. Om jag skulle prova den blint så tror jag själv att jag skulle tippa på att det var en irländsk whisky med tanke på att jag upplever den så väldigt frisk och ren i karaktär. Smaken är även den lätt och fruktig men aningens vattnig och blek. Eftersmaken bjuder på härliga lakritstoner som påminner om engelsk konfekt, en liten torvighet och en fjäderlätt strimma av rök.

 En annan buteljering som jag finner vara spännande är den limiterade utgåvan Jura Tastival 2017 som lanserades ifjol i samband med festivalen Feis Isle. Denna whisky är  minst sagt lite busig av sig då den har en växlande karaktär som jag vissa gånger finner vara underbar och andra gånger har svårt för. Doften är stor men upplevs lite mossig av sig, som en nedsutten lädersoffa av äldre stuk. Den bjuder även på en hel del fruktiga toner såsom varma bakade äpplen, russin, druvskal och orangea tuttifruttipastiller. Vidare finner jag doften av trolldeg och lakritsfudge samt en hel del vinösa inslag. Smaken är kryddig av kanel och mörk choklad men framförallt finner jag toner av godiset colanappar. De söta smaknyanserna är stora och växande, munkänslan upplevs oljig och rejäl och i eftersmak blir det fruktiga i form av russin och fikon mer framträdande. Tastival 2017 är en whisky som spretar åt många håll men den fascinerar mig och är kul att sitta och analysera.  
Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller smak så gillar vi förstås olika och det är precis så det ska vara också. Men jag kan inte låta bli att tycka det är märkligt när någon säger att det inte finns någon bra whisky från Jura. Det stämmer liksom inte. Av alla de sorter jag provat på har de allra flesta hållit en god kvalité. Mina förväntningar på framtida buteljeringar från Jura är stora eftersom de kvalitetsåtgärder och satsningar man gjort för att förbättra kvaliteten fortfarande är så pass unga att det är svårt att se hur resultatet kommer bli. Men min inställning är positiv i allra högsta grad!

 

Intervju med John Glaser, grundare av Compass Box

(For English see further below)

För en tid sedan skrev jag om Compass Box och recenserade ett par av deras whiskyutgåvor i form av SWF Peat Monster samt Flaming Heart, vilka du kan läsa om här och här. Compass Box, som startade år 2000, är inte ett eget destilleri och inte heller ett blenderhouse, utan beskrivs av grundaren själv vara ”whiskymakers” (whiskytillverkare). En av tillverkarna är grundaren själv och han heter John Glaser. Eftersom detta whiskyföretag fascinerar mig och deras whisky imponerar har jag känt ett behov av att få veta mer om dess bakgrund. Därför är jag oerhört tacksam över att jag fått förmånen att få göra en intervju med John.

 

Recently I wrote about Compass Box and reviewed a couple of their whiskys- SWF Peat Monster and Flaming Heart, which you can read about here and here. Compass Box is neither a distillery nor a blenderhouse, but describes as "whiskey makers” of the founder himself. One of these whiskymakers is the founder and his name is John Glaser. As this “whisky company” fascinates me and their whiskey impresses me, I've felt I want to know a little bit more about its background. Therefore, I´m very grateful for having an interview with John.

John Glaser
Picture from Compass Box page on Instagram:

Hi John! How did your career start in the whisky industry?

I fell in love with wine in college and decided to pursue a career as a winemaker.  After working in the retail and wholesale wine trade and spending a couple harvests in Burgundy, I was persuaded by a mentor at the time that becoming a winemaker would put me at the end of a very long line.  He convinced me I would be better off pursuing the business side of wine.  This I did, getting an MBA which resulted in a job offer not in wine, but in whisky, for a “little” brand called Johnnie Walker.

Can you tell us about what drive you to start Compass Box?

There were times when I was not sure why others in Scotland were not pursuing the same thing as me.  Why there were not more people starting independent Scotch whisky companies.  I spent a long time asking people in all aspects of the Scotch whisky business why this was.  Most said simply they wished that there were more of an entrepreneurial spirit in Scotland.  Many also pointed out the high barriers to entry in Scotch whisky, such as the high costs of maintaining duty-free warehousing and the high rates of excise duty on spirits in the UK.  It’s not easy.  But I was compelled to move forward in spite of all this.

Why did you choose the name Compass Box?

I originally was going to call the company ORION named after the constellation.  But that name was taken by a beer company in Japan.  While looking at lists of other constellations, I came across Pixus, which translated from the Greek refers to a Compass Box.  I like the idea of Compass Boxes because the old ones had a lot of craft value to them, having been carved by hand.  They were like pieces of art. 

You have probably been through some really exciting experiences. Do you have some unforgettable whisky-related memory that you can tell us about?

There are so many.  But sharing my whiskies with Olivier Leflaive and his staff at his winery in Puligny Montrachet on a beautiful sunny autumn day many years ago has to be up there. My two passions merging.

Compass Box Whisky combine traditional manufacturing methods with a creative thinking to show what Scotch whisky can be.
In what way are you new thinking?

I believe that traditions evolve, and that we need to constantly bring new thinking to all the aspects of making Scotch whisky.  This is what I believe is the definition of craft—making things better for the sake of it.  To some people, this seem like innovation and new thinking; to me, it’s just the way a craftsman thinks and works. Let's face it:  everything evolves, everything changes, we are always learning.  Always. 

What are your experiences of using a creative innovation as the driving force in a very traditional and normative whisky world?

We have some well-known run-ins with some people in Scotland for some of the things we have done and the ways in which we think.  But as I said above, this is our belief in how we need to think and behave to make great products.  There is no guarantee that the reputation of Scotch whisky will always be that of the “best” whisky in the world.  We have an obligation to ensure this reputation continues to be earned, in the minds of spirits drinkers around the world.

What difficulties have you encountered along the way and how did it affect you and Compass Box?

We obviously had our infamous banned Spice Tree which threw up obstacles with the Scotch Whisky Association. We had been using staves in our barrels, as winemakers have been doing for many years, to enhance the natural flavours from the wood and create a different finish. This was contrary to the way the Scotch Whisky Association viewed traditional practice.  We could not afford to fight this in court, so we discontinued production of The Spice Tree for several years.

In the intervening years I developed a way to get a similar flavour profile using new oak heads on the casks, and that is what we do now to produce Spice Tree.  I look back on my original interactions with the SWA with pride.  I was standing up for something that was right:  an evolution of traditional practice that yielded very high quality whisky. 

What do you like most about your work as a whisky maker?

The ability to be creative.

When you create your recipe ideas to make a new whisky, is it mostly about chemistry or artistic talent?

Blending whisky is like creating a piece of music, you need to have an understanding of the parts that all the pieces play, the chemistry of the whisky if you will, but there is so much room for interpretation and this is where the artistry in blending begins.

If you had to choose a favorite among Compass Box whiskies, which one would it be?

This week it would probably be Great King Street Glasgow Blend.  But this changes constantly with the seasons, the occasions, my tastes. 

Do you have any food pairing tips along with any of your whiskies that we just have to try?

Try exploring the world of cheese and whisky pairings.  We can heartily recommend Asyla with parmigiano reggiano, The Spice Tree with cave-aged cheddar and The Peat Monster with rich blue-veined cheese such as Gorgonzola.

If your tastes run to something a little sweeter, try the complex ginger spice flavours of The Spice Tree with puddings of a similar character. Anything with clove character (think Christmas cake), ginger cakes and breads and baked fruit puddings will be complemented perfectly by this rich malt whisky.

Above all, share & enjoy. How do you want to do that, with whom / what and where?

We are constantly looking out for new ideas for sharing and enjoying Scotch whisky. Given the breadth of styles in the Compass Box collection, we want everyone to have the chance to embrace beautifully made Scotch and inspire great times and conversation whether you’re out with friends, entertaining at home, or just celebrating the end of the day.


Finally, have you ever tried whisky from Sweden? If yes, what did you think of it?
I’ve tasted a few things, but it’s exciting to see how much is going on in the world of whisky in Sweden.  I am overdue for a trip to visit you and taste the whiskies!

 

Thank you so much John for such a nice interview! I will definitely try the cheese and whisky as there are two personal favorites I do not want to be without. What a perfect timing I'm going to Scotland next week so I can buy some cheese there for future whisky tasting.

To be continued…