Translate

måndag 20 augusti 2018

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky


Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien. Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkollegan Anki Ulvmåne aka MrsWolfmoon och i vanlig ordning spekulerades det hejvilt under provningstillfället. Även om jag kan stoltsera med att jag var inne på rätt spår i min gissning, då jag trodde att det handlade om en blended av något slag, lyckades jag inte pricka in någon fullträff. Det gjorde däremot deltagaren Håkan Staaf och det korrekta svaret går som ni ser att beskåda i rubriken till denna text.



Färg: Ljusgul

Doft: Brödig och maltig doft med inslag av jäst samt en stickande spritighet som upplevs sådär ung och omogen men jag skulle ändå inte beskriva doften som stark. Finner även en lätt metallisk ton samt nyanser av nygräs och blöt vitmossa. En trevlig uns av riven ingefära dyker upp om än långt bak i doftbilden samt spår av citrus i form av apelsinskal och zest från omogen grapefrukt. Med vatten utvecklas dofterna där en fruktighet blir mer framträdande men denna fruktighet upplevs fortfarande mycket ung och omogen.

Smak: Munkänslan upplever jag vara mycket lätt och smaken avtar relativt snabbt. Jag finner en svårdefinierad sötma som försvinner lika hastigt som den dyker upp samt lätta toner av vanilj och vattnig mandarin. Aningens salt samt en lätt ton av vitpeppar i smak utan att uppleva karaktären som särskilt pepprig. Med vatten tycker jag smakerna öppnar upp sig något då den blir både sötare och krämigare vilket får mig att tänka på en fadd vaniljfudge. Med eller utan vatten upplever jag dock smaken som väldigt grön vilket får mig att associera till krispigt grönt äpple och omoget conferencepäron.



Statesman är en omtalad blended whisky, om än en högt kritiserad sådan som jag personligen inte vet särskilt mycket om. När jag försöker finna mer information stöter jag mest på tråkiga kommentarer från människor som tycker sig veta bäst när dem på ett spydigt sätt kritiserar någon stackare som råkar tycka om den. Sjukt trist att se, men jag blir heller inte förvånad. För mig var det första gången jag provade på denna cirka 3- åriga blended vilket förstås gjordes helt i blindo och tur var väl det då jag helt ärligt kan säga att den inte alls var så hemsk som många verkar vilja påstå. Det utropades inga starka åsikter om glasets innehåll vid provningstillfället, vilket är lite kul då den verkar älskas att avsky. Jag skulle kanske inte beskriva den som särskilt god men definitivt inte som spolarvätska, fälgtvätt eller andra hemskheter som förståsigpåarna verka associerar den med. Det måhända finnas stora variationer på olika batcher (och det skulle vara riktigt intressant att göra en vertikalprovning med just Statesman någon gång) men just den jag provat skulle jag beskriva som en hyffsad blended whisky om än en rätt smaklös och trist sådan.  





torsdag 16 augusti 2018

Framtidsdrömmar och samarbete


För precis två år sedan fick jag en idé om att samla mina texter på en och samma plats, en idé som blev startskottet för Sinnen och Nyanser. Även om jag personligen föredrar att kludda med penna på ett enkelt papper, skriva med snirkliga bokstäver och använda mig av regnbågens alla färger så har jag lärt mig att nedklottrade blad lätt hamnar ”någon annanstans”. Med en kommande stipendiatresa till destilleriet OldPulteney i de skotska högländerna uppkom därför tanken om att starta en blogg, vilket för mig även skulle innebära att jag på ett smidigt sätt kunde dela med mig av mina upplevelser till nära och kära. Som den perfektionist jag är kunde jag dock inte förmå mig att bara starta en blogg hur som helst utan att länge sitta och fundera ut ett passande namn; för mig var det nämligen viktigt att redan från start blicka framåt och renodlade whiskybloggare fanns det redan en hel uppsjö av. Spontant kände jag att jag ville göra min egen grej och inte bara fylla bloggen med recensioner av egna sinnesupplevelser från provade whiskys. Förutom fakta och recenserande ville jag även väva in berättelser från dem små detaljerna som finns runtomkring upplevelserna, då det är dem som enligt mig skapar de värdefulla nyanserna.

Även om whisky är en stor passion så finns det väldigt
mycket annat som är värt att utforska, därför var det
viktigt med ett namn som inte skulle begränsa mig.


Till min stora glädje upptäckte jag snabbt att det fanns fler än just nära och kära som ville ta del av mina berättelser och vid flertal tillfällen har jag fått höra att jag skriver på ett annorlunda sätt. Det går förstås att tolka hur man vill men för mig värmer det att höra då det är just det som är min tanke. Vid några tillfällen har jag fått frågor om vad jag vill med min blogg och om jag har något speciellt mål. Svaret jag kunnat ge är att jag vill prova så mycket möjligt, njuta samt lära mig mer men jag har aldrig riktigt känt att jag lyckat förmedla en vettig förklaring. Men nu äntligen känner jag att jag vet. Jag finner stor glädje i själva provandet i sig och jag tycker om att forska kring destilleriers historia samt skriva om mina egna intryck, men främst finner jag tillfredställelse i att dela med mig av mina upplevelser till andra. Jag vill alltså inspirera andra och därför är jag nu överlycklig att få utveckla mitt varumärke till en ny nivå. Utöver att dela med mig här på bloggen så kommer jag också samarbeta med den person som kompletterar mig allra bäst, nämligen min fru Preethi Huczkowsky. Tillsammans ska vi ta Sinnen och Nyanser några steg bort från skärmen och försöka förmedla samma saker fast ute i verkligheten.

Till min stora glädje är Preethi en väldigt duktig och erfaren kock som arbetat med mat och matlagning i många år. Vår gemensamma passion för smaker och upplevelser samt våra skilda kunskaper och erfarenheter är en perfekt kombination för denna typ av samarbete. Då vi levt tillsammans i över tio år har vi blivit medvetna om våra likheter och olikheter. Preethi brinner på samma sätt som mig för frågor som rör jämställdhet och rättvisa, något som blivit ännu viktigare sedan vi fick det ärofyllda uppdraget att vara föräldrar till tre fantastiska tjejer. Just nu är vi i startgroparna av planerandet men vi har redan anordnat vår första officiella mat och whiskyprovning, vilket blev succé.

Dukar upp för Sinnen och Nyansers
första officiella mat & whiskyprovning



Vår vision är att börja erbjuda provningar med mycket tanke och känsla; alternativa provningar som överraskar, inspirerar och skapar härligt minnesfulla stunder. Fokus ska enligt oss alltid ligga på dofter, smaker samt den härliga gemenskap som uppstår i grupp men viktigt för oss båda är även (i den mån det går) att knyta in hantverk och det lokalt förankrade, som ett spännande komplement till den mer faktamässiga och historiska informationen.


Gästerna fick starta med en fördrink i form av en whiskycocktail.
En första smakkombination för att visa på whiskyns mångfasetterade
användningsområde, såsom denna Dalvve Highball med
egentillverkad gingerbeer.

Whiskyvärlden är väldigt fyrkantig och traditionell och det är få saker det finns så mycket åsikter om som whisky. Det snackas mycket om hur whisky ska serveras på bästa sätt, när det rätta tillfället att avnjuta whisky är men också av vem eller vilka den ska drickas av. Det finns rätt typ av glas att använda och att addera is eller vatten i sin whisky är en ständigt lika känslig fråga. Whisky ska traditionellt avnjutas som avec till kaffet eller som avrundning på en god måltid och märkligt nog ska det helst göras av en man eller män i sällskap, på en provning eller i en så kallad ”mansgrotta”. Och för guds skull glöm inte bort de rejält nedsuttna läderfåtöljerna! Det ligger förstås en hel del sanning i vissa av dessa påståenden men det är både underligt och tröttsamt att det ska finnas så mycket rätt och fel. Därför vill vi anordna alternativa provningar där vi slår hål på normerna; kanske för att vi är vana att göra det i vår vardag eller bara för att vi är två kreativa själar som älskar att experimentera med smakupplevelser.


Är du eller någon du känner intresserad av en sådan provning? Jag tar emot förfrågningar via mail: anneliehuczkowsky@gmail.com

/Annelie och Preethi


lördag 28 juli 2018

En törstsläckande festival


Få saker engagerar oss svenskar så mycket som väder och vind- är det inte för blött eller kallt så är det för varmt och torrt. Det är lite smålustigt men vädersnacket är det sociala fenomen som ofta för oss människor samman, skapar känslor av sammanhang och gemenskap. Denna sommar är verkligen inget undantag då det största samtalsämnet utan att överdriva är det varma vädret, skogsbränder och längtan efter regn. Året 2018 kommer vara ett meteorologiskt år att minnas och jag kan även tänka mig att det finns en och annan törstig strupe som behöver släckas vilket borde vara succé för alla småbryggerier i vårt avlånga land.

Intresset för öl i allmänhet och hantverksöl i synnerhet har medfört att antalet småbryggerier i Sverige expanderat med raketfart det senaste decenniet. Dem tre barndomsvännerna Jonas, Richard och Anders från Njurunda bommen strax utanför Sundsvall hade redan i tonåren en gemensam dröm om att brygga sitt eget öl, vilket också blev till verklighet 2014 då företaget Bröderna Bommens Bryggeri registrerades. Varsitt recept togs fram med tre skilda ölstilar; en IPA, en Brown Ale och en Stout. Under våren öppnades portarna till bryggeriet upp för allmänheten och redan på sommaren anordnades deras första ölfestival som sedan dess blivit en uppskattad årlig tradition.
Två år efter att drömmen blev till verklighet beviljades företaget ett investeringsstöd på 251.000 kronor och för pengarna kunde bryggeriet byggas ut och nya jästankar investeras. Från att ha producerat omkring 60 liter öl under en två veckors period kan man med den nya anläggningen tillverka runt 500 liter, och tur är väl det då efterfrågan är stor! Just så ska det också enligt min mening vara för att en öl ska ses som ett hantverk; efterfrågan bör vara större än vad kapaciteten tillåter och det ska inte vara så självklart att få tag på hur enkelt som helst. Bröderna Bommens öl går förstås bra att njuta av året runt på flertalet restauranger i Sundsvall med omnejd och sedan den 1 december 2016 finns även fyra sorter av deras öl på Systembolagets hyllor i Västernorrland.

Bröderna Bommens öl har ökat i antal sorter med Ljungan pale Ale, Broder Ivan och Syster Vera


Mitt allra hetaste tips denna varma sommar är att besöka Bröderna Bommens bryggeri och varför inte i samband med deras ölfestival som går av stapeln den 4 augusti. Ett utmärkt tillfälle att uppleva äkta hantverksöl i sin bästa atmosfär. Förutom goda hantverksöler från arrangören själv finns även andra mikrobryggerier representerade på plats såsom Alnöl, Dykes, Beertower, Allsta och Stenhammaren. Traditionsenligt kommer det bjudas på god mat och spännande bakverk då mat i kombination med öl är väldigt viktigt för Bröderna Bommens Bryggeri. I år finns också en Biergarten där Radler kommer serveras (hälften öl och hälften läsk) samt egentillverkad cider vilket passar utmärkt i sommarvärmen. När suget efter svalka blir för stort går det förstås bra att dansa regndansen till den livemusik som framförs av lokala artisten Stefan Nordlander.

Brödernas goda burgare
På plats kommer även Brödernas Bommens nyaste tillskott i ölsamlingen att finnas vilket är deras Summer Ale- en ljus öl med lätta citustoner som enligt mig smakar bäst då den är rejält kyld och gärna tillsammans med en limeklyfta. Ett nytt inslag för årets festival är att det kommer finnas möjlighet att prova på lite starkare saker då bryggeriet numer även kan titulerar sig som bränneri. Den 3/9 släpper bränneriet sin första produkt i form av en maltvodka som Sinnen och Nyanser haft den stora äran att vara involverad i som provsmakare då recept tagits fram. En fruktig vodka med toner av krispigt grönt äpple, päron, svartvinbärsblad och citrus samt en tydlig maltkaraktär. Den är fantastiskt god att dricka som den är i all sin enkelhet och som snaps till sillen men även väldigt tacksam att blanda drinkar med. Vill du prova den så kan du till veckan anmäla dig till provningen ”Vodkans byggstenar” som bjuder på öl, maltdestillat, vetesprit och även lite fatlagrat.
Bröderna Bommen har nu även blivit bränneri och den
3/9 kommer deras första produkt lanseras i form av en maltvodka

Nu börjar svetten lacka så jag ska slänga mig i sjön. Hoppas vi ses på festivalen den 4 augusti!

torsdag 12 juli 2018

Box Whiskyfestival 2018- en känslosam historia


Med tidig morgonbuss och trevligt resesällskap åkte jag den 30 juni till Box Destilleri som för 12:e året i rad arrangerade sin populära whiskyfestival. För egen del var det mitt andra besök på denna årliga höjdpunkt, och just denna dag var lite av en brytpunkt för det svenska destilleriet som i samband med festivalen bytte namn på både varumärke och produktionsanläggning.

Jag inbillar mig att det inte kan vara många som lyckats undgå den nyhet som slog ned som blixt från klar himmel om att Box ändrar namn för att inte sammankopplas med det internationella whiskyföretaget Compass Box. En förändring som medfört mycket spekulerade bland kunder samt rört upp en och annan känslostorm hos entusiasterna. Att ändra på ett etablerat namn är förstås stort och inte direkt riskfritt, men jag tror och känner starkt för det nya namnet High Coast som på ett snyggt sätt knyter samman destilleri och varumärke med det vackra området Höga kusten; en plats och ett världsarv som vi förövrigt ska vara mycket stolta över och värna om högt.

 
Box nya varumärke är High Coast



 I och med varumärkesbytet tycks det som en gång varit bli ännu mer attraktivt. Det var åtminstone något jag reflekterade över på festivalen, allra helst i jakten på den festivalbuteljering som för sista gången kommer prydas med namnet Box. Även om jag har full förståelse för det sentimentala värdet i att komma över en sådan buteljering kan jag inte sluta förvånas över hur mycket känslor denna ädla dryck väcker till liv hos vuxna människor. Människor blev alldeles tokiga, sprang kors och tvärs och nästan över varandra för att komma åt en köprätt med festivalkod på. Denna whisky kommer säkert vara lika underbar som tidigare festivalsläpp, och visst förstår jag att just denna buteljering kan komma att stiga i värde då det är en limiterad utgåva som i framtiden kommer innebära historia; men det försvarar ändå inte det dåliga beteende vissa människor får. Det är helt enkelt aldrig okej att slita flaskor eller köprätter från någon annans händer eller att utsätta någon annan för skada eller fara! Inte ens då det handlar om fantastisk whisky från Ådalen.
På Sinnen och Nyansers Instagram och Facebook delade jag med mig av denna lilla filmsnutt från festivalen, ett klipp som väckt en del debatt kring säkerheten vid detta släpp.

 

Ett magiskt ögonblick för mig i samband med festivalen var då jag fyllde mitt allra första fat; ett unikt specialfat i svensk ek med formen av en box tillverkad av Johan Thorslund på Thorslundskagge. Just detta fat finns i nuläget i ca 50 exemplar och idén att ta fram dessa föddes långt innan det var på tal om något varumärkesbyte. Enligt historien som jag fått berättad för mig uppkom idén om ett fyrkantigt fat vid ett möte på destilleriet och det fanns tydliga åsikter om att det vore en omöjlighet att tillverka ett sådant samt att ett sådant fat skulle vara ovärderligt. Johan Thorslund dementerade detta genom att skapa en ”square cask” och skickade den till destilleriet tillsammans med en faktura utan pris då den ju var ”ovärderlig”…

 

I samband med det destilleribesök jag gjorde i maj månad för ett whiskycocktailevent som anordnades där fick jag i lagerhuset se en skymt av ett boxformat fat. Jag blev genast blixtförälskad så när möjlighet fanns att bli ägare av ett sådant fat på festivalen kunde jag inte låta bli.

En sak jag är helt säker på är att det kommer bli en spännande resa att följa den utveckling som sker i fatet samt att jag har något riktigt gott att vänta på!
 

Sov gott!

Avslutningsvis vill jag dela med mig av min recension av förra årets festivalbuteljering som kanske även är den godaste Box whisky jag någonsin smakat. Det är en helt orökig whisky som lagrats i 4,96 år på ett 90 liters fat av ny amerikansk ek. Denna whisky fightades om platsen att bli den fjärde festivalutgåvan på en festival-vertikal provning mot en rökig kandidat. Deltagarna som var med på provningen lade sina röster väldigt jämt då det blev 39 mot 39 röster, varav Roger Melander som höll i provningen lade sin slutgiltiga röst på det orökta receptet. The Festival 2017 är buteljerad med en alkoholvolym på 54,2 % och är varken färgad eller kylfiltrerad.

 

Färg: Brons

Doft: Doften från glasets innehåll fullkomligt osar av härligt söta toner såsom sötmandel, kokos och arrakschoklad samt smörkola och det orangea godiset kolabönor. Koladoften är för mig påtaglig och jag tänker att det är såhär det måste dofta om man smälter ned sega smörkolor till att bli en lätt vidbränd karamellsmet. Ljuvligt! Förutom de rejält söta nyanserna finns här även en hel del kryddiga inslag som får mig att tänka på mald kryddpeppar, rostade kaffebönor och pepparkakskryddor i en nygräddad mjuk pepparkaka. Möjligtvis låter det som en riktig midvinterdröm, vilket det i allra högsta grad kan vara. Men jag finner även toner av exotiskt frukt som upplevs sådär somrigt och varm av rött äpple, syltad ingefära och mosade övermogna jordgubbar. Eken är markant vilket ger en lite besk och kryddig karaktär utan att bli för dominerande. Det träiga inslaget i doftbilden får mig att tänka på doften av sågspån och solvarmt furu.
The Festival 2017

Smak: Smaken är likt doft rejält söt och kryddig samt har en balanserad och spännande ekbeska som jag uppskattar väldigt mycket. Fruktiga toner från rött äpple finns med samt en lätt strimma citrus i form av limezest långt bak. Jag finner även tydliga toner av vaniljkola, sötat kaffe, kardemummafrö och rostade hasselnötter samt ett litet uns chilihetta på tungspetsen som gärna vill stanna kvar. Både smak men framförallt eftersmak upplever jag vara ”brödiga” vilket påminner mig om en nygräddad sirapslimpa med bränd skorpa eller som ett kryddigt och sött vörtbröd. Munkänslan upplevs oljig, smaken är stor och underbart god och i avslutet klingar härliga nyanser av torkad tobak fram.

 


onsdag 4 juli 2018

Sommarsample 3- Isle of Lime Midaik


Den första juni lanserades en ny utgåva från det gotländska destilleriet som i folkmun blivit mer känt som Isle of Lime (kalkstensön). Jag har nu haft möjlighet att prova denna nykomling och vill självklart dela med mig av mina intryck. Men först lite kort fakta om det spännande destilleriet:

Gotlands Whisky grundades 2004 i Roma Sockerbruks gamla lokaler och är därmed det första destilleriet att tillverka whisky på ön. Något som ger många pluspoäng från mig är att destilleriets fokus ligger på närproducerat och den whisky som tillverkas är vad jag kan förstå helt och hållet ekologisk. Man använder sig av korn som växer i närområdet, vatten tas från kalkstensberget, torkning, mältning och rökning sker i Ronnehamn på södra Gotland och lagring äger rum alldeles intill destilleriet i en funktionell byggnad drygt fyra meter under jord. Det har tidigare lanserats två utgåvor för aktieägare; Shareholders Edition 2016 och ShareholdersEdition Svaide. Det första allmänna släppet från Gotlands Whisky gjordes 1 augusti 2017 och fick namnet Isle of Lime Roma och nyligen lanserades den andra publika utgåva som fått namnet Isle of Lime Midaik.

Midaik är en tre år ung whisky buteljerad med en alkoholvolym på 46,2%. De fat som använts under lagring har varit av amerikansk nyek och first fill bourbon. För den som vill nörda ner sig riktigt ordentligt går det på Gotland whiskys egen hemsida att finna en enorm mängd fakta och detaljer kring varje enskild buteljering. Trots stor popularitet och rusning i samband med lansering tror jag inte denna whisky kommer ta slut i första taget med tanke på att det handlar om en upplaga på hela 14 000 flaskor. Går att beställa på Systembolagets beställningssortiment med artikelnummer 33057 där en flaska á 500 ml kostar 494 kronor.
Isle of Lime Midaik från Gotland Whisky är en svensk whisky med en blommig och tydlig karaktär


Färg: Halmgul

Doft: Doften upplevs ung med toner av gräs och har en tydlig maltighet i sig. En blommig sötma finns med som får mig att tänka på en somrig bukett med klöverblom, tussilago, liljekonvalj och blommande syrén. Fruktiga inslag som från gula äpplen och citrus i form av apelsin. Apelsindoften blir för mig än mer tydlig ju längre den får luftas och liknar mer rivet apelsinskal och apelsinolja än apelsinzest. Citrusdoften upplevs något bitter och parfymig vilket ger ett fräscht intryck och i bakgrunden finner jag toner av läkerolpastill med kaktussmak, sötmandel samt lätta men tydliga nyanser av vanilj.

Smak: Smaken upplever jag direkt som blommigt söt, väldigt uppfriskande och fräsch och här framträder även inslag torv och en fjäderlätt strimma av rök.  Att den är ung märks väl då den har en tydligt pigg karaktär som upplevs ”grön”. Jag uppskattar att man inte försökt dölja eller ”fixa till” den ungdomliga karaktären, den är rak, tydlig och mycket bra. I smaken finner jag även fruktiga inslag av krispiga äpplen och omogen aprikos samt kryddig vanilj, rött Rooibos-te och lakrits i form av engelsk konfekt. Munkänslan känns till en början rätt oljig och varm men mot avslutet upplever jag en torrare finish.
Avslutningsvis vill jag försås tacka Gotland Whisky för smakprovet i den mycket söta flaskan, en miniatyr av den stora, som designats av graffitikonstnären Edvin Holm på företaget KNAK.

fredag 29 juni 2018

Sommarsample 2- Scallywag Cask Strength


För lite över ett år sedan fick jag förfrågan om att vara med i en blindskottsklubb, en klubb som består av lika många whiskyentusiastiska medlemmar som det finns månader på året. Varje vecka, vid samma dag och tidpunkt, provar vi gemensamt ett blindskott online och analyserar dess doft- och smaknyanser. Valet om att vara med var inte direkt svårt för mig att göra och numer ansvarar jag med stor stolthet för årets tredje månad.

Tack vare Svenska Whiskyakademien, som är det namn klubben tituleras med, har jag förutom funnit härlig vänskap även lärt mig uppskatta fördelarna med att prova i blindo. Doft och smakupplevelser blir verkligen något helt annat utan de förväntningar som bakgrundsfakta kan ge och har du inte provat det själv så råder jag dig att göra det. Det senaste blindskottet, som var den sista för juni-månad, kom från Frida Birkehede. Frida driver förövrigt sin egen blogg med namnet Änglarnas Andel som jag varmt rekommenderar att följa, där hon delar med sig av sina upplevelser med en härlig och lättsam berättarstil.



Detta blindskott får bli det andra i min ”sommarrensning” av samples- samling som expanderat på sistone. Mina nedantecknade intryck av doft och smak innan facit avslöjats ser ut såhär:  

Färg: Halmgul

Doft: Fruktigt frisk doft som får mig att tänka på doften som uppstår av att gnugga svartvinbärsblad mellan händerna. Det är nånting ”omoget” över doften, den upplevs ung, blommig och väldigt grön. Gröna krispiga äpplen, nästan lite äppelkart, en vetedeg som ligger på jäsning samt en kryddighet som från hela kardemummafrön, ingefära och gurkmeja. I doftbilden finner jag även en lite artificiell ton av winergummi, en doft som växer och blir tydligare ju längre den utsätts för luft. Trots att doften talar för en rätt hög alkoholhalt med tanke på en stickande spritighet så simmar där är även med en doft av utspädd apelsinsaftskoncentrat. I minnet dyker Glengoyne 10 upp då det finns en del likheter med den men det jag har i glaset nu måste vara något annat.

Smak: Finner en hel del äppeltoner i smak då den direkt upplevs sötsyrlig. Därefter anländer en stor dos pepprighet i form av vitpeppar- nästan lite som att få en hel tesked mald vitpeppar in i munnen. När det peppriga lugnat ned sig framträder smaken av gräddig mimosa med söt cocktailfrukt, inlagd ingefära och lite russin. Mot eftersmak avtar det peppriga helt i utbyte mot en kryddigare chilihetta och en lätt metallisk effekt uppstår längs tungans kanter. Det är något med smaken som får mig att tänka på Speyburn, fast denna upplever jag betydligt oljigare, spritigare och starkare. Alkoholvolymen ligger enligt min chansning kring 53 % och även om jag tycker den är god så känner jag inget ”wow” över den. Jag tror det är skotskt, kanske en blended av något slag? Ju längre jag sitter och analyserar den desto mer tycker jag om den, den växer på mig och blir bara bättre och bättre.


I glaset var det alltså den andra utgåvan av buteljeringen Scallywag från den Glasgowbaserade oberoende buteljeraren Douglas Laing. Detta är som jag misstänkte en blended malt med whisky från flera skotska Speysidedestillerier såsom Mortlach, Macallan och Glenrothes. En limiterad utgåva på totalt 4800 flaskor som buteljerats med fatstyrka på 54,1 %. Tyvärr finns inte just denna att finna på Systembolaget, men är du nyfiken att prova så finns det en variant med lägre alkoholvolym under namnet Sweet Wee Scallywag (84515) att inhandla för 489 kronor.

onsdag 27 juni 2018

Sommarsample nummer 1


Mitt intresse för whisky har medfört att jag börjat samla på mig en hel del samples, alltså småflaskor fyllda med whisky. Samples är perfekt om man vill prova på mycket men ändå inte känner för att köpa fullstora flaskor som tar både plats och lång tid att tömma. Min samling av samples har dock börjat expanderat på sistone vilka jag antingen bytt till mig, köpt eller fått som gåva. Som lösning på detta angenäma bekymmer har jag som plan att beta av samlingen en efter en och skriva lite kortare inlägg om mina intryck på bloggen, med fokus på doft och smak. Ett bra sätt att hålla bloggen igång under sommarmånaderna samtidigt som jag får mer yta i skåpet till hösten.
Först ut är en riktig godsak från Magnus Fagerström som jag först provat helt i blindo innan jag tagit reda på facit. Att prova blint känns för mig mer rättvist då det tar bort eventuella förväntningar som kan påverka mitt tyckande. Mina nedantecknade intryck av detta blindskott kommer här:

Färg: Gyllene

Doft: Söt och metallisk med lite medicinala toner samt en lätt rök som upplevs dold. Jag måste dofta flera gånger och nästan övertyga mig själv om att det är rökigt jag känner. Men jo, visst finns det i allra högsta grad en slinga rökighet med men den känns liksom undangömd och ligger långt bak. Doften är söt med toner av torkad frukt, ugnsbakade röda äpplen och lite kladdig smältande kokoschoklad. Det finns en vaxighet a´la möbelpolish med i doftbiden, vilket talar för att det kan vara en äldre buteljering av något slag, kanske springbank? En mix av söt och bitter mandel finns också med samt en söt blommighet av ljung. Kan det månne vara en Highland Park i glaset?

Smak: Mmm mm mm. Honungssött med toner av ljung och klöverblom. Rätt oljig munkänsla som på ett mycket angenämt sätt bär upp de söta tonerna av varm kolasås och torkade frukter. Det smakar verkligen helt ljuvligt, dock håller smaken inte jätte länge utan avtar rätt snabbt. Rökigheten är fjäderlätt men blir som mest framträdande i avslutet.



Vad var det i glaset då månntro? Jag har varit inne och nosat på Skottland i mitt spekulerande vilket också stämmer. Men det handlar inte om en single malt whisky utan om en blended scotch whisky, närmare bestämt en White Horse (fine old scotch whisky) buteljerad på 70- talet där ingen alkoholvolym angetts. Benämningen ”blended scotch” är som det antyder en blandning av en eller flera Single Malt Scotch Whisky eller Single Grain Scotch Whisky. White Horse är för mig något av en ny bekantskap då jag inte provat någon tidigare så det var väldigt roligt att få utforska just detta sample.

När jag allmänt tänker på White Horse så tänker jag på Lagavulin samt Sir Peter Mackie. År 1878 började nämligen den då 23 åriga Peter Mackie arbeta på destilleri Lagavulin som hans farbror James Logan Mackie var delägare i tillsammans med kapten J.C Graham. Detta för att lära sig mer om företaget och produkten innan han själv blev delägare 1890. I mitten av 1880- talet började man producera sin egen blended whisky som fick namnet White Horse blended scotch med Lagavulin som ingående huvudingrediens i receptet. Namnet White Horse kommer från världshuset The White Horse Inn i Edinburgh som i många år funnits i Peter Mackies familjs ägo. Företaget ”Mackie & Co” var under 1900- talets början en av de största whiskyproducenterna i Skottland. Efter Sir Peters död 1924 ändrade företaget sitt namn till White Horse distillers vilket senare togs över av Distillers Company Ltd. (Numer Diageo).

Avslutningsvis vill jag sända ett stort tack till Magnus Fagerström för möjligheten att bekanta mig med White Horse och jag ser med stor förväntan fram emot att prova de andra smakproverna jag har från dig.

torsdag 7 juni 2018

Goda whiskys från Goa

När jag tänker på Indien tänker jag på heliga kossor, dansanta Bollywoodfilmer, lotusblommor, sarier, förunderliga doftblandningar och de allra vackraste leendena i världen. Men Indien är förstås oändligt mycket mer än så. Det är framförallt ett land fullt av intryck som inte lämnar någon oberörd, motsatser i form av stora klasskillnader och ett samhälle väldigt annorlunda från den organiserade världen i Europa. Som det folkrikaste landet näst efter Kina, med hundratals språk och tusentals dialekter är Indien vad man skulle kunna kalla för ”de stora kontrasternas land”.

Fram till 15 augusti 1947 var Indien en brittisk koloni, vilket bland annat ger förklaring till varför en så stor andel indier lever i Storbritannien, att de flesta britter sörplar indiskt te samt att det engelska språket är ett av de officiella i Indien. De båda länderna har på många sätt influerat varandra, vilket i allra högsta grad även gäller whisky. Det måhända att Indien inte är det första land som associeras till när man pratar om whisky och för tiotalet år sedan var indisk whisky något människor lite elakt skämtade om. Idag anses Indien ur flera avseenden vara ett av världens mest intressanta whiskyländer. Trots att det förekommer totalförbud mot alkohol i vissa delstater (såsom turisttäta Kerala och den nordöstliga provinsen Bihar) är Indien i samma veva det land som volymmässigt dominerar whiskyvärlden.



Den whisky som framställs vid de indiska destillerierna är främst melasswhisky, vilket beror på brist av korn men gedigen tillgång till sockerrör. Efter självständigheten växte en inhemsk whiskyindustri fram där man gladeligen struntade i skotska seder och lagar. Med ett annat klimat än det brittiska har den whisky som tillverkas i Indien även ett annat användningsområde, nämligen som ingrediens i svalkande drinkar. Numer är Indien ett etablerat maltwhiskyland att räkna med och tillverkning pågår för fullt. Först ut att ruska om den traditionella whiskyvärlden var indiska Amrut och det upplevdes då som något häpnadsväckande att en whisky trots sådan ung ålder kunde hålla så fantastisk kvalitet. Ett annat exempel är giganten John Distilleries som just nu tar världen med storm med sin populära whisky Paul John, namngivet efter destilleriets grundare Paul P. John.
John Distilleries är ett ungt företag som vuxit med raketfart och kvalar idag in som ett av världens tio största dryckesbolag. Portfolion med varumärken är gedigen och består av allt från rom och brandy till whisky och vin. Med stor passion för maltwhisky startade den målmedvetna grundaren igång det destilleri som framställer Paul John i Indiens minsta delstat Goa. På plats i Goa sker mältning helt under egen kontroll av det sexradiga kornet man tar från odlingar på Himalayas sydsluttning. Man har lagt ner stor möda och tid för att finna ett perfekt källvatten, medan man däremot valt att importera torv från Skottland. Destillation sker i indisktillverkade potstills och Paul John tillverkas med både rökig och orökig recept.

Då och då lanseras mindre upplagor av särskilt utvalda fat, annars buteljerar man i två olika serier vilka heter Flagship och Select Cask. En nyhet är att Paul John kommer göra en ny satsning för den svenska marknaden och tack vare Symposion har jag haft möjlighet att utforska varumärket lite närmre. Tidigare representerades Paul John av Göteborgsbaserade Whiskytaste men från och med den 11 juni är Symposion ansvarig för distributionen i Sverige och totalt handlar det om sex utgåvor som kommer lanseras, varav en är en rökig  single cask.
Flagship- serien består av tre stycken utgåvor vilka är Brilliance som består av ett helt orökigt recept, Edited som är lite rökig och Bold som är kraftigt rökig. Gemensamt för alla tre är att de buteljerats med en alkoholvolym på 46% samt att de låga prislapparna ger mycket valuta för pengarna. Här nedanför presenterar jag  just denna trio med egna doft och smaknoteringar. Jag passar även på att ge smakrika tips då jag i mitt utforskande kommit i kontakt med en för mig ny personlighet som heter Shatbhi Basu. Trots de stora utmaningar det inneburit att göra karriär i ett mansdominerande yrke i ett kvinnoförtryckande land är Basu idag Indiens första professionella kvinnliga bartender. Och som att det inte vore nog med det så är hon även brand ambassador för indisk whisky i USA samt driver en egen bartenderakademi som heter STIR.


Brilliance kommer kosta 579 kronor och är verkligen en riktig fruktbomb. En för mig perfekt sommarwhisky att njuta av innan middagen - som den är i all sin enkelhet eller som ingrediens i en trevlig whiskycocktail. Brilliance bjuder i doft på en hel del söta vaniljkolatoner. Samtidigt upplever jag den kryddig och blommig med nyanser av doftpelargon och hibiskus samt grönt färskt gräs som nästan påminner om krispiga ärtskott. En mycket trevlig doftbild som även bjuder på toner av sockriga ingefärsgodisar tillsammans med en gnutta teetreeolja och mynta. Smaken är honungssöt med inslag av tropiska frukter såsom granatäpplekärnor, päron och ananas. Vidare finner jag även toner av kokos och vaniljkola. Ett sött avslut med inslag av lätt kryddighet i form av nejlikor och pepparkakskrydda.

Smarrigt tips är att avnjuta Brilliance tillsammans med krämig camembert, tryffelhonung och fikonmarmelad.  Eller varför inte svänga ihop en läskande  ”Brilliance & Passion”?




Edited upplever jag som elegant då det inte spretar för mycket åt något håll. Priset på systembolaget kommer ligga på 596 kronor. Doften är kraftfull men karaktären känns ändå lätt med en härlig touch av rökig torv. En hel del chokladtoner finns med i doftbilden, choklad och mocka i kombination tillsammans med varm vanilj, mandelmjölk och bogamviljablomster. Smaken är honungssöt, har härliga äppeltoner och en aromatisk kryddighet som påminner om kardemumma. Fruktigt söt med inslag av lakrits och sandelträ samt har en aningens ekig eftersmak. Till Edited passar det fint att kombinera med en rökig ost för att fånga upp det rökiga i whiskyn eller varför inte denna smaskiga kaffedrink som avrundning på middagen?




Bold är en häftig whisky - elegant som syskonet Edited men med en större kropp och kraftfullare rök. Priset på denna busiga skönhet ligger på 619 riksdaler vilket känns som ett riktigt kap. Doften upplevs stor och mycket söt med fruktiga inslag av apelsin och saftig aprikos. I doftbilden finner jag även nyanser av smörig vaniljkola, mandel och ingefära samt (i allra positivaste mening) en något ”bränd” ton. Smaken är rejält fruktig med toner av hallon och nektarin samt päron och ingefära. Honungssöt med inslag av kanderade mandlar, marsipan och rostade kaffebönor. Den långa eftersmaken är verkligen ljuvlig, en blandning av frukt och härlig torvrök. Som avslut vill jag tipsa om denna delikata version av Old Fashioned:


onsdag 23 maj 2018

Somriga whiskydrinkar


Sommar innebär för mig lata stunder med sol och värme; på stranden intill havet, i hängmattan vid sommarstugan likväl som hemma i den grönskande trädgården. Sommar betyder också äventyrslust efter resor och upplevelser, gärna tillsammans med nära och kära, knytiskalas samt grillade middagar kryddat med skratt och massor av kärlek. Gemensamt för alla dessa sköna stunder är att dem passar utmärkt med en svalkande drink i handen.

En smakrik whiskycocktail på ett soligt Box destilleri
Tack och lov är den kyliga vintersnön nu endast ett minne blott och jag njuter verkligen av kroppens nyförvärvade energi som gör att jag känner mig småförälskad dygnet runt. Sådan energi plockar fram ens kreativa sida vilket ger briljanta idéer som måste förverkligas, även idéer som är av sådan karaktär att de vanligtvis skulle förefalla vara smått galna. Såsom idén att i brist på husvagn istället låna en sliten gammal Dodge Van (partybuss) för att övernatta på Box Destilleri i Bjärtrå efter att ha deltagit på ett trevlig whiskycocktailevent. Det är nämligen något jag förverkligade i helgen tillsammans med min mamma och även om jag gillar jag att campa så föredrar jag  oftast att göra det på Hilton eller Clarion ;) Men det är inte fy skam att sussa i ett hav av täcken, filtar och kuddar i bagaget på en van heller…


Det blev inte direkt en förväntad mor- och dotterhelg
med spa och hotell som  försenad födelsedagspresent till min kära mamma.
Det blev istället ett  minne för livet och det var länge sedan jag skrattade
så mycket som jag gjorde under denna minisemester




Box Destilleri gästades denna fredagskväll inte bara av mig, min mamma och en drös andra törstiga människor utan även av den rutinerade bartendern Michael Ternqvist som driver den populära puben och restaurangen Dalwhinnie i Östersund. Michael har arbetat i bar sedan 1985 och har många meriter i bagaget. Han besitter en gedigen kunskap som han gärna delar med sig av på provningar, cocktailsutbildningar och barkurser runt om i landet. Han är även en glädjespridare av stort mått som på ett lätt och skämtsamt sätt lär ut användbara knep och knåp för både proffsiga bartenders och ambitiösa ”hemmablandare”. Av honom fick vi kvällen till ära lära oss att det är i princip omöjligt att blanda dåliga drinkar om rätt förutsättningar finns att tillgå och dessa är is, socker(lag) och luft.

Ingen drink utan is! Att använda för lite is är enligt Michael Ternqvist troligtvis det största misstag folk gör vid drink- och cocktailskapande. Det och att använda för stor andel alkohol. En whiskycocktail ska givetvis smaka whisky, det är lika självklart som att en whiskylikör ska ha en tydlig whiskykaraktär, men en drink bör inte ha för stark alkoholvolym eftersom det lätt slår ut alla andra smaker. Att det behövs stora mängder is beror dels på att man vill kyla ner drinken men också för att kyla ner glaset. En ensam liten isbit smälter fort och späder ut drinken medan en större mängd is istället håller drinken kall en längre stund, och det är så vi vill ha den.
Socker hjälper till att framhäva andra smaker och rätt mängd ger dessutom en fylligare drink utan att bli för söt. Att tillverka egen sockerlag är busenkelt och går också väldigt snabbt. Koka upp en del socker med en del vatten, låt svalna och sen är den klar att användas (håller upp till två månader om den förvaras kallt i väl rengjord behållare). Sockerlag kan även med fördel smaksättas med juice och skal från frukt. Ett tips är att koka upp socker med fruktjuice och efteråt tillsätta skal som får ligga i ett dygn innan det silas bort. En av de största bartrenderna just nu är enligt Michael något som kallas Zero waste, vilket innebär att man försöker återvinna så mycket som möjligt av varje sak man arbetar med samt att man i den mån det går använder lokalt förankrade produkter.
En härlig sockerlag smaksatt med rabarber
och jordgubb från den egna trädgården
En tredje komponent som (ibland) är viktig är luft vilket ger en fylligare och mer uppfriskande munkänsla. Detta uppnås genom att skaka drinken häftigt med en isfylld shaker ca 10-20 sekunder, men det går förstås lika bra att skaka i en vanlig glasburk med lock på. I proffsbaren finns verkligen en uppsjö av tjusiga redskap att använda för att blanda drinkar men viktigt att nämna är att det ofta går lika bra att använda sådant som finns hemma i de flesta kök. De drinkar som bör skakas är sådana som innehåller trögflytande ingredienser såsom likörer, juicer och ägg, detta för att allt ska blandas samman och kylas ned ordentligt. Ingredienser som däremot inte bör skakas är mousserande och kolsyrade drycker som lätt blir en explosionsartad och kladdig historia. En bonus med skakade drinkar är förstås att man ser oerhört läcker och proffsigt ut när man svingar runt med en shaker.



Att blanda cocktails och drinkar med single malt whisky verkar lustigt nog upplevas som ett normbrytande fenomen, vilket  även Michael kan instämma med. Han menar att många whiskyälskare vill avnjuta en dram bara som den är och därmed är mindre positivt inställd till att blanda den i en drink. Med andra ord är det i whiskyns värld som det alltid brukar vara  -väl förankrat med sed och tradition. Traditioner anser jag att man ska vara rädd om men för den sakens skull behöver man inte vara rädd för att prova något nytt.


Många av världens populäraste drinkar är också whiskybaserade, om än oftast med amerikansk whiskey såsom bourbon och rye. Under cocktailkvällen på Box Destilleri serverades sex stycken klassiska variationer av whiskydrinkar såsom Whiskysour och Mint Julep men med skillnaden att använda svensk single malt istället, i detta fall Box Dálvve. Jag provade förstås samtliga uttryck och en gemensam nämnare hos dem alla var att rökigheten från den annars inte så rökiga Dálvve blev mycket mer framträdande när den blandades i cocktails. Med inspiration från helgens äventyr har jag provat att göra en whiskydrink hemma med Box Dálvve tillsammans med pressad citronsaft och egenkomponerad sockerlag smaksatt med rabarber och jordgubb. Resultatet blev en läskande god läckerhet som även den tog upp det rökiga från Dálvve på ett för mig mycket behagligt sätt. Tipsen är många och de kreativa idéerna likaså. Jag hoppas på en varm sommar med mycket sol och ser fram emot många goda drinkar. Ett råd från mig är att följa Sinnen och Nyanser på sociala medier för inspirerande videos som denna;









tisdag 15 maj 2018

Destination JURA


Upplevelser kan ta tid att smälta, vissa mer än andra och min resa till Jura är verkligen ett sådant exempel. I samband med mina besök på Islay har jag från destillerierna Caol Ila och Bunnahabhain många gånger drömskt blickat över mot den ödsliga grannön Jura med Hebridernas imponerande siluett och innerligt önskat få stå där borta på andra sidan Islaysundet. I april månad förra året blev min dröm sanning då jag och mitt resesällskap tog färjan över vilket skrattretande nog tog oss ungefär fem minuter. Väl iland på den djurrika ön som befolkas av knappt 200 människor blev jag totalt mållös och har sedan dess haft svårt att finna de rätta orden för att beskriva upplevelsen på ett rättvist sätt. Jag har därför bestämt mig för att inte ens försöka eftersom jag vet att jag inte kommer lyckas. Men förvisso kan jag heller inte skriva en text om Jura utan att nämna att det är en av de vackraste platser jag någonsin besökt och tanken på att fly den hektiska vardagen för ett stillsamt liv på Jura har lockat mig både en och två gånger. Det är härligt att drömma sig bort och i fantasin känns det inte alls obekvämt att sadla om från statligt anställd i en mindre stad i mellansverige till att livnära mig som jordbrukare på Jura, ta tag i mina författardrömmar och kanske söka arbete på öns enda destilleri. Ett förövrigt mycket trevligt destilleri som jag gladeligen rekommenderar att göra besök på om tillfälle ges. Att beskåda destilleriets mäktiga pannor (som är Skottlands näst högsta), träffa de glada och engagerade öbor som arbetar på destilleriet samt avnjuta en bit mat på öns enda restaurang är garanterat sådant som ingen någonsin skulle ångra.



Jura destilleri har varit aktivt sedan 1963 men tillverkning av whisky sägs ha pågått på ön mycket längre än så. Vissa menar att lönnbränning förekom redan på 1500- talet och en gång i tiden var det också fritt fram för öborna att tillverka whisky för eget behov. Allt gott har förstås ett slut och denna ynnest förbjöds 1781 vilket banade väg för att Small Isles Distillery grundades 1810, det vill säga föregångaren till det destilleri som ligger där idag.
Min uppfattning av Jurawhisky är att den ofta har ett oförtjänt rykte vilket kan bero på flera olika anledningar; dels att de har det rökiga whiskyparadiset Islay som närmsta granne vilket många kanske jämför med men också för att man tidigare främst massproducerat whisky till den stora blendindustrin. Jura har dock lagt stor möda och tid på att kvalitetshöja sina produkter samt utökat sitt sortiment och är idag en riktig storsäljare. Att Juras försäljningssiffror ökat med rasande fart är kanske heller inte konstigt med tanke på deras mycket prisvänliga buteljeringar; såsom en 10 åring på 70 cl för 399 kronor eller den underbara Durach´s Own 16 år för 549 kronor.  

Den sistnämnda  av dem, som jag förövrigt förknippar med många glada minnen, är enligt mig en utmärkt sommarwhisky perfekt att njuta av en varm sommarkväll vid stranden. Eller varför inte under lata stunder i hammocken eller på soldäcket i en grönskande trädgårdsoas? Durach´s own 16 är en lättsam whisky utan för mycket krusiduller med frisk fruktig doft av lime, gröna krispiga druvor och gula äpplen samt söta nyanser av nypon, citronsockerkaka och mandelbiskvier. Om jag skulle prova den blint så tror jag själv att jag skulle tippa på att det var en irländsk whisky med tanke på att jag upplever den så väldigt frisk och ren i karaktär. Smaken är även den lätt och fruktig men aningens vattnig och blek. Eftersmaken bjuder på härliga lakritstoner som påminner om engelsk konfekt, en liten torvighet och en fjäderlätt strimma av rök.




 En annan buteljering som jag finner vara spännande är den limiterade utgåvan Jura Tastival 2017 som lanserades ifjol i samband med festivalen Feis Isle. Denna whisky är  minst sagt lite busig av sig då den har en växlande karaktär som jag vissa gånger finner vara underbar och andra gånger har svårt för. Doften är stor men upplevs lite mossig av sig, som en nedsutten lädersoffa av äldre stuk. Den bjuder även på en hel del fruktiga toner såsom varma bakade äpplen, russin, druvskal och orangea tuttifruttipastiller. Vidare finner jag doften av trolldeg och lakritsfudge samt en hel del vinösa inslag. Smaken är kryddig av kanel och mörk choklad men framförallt finner jag toner av godiset colanappar. De söta smaknyanserna är stora och växande, munkänslan upplevs oljig och rejäl och i eftersmak blir det fruktiga i form av russin och fikon mer framträdande. Tastival 2017 är en whisky som spretar åt många håll men den fascinerar mig och är kul att sitta och analysera.  
Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller smak så gillar vi förstås olika och det är precis så det ska vara också. Men jag kan inte låta bli att tycka det är märkligt när någon säger att det inte finns någon bra whisky från Jura. Det stämmer liksom inte. Av alla de sorter jag provat på har de allra flesta hållit en god kvalité. Mina förväntningar på framtida buteljeringar från Jura är stora eftersom de kvalitetsåtgärder och satsningar man gjort för att förbättra kvaliteten fortfarande är så pass unga att det är svårt att se hur resultatet kommer bli. Men min inställning är positiv i allra högsta grad!

 

tisdag 8 maj 2018

Bergslagens Destilleri - Sherry Darling Ferie 46%


Då har våren äntligen anlänt och bjuder på försmak av sommarsol och värme. Min kärlek för whisky må vara stor, men en dram vid en värmande eldstad känns för tillfället rätt avlägset. Istället flödar kreativiteten och cocktailsetet har dammats av så mer törstsläckande kreationer kan skapas, utemöbler är framplockad från sin långa vinterdvala, grillen har blivit putsad och längtan efter semesterledighet är ett faktum. Men visst vill jag även till vårens och sommarens lediga kvällar njuta av whisky tillsammans med familj och vänner. För vad vore väl en sommar utan kryddig bourbon med svalkande is som långsamt smälter av värmen eller en härlig sherryfatslagrad kompis i väntan på att maten ska bli klar.

Passande nog lanserade Bergslagens Destilleri den 2 maj en ny whisky med namnet Sherry Darling Ferie. Som namnet antyder är det en sherryfatslagrad historia och whiskyn kommer från det svenska numer nedlagda destilleriet Grythyttan whisky. Vanligtvis föredrar jag bourbonfatslagringar men är just nu inne i en period där jag särskilt fattar tycke för sherryfatslagrat och Ferie är inget undantag. Trots sin ungdom på 6 år är detta enligt mig en whisky med förvånansvärt stor karaktär, vilket antagligen beror på att whiskyn tillbringat sin skönhetssömn i mindre 50 litersfat av amerikansk vitek som tidigare innehållit Oloroso Sherry från provinsen Cádiz i Andalusien.


Doften är rejäl och fruktig med toner av varma äpplen, blöta russin och färska dadlar. I kombination till denna stabbiga fruktkompott finner jag även uppfriskande strimmor av övermogen citrus i form av blodapelsin och grapefrukt. Eken är påtaglig utan att bli för dominerande och det finns en ton av gummi med i doftbilden som liknar de söta lyckotroll jag lekte med som liten. Med luft framträder de söta tonerna allt mer och påminner om muscovadosocker och kryddig vaniljkräm. De nyanser av gummi som jag tidigare hittat omvandlas efter en stund till att mer likna ångande nylagt asfalt.
Smaken är söt så det förslår samt upplevs brödig såsom en nygräddad sirapslimpa med bränd skorpa. Vidare finner jag toner av bränd karamell och övermogna nästan förmultnande jordgubbar samt en metallisk effekt som jag brukar hitta i kraftigt mörkröda viner. Denna metalliska nyans växer och blir som mest tydlig i eftersmak där även toner av russin, saltlakrits och trä kommer fram. Förutom dessa mörka frukter finner jag även inslag av solmogen papaya, nypon och apelsinkoncentrat samt tycker mig skymta en liten slinga rök i eftersmaken.

Sherry darling Ferie är inte direkt blygsam av sig utan bjuder på en fantastiskt spännande doftresa samt smakrik upplevelse. En flaska a´ 500 ml kostar 595 kronor vilket känns som ett välinvesterat och gott tidsfördriv som garanterat kommer förgylla många sena sommarkvällar i glada vänners sällskap.

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky

Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien . Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkolleg...