Boge Bränneri

 Jag saknar verkligen upplevelserna av att resa och träffa människor på riktigt, men en får göra det bästa av den rådande situation som är och fortsätta blicka framåt mot ljusare tider. En effekt av denna isolerade tillvaro som jag dock uppskattar väldigt mycket är den lösningsfokuserade kreativitet som väckts hos olika aktörer då det kommer till skapandet av digitala evenemang och sociala sammanhang. På något sätt har vissa valmöjligheter vuxit och vi som bor utanför storstädernas puls har numer större tillgänglighet att delta på såväl provningar som utbildningar utan att behöva avsätta lika mycket tid och resurser som tidigare. Det är med andra ord lättare att känna sig inkluderad.

För några dagar sedan hade jag ynnesten att få göra en virtuell tur med min vän och kollega Hanna Tunberg som under 2019 var med och startade ett nytt svenskt gårdsbränneri i Hägvide på Norra Gotland; Boge Bränneri. Detta bränneri drivs av fyra glada vänner med gemensam passion för drycker och historia, och det är just den där passionen som väcker min nyfikenhet då jag vet att detta gäng besitter kunskaper som fascinerar mig.

Även om Boge bränneri är ny som producent har dem kommit att bli betydelsefull som aktör inom vår svenska smakkultur genom sitt avstamp från dåtidens kulturella skatter. Där den historiska bränningen för husbehov en gång tog slut, i samband med att det förbjöds i mitten av 1800-talet, vill Boge Bränneri nu ta vid. Genom att låta sig inspireras av gamla traditioner och recept samt medvetet ta tillvara på restprodukter och överblivna råvaror från andra producenter skapas ett större sammanhang där nutid möter dåtid i en fantastisk harmoni. Ett exempel på en sådan produkt (vilken jag rekommenderade om inför jul) är det kryddade brännvinet ”Britta” där inspiration inhämtats från ett 1700-tals recept av Sanbergiette i Cajsa Wargs bok ”Hjelpreda i Hushållningen för Unga Fruentimber”. Ett annat exempel är den kanelkryddade produkten Hop Shot vars bas består av destillerad öl från det lokala bryggeriet Hop Shed i Visby. 

Nu har jag även haft förmån att prova Boge Bränneri Hallon; en sprillans ny produkt som planeras lansera på Systembolaget i början av maj. För att optimera aromerna i denna klassiska Eau de Vie har man låtit gotländska hallon från Stenhuse gård macerera två veckor innan destillation i bränneriets största panna av Bain-Marie typ. I den vattenmantlade pannan värms mäsken långsamt och försiktigt upp vilket innebär att frukten kan vara med under processen utan att brännas. Även obehandlad frukt används i pannans övre del, den så kallade ”hatten”, under destillation. Detta för att ytterligare förstärka fruktaromerna i den färdiga produkten. Resultatet är en unik och i mitt tycke sagolik dryck i såväl doft som smak då den fullkomligt osar sommar. Doften är nästan löjligt naturligt och påminner om mosade hallon, färska hallon och hallonkärnor där minnesbilder väcks av nyskördade bär i hallonsnår och hallonsaftskladdiga fingrar i värmande solsken. Det är som att hallonets själ blivit buteljerad på flaska! 

Virtuell destilleritur bjuder på glädje!

Gotland Whisky- Tjaukle

Att analysera aromer och smaker är ett utforskande jag inte kan få riktigt nog av; ett nöjesfullt tidsfördriv av ren och skär njutning. I samband med mina studier på Grythyttan har jag på sistone förvärvat nya kunskaper då jag haft möjlighet att utforska en stor variation av drycker. Whisky är det som jag alltid kommer tillbaka till då det är magiskt i avseende att analysera med oändliga nyanser i såväl doft som smak tack vare dess stora komplexitet. Ännu bättre tycker jag förstås att det är att göra detta utforskande tillsammans med andra, på provningar och med whiskysällskap, då det helt enkelt ger en större och mer minnesvärd upplevelse. Men bäst av allt är nog ändå att besöka destillerier och möta dem stolta producenterna på plats för att ta del av deras kunskaper och kreativa glöd.
 Att resa till olika platser för att besöka destillerier innebär dock att man måste avsätta resurser som gemene människa oftast inte har ett överflöd av; såsom ekonomiska medel och dyrbar tid. Personligen finns det oändligt med platser och destillerier jag skulle vilja hälsa på, dessvärre sätter ovanstående resurser samt min ständigt närvarande klimatångest ofta stopp för mina önskningar.

Isle of Lime i härlir solbjärga u ljum sunne i ladingeteid

Likt för andra whiskydyrkande människor har Skottland blivit ett resmål som även jag återkommande återvänder till. Från början var det främst fascinationen för whisky som förde mig dit medan det numer även finns andra saker som hägrar såsom den förtrollande naturen, fascinerade historien samt alla tusentals vackra vyer över hedar, berg och hav som jag omöjligen kan titta mig mätt på. För att få ro i kroppen behöver jag ständigt ha något att se fram emot därför är det med stor glädje jag bor i ett land där både intresset för whisky och whiskyproduktion expanderar med rasande fart; något som innebär att jag både kan stilla min längtan samt fortsätta mitt utforskande på hemmaplan. Av mitt sverigeturnerande har jag insett att den kunskapsnivå våra inhemska producenter besitter är imponerande hög. Att jag dessutom, som en tydlig röd tråd, kan se ett starkt miljötänk samt en stolthet för det lokalt förankrade är faktorer som enligt mig är värda att främja och stötta så mycket det bara går. 

Nyligen besökte jag en av våra inhemska producenter i öst vars produkter kan tituleras som helt ekologisk Gotch. Det är givetvis Gotland whisky jag pratar om, ett destilleri som ligger i Roma sockerbruks gamla industrilokal med anor från 1800-talet. Gotland whisky som företag grundades redan 2004 och har, tack vare stort engagemang från 2200 aktieägare, rustats upp utan att belåna några som helst medel. För att hålla sin principfasta ställning om att inte låna pengar från vare sig banker eller finansinstitut skulle det dröja ända till maj 2012 innan man kunde destillera dem första efterlängtade dropparna.

2012 var det premiär att destillera dem första dropparna i dem
två handkackade pannorna EMIL och ELSI.
Spegelvänder du pannornas namn finner du namnet
på whiskyn som produceras av destillatet.

En annan princip som Gotland Whisky hållit hårt på fram tills alldeles nyligen har varit möjlighet till fatägarskap. Man har alltså inte använt sig av den metod som så många andra destillerier valt att göra genom att erbjuda fatägarskap till allmänheten och på så vis bringat inströmning i kassan. Men för cirka ett år sedan erbjöds aktieägare en unik möjlighet att bli ägare av ett alldeles eget fat, och inte vilket fat som helst utan ett specialbyggt sådant vid namn LAUP. En Laup är ett gammalt gutniskt rymdmått. Dialektalt förekommer även variationer såsom loop, lop, laupur och laupar. En Laup motsvarar ¼ tunnar, 8 kappar eller 15 st ¾ kannor varav en kanna motsvarar 2,62 liter vilket med andra ord innebär att en Laup rymmer 41,25 liter. Laup:arna är tillverkad av Sveriges enda tunnbindare Johan Thorslund och en kul anekdot är att den målmedvetne Johan spenderade en vecka under sin ungdom på Gotland för att lära sig grunderna inom tunnbindning hos en man som hette Karl Lindbom.

Det limiterade antalet Laup:ar tog slut iett nafs
och ligger idag och vilar på rad
i destilleriets specialbyggda hyllsystem
som Gotland Whisky själva uppfunit
och tagit patent på.

I ett soligt Visby blev jag upplockad av destilleriets marknadschef Björn Pettersson. Tillsammans åkte vi för att titta på vattenkällan Tjaukle Käldu som ligger alldeles intill destilleriet; en fantastiskt vacker plats i praktfull grönska som jag kan tänka mig lockar ett och annat kärlekspar till sig just denna årstid. Gotland Whisky har än så länge lanserat fem stycken buteljeringar där tre av dem reserverats för trogna aktieägare. Övriga två buteljeringar har varit publika och vi pratar om namnen, Roma och Midaik, som jag skymtat längs vägen. Björn berättar att de valt att namnge sina buteljeringar med inspiration från fysiska platser på Gotland såsom den första publika utgåvan, Roma, som fått sitt namn av den ort som utgör platsen för destilleriet. ”Det gamla sockerbruket i Roma” som det sägs i folkmun men ska man vara petig ligger det egentligen i Björke, tillägger Björn. Hur som helst har byggnaden dem senaste åren genomgått stora omrenoveringar för att motsvara dem krav som ställs på ett modernt destilleri idag. På en och samma plats sker mäskning, jäsning, destillering, lagring och buteljering medan mältning av det lokalt och ekologiskt odlade kornet sker på Sigdes gård i Ronnehamn som därefter torvröks nio timmar i Omberg.

Den andra publika utgåvan, Midaik, lanserades 1 juni 2018 och fick
sitt namn efter en plats med två stora ekar.
Dem 900 år gamla ekarna är ett populärt utflyktsmål
och namnet betyder ungefär "halvvägseken",
vilket skulle kunna bero på att det ligger mellan dem två
orterna Buttle och Garda.

På Gotland finns verkligen oceaner av vackra platser som kan komma att ge namn och inspiration till många framtida buteljeringar. Den 3 juni lanseras det nyaste tillskottet Tjaukle vilket kommer bli den tredje publika utgåvan i en upplaga på 14 000 flaskor. Isle of Lime Tjaukle har fått sitt namn efter den vackra vattenkälla som ligger mellan Vänge och Viklau där namnet bestämdes efter en offentlig insamling av namnförslag. Whiskyn är buteljerad med en alkoholvolym på 46,5 % och har lagrats på fat av ny amerikansk ek samt firstfill bourbon. Det trettiotal fat som valts ut för denna buteljering utgör en genomsnittlig ålder på minst 4 år och priset för att förvärva en flaska kommer landa på 494 kronor. För mer information rekommenderar jag att besöka destilleriets egen hemsida som generöst bjuder på detaljer lätta att nörda ned sig i. Om du möjligtvis är intresserad av att ta del av min personliga upplevelse av deras nykomling kan du läsa vidare för här kommer mina doft och smaknoteringar:

Doftbilden upplevs ungdomlig i allra högsta grad, men det finns ändå en tydlig fatkaraktär och synnerligen välutvecklad kryddighet. Maltsöta toner med lätt torvrök samsas med elegant inslag av blommig honung, ljung, kokosdoftande ärttörne och varm ingefära. Finner även toner av mandel och vanilj samt fruktiga nyanser av päron och apelsinskal. Det kryddiga intrycket av kryddpeppar, kummin och muskotnöt upplevs livligt pigga och får mig att jubla inombords av välbehag. Med vatten utvecklas doftbilden då jag upplever att det framträder toner av kanderade nötter, kolabönor, rostade mandelflarn och mandelbiskvi. Och visst tycker jag mig även finna ett litet uns av grillad persika, enbär och fräsch eukalyptus.

Smakmässigt finner jag denna whisky hålla en härlig balans mellan sött och kryddigt. Den inleds med en lätt ton av ungt gräs som snabbt ändrar skepnad till en kombination av söt timjanshonung och tydlig maltsötma. Fruktigt inslag av gyllengula äpplen och tropisk ananas funkar utmärkt till det aromatiska inslaget av muskot och kryddig vanilj. Torvröken finns hela tiden närvarande även om den upplevs tämligen diskret och blommig. I eftersmak tycks det torvröken växa sig starkare och i avslut stannar en sötkryddig barbequerök kvar tillsammans gula plommon, pudrig vanilj och muskot.