Tisdagskvällar har för
mig fått ett likamedstecken med blindksottsprovning i goda vänners sällskap. Ett
mycket tacksamt inslag i livet måste jag säga och det nya året 2018 har jag
bestämt mig för att Sinnen och Nyanser ska få förgyllas med lite texter från just
dessa blindskottsprovningar. Årets allra första blindskott gick av stapeln
förra tisdagen och det som var i glaset denna kväll var sannerligen något nytt
och annorlunda. Just termen ”annorlunda”
kanske har en lite dålig klang i sammanhanget men jag vill förtydliga att det absolut
inte behöver innebära nånting dåligt eller sämre… Annorlunda kan vara något bra
men framförallt väldigt kul och spännande. Denna gång tyckte jag dessutom att
det både doftade och smakade rätt gott, dock på ett lite knepigt sätt då det
som var i glaset inte alls hade karaktär av att vara en whisky. Eller?
Färgen var något besynnerlig
med en väldigt mörk och nästan brunaktig nyans. Doften upplevdes väldigt stor
och mycket fruktig, rejäl och med ett djup som jag bara brukar hitta hos vissa
fruktiga och mustiga viner. Med tanke på hur snacket gick i gruppen var vi nog
alla gemensamt undrande till vad som befann sig i glaset... Kan detta vara en
riktigt gammal och överlagrad whisky kanske, med tanke på dem träiga och ekiga
inslagen? Grain eller något japanskt eller kan det vara något helt annat... Armagnac?
Eller kanske rom? Våra sinnen var verkligen på helspänn och tankarna gjorde små
frivolter i skallen. Noter jag fann i doft
var apelsin, gula äpplen och blöta russin samt nånting som förde tanken till
läskeblasket troccadero. Även söt marsipan och mandel, söt-lakritspipor, lite kryddig
kardemumma och nejlika samt en helt klockren ton som kan beskrivas som Anton
Bergs chokladgodis- plommon i Madeira! En oerhört söt doft där sötman bara tycktes
växa sig större och när jag snurrade runt vätskan och synade glasets kanter så såg
konsistensen ut att vara rätt klibbig av sig. Sötman dominerade rätt mycket
även i smak och upplevdes
både sockersöt och fruktig. Noter jag fann var framförallt plommon och russin
samt svärmors egengjorda häggbärslikör, men denna var ändå inte likör-söt. Munkänslan
upplevdes oljig men inte särskilt alkoholstark, dock fann jag en liten pepprig
effekt på sidan av tungan och att eftersmaken var märkbart vinös. Väldigt likt
ett dessertvin men ändå inte riktigt… I mitt minne dök den ”Serbiska cognacen” Slivovica upp- sån där plommonbrandy och jag
bestämde mig för att chansa på att detta var någon typ av fruktbrännvin gjord
på plommon. För en whisky kan det i alla fall INTE vara! Eller?
Alltså det är så oerhört fascinerande
och utmanande att prova någonting helt i blindo. Även om en kan känna sig helt
säker på sin sak ena sekunden så kommer det klagande tvivlandet och gör entré den
andra. Man hittar toner på ett sätt som inte går att jämföra med de
tillfällen då man vet exakt vad som är i glaset och att göra detta
experimenterande tillsammans med andra är verkligen det bästa av allt. Ikväll
är det åter dags att sätta sinnena i hårdträning när ännu ett blindskott ska provas
på och oj vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar