anCnoc Peatheart

Destilleri Knockdhu är en omtyckt och prisbelönad whiskytillverkare av whiskyserien anCnoc som ligger placerad vid foten av den svarta kullen Knock Hill i södra Highland. Att platsen är ett populärt resmål för fantasterna är ett faktum som inte alls varit särskilt svår att ta in efter att ha träffat på anCnoc - frälsta människor i samband med dryckesmässor runt om i landet (då jag haft det stora nöjet att arbeta i monter åt leverantören Berntson Brands). Min personliga upplevelse efter att ha samtalat med dessa personer är att många känner sig trygg med just anCnoc, både vad gäller design på flaska och tub men även på vad innehållet levererar för det pris man får ge. Produktutformningen är verkligen estetiskt snygg med sin enkla design, som trots sin enkelhet ändå sticker ut och känns igen av både entusiaster och ”newbies”. Denna trygghetskänsla är något bra tänker jag och det är nog inte allt för ovanligt att många förlitar sig på den under exempelvis en mässa som kan liknas vid ett gigantiskt och flådigt smörgåsbord- man går helt enkelt på ett ”säkert kort”. På samma sätt gäller nog även det säkra kortet framför den välsorterade hyllan på bolaget… det är kul att prova nytt men å andra sidan är det rätt skönt att vara bekväm och välja något som känns igen.

Förutom den tjusiga estetiken och marknadsföringen så grundar sig kanske denna trygghets- ”image” även i destilleriets historia och människorna bakom tillverkandet som blivit kända som ”the men of knock”. Det vill jag åtminstone tro efter att ha lyssnat på härliga berättelser från människor som varit på plats och som både mycket och gärna pratar gott om destillerichefen Gordon Bruce och hans team. Sen vill jag tillägga att alla dessa berättelser som jag haft äran att få berättad för mig är så varma och sköna att lyssna på där inlevelsen varit rik och upplevelserna likaså.

Trots användandet av traditionella och klassiska metoder i whiskytillverkandet, väl förankrat med de historiska grunderna för produktion av Skotsk maltwhisky, anses Knockdhu vara både nytänkande och modern som destilleri. Detta torde dels bero på det ständiga utforskandet efter  små detaljer som kan adderas eller tas bort för att öka effektiviteten och/eller kvaliteten i tillverkningsprocessen, men också för den spännande whiskyn vi konsumenter får möta som har (vad jag skulle vilja kalla för) både Speyside- själ och Highland karaktär. Den moderna stilen tycker jag går att finna i både flaskornas utformning men också i doft och smak hos samtliga buteljeringar av standard serien som består av en 12 årig, 18 årig samt 24 årig whisky (varav sistnämnda numer har ersatts med en 22 åring). Förutom en härlig standardserie så skapar Knockdhu på regelbunden basis även torvrökiga buteljeringar med spännande namn och varierande uttryck, vilket upplevs både kreativt och modernt. Nyligen lanserades just en sådan rökig buteljering som till skillnad från tidigare utgåvor kommer att bli en permanent standardutgåva. Den nya utgåvan, som fått namnet Peatheart, pryds med en gyllenfärgad örn och tanken är att både namn och bild ska gestalta den vackra miljön som omger destilleriet.  Markerna kring omgivningen är rik på torv och korn vilket är perfekta resurser vid whiskyframställning, och det korn som använts för att framställa just Peatheart är rökt till 40 ppm vilket beskrivs vara det rökigaste hittills. Dock bör tilläggas att destilleriet nu valt att gå samma väg som många andra genom att mäta ppm halten i kornet istället för i spriten, vilket skiljer sig från hur man gjort i tidigare lanseringar i den rökiga serien. Peatheart är en whisky utan ålderangivelse, så kallad NAS, men ska enligt säkra källor ha lagrats över ett decennium på ex- bourbonfat och buteljerats med en alkoholvolym på 46 %.

 

Doften i Peatheart bjuder förutom på en torvig rökighet även på mycket söta och fruktiga toner. Rökigheten är tydlig men lätt och upplevs inte lika bolmande och varm som i den tidigare rökiga lanseringen anCnoc Stack som är en av mina personliga favoriter från destilleriet. Hittar även igen en hel del fruktighet som upplevs aningens ”grön” i form av lite lätt omogna jordgubbar och gula päron och mitt första intryck av denna butelj känns sådär härligt syrligt och friskt på nåt sätt. Vidare känner jag även toner av citrus som får mig att tänka på apelsinskal och zest samt små besk-söta kumquats. Med luft framträder de fruktiga tonerna ännu mer i form av gröna äpplen och ännu mera päron men även toner som för tanken till chokladbiskvier och mocca. Den fina torvröken associerar jag med torr tobak samt rök som från en brinnande hög med torkade höstlöv. I smak tyckerjag att röken blir skarpare och aningens ”sotigare”… fruktighet i form av omogen frukt och torkat apelsinskal finns med samt blommig rosépeppar och torkad vanilj. Sötman träder fram rätt snabbt i inledningen men försvinner lika fort igen för att ge plats åt både det torvrökiga samt det fruktigt gröna. Glädjande nog kommer det lite söta influenser tillbaka i avslutet i form av äppliga toner, dock önskar jag att eftersmaken kunde hålla i sig en längre stund än vad jag upplever att den gör.

Mina förväntningar av Peatheart var kanske något annat än min upplevelse av den, med det sagt så tycker jag ändå att Peatheart är en trevlig ny bekantskap som överraskar med sina mycket fräscha och liksom våriga inslag. Sen tänker jag att om denna whisky skulle provas tillsammans med andra rökare från anCnoc så ska den provas före exempelvis Stack som jag tycker är bra mycket rökigare i både doft och smak. Och när det gäller anCnoc i det stora hela så kommer jag fortsättningsvis anse denna whisky vara  ett ”säkert kort” att förlita sig på i både ur och skur.