Translate

onsdag 17 januari 2018

Förlåt att jag tränger mig på

Då var ännu en mässa avklarad, denna gång blev det på böljan den blå med populära Cinderella whisky fair… Och det passade dessutom fint att göra debut i samband med deras tioårsjubileum tycker jag, dock har jag såhär i efterhand inte en aning om vad som gjorde just denna kryssning mer speciell än andra för att uppmärksamma denna högtid, tyvärr. Eftersom jag innan hört så väldigt mycket gott om denna båtmässa, som även ska vara världens största av sitt slag, så var det med stor förväntan jag såg jag fram emot att få uppleva den själv. Lite småförvirrad var jag nog, som alltid när det vankas nya upplevelser, så därför blev jag både snopen och full av skratt när jag såg människor lunka runt med små röda varukorgar fulla med sprit… som om det vore vilken dag som helst på Ica Kvantum!
 Som sig bör hade jag oerhört roligt i glada människors sällskap, fick prova på mycket spännande whisky och hade många trevliga samtal med både utställare och besökare. Att jag dessutom hade med min fru gjorde resan såklart ännu bättre.


 Men denna text ska inte handla om mina upplevelser från en specifik mässa. Den ska inte handla om en särskild whisky från ett speciellt destilleri eller buteljerare och det kommer inte finnas några spår av vare sig doft-, smak- eller andra sinnesintryck. Jag tänker berätta om den glada whiskyvärldens mörka och tråkiga baksida – mansdominansen, sexismen och de duktiga flickorna. För är det nånting denna sprudlande lilla bubbla lider av så är det just detta, det är män på både längden och tvären, självklart är dem allra flesta mycket trevliga och för all del även kompetenta.

Mansdominansen tänker jag antagligen har en hel del med vår kultur och historia att göra, men det är många som fortfarande verkar vilja tro att whisky och manlighet är synonymt med varandra av någon uråldrig anledning. Själv kan jag inte hålla reda på alla olustiga situationer och taktlösa kommentarer jag stött på i olika whiskysammanhang såsom” men oj en tjej som dricker whisky, vad coolt” eller ”du verkar kunna mycket om whisky fast du är kvinna”. Visst finns det mycket välvilja bakom sådana kommentarer men det är ändå rätt konstigt. Sen kan jag för mitt liv inte begripa varför det skulle vara något häpnadsväckande med en kvinna som gillar att dricka whisky eller som arbetar inom whiskybranschen på ett eller annat sätt.
  
Om samhället i stort domineras av män så kan jag lova att samma normer även råder i denna lilla whiskybubbla där kvinnor dessutom är en tydlig minoritet. Det florerar oändligt mycket ”gubbighet” samt en märkvärdig machokultur som verkar både förminskande och förtryckande gentemot kvinnor. Det vimlar dessutom av besserwissrar som kan göra den mest levnadsglada alldeles dödstrött och är det något som jag är så evinnerligt less på så är det att bli förminskad som människa och kallas lilla gumman i helt fel sammanhang, att ständigt behöva bevisa att jag vet vad jag talar om för att tas på allvar eller att känna mig osynlig i whiskysammanhang där jag mestadels omges av män.

Jag har även upptäckt att det existerar ett motstånd i form av både avundsjuka och konkurrens, vilket jag för bara något år sedan var lyckligt ovetandes om. Som exempel har jag efter att ha mottagit ett stipendium via tidningen Allt om Whisky bland annat fått höra att det nog beror på att det inte är så många kvinnor som söker och att det var just därför jag fick det. För det verkar för många vara helt osannolikt att representanter från Allt om Whisky, Berntson Brands och Old Pulteney valde mig av samma villkor som de valt de män som sökt.  Konkurrensen vill jag helst inte veta av överhuvud taget, men jag kan inte blunda för att jag som kvinna inte ges samma möjlighet att utvecklas i mitt intresse fastän jag lägger ned minst lika mycket möda, tid, energi och pengar som mina manliga vänner. Denna konkurrens har självklart inte enbart att göra med att jag är kvinna utan även på grund av andra faktorer, men min personliga upplevelse är att jag i mycket mindre utsträckning erbjuds utvecklingsmöjligheter än mina manliga kollegor och det gör såklart ont. Sen vill jag inte få beröm för det jag gör och bli erbjuden uppdrag av människor inom branschen för att i nästa sekund bli uppraggad av samma person eller få höra att det är synd att jag har en fru, för även sådana scenarion har jag stött på ett par gånger.

I ren frustration har jag påbörjat texter med liknande innehåll som denna ett flertal gånger men varje gång har jag hejdat mig på grund av rädsla för hur det ska mottagas och vilka effekter det ska ge, och bara det är ju en sorglig historia i sig. Men nu känner jag att jag inte vill hålla tyst längre om den verklighet som kvinnor i whiskyvärlden tvingas leva med; sexistiska kommentarer, fjäskiga inviter och sämre möjligheter. Det bör verkligen lyftas upp och uppmärksammas mer för det är inte okej. Därför är min ambition att lyfta detta ämne samt att förgylla Sinnen och Nyanser med andra whiskykvinnors berättelser.

9 kommentarer:

  1. Robert Andersson17 januari 2018 10:54

    Att det är många män det håller jag med om. Att det råder en hel del avundsjuka mellan alla dessa män håller jag med om. Att det finns män som raggar på kvinnor håller jag med om. Är man själv men jag blir förbannad av det du skriver att det skall behöva vara så som du beskriver. Själv njuter jag av whisky och det är ett intresse som jag vårdar och försöker utveckla på olika sätt. Men att jag skulle vilja framstå som en som är bättre än alla andra det vill jag inte. Men jag är alltid sugen på att veta mer och ju mer man vet vet man att man inget vet. Har en samling av singelmalt på cirka 200 olika smaker. Men jag skulle vilja säga att jag är fullkomligt novis när det gäller blindtester och annat sådan. Jag njuter av en whisky helt enkelt och alla whisky smakar bra enligt mig det är bara tillfället som avgör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är just det whisky ska göras- njutas av :)

      Radera
  2. Kan glädja med att nästa provning i Arvidsjaurs Whiskysällskap har två av kvinnorna tagit på sig och inget konstigt med det. Löst sammanhållet sällskap där frivilliga tar på sig nästa provning. När jag första gången var med var det också två kvinnor som tog på sig den följande provningen. Hade glädjen att ha ett äktenskap med en kvinna där delningen av whiskyskåpet var det som vållade störst vånda, för oss båda, när vi skilde oss. Hon är nu aktiv i sin hemorts whiskysällskap och har inte antytt något om de förhållanden du beskriver. Menar nog tyvärr att det du beskriver bara är en normalbild av samhället, vilket meetoo mycket tydligt åskådligjort. Vi som gillar whisky är alltså vare sig bättre eller sämre menar jag. Det du beskriver passar in på vilken färjetur som helst! Så ja, viktigt som du gör att angripa fenomenet för att bibehålla och fortsätta denna frigörelse för kvinnor att kunna säga ifrån och nå en förändring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för intressant svar :) visst är det som du beskriver att detta är en normal bild av samhället i stort, det är varken bättre eller sämre i någon bransch- vilket jag även påpekar i min text. Det finns många kvinnor som uppskattar whisky eller är nyfikna på whisky men de är fortfarande en minoritet i sammanhanget och många får utstå opassande kommentarer och/eller situationer. Sen tänker jag att mycket av problematiken och jargongen som finns är så pass normaliserad vilket är oerhört trist. Men jag måste säga att det glädjer mig att höra att din fd fru sluppit problematiken jag beskiver <3

      Radera
  3. Cinderella & deras bildäck är inget mysigt ställe, en plats av det slaget tycks locka fram det sämsta ur de flesta. Även som man kan jag skriva under på mycket av det du skrivit. Fortsätt skriva som du tycker, om det du tycker om, det tycker jag om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu handlar texten inte om upplevelserna från en specifik mässa utan mer allmänt. Självklart ska jag fortsätta skriva om vad jag tycker och tycker om :)Och vad fint att höra att du tycker om det <3

      Radera
  4. Är man kvinna och duktig så tycker jag man har en fördel i en mansdominerad bransch som detta (i de flesta fall), likväl som man som man kan ha det vise-versa. Nu tänker jag inte på glamourmodeller som ska se sexiga ut i en typ Jack Daniels monter, kanske mer Stockholm Beer and whisky style. Medelåldern är också ganska hög, så förstår att ni tyvärr får en del såna där tråkiga kommentarer.

    Tycker annars det lyser igenom att många så kallade "bloggare m.m" inte är så kunniga. Nu är dem jag tänker på oftast män. Så det är ett enkelt sätt att synas , en bluff som de flesta verkar köpa. Whisky experter finns de gott om, så fort man har 5-10 flaskor på hyllan så är man den sk whisky experten på jobbet. Detta gör att en del får hybris och tror det själva också.

    SvaraRadera
  5. Superbra skrivet, håller helt med.
    Keep up the good work!

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen precis allt. Hur många gånger har en inte fått höra just, "fan vad coolt med en tjej som dricker whisky", eller "Vill du ha hjälp att välja" när en står i baren. För att inte tala om alla mer eller mindre rättframma försök till allt möjligt som anspelar på sex. Jag har setts som ett objekt, en rolig sidekick, en anomali i whiskyvärlden. Låt mig för guds skull få utöva mitt intresse ifred!

    SvaraRadera

Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse

Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även va...