Translate

torsdag 4 april 2019

En smakfull trio från Campbeltown


När vardagen fylls på av vardagliga små ting upplever jag att tiden liksom springer ifrån mig. Det kan då nästan kännas övermäktigt att föra pennan till papperet och formulera fram texter som på ett rättvist sätt beskriver sådant jag har provat och innerligt önskar få dela med mig av till mina läsare. Jag är medveten om att dem krav jag ställer på mig själv ofta är alldeles för höga, därav blir det stundvis rätt glest mellan inläggen här på bloggen. Men nu är det äntligen dags att damma av här inne med några spännande lanseringar från Campbeltown som jag tacksamt tagit emot smakprover på från vår svenska leverantör Symposion.


Campbeltown är en plats som jag haft förmån att besöka två år i rad, en fantastisk upplevelse på många sätt då platsen är förankrad med delikat whisky men också en lång och spännande whiskyhistoria. Mitt senaste besök var för ganska precis ett år sedan då jag reste tillsammans med ett gäng goda vänner, något som blivit lite av en tradition. I samband med besöket på Springbank ville jag passa på att fira tre blivande 40-åringar i sällskapet genom att ta kontakt med destilleriet och ordna en överraskning. Överlycklig och alldeles mållös blev jag då dem tog uppgiften på fullaste allvar och ordnade med både extra lagerhusprovning samt varsin unik buteljering till jubilarerna. Jag menar, jag hade blivit glad över minsta lilla extra som hade gått att få till utöver det som redan var förbokat. Denna generösa gest överträffade mina förväntningar och bevisade ytterligare vilka passionerade människor som arbetar med varumärkena från det lilla whiskymeckat Campbeltown.  
Även i år blir det en resa till Skottland men denna gång åker vi på hösten istället för våren. Denna gång finns dock inga planer att åka tillbaka till Campbeltown, vilket känns en gnutta ledsamt. Då känns det fint att ha många härliga minnen att tänka tillbaka på och kanske kan jag stilla min längtan genom att försöka få tag på någon av dessa nya buteljeringar som lanseras idag kl. 10:00 på Systembolaget 😊

Springbank Local Barley 9 yo 
Detta är den fjärde utgåvan i serien Local Barley som för första gången lanserades 2001. I tillverkningen av denna utgåva har man använt lokalt odlat korn av sorten Optic från High Cattadale Farm som ligger längst ner på södra Kintyrehalvön strax utanför Campbeltown. Denna whisky har buteljerats med en alkoholvolym på stadiga 57,7 % och består av en mix av både bourbonfatslagrad och sherryfatslagrad whisky. Totalt handlar det om 9700 flaskor varav 576 stycken kommit till det svenska monopolet med prislappen 1162 kronor.

Doften är tydligt maltig och söt med inslag av blommig honung och torkat gräs. En doftbild som till en början upplevs ganska ungdomlig och grön men efter en stund framträder krämig vanilj och fruktiga toner av ananas, päron samt ett härligt stänk välmogen grapefrukt. En klassisk distinkt torvrök finns hela tiden närvarande, typisk för Springbank. Det är verkligen en vacker skapelse detta där röken aldrig upplevs vara dominerande.
Smakmässigt finner jag mycket fruktiga toner av päron, sött rött äpple, russin och cocktailfrukt. Karaktären upplevs ung och pepprig men balanseras upp på ett elegant sätt med dem rejält söta tonerna av honung, smält vaniljglass, mandelkrokant och ljuvlig torvrök. Mot avslut växer röken till sig och i eftersmak framträder toner av torr tobak, plommon och mosade jordgubbar.


Longrow 14 yo Sherrywood

En whisky för alla dem som vurmar för sherryfatslagrade rökare med sin kraftfulla, nästan skitiga karaktär. I doft bjuds jag på rejäl fruktighet och jag upplever nästan hur glasets innehåll vill berätta för mig om sin skönhetsvila i dem sötsyrliga oloroso sherry faten. Jag finner även toner av lakrits, karamell och mörk choklad; allt inbäddat i en bolmande, fet och bränd torvrök. Smaken är fruktig och sherrystinn med toner av körsbärsmarmelad, russin och hallonkärnor. Bakom det gormande intrycket av brända och vinösa toner finner jag också mer finstämda nyanser av mynta, svatvinbärsblad och pepprig ek. En enligt mig spännande men lite småbråkig whisky som kräver tid på sig i glaset för att lugna ned sig. Buteljerad på sin naturliga fatstyrka 57,7% tycker jag den är värd sin prislapp 979 kronor, även om det för mig inte blev någon personlig Longrow-favorit.

Springbank 25 yo
När jag slår upp sista smakprovet utbrister min ena dotter (som får vänta många år till innan jag serverar henne några alkoholhaltiga drycker) med stor förtjusning; ”Mamma vad det luktar gott”. Att den ungen  begåvats med en bra och känslig näsa har jag tidigt blivit väl medveten om, nu misstänker jag dessutom att hon kommer utveckla både god och dyr smak! Denna whisky har lagrats på sherryfat och romfat och är buteljerad med en alkoholvolym på 46 %. Prislappen må vara hög men i ärlighetens namn är detta ett riktigt mästerverk med komplex och elegant doftbild och enorma smaker. En ljuvligt vaxig gammelwhisky med förvånansvärt mycket söta inslag av torkad papaya, apelsinchoklad och mandarinkaramell. Doftbilden upplevs blommig och elegant med toner av eukalyptusolja vilket för minnet tillbaka till ett ruskigt regnoväder i en tropisk regnskog i Australien. Smakmässigt finner jag en bukett av blommiga toner såsom ljung, viol, färskt gräs och honung samt fruktiga toner av äpple, apelsin och söta små druvor. Mot avslut framträder den typiska torvröken från Springbank tillsammans med maritima nyanser av noriblad och saltstänkta stenar. Vansinnigt gott helt enkelt så om du har 4988 kronor att spendera på något fint samt snabba fingrar att knappa med på ett stadigt skrivbord tycker jag du gör en god affär i att klicka hem en av dessa  28 flaskor.  

fredag 22 februari 2019

Starward whisky från New World distillery


Så ofta jag får tid och möjlighet försöker jag omge mig bland whiskyälskande människor i diverse olika whiskysammanhang. Trots olikheter i mångt och mycket finner jag nämligen något vackert i att kunna förenas i en gemensam passion för smaker och upplevelser, såsom i somras då jag åter igen fick möjlighet att träffa härliga Martin Andreasson på High Coast whiskyfestival. Förutom att utbyta tankar och erfarenheter kring whiskyrelaterade upplevelser fastnade vi kring ämnet Australien som vi båda hyser gedigen kärlek för. Det visade sig att vi båda två rest runt och bott i det stora landet ”down under” och vi hade förstås därför många minnen att dela med oss av till varandra. En kort tid efter detta mottog jag ett spännande smakprov från Martin i form av en Starward Single Malt whisky från New World Distillery i Melbourne. Med det sagt vill jag tipsa om att ta en titt på Martins egna berättelse här efter hans besök på destilleriet 2013.

Första gången jag själv kom i kontakt med Starward whisky var dock inte då jag bodde i Australien utan i samband med mitt första besök på London whisky show för två år sedan. Där serverad dem läckra whiskycocktailars med deras whisky lagrad på fat som tidigare lagrat starkvin, vilka även benämns som ”Apera- fat”. Jag minns drinken som fruktig och svalkande god med tydligt maltig nyans, något jag kan tänka mig passar alldeles ypperligt i Australiens varma klimat.


New World distillery grundades år 2004 av David Vital; en Melbournebaserad man med en stark vision att skapa en modern whisky med unik karaktär som ska reflektera den kulturrika hemstaden. Resultatet blev Starward, tillverkad på 100% lokalt odlad korn och där lagring sker på vinfat från omkringliggande vinproducenter. Det sample jag har fått möjlighet att prova är en icke ålderangiven whisky, men enligt säker källa 😉 ska den vara cirka två år gammal. Enligt Aussie- mått mätt får man nämligen benämna vätskan som whisky efter redan två års skönhetssömn då man i Australien valt att inte följa den skotska lagen som säger att whisky måste lagras i minst tre år för att få kallas whisky. Att slopa denna regel är nog en rätt god idé ändå om man är ett land med varmare klimat eftersom högre temperatur innebär mycket aktivitet i faten samt att alkoholen ökar medan vätskan dunstar; ett fenomen Starward själva pratar om som ”Elemental Maturation”.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Martin gnom att dela med mig av mina intryck av detta smakprov som buteljerats med en alkoholstyrka på 43%. När provningen genomfördes skedde det i ett svart glencairnglas för att minimera intrycken och göra provningen så blind som möjligt samt innan jag tagit del av detaljerad bakgrundsfakta.



Doft: Tydligt maltig och rejält fruktig doft med inslag av kryddig vanilj. Söta druvor, bakade äpplen och något som väcker minnesbilder av syltlagret på en prinsesstårta, jag tänker på typ drottningsylt fast en mer gelé-aktig sådan. Vidare finner jag toner av mandelmassa, hackade hasselnötter, krämig nougat och färska mandelkubb med osande bittermandel samt slingor av apelsin och tropisk passionsfrukt.
Smak: Oj, förvånansvärt söt och en munkänsla jag uppfattar som krämig. Fruktigt av druvor och Anton Bergs läckra dessertbitar ”plommon i madeira”. En gräddighet som påminner om moccakaffe, söt vaniljfudge och körsbärschoklad. Eken är tydlig men framträder främst i den kryddiga eftersmaken där jag även finner en eldig pepprighet som inger intryck av ungdom.
En helt klart god whisky som trots sin ungdom visar på komplexitet och spännande aromer. Jag är imponerad och vill innerligt utforska Starward mer!

lördag 9 februari 2019

Islayprovning på Ardbeg Embassy samt recension av BW7 från Elements of Islay


Återigen befinner jag mig i vår vackra huvudstad (för första gången för i år faktiskt) med ett efterlängtat mål i sikte; Ardbeg Embassy. På isiga kullerstenar strosar jag fram längs snåriga gator i gamla stan, en plats jag många gånger trånat efter att bo i som drömsk tonåring. Trots att vädret är sådär gråtrist och blött känns det ändå lite romantiskt med den juliga belysning som hänger kvar och lyser upp i vinterslasket. För många är Ardbeg Embassy måhända ett stammisställe som inte behöver någon närmare presentation, men för er som aldrig hört talas om platsen eller inte tagit er tid att göra ett besök där vill jag gärna berätta lite mer.

Ardbeg är alltså namnet på ett av dem åtta destillerier som ligger på Islay; en skotsk ö känd för att tillverka torvrökig whisky med kraftfull och säregen karaktär. Varje år vallfärdar människor från jordens alla hörn till den avlägsna ön i de inre Hebriderna, mig inberäknat eftersom jag aldrig kan få riktigt nog av denna magiska plats. Ardbeg är en av dem stora favoriterna och även om det finns få saker som slår upplevelsen av att avnjuta whisky bland Islays roströda torvhedar, klorofyllgröna kullar och tångdoftande havsluft finner jag en tröst i det globala nätverk av barer och butiker som finns runt om i världen. En ”Ardbeggian” kan sannerligen vara säker på att Ardbeg gör sitt bästa för att tillfredsställa sina fans genom att erbjuda olika Ardbeg ambassader. Lite skämtsamt brukar det sägas att man kan följa sin näsa till närmsta ambassad genom att följa doften av torvrökig whisky, men för säkerhetsskull finns även en sökmotor på hemsidan och utifrån denna kan jag totalt finna 12 stycken konsuler samt en ambassad i Sverige. Ardbeg Embassy  i gamla stan är ambassaden som ägs av tre stycken bröder; Charbel, Issa och Alfons. När de tog över stället 2010 hette krogen Glenfiddich Warehouse, vilket det fick göra fram till 2012 då dem bestämde sig för att byta till Ardbeg Embassy. Under veckans alla dagar arbetar dem tillsammans med sin personal med att sprida kunskaper om maltwhisky och förgylla människor liv med smakrika upplevelser. Ett arbete dem gör med så pass innerlig passion att de 2015 och 2018 tilldelats den fina utmärkelsen som ”Sveriges bästa Whiskykrog”. 

 Ofta önskar jag att Stockholm låg närmare mitt hem än vad det gör. Då skulle jag nämligen kunna delta på fler av dem provningar som Ardbeg Embassy anordnar, vilket är ett gediget antal under ett år. Ibland dyker möjligheten upp som av en slump, såsom förra veckan då jag deltog på den Islayprovning som Thomas Sundblom från Clydesdale skulle hålla i.
Islayprovningen bestod av sex stycken buteljeringar från Elixir Distillers; en oberoende buteljerare som ägs av den välkända whiskysamlaren Sukhinder Singh som också är grundaren till den populära butiken TheWhisky Exhange i London. År 2005 började Sukhinder som oberoende buteljerare av maltwhisky, vilka till en början lanserades under varumärket The Single Malts of Scotland och 2009 introducerades en ny serie Islay whiskies under namnet Port Askaig. Elements of Islay heter en tredje whiskyserie där samtliga destillerier från Islay representeras i form av Cask Strength buteljeringar och tanken bakom Elements of Islay är att det ska vara just det Islay är uppbyggt av; olika element. Som sig bör var det fantastiskt kul att få prova och jämföra olika whiskys med varandra, men det som gjorde just denna provning lite speciell var att jag fann en riktig favorit. Att plocka ut en favorit är väl i och för sig inget ovanligt men det är mer sällsynt att jag efter en provning känner att jag måste investera i en egen flaska. Favoriten jag pratar om var en Bowmore från 2001 som lagrats på fyra stycken sherry butts och buteljerats med fatstyrka på 53,2%. Istället för att skriva ut namn på dessa buteljeringar använder man sig av kemiska förkortningar med två bokstäver som representerar destilleri och detta var alltså batch BW7.

Färg: Djup rostoreange
Doft: Doftbilden är tydligt sherryinfluerad men jag upplever den ändå diskret på nåt vis. Det är absolut ingen vrålande sherrybomb det här utan den harmonierar på ett utsökt vis med den eleganta torvröken på ett sätt som jag personligen verkligen uppskattar. Toner av torkade russin och tranbär blommar upp och blandas tillsammans med toner av mandelströssel, krispigt söta druvor och fräscht inslag av apelsinskal. Influenser av trä är närvarande men mitt doftminne målar främst upp bilder av bark och lakritsrot samt barrskog med blommande ljung och torkad potpuri. Med lite luft framträder sötare nyanser i form av nybakade sirapskolasnittar, mandelmassa, brungräddat knäckebröd och aromatisk rosépeppar. Torvröken är stor men inte dominerande och den känns lite lätt salt och mineralig med inslag av fuktig jord och fransk dragon vilket för tanken till sommarens påtande i kryddträdgården.
Med vatten händer verkligen något alldeles häpnadsväckande då röken liksom försvinner men låter torven stanna kvar. Plötsligt öppnar sig en symfoni av frukt; äpple, päron, körsbär och ananas samt nyanser av bittermandel och blommig honung. En riktigt häftig upplevelse!  
Smak:  Smakmässigt bjuder denna whisky på stor fruktighet och mycket sötma. Munkänslan upplevs krämig och gosig med inslag av smörkola, salt choklad, russin och lakrits. En hel orkester av mogna tropiska frukter träder fram av smörig papaya, mango, grapefrukt och ananasjuice. Torvröken är tydlig men subtil med toner av skog, ljung och torkade löv samt intressant inslag av krut, vilket blir mer framträdande i eftersmak. I avslut framträder även lätt syrlighet av krispiga krusbär och apelsin, nyanser av sirap, smuldeg och skållade mandlar.
Med vatten dämpas den krämiga känslan och ger plats för pigga toner av färsk frukt, främst röda äpplen och mjuka mogna päron. Torvröken blir än mer subtil men framträder mer mot eftersmak där den påminner om ljunghonung och förmultnade löv. Det smakar vad jag skulle vilja beskriva som ”höst”. 

Clydesdale är en svensk spritimportör av rang som innehar Sveriges bredaste sortimentsutbud vad gäller whisky, cognac, rom och andra lagrade spritdrycker. Det är alltid ett nöje att besöka deras monter i samband med mässbesök eftersom det alltid går att hitta spännande saker att prova.

Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen, vad vore whiskyindustrin utan alla dessa fantastiska oberoende buteljerare?! Tack vare dem erbjuds vi konsumenter en större variation av smaker och upplevelser vilket jag personligen känner en stor tacksamhet över, särskilt när jag får möjlighet att prova sådant som verkligen faller mig i smaken. Om du känner minsta lilla nyfikenhet kring BW7 rekommenderar jag dig att klicka hem en flaska på systembolagets beställningssortiment. Priset 1265 kronor för 50 cl kan tyckas vara dyrt, men ibland är det helt enkelt värt det och jag tror inte du kommer ångra dig!

En smakfull trio från Campbeltown

När vardagen fylls på av vardagliga små ting upplever jag att tiden liksom springer ifrån mig. Det kan då nästan kännas övermäktigt att ...