Translate

lördag 1 december 2018

Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse


Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även vackraste destillerier; nämligen High Coast distillery. För många förknippas detta destilleri fortfarande mer med namnet Box, vilket beror på att det rätt nyligen bytt namn på grund av den varumärkeskonflikt som uppstod med det internationella whiskyföretaget och oberoende buteljeraren Compass Box (mer om det kan du läsa här och här). Inuti den vackra röda tegelbyggnaden, som mellan 1912-1924  fungerade som kraftverk, pågår idag ett ständigt utforskande för att tillverka den bästa möjliga maltwhiskyn.

Trots sin ungdom har destilleriet i lilla Bjärtrå sedan starten i november 2010 blivit
väletablerad både här i Sverige men också ute på den internationella marknaden.

Förutom att jag imponeras av den högkvalitativa whisky som tillverkas på High Coast distillery ser jag också  väldigt mycket upp till de människor som arbetar med varumärket på ett eller annat sätt. Detta eftersom dem gärna och ofta delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra, oavsett om de arbetar i driften av destilleriet, anordnar provningar eller arbetar med försäljning och marknadsföring på någon av landets alla dryckesmässor. Sedan 2011 har man även anordnat Sveriges (och kanske till och med världens) mest omfattande och ingående utbildning för whiskyentusiaster. Många akademideltagare har passerat sedan dess, närmare bestämt cirka 160 stycken. Jag har själv väntat och längtat i vad som upplevs som en evighet för att få vara en sån där lycklig kandidat, och ja till viss del även tjatat enligt min fru. På den informationsrika hemsidan har det angående akademin stått still sedan 2016 och ju mer tid som gått desto mindre hoppfull har jag varit på att det någonsin skulle komma att bli något fler tillfälle.


Drömmen om att delta på Box whiskyakademi har känts än mer avlägsen med tanke på den stora expansion destilleriet genomfört de senaste åren. Förutom varumärkesbyte och namnbyte på destilleriet togs den nya buteljeringsanläggningen i fullt bruk i januari och produktionsanläggningen har expanderat med två nya pannor samt sju nya jäskar.
Varje vecka levereras 25 ton malt till High Coast destilleri. Kapacitet efter expansion är 14 batcher per vecka men i nuläget görs tio batcher per vecka. En batch= en malning, en mäskning, en jäsning och en destillering. Varje batch får sitt eget batchnummer vilket gör att det alltid går att spåra alla komponenter i produktion.



Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar det heta, vilket jag också är beredd att hålla med om. Tillfället kom till slut då det var min tur att stoltsera som akademideltagare under en hel vecka, men inte på Box akademi utan istället blev det den allra första High Coast akademin. Hela denna vecka har för mig varit en fantastisk upplevelse på så många sätt; dels för att jag fått möjlighet att utveckla mina kunskaper genom att omvandla det teoretiska till att praktiskt få utföra de olika moment som ingår i den ädla konsten att producera maltwhisky. Men det var också en ynnest att få hänga med destillerichef Roger Melander och produktionsledare Leif Skoglund som på ett mycket ingående sätt förklarat saker och ting i produktionen, vad som händer, varför det händer samt vilken betydelse det har för det slutliga resultatet.  


Att gå whiskyakademin just efter att jag avslutat den kurs inom dryckeskunskaper
jag studerat på Örebro Universitet var verkligen det bästa tillfället jag
kunnat få. Det var med andra ord ett tillfälle väl värt all väntan!






Malning, mältning och jäsning

Självklart var jag inte ensam deltagare på akademin, upplevelsen delade jag nämligen med mina tre nyfunna vänner Stefan Lidin, Håkan Gustafsson och Morten Michelsen. Parvis fick vi arbeta i produktion med allt från malning, mäskning och jäsning till destillation, fyllning av fat och buteljering. En lärdom jag tar med mig efter att handfast fått delta i varje del av tillverkningsprocessen är betydelsen av att hela tiden "ligga steget före", då varje moment påverkar nästa steg i tillverkningsprocessen. Genom att ligga steget före är det möjligt att sätta sin egen prägel på det man gör och påverka det som påverkas kan för att slutligen få den råsprit man strävar efter att få. En sådan sak är exempelvis att desto färskare den nykrossade malten är desto större karaktär ger det till vört, mäsk och råsprit; därför är det viktigt att man inför inmäskning maler rätt mängd malt och på High Coast distillery innebär en batch mald malt ca 1250 kg. En annan viktig komponent är hur mäskningen blandas i mäsktunnan samt på vilket sätt maltbädden bearbetas då det i sin tur påverkar jäsning samt vilka aromer och smaker det kommer att bli på såväl råsprit som destillat.





Mäsktunnan på High Coast distillery är en semi lauter som mäter 290 centimeter i diameter och har en kapacitet på ca 1,5 ton. Mäskkaret har två bottnar varav den understa som kallas för verklig botten lutar vagt mot utloppet medan den övre botten som kallas för falskbotten har som uppgift att hålla uppe maltbädden men ändå låta vattnet passera igenom silhålen.



En annan komponent i tillverkningsprocessen det går att styra vilken typ av råsprit vi kommer få är jäsningen. I jäskaret påverkas nämligen mycket vad gäller smak och karaktär då såväl jästid som val av jäst har betydelse för vilken typ av råsprit det kommer att bli.  På High Coast distillery har man idag sju stycken jäskar av rostfritt stål, samtliga utrustade med kylkragar för möjlighet att styra temperatur samt med konformade bottnar vilket vanligtvis används vid öltillverkning. Vid en batch fylls ett jäskar med ca 7000 liter klar vört, en fransk jäst vid namn Fermentis tillsätts och efter ca 82,5 timmar har den söta vörten förvandlats till en fruktig mäsk redo att destilleras.

Under jäsningsprocessen omvandlas förjäsbart socker till alkohol, en process som tar lite drygt två dygn. Vissa destillerier såsom High Coast väljer dock att jäsa längre vilket beror på att en längre jästid innebär fler smakämnen med mer fruktiga estrar på grund av den malolaktiska jäsning som uppstår.
 

 För att kunna styra över smakutvecklingen är
det mycket viktigt att all utrustning är ren.
Jästankarna rengörs därför alltid mycket
noggrant efter varje jäsning.


Att få arbeta en hel dag med fokus på enbart malning, mäskning och jäsning var förvånansvärt kul men framförallt var det mycket lärorikt. Då dagen närmade sig sitt slut önskade jag att den där heldagen åtminstone var ett par veckor lång eftersom det finns så oerhört många detaljer att sätta sig in i; såsom att en för fint krossad malt kan sätta stopp för hela mäskningsprocessen och skapa en rejäl oreda, att mashing machine vars uppgift är att mata in maltkross med hett vatten i mäskkaret har smeknamnet ”näsan”, att mäskkaret har två bottnar samt att det tredje vattnet från mäskning används som första vatten till nästa inmäskning- ett vatten man försöker hålla runt 73 grader för att kompensera för maltkrossets lägre temperatur då målet är att nå ca 63 grader på blandningen i mäskkaret. Ja detaljerna är verkligen oändligt många och akademin har fått mig att inse att det finns hur mycket som helst att lära sig mer om. I ett av de många samtal med Roger Melander, som enligt mig är som ett levande lexikon, menar även han att det aldrig går att bli fullärd. Ju mer man lär sig desto mer upptäcker man att det finns att lära sig om.  

 Vatten är en mycket viktig faktor vid whiskyframställning, både vad gäller produktion och nedkylning. Ett problem för många destillerier är brist på vatten med tillräckligt kylande egenskaper. Detta gäller inte för High Coast som har Ångermanälven alldeles bredvid sig där det varje sekund passerar 485 kubikmeter kristallklart vatten.







Destillering

Näst sista akademidagen var för mig en magisk upplevelse. Då fick jag nämligen omges av de majestätiska kopparpannorna och praktisera som destillatör; en uppgift jag var var sådär fånigt förväntansfull inför men också lite nervös, jag menar tänk vad pinsamt om jag skulle råka köra lågvinspannan för hårt så den skummar över och skapar ett raklödderkaos i hela destilleriet.
Sedan sommarens ombyggnation finns numer dubbel uppsättning av lågvinspannor och spritpannor, vilket passade ypperligt då vi på akademin kunde köra varsitt par åt gången. Som destillatör var det mycket att hålla uppsikt över men det dröjde inte länge förrän jag började känna mig varm i kläderna och kunde börja fokusera på min uppgift.   




 På High Coast strävar destillerichef Roger Melander efter att skapa en så ren sprit som möjligt. Därför kör man en långsam destillering med mycket kopparkontakt vilket optimerar spritens kvalitet. Samtliga destillationspannor är tillverkade i Speyside av tillverkaren Forsyths, ett kopparslageri som försett whiskyindustrin med utrustning sedan slutet av 1800-talet. De traditionella lågvinspannorna rymmer ca 3 900 liter vardera medan spritpannorna
är försedd med kokboll och rymmer ca 2 580 liter var.



Att utforska hjärtat (den del av spriten som man plockar ut för att använda) var sensoriskt mycket lärorikt och jag blev överraskad av de stora skillnader jag kunde känna.


Jag och min akademikollega Håkan destillerade ett orökigt recept och vid hjärtats början fann jag mycket fruktiga nyanser av citrus såsom söt lime och apelsin men även en mycket söt och tydligt maltig ton. Desto längre in på hjärtat vi kom fann jag mer och mer toner av bröd, läder samt något bittert och metalliskt.







Ek och fatlagring

En av dagarna på akademin var det fullt fokus på ek och fatlagring med gediget teoripass med Roger samt praktiskt arbete med fatfyllning, fathantering och buteljering. Bäst av allt var förstås den ”lilla” tur magister Melander tog med oss på i lagerhuset, ett minne jag kommer bära med mig undr lång tid framöver. En annan upplevelse jag sent kommer att glömma var åkturen upp till det fat Sinnen och Nyanser fyllde i samband med sommarens whiskyfestival. Då fatet ligger längst upp i lagerhuset fick jag lifta med Peter Söderlind på truck vilket var en svindlande upplevelse.





Det finns få saker som är så njutbart som att kliva in i ett kyligt lagerhus. Den där speciella doften som uppstår från lagring och trä som skapar ljuvliga känslor av magi och förväntan.  



En stolt och glad fatägare


Som den livsnjutare jag är får jag nog erkänna att vistelsen på fantastiska Länsmansgården ändå var den allra bästa upplevelsen av dem alla. Det är få ställen utanför det egna hemmet som känns så trivsamt som just Länsmansgården i Lugnvik vilket drivs av det gästvänliga paret Agneta och Anders Jonasson. Här togs vi om hand med vana whiskyhänder, njöt av delikata middagar och spännande whiskyprovningar varje kväll.

En av alla magiska stunder på Länsmansgården.
En plats jag ivrigt längtar tillbaka till och  som jag
varmt rekommenderar att göra ett besök på.
Visste du förresten att Länsmansgården
även är ett av landets Ardbegkonsulat?


Avslutningsvis vill jag säga att jag är enormt tacksam och lycklig att jag fick möjlighet och plats att delta på High Coast whiskyakademi. Det var en intensiv vecka full av intryck och upplevelser som  kommer ta lång tid att bearbeta.
Tack snälla, jag önskar innerligt att jag kunde göra om allt igen!


 

lördag 27 oktober 2018

Bergslagen Santa- Världens första av sitt slag?


Bergslagen destilleri kommer med en andra tomte till sin juliga whiskyserie Santa. Denna gång handlar det om whisky från ett 200 liters ex bourbonfat från 2012 som fått slutlagrats under 12 månader på ex sherryfat som även lagrat drycken Julmust…

Ja, du läste alldeles rätt- J U L M U S T !

Nu är det så att just julmust och whisky kan vara bland det bästa som finns att hitta i dryckesväg enligt mig. Julmust lagrad på whiskyfat har jag provat men julmustlagrad whisky, kan det vara något att ha? Ja antingen så är det en klockren kombination eller så är det bara helt galet knäppt. Oavsett vilket så uppskattar jag det kreativa nytänkandet hos Bergslagens destilleri och visst blir jag alldeles till mig av nyfikenhet att prova på denna whisky som torde vara den första av sitt slag.

Santa 18 Bergslagen Destilleri, 51 %:


Färg: Gyllene med rostorangea reflexer

Doft: Kanel, väldigt mycket kanel, samt aromatisk peppar vilket får mig att tänka på doften som uppstår när man rullar runt några rosépepparkorn mellan handflatorna. Vidare möts jag av än mer kryddiga nyanser såsom kardemumma, riven muskotnöt samt torkad frukt i form av aprikos och russin. Ekkaraktären är tydlig och med luft framträder mer fruktiga toner av apelsinskal och äpple men framförallt nötter. Doften av nötter får mig att tänka på hackade nötter som typ en nötmassa i sådana där populära rawbollar med fikon och dadlar. I doftbild finner jag även en lätt slinga av mysk-rök samt något som får mig att tänka på aceton och med vatten blir doften fruktigare, med toner av apelsin, mandelmassa och lakrits som blommar upp.

Smak: Kryddig även i smak med toner av kryddnejlika, kardemumma men även saffran. Vaniljkola och mörk brödsirap samt fruktiga nyanser av äpple, apelsin och pomerans. Smaken påminner lite om både must och glögg, kryddig och god men samtidigt lite konstig. Den smakar whisky men känns ändå inte som en whisky. Medan jag provsmakar och skriver ned mina noteringar kommer jag att tänka på att denna whisky skulle vara ett kul inslag till adventsmyset. I vanlig ordning när ja får en idé som denna ställer jag förstås till med ett helt projekt, denna gång ett pepparkaksbak och allt vad det innebär. Och jo, visst passar Bergslagen Santa alldeles utmärkt tillsammans med både pepparkaka och krämig mögelost så det var helt klart värt allt stök för att få prova på.

Och vad kan väl passa bättre inför jul än ett sinnesfullt adventstips med smakrika nyanser 😉


torsdag 18 oktober 2018

Glentauchers 15- den tredje grundpelaren

Den 1 oktober lanserades på Systembolagets beställningssortiment den tredje komponent som ska ingå i Ballantine´s serie av single malts. Närmare bestämt handlar det om en femtonårig Glentauchers, en unik utgåva då det är (vad jag kan utläsa) första gången en officiell single malt- buteljering släpps direkt från detta destilleri.


Värmande och välsmakande hösttips! En trevlig whisky med fruktig karaktär av päron

 äpple och citrus, där jag med citrus främst tänker på godisvarianten mandarinkaramell.

I bakgrund finner jag en doft av smörig vaniljkolafudge samt mandelkubb med  lätta

toner av bittermandel. I smakbild bjuds jag på nyanser av mandel, päronkola och

röda bigaråer och i eftersmak stannar den härliga fruktigheten kvar tillsammans med

en lätt metallisk ton vilket för tanken till granatäpplekärnor.


Under hösten 2017 lanserades den första utgåvan i serien vilket var Glenburgie 15 och den 1 juni i år fick den sällskap av en Miltonduff. Båda dessa utgåvor ingår numer i Systembolagets ordinarie sortiment medan det nyaste tillskottet i serien enbart går att få tag på via beställningssortimentet, vilket torde bero på att denna whisky är mer begränsad då det är ett destilleri vars produktion fortfarande sköts helt manuellt. Priset för en flaska Glentauchers ligger på 449 kronor, ett mycket angenämt fynd skulle jag vilja säga även om den är något dyrare än Glenburgie och Miltonduff som kostar 399 kronor vardera. Förutom att denna trio har gemensam ålder på 15 år och en alkoholvolym på 40 % så ingår de allesammans och fungerar som grundpelare i de klassiska blends Ballantine´s är känd för att tillverka. Jag gillar verkligen själva idén att lansera en serie single malts där samtliga ingår i en av världens mest sålda blendeds; tänk vilken möjlighet det ger för spännande provningar som dessutom inte behöver kosta skjortan.   




Glenburgie 15 är en välsmakande whisky i all sin enkelhet

med sina härligt honungssöta toner, lite bränd karamell

 röda äpplen och päron. Passar även utmärkt som

ingrediens i en värmande kaffedrink.


(Mina doft och smaknoteringar för Glentauchers 15 har jag lagt tillsammans med den översta bilden i detta inlägg. Noteringarna är korta då jag provade den utomhus en varm och fin höstdag och ville förstås ägna tid på att bara njuta en stund)

onsdag 19 september 2018

Longrow 16 yo Chardonnay


För det rökälskande Sverige lanseras imorgon en spännande Longrow buteljering, närmare bestämt en 16 årig single cask som de första sju åren lagrats på first-fill bourbonfat och därefter nio år på fat som tidigare innehållit Chardonnay vin.

Att bedöma kvalitet hos en whisky samt göra en objektiv bedömning är en femma medan personlig preferens är en annan. Just vinfatslagrade rökare är något jag ibland kan ha lite svårt för men för tillfället känns det extra kul då jag just nu läser en kurs i dryckeskunskaper med extra fokus på vin; kunskaper som jag både hoppas och tror att jag kan komma ha nytta av i framtiden.

Tack vare Symposion har jag nu fått möjlighet att provsmaka denna exklusiva Longrow-buteljering som enbart lanseras för den svenska marknaden. Totalt handlar det om 380 flaskor med en prislapp på 1297 kronor och en alkoholvolym på 54,6%.



Doftbilden bjuder på mjuk torv med inslag av murrig skog och mossa. Rökigheten är närvarande men inte dominerande vilket kan bero på de härligt söta nyanserna av bakade äpplen och nypon samt vaniljkola, mjölkchoklad och hackade nötter. Toner av äpple finns också med i smak, men här är det inte den ugnsvarma varianten utan mer åt saftigt röda och färska. De hackade nötterna har omvandlats till en karamell- Tosca smet och jag finner även en del angeämna minerala och nästan salta toner. I smakbild gör sig eken påmind, så även den skogsmossiga torve men trots att dem båda upplevs tydligt blir ingen av dessa skarpa toner dominerande utan harmonierar alldeles ypperligt med den stora sötman. Mot eftersmak upplever jag att det finns ett lite syrligt bett med, men inte i form av citrus utan mer som ett syrligt grönt äpple.  Med vatten tycker jag att sötman dämpas något medan röken blir skarpare och här framträder lite överraskande en lakrisal ton, vilket får mig att tänka på lakritsrot.

Sammantaget tycker jag att hantverket i denna utgåva håller en mycket hög nivå och kvaliteten upplever jag vara bra. En härlig whisky att avnjuta när vi nu går mot höst, gärna utomhus i naturens färgglada skrud eller som ett gott tidsfördriv medan den mustiga höstgrytan står på spisen och puttrar till.

onsdag 5 september 2018

Ett paket kommer lastat med... Old Pulteney!


Det är få saker som gör en så barnsligt lycklig såsom en för tidig julklapp från självaste tomten. Att denne tomte dessutom verkar veta om min förkärlek för whisky gör inte glädjen direkt mindre. I det blå ”paketet” jag tog emot för en tid sedan låg två små samplesflaskor märkta med orden Old Pulteney och Sestante. Med den informationen serverad får jag erkänna att mina förväntningar ökade en smula eftersom whisky från Sestante sägs vara något alldeles extra. Det jag vet om Sestante är att deras buteljeringar är mycket populär på samlarmarknaden då de är erkänd för att hålla en god och hög kvalitet. Jag vet även att Sestante var en oberoende buteljerare från Italien, verksam fram till 1990 samt att det därefter ombildats till det som idag heter Silver Seal.

Gemensamt för den provade duon är att de buteljerats samma år, nämligen 1988 men den ena lades på fat 1968 medan den andra lades på fat 1970. Min nyfikenhet kring vilka typer av fat som använts får jag fortsätta bära på då ingen sådan information går att få tag på. Men självklart har jag min egen uppfattning och här nedanför delar jag med mig av mina noteringar efter att ha provat dem båda:



Old Pulteney 20 yo (1968-1988), 46%

Doft: Jisses vilken doft alltså, sådär att man blir lite knäsvag av allt välbehag. Krämig och söt med toner av vaniljkola, rostade kaffebönor och godiset sockerbitar. Rejält fruktiga nyanser av framförallt äpple och sherry men även päron, ananasjuice och slingor av apelsin. En viss unken ton finns med i doftbilden som liknar den som uppstår i en kylig jordkällare, sådär fuktig och nästan lite mögligt. Det kanske inte låter vidare angenämt med mögel men min beskrivning av upplevelsen är menad i allra positivaste mening. I doft finns även en tydlig sälta med samt kryddiga toner likt kanel och kryddnejlika, men också en örtig lakrisal ton. Doften upplevs stor och jag önskar innerligt att sampleflaskan var något större så jag kunde njuta av den längre…

Smak: Knäckig salt karamell, massor av frukt; äpple, russin och aprikos samt en tydlig ekkaraktär som blir aningens bitter då det drar åt bittermandel. Munkänslan upplevs krämig, smaken är stor och söt med blommiga inslag av viol och ljunghonung. Tycker mig ana en vag torvighet långt bak i smakbilden som nästan känns lite rökig. Med vatten blir framförallt smaken av aprikos mer markant och blommigheten blommar ut mer. Snälla rara tomten, nu jag önskar mig en hel flaska.

 

Old Pulteney 18 yo (1970-1988), 56%

Doft: Kryddig vanilj, varma bakade äpplen och granatäpplekärnor där doften påminner om smaken som kan uppstå av att tugga på granatäpplekärnor; sådär sött men också metalliskt och beskt. Doftbilden har även en tydlig ekkaraktär och doftar liksom ”gammalt” samt nyanser av mandel och sockersöt sugarpaste. Dock finner jag en syrlig och inte så angenäm ton av vinärger som jag helst ryggar undan för. Vinägrigt och fruktigt såsom övermogna, stötta äpplen som nästan blivit lite jästa.

Smak: Smakrik men svårdefinierad på grund av sin höga alkoholvolym. Det vinägersyrliga hänger med även i smakbilden och påminner lite om en 1-1-3 lag, en blandning av sött, surt och lite kryddigt. Vidare finner jag toner av grönskande gräs och färska saftiga päron, lite citrus i form av pomeransskal och något som upplevs salt. Väldigt salt för att vara uppriktig, nästan som om någon skulle tillsatt lite salt i den. Med vatten i blir det fruktiga inslagen något starkare, då även toner av grapefrukt och nektarin kommer fram.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till ”tomten” Hasse Peters för att jag fick möjlighet att prova på denna duo.

måndag 20 augusti 2018

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky


Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien. Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkollegan Anki Ulvmåne aka MrsWolfmoon och i vanlig ordning spekulerades det hejvilt under provningstillfället. Även om jag kan stoltsera med att jag var inne på rätt spår i min gissning, då jag trodde att det handlade om en blended av något slag, lyckades jag inte pricka in någon fullträff. Det gjorde däremot deltagaren Håkan Staaf och det korrekta svaret går som ni ser att beskåda i rubriken till denna text.



Färg: Ljusgul

Doft: Brödig och maltig doft med inslag av jäst samt en stickande spritighet som upplevs sådär ung och omogen men jag skulle ändå inte beskriva doften som stark. Finner även en lätt metallisk ton samt nyanser av nygräs och blöt vitmossa. En trevlig uns av riven ingefära dyker upp om än långt bak i doftbilden samt spår av citrus i form av apelsinskal och zest från omogen grapefrukt. Med vatten utvecklas dofterna där en fruktighet blir mer framträdande men denna fruktighet upplevs fortfarande mycket ung och omogen.

Smak: Munkänslan upplever jag vara mycket lätt och smaken avtar relativt snabbt. Jag finner en svårdefinierad sötma som försvinner lika hastigt som den dyker upp samt lätta toner av vanilj och vattnig mandarin. Aningens salt samt en lätt ton av vitpeppar i smak utan att uppleva karaktären som särskilt pepprig. Med vatten tycker jag smakerna öppnar upp sig något då den blir både sötare och krämigare vilket får mig att tänka på en fadd vaniljfudge. Med eller utan vatten upplever jag dock smaken som väldigt grön vilket får mig att associera till krispigt grönt äpple och omoget conferencepäron.



Statesman är en omtalad blended whisky, om än en högt kritiserad sådan som jag personligen inte vet särskilt mycket om. När jag försöker finna mer information stöter jag mest på tråkiga kommentarer från människor som tycker sig veta bäst när dem på ett spydigt sätt kritiserar någon stackare som råkar tycka om den. Sjukt trist att se, men jag blir heller inte förvånad. För mig var det första gången jag provade på denna cirka 3- åriga blended vilket förstås gjordes helt i blindo och tur var väl det då jag helt ärligt kan säga att den inte alls var så hemsk som många verkar vilja påstå. Det utropades inga starka åsikter om glasets innehåll vid provningstillfället, vilket är lite kul då den verkar älskas att avsky. Jag skulle kanske inte beskriva den som särskilt god men definitivt inte som spolarvätska, fälgtvätt eller andra hemskheter som förståsigpåarna verka associerar den med. Det måhända finnas stora variationer på olika batcher (och det skulle vara riktigt intressant att göra en vertikalprovning med just Statesman någon gång) men just den jag provat skulle jag beskriva som en hyffsad blended whisky om än en rätt smaklös och trist sådan.  





torsdag 16 augusti 2018

Framtidsdrömmar och samarbete


För precis två år sedan fick jag en idé om att samla mina texter på en och samma plats, en idé som blev startskottet för Sinnen och Nyanser. Även om jag personligen föredrar att kludda med penna på ett enkelt papper, skriva med snirkliga bokstäver och använda mig av regnbågens alla färger så har jag lärt mig att nedklottrade blad lätt hamnar ”någon annanstans”. Med en kommande stipendiatresa till destilleriet OldPulteney i de skotska högländerna uppkom därför tanken om att starta en blogg, vilket för mig även skulle innebära att jag på ett smidigt sätt kunde dela med mig av mina upplevelser till nära och kära. Som den perfektionist jag är kunde jag dock inte förmå mig att bara starta en blogg hur som helst utan att länge sitta och fundera ut ett passande namn; för mig var det nämligen viktigt att redan från start blicka framåt och renodlade whiskybloggare fanns det redan en hel uppsjö av. Spontant kände jag att jag ville göra min egen grej och inte bara fylla bloggen med recensioner av egna sinnesupplevelser från provade whiskys. Förutom fakta och recenserande ville jag även väva in berättelser från dem små detaljerna som finns runtomkring upplevelserna, då det är dem som enligt mig skapar de värdefulla nyanserna.

Även om whisky är en stor passion så finns det väldigt
mycket annat som är värt att utforska, därför var det
viktigt med ett namn som inte skulle begränsa mig.


Till min stora glädje upptäckte jag snabbt att det fanns fler än just nära och kära som ville ta del av mina berättelser och vid flertal tillfällen har jag fått höra att jag skriver på ett annorlunda sätt. Det går förstås att tolka hur man vill men för mig värmer det att höra då det är just det som är min tanke. Vid några tillfällen har jag fått frågor om vad jag vill med min blogg och om jag har något speciellt mål. Svaret jag kunnat ge är att jag vill prova så mycket möjligt, njuta samt lära mig mer men jag har aldrig riktigt känt att jag lyckat förmedla en vettig förklaring. Men nu äntligen känner jag att jag vet. Jag finner stor glädje i själva provandet i sig och jag tycker om att forska kring destilleriers historia samt skriva om mina egna intryck, men främst finner jag tillfredställelse i att dela med mig av mina upplevelser till andra. Jag vill alltså inspirera andra och därför är jag nu överlycklig att få utveckla mitt varumärke till en ny nivå. Utöver att dela med mig här på bloggen så kommer jag också samarbeta med den person som kompletterar mig allra bäst, nämligen min fru Preethi Huczkowsky. Tillsammans ska vi ta Sinnen och Nyanser några steg bort från skärmen och försöka förmedla samma saker fast ute i verkligheten.

Till min stora glädje är Preethi en väldigt duktig och erfaren kock som arbetat med mat och matlagning i många år. Vår gemensamma passion för smaker och upplevelser samt våra skilda kunskaper och erfarenheter är en perfekt kombination för denna typ av samarbete. Då vi levt tillsammans i över tio år har vi blivit medvetna om våra likheter och olikheter. Preethi brinner på samma sätt som mig för frågor som rör jämställdhet och rättvisa, något som blivit ännu viktigare sedan vi fick det ärofyllda uppdraget att vara föräldrar till tre fantastiska tjejer. Just nu är vi i startgroparna av planerandet men vi har redan anordnat vår första officiella mat och whiskyprovning, vilket blev succé.

Dukar upp för Sinnen och Nyansers
första officiella mat & whiskyprovning



Vår vision är att börja erbjuda provningar med mycket tanke och känsla; alternativa provningar som överraskar, inspirerar och skapar härligt minnesfulla stunder. Fokus ska enligt oss alltid ligga på dofter, smaker samt den härliga gemenskap som uppstår i grupp men viktigt för oss båda är även (i den mån det går) att knyta in hantverk och det lokalt förankrade, som ett spännande komplement till den mer faktamässiga och historiska informationen.


Gästerna fick starta med en fördrink i form av en whiskycocktail.
En första smakkombination för att visa på whiskyns mångfasetterade
användningsområde, såsom denna Dalvve Highball med
egentillverkad gingerbeer.

Whiskyvärlden är väldigt fyrkantig och traditionell och det är få saker det finns så mycket åsikter om som whisky. Det snackas mycket om hur whisky ska serveras på bästa sätt, när det rätta tillfället att avnjuta whisky är men också av vem eller vilka den ska drickas av. Det finns rätt typ av glas att använda och att addera is eller vatten i sin whisky är en ständigt lika känslig fråga. Whisky ska traditionellt avnjutas som avec till kaffet eller som avrundning på en god måltid och märkligt nog ska det helst göras av en man eller män i sällskap, på en provning eller i en så kallad ”mansgrotta”. Och för guds skull glöm inte bort de rejält nedsuttna läderfåtöljerna! Det ligger förstås en hel del sanning i vissa av dessa påståenden men det är både underligt och tröttsamt att det ska finnas så mycket rätt och fel. Därför vill vi anordna alternativa provningar där vi slår hål på normerna; kanske för att vi är vana att göra det i vår vardag eller bara för att vi är två kreativa själar som älskar att experimentera med smakupplevelser.


Är du eller någon du känner intresserad av en sådan provning? Jag tar emot förfrågningar via mail: anneliehuczkowsky@gmail.com

/Annelie och Preethi


lördag 28 juli 2018

En törstsläckande festival


Få saker engagerar oss svenskar så mycket som väder och vind- är det inte för blött eller kallt så är det för varmt och torrt. Det är lite smålustigt men vädersnacket är det sociala fenomen som ofta för oss människor samman, skapar känslor av sammanhang och gemenskap. Denna sommar är verkligen inget undantag då det största samtalsämnet utan att överdriva är det varma vädret, skogsbränder och längtan efter regn. Året 2018 kommer vara ett meteorologiskt år att minnas och jag kan även tänka mig att det finns en och annan törstig strupe som behöver släckas vilket borde vara succé för alla småbryggerier i vårt avlånga land.

Intresset för öl i allmänhet och hantverksöl i synnerhet har medfört att antalet småbryggerier i Sverige expanderat med raketfart det senaste decenniet. Dem tre barndomsvännerna Jonas, Richard och Anders från Njurunda bommen strax utanför Sundsvall hade redan i tonåren en gemensam dröm om att brygga sitt eget öl, vilket också blev till verklighet 2014 då företaget Bröderna Bommens Bryggeri registrerades. Varsitt recept togs fram med tre skilda ölstilar; en IPA, en Brown Ale och en Stout. Under våren öppnades portarna till bryggeriet upp för allmänheten och redan på sommaren anordnades deras första ölfestival som sedan dess blivit en uppskattad årlig tradition.
Två år efter att drömmen blev till verklighet beviljades företaget ett investeringsstöd på 251.000 kronor och för pengarna kunde bryggeriet byggas ut och nya jästankar investeras. Från att ha producerat omkring 60 liter öl under en två veckors period kan man med den nya anläggningen tillverka runt 500 liter, och tur är väl det då efterfrågan är stor! Just så ska det också enligt min mening vara för att en öl ska ses som ett hantverk; efterfrågan bör vara större än vad kapaciteten tillåter och det ska inte vara så självklart att få tag på hur enkelt som helst. Bröderna Bommens öl går förstås bra att njuta av året runt på flertalet restauranger i Sundsvall med omnejd och sedan den 1 december 2016 finns även fyra sorter av deras öl på Systembolagets hyllor i Västernorrland.

Bröderna Bommens öl har ökat i antal sorter med Ljungan pale Ale, Broder Ivan och Syster Vera


Mitt allra hetaste tips denna varma sommar är att besöka Bröderna Bommens bryggeri och varför inte i samband med deras ölfestival som går av stapeln den 4 augusti. Ett utmärkt tillfälle att uppleva äkta hantverksöl i sin bästa atmosfär. Förutom goda hantverksöler från arrangören själv finns även andra mikrobryggerier representerade på plats såsom Alnöl, Dykes, Beertower, Allsta och Stenhammaren. Traditionsenligt kommer det bjudas på god mat och spännande bakverk då mat i kombination med öl är väldigt viktigt för Bröderna Bommens Bryggeri. I år finns också en Biergarten där Radler kommer serveras (hälften öl och hälften läsk) samt egentillverkad cider vilket passar utmärkt i sommarvärmen. När suget efter svalka blir för stort går det förstås bra att dansa regndansen till den livemusik som framförs av lokala artisten Stefan Nordlander.

Brödernas goda burgare
På plats kommer även Brödernas Bommens nyaste tillskott i ölsamlingen att finnas vilket är deras Summer Ale- en ljus öl med lätta citustoner som enligt mig smakar bäst då den är rejält kyld och gärna tillsammans med en limeklyfta. Ett nytt inslag för årets festival är att det kommer finnas möjlighet att prova på lite starkare saker då bryggeriet numer även kan titulerar sig som bränneri. Den 3/9 släpper bränneriet sin första produkt i form av en maltvodka som Sinnen och Nyanser haft den stora äran att vara involverad i som provsmakare då recept tagits fram. En fruktig vodka med toner av krispigt grönt äpple, päron, svartvinbärsblad och citrus samt en tydlig maltkaraktär. Den är fantastiskt god att dricka som den är i all sin enkelhet och som snaps till sillen men även väldigt tacksam att blanda drinkar med. Vill du prova den så kan du till veckan anmäla dig till provningen ”Vodkans byggstenar” som bjuder på öl, maltdestillat, vetesprit och även lite fatlagrat.
Bröderna Bommen har nu även blivit bränneri och den
3/9 kommer deras första produkt lanseras i form av en maltvodka

Nu börjar svetten lacka så jag ska slänga mig i sjön. Hoppas vi ses på festivalen den 4 augusti!

torsdag 12 juli 2018

Box Whiskyfestival 2018- en känslosam historia


Med tidig morgonbuss och trevligt resesällskap åkte jag den 30 juni till Box Destilleri som för 12:e året i rad arrangerade sin populära whiskyfestival. För egen del var det mitt andra besök på denna årliga höjdpunkt, och just denna dag var lite av en brytpunkt för det svenska destilleriet som i samband med festivalen bytte namn på både varumärke och produktionsanläggning.

Jag inbillar mig att det inte kan vara många som lyckats undgå den nyhet som slog ned som blixt från klar himmel om att Box ändrar namn för att inte sammankopplas med det internationella whiskyföretaget Compass Box. En förändring som medfört mycket spekulerade bland kunder samt rört upp en och annan känslostorm hos entusiasterna. Att ändra på ett etablerat namn är förstås stort och inte direkt riskfritt, men jag tror och känner starkt för det nya namnet High Coast som på ett snyggt sätt knyter samman destilleri och varumärke med det vackra området Höga kusten; en plats och ett världsarv som vi förövrigt ska vara mycket stolta över och värna om högt.

 
Box nya varumärke är High Coast



 I och med varumärkesbytet tycks det som en gång varit bli ännu mer attraktivt. Det var åtminstone något jag reflekterade över på festivalen, allra helst i jakten på den festivalbuteljering som för sista gången kommer prydas med namnet Box. Även om jag har full förståelse för det sentimentala värdet i att komma över en sådan buteljering kan jag inte sluta förvånas över hur mycket känslor denna ädla dryck väcker till liv hos vuxna människor. Människor blev alldeles tokiga, sprang kors och tvärs och nästan över varandra för att komma åt en köprätt med festivalkod på. Denna whisky kommer säkert vara lika underbar som tidigare festivalsläpp, och visst förstår jag att just denna buteljering kan komma att stiga i värde då det är en limiterad utgåva som i framtiden kommer innebära historia; men det försvarar ändå inte det dåliga beteende vissa människor får. Det är helt enkelt aldrig okej att slita flaskor eller köprätter från någon annans händer eller att utsätta någon annan för skada eller fara! Inte ens då det handlar om fantastisk whisky från Ådalen.
På Sinnen och Nyansers Instagram och Facebook delade jag med mig av denna lilla filmsnutt från festivalen, ett klipp som väckt en del debatt kring säkerheten vid detta släpp.

 

Ett magiskt ögonblick för mig i samband med festivalen var då jag fyllde mitt allra första fat; ett unikt specialfat i svensk ek med formen av en box tillverkad av Johan Thorslund på Thorslundskagge. Just detta fat finns i nuläget i ca 50 exemplar och idén att ta fram dessa föddes långt innan det var på tal om något varumärkesbyte. Enligt historien som jag fått berättad för mig uppkom idén om ett fyrkantigt fat vid ett möte på destilleriet och det fanns tydliga åsikter om att det vore en omöjlighet att tillverka ett sådant samt att ett sådant fat skulle vara ovärderligt. Johan Thorslund dementerade detta genom att skapa en ”square cask” och skickade den till destilleriet tillsammans med en faktura utan pris då den ju var ”ovärderlig”…

 

I samband med det destilleribesök jag gjorde i maj månad för ett whiskycocktailevent som anordnades där fick jag i lagerhuset se en skymt av ett boxformat fat. Jag blev genast blixtförälskad så när möjlighet fanns att bli ägare av ett sådant fat på festivalen kunde jag inte låta bli.

En sak jag är helt säker på är att det kommer bli en spännande resa att följa den utveckling som sker i fatet samt att jag har något riktigt gott att vänta på!
 

Sov gott!

Avslutningsvis vill jag dela med mig av min recension av förra årets festivalbuteljering som kanske även är den godaste Box whisky jag någonsin smakat. Det är en helt orökig whisky som lagrats i 4,96 år på ett 90 liters fat av ny amerikansk ek. Denna whisky fightades om platsen att bli den fjärde festivalutgåvan på en festival-vertikal provning mot en rökig kandidat. Deltagarna som var med på provningen lade sina röster väldigt jämt då det blev 39 mot 39 röster, varav Roger Melander som höll i provningen lade sin slutgiltiga röst på det orökta receptet. The Festival 2017 är buteljerad med en alkoholvolym på 54,2 % och är varken färgad eller kylfiltrerad.

 

Färg: Brons

Doft: Doften från glasets innehåll fullkomligt osar av härligt söta toner såsom sötmandel, kokos och arrakschoklad samt smörkola och det orangea godiset kolabönor. Koladoften är för mig påtaglig och jag tänker att det är såhär det måste dofta om man smälter ned sega smörkolor till att bli en lätt vidbränd karamellsmet. Ljuvligt! Förutom de rejält söta nyanserna finns här även en hel del kryddiga inslag som får mig att tänka på mald kryddpeppar, rostade kaffebönor och pepparkakskryddor i en nygräddad mjuk pepparkaka. Möjligtvis låter det som en riktig midvinterdröm, vilket det i allra högsta grad kan vara. Men jag finner även toner av exotiskt frukt som upplevs sådär somrigt och varm av rött äpple, syltad ingefära och mosade övermogna jordgubbar. Eken är markant vilket ger en lite besk och kryddig karaktär utan att bli för dominerande. Det träiga inslaget i doftbilden får mig att tänka på doften av sågspån och solvarmt furu.
The Festival 2017

Smak: Smaken är likt doft rejält söt och kryddig samt har en balanserad och spännande ekbeska som jag uppskattar väldigt mycket. Fruktiga toner från rött äpple finns med samt en lätt strimma citrus i form av limezest långt bak. Jag finner även tydliga toner av vaniljkola, sötat kaffe, kardemummafrö och rostade hasselnötter samt ett litet uns chilihetta på tungspetsen som gärna vill stanna kvar. Både smak men framförallt eftersmak upplever jag vara ”brödiga” vilket påminner mig om en nygräddad sirapslimpa med bränd skorpa eller som ett kryddigt och sött vörtbröd. Munkänslan upplevs oljig, smaken är stor och underbart god och i avslutet klingar härliga nyanser av torkad tobak fram.

 


Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse

Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även va...