Translate

onsdag 19 juni 2019

Vattudalen Rye Whiskey 46 %


Vi är nog många som blev överraskad den där dagen i maj då det plötsligt på Systembolagets beställningssortiment fanns en ny svensk whisky ingen skådat tidigare. Och inte vilken whisky som helst, utan en första jämtländsk sådan! Dessvärre var det många som fick nos om nyheten då det var för sent att komma åt någon flaska av den limiterade utgåvan. Själv hade jag tur, denna gång, då jag fick jag fatt på flaska 32 av totalt 400.

Den hemlighetsfulla whiskylanseringen likväl som den fåordiga information som går att finna kring destilleriet i allmänhet upplevs för mig sådär typiskt ”jämtländskt”. Då jag lever med en patriotisk jämte sedan flera år tillbaka har jag blivit varse om att det bakom dem få orden ofta finns oceaner av mening samt att jämtlänningar är entreprenörer av stort mått som brinner för det lokala och småskaliga.  Min upplevelse är att människor i Republiken ofta vågar drömma och är vana att gå sin egen väg, något som kan ge förklaring till den levande landsbygd som går att finna i dem jämtländska skogarna. En av dessa passionerade entreprenörer som förverkligat sin dröm är familjen Rislund som för cirka fyra år sedan grundade Vattudalen destilleri i Äspnäs strax utanför Strömsund. På destilleriet tillverkas gin med handplockade ingredienser från den omkringliggande naturen, en idé Stefan fick inspiration till efter en tripp till USA där han besökte dem populära små hantverksdestillerierna.
 ”Vi måste ju försörja oss på nåt vis. I 30 år drev jag en bilfirma och eget snickeri har vi haft sedan farfars tid. Som glesbygdsbo finns alla möjligheter att realisera sina drömmar. Det gäller bara att öppna ögonen och att våga satsa”- Stefan Rislund.
Nyligen lanserades alltså destilleriet sin första whisky, närmare bestämt en Rye Whiskey tillverkad med 70 % mältat råg från Viking malt och 30 % mältat korn från England. Den 22 mars 2016 lades spriten på två kolade 200-liters fat av amerikans ek, varav det ena buteljerades i april 2019 som treårig whiskey. Efter nedvattning till 46 % blev det totalt 430 flaskor varav 400 stycken lanserades på Systembolagets beställningssortiment med prislappen 648 kronor.
Vad vole e better i Midsomertia än eina huskut fin
whisky fra Jamtland att avnjut, sittenes intill storsjöa ein vackre
solglittreskrud och gloem efter storsjöodjura <3

Mina intryck kring denna nykomling är att doftbilden är ungdomlig men välutvecklad, pepprig och söt med massor av härligt kryddiga nyanser. Riven muskotnöt och vitpeppar finns med såväl som välgräddat rågbröd, aromatisk kardemumma samt en hel del enbär.  Finner även en honungssöt doft som upplevs lätt blommig med inslag av syren och färskt gräs. I smak finner jag till en början en hel del peppriga influenser vilket snabbt avtar och övergår till att upplevas mjuk och krämig. En blommighet växer fram tillsammans med söt vanilj samt en kryddig blandning av lakritsrot, fänkålskrasse och hela kardemummafrön. I avslut framträder främst den markanta eken tillsammans med toner av lakritsfudge, vaniljsås och blöt metall. Ja, jag tycker detta är en vansinnigt spännande whiskey och jag imponeras över hur dess stora komplexitet trotsar sin faktiska ungdom. Den är dessutom välsmakande med medellång och behaglig eftersmak som jag tänker passar utmärk att skåla med i en midsommardans.

fredag 7 juni 2019

Glen Keith 23 yo och 25 yo från Berry Bros & Rudd


Den familjeägda oberoende buteljeraren Berry Bros & Rudd grundades redan 1698 och är därmed en av världens äldsta vin och sprithandlare som existerar idag. Företaget har sedan start huserat i London på den anrika adressen 3 St James Street där dem relativt nyligen också öppnat en ny och större butik. Trots att jag själv aldrig har varit på plats vet jag att BBR som varumärke är förknippat med hög standard vad gäller både viner och starksprit samt att man använder sig av den legendariska Doug McIvor när det kommer till att plocka ut whisky från det gedigna sortimentet av whiskyfat. Såsom nu då vår svenska spritimportör Clydesdale fått hjälp med att välja ut en whiskyduo från speysidedestilleriet Glen Keith, ett destilleri Chivas Brothers lät bygga upp så sent som 1957. Sin ungdom till trots har Glen Keith en rätt brokig om än mycket intressant historia där dem experimenterat med såväl trippeldestillering och kolumnpannor som olika typer av vatten och jästsorter.
Dem två whisky jag haft äran att prova är en 23 årig whisky destillerad 1995 samt en 25 årig whisky destillerad 1993. Båda lanseras exklusivt för den svenska marknaden i upplagor om 120 stycken vardera och går att finna på Systembolagets beställningssortiment den 7 juni kl. 10:00. Priset för den yngre utgåvan kommer landa på 1792 kronor medan den något äldre kommer kosta 1892 kronor.


Glen Keith 23 år 48,6 % är en single malt som bjuder på en ren och fräsch doftbild med härlig blandning av frukt och kryddor. Här samsas toner av aromatiska basilikablad med mogen stjärnfrukt, krispigt gurkskal, limezest och söt nektarin. De kryddig vanilj och kokostonerna dominerar men ger ändå utrymme för såväl ek såsom nyanser av mandel och kardemumma vilket väcker frestade minnesbilder av en krämig smet med mandelmassa i smarriga fettisdagsbullar. Även smaken är fruktig och kryddig på ett för mig mycket välbalanserat och tillfredsställande sätt. Alltså, det här är på riktigt helt makalöst gott med inslag av jordgubbar, vaniljgrädde, mogen persika och äppeljuicekoncentrat. Tycker mig även finna en liten men mycket lätt torvrökig nyans tillsammans med toner av torr tobak, halm och grön paprika. Munkänslan upplevs till en början rätt eldig och pepprig vilket snabbt lugnar sig då en krämig vanilj likt fyllig vaniljsås tar överhand. I avslut framträder smaknyanser av rostade nötter, kaffe och choklad men även lite brödkryddor och en söt lakritston. Detta är en whisky som är väldigt lätt att tycka om och som enligt mig passar ypperligt att njuta under ljumma sommarkvällar.



Glen Keith 25 år är buteljerad med en alkoholvolym på 54,9 % och upplevs likt sitt lillasyskon ha en fruktig och kryddig karaktär. I doftbild finner jag främst toner av äpple och vanilj men även mandel, kolasöt tosca samt något som får mig att tänka på en sockerkakssmet. Dem kryddiga nyanserna av vanilj och kanel blandar sig vackert med toner av tropisk frukt i en gräddig mimosasallad och även i denna utgåva finner jag en gurkliknande doft, men denna gång är skalet borttaget. Fruktskal hittar jag dock fast mer som i skepnad av apelsin som legat framme lite för länge vilket brukar ge en fruktigt förmultnande och nästan parfymliknande doft. Smakmässigt är denna utgåva mer generös vad gäller dem söta nyanserna där jag finner toner av mandelkrokant och aromatisk turkish delight men även tropisk frukt såsom persika, ananas och söta druvor. Munkänslan upplevs gräddig och nästan oljig och även om denna smakmässigt påminner om den tidigare utgåvan stannar smaken kvar längre här. I eftersmak framträder toner av päron, lakritsrot och en liten gnutta enbär och när den kryddiga vaniljen sakteliga klingar av ges istället utrymme till toner av färskt gräs, ek och bittermandel.

onsdag 29 maj 2019

Gotland Whisky- Tjaukle


Att analysera aromer och smaker är ett utforskande jag inte kan få riktigt nog av; ett nöjesfullt tidsfördriv av ren och skär njutning. I samband med mina studier på Grythyttan har jag på sistone förvärvat nya kunskaper då jag haft möjlighet att utforska en stor variation av drycker. Whisky är det som jag alltid kommer tillbaka till då det är magiskt i avseende att analysera med oändliga nyanser i såväl doft som smak tack vare dess stora komplexitet. Ännu bättre tycker jag förstås att det är att göra detta utforskande tillsammans med andra, på provningar och med whiskysällskap, då det helt enkelt ger en större och mer minnesvärd upplevelse. Men bäst av allt är nog ändå att besöka destillerier och möta dem stolta producenterna på plats för att ta del av deras kunskaper och kreativa glöd.
 Att resa till olika platser för att besöka destillerier innebär dock att man måste avsätta resurser som gemene människa oftast inte har ett överflöd av; såsom ekonomiska medel och dyrbar tid. Personligen finns det oändligt med platser och destillerier jag skulle vilja hälsa på, dessvärre sätter ovanstående resurser samt min ständigt närvarande klimatångest ofta stopp för mina önskningar.
Isle of Lime i härlir solbjärga u ljum sunne i ladingeteid

Likt för andra whiskydyrkande människor har Skottland blivit ett resmål som även jag återkommande återvänder till. Från början var det främst fascinationen för whisky som förde mig dit medan det numer även finns andra saker som hägrar såsom den förtrollande naturen, fascinerade historien samt alla tusentals vackra vyer över hedar, berg och hav som jag omöjligen kan titta mig mätt på. För att få ro i kroppen behöver jag ständigt ha något att se fram emot därför är det med stor glädje jag bor i ett land där både intresset för whisky och whiskyproduktion expanderar med rasande fart; något som innebär att jag både kan stilla min längtan samt fortsätta mitt utforskande på hemmaplan. Av mitt sverigeturnerande har jag insett att den kunskapsnivå våra inhemska producenter besitter är imponerande hög. Att jag dessutom, som en tydlig röd tråd, kan se ett starkt miljötänk samt en stolthet för det lokalt förankrade är faktorer som enligt mig är värda att främja och stötta så mycket det bara går. 

Nyligen besökte jag en av våra inhemska producenter i öst vars produkter kan tituleras som helt ekologisk Gotch. Det är givetvis Gotland whisky jag pratar om, ett destilleri som ligger i Roma sockerbruks gamla industrilokal med anor från 1800-talet. Gotland whisky som företag grundades redan 2004 och har, tack vare stort engagemang från 2200 aktieägare, rustats upp utan att belåna några som helst medel. För att hålla sin principfasta ställning om att inte låna pengar från vare sig banker eller finansinstitut skulle det dröja ända till maj 2012 innan man kunde destillera dem första efterlängtade dropparna.

2012 var det premiär att destillera dem första dropparna i dem
två handkackade pannorna EMIL och ELSI.
Spegelvänder du pannornas namn finner du namnet
på whiskyn som produceras av destillatet.

En annan princip som Gotland Whisky hållit hårt på fram tills alldeles nyligen har varit möjlighet till fatägarskap. Man har alltså inte använt sig av den metod som så många andra destillerier valt att göra genom att erbjuda fatägarskap till allmänheten och på så vis bringat inströmning i kassan. Men för cirka ett år sedan erbjöds aktieägare en unik möjlighet att bli ägare av ett alldeles eget fat, och inte vilket fat som helst utan ett specialbyggt sådant vid namn LAUP. En Laup är ett gammalt gutniskt rymdmått. Dialektalt förekommer även variationer såsom loop, lop, laupur och laupar. En Laup motsvarar ¼ tunnar, 8 kappar eller 15 st ¾ kannor varav en kanna motsvarar 2,62 liter vilket med andra ord innebär att en Laup rymmer 41,25 liter. Laup:arna är tillverkad av Sveriges enda tunnbindare Johan Thorslund och en kul anekdot är att den målmedvetne Johan spenderade en vecka under sin ungdom på Gotland för att lära sig grunderna inom tunnbindning hos en man som hette Karl Lindbom.
Det limiterade antalet Laup:ar tog slut iett nafs
och ligger idag och vilar på rad
i destilleriets specialbyggda hyllsystem
som Gotland Whisky själva uppfunit
och tagit patent på.

I ett soligt Visby blev jag upplockad av destilleriets marknadschef Björn Pettersson. Tillsammans åkte vi för att titta på vattenkällan Tjaukle Käldu som ligger alldeles intill destilleriet; en fantastiskt vacker plats i praktfull grönska som jag kan tänka mig lockar ett och annat kärlekspar till sig just denna årstid. Gotland Whisky har än så länge lanserat fem stycken buteljeringar där tre av dem reserverats för trogna aktieägare. Övriga två buteljeringar har varit publika och vi pratar om namnen, Roma och Midaik, som jag skymtat längs vägen. Björn berättar att de valt att namnge sina buteljeringar med inspiration från fysiska platser på Gotland såsom den första publika utgåvan, Roma, som fått sitt namn av den ort som utgör platsen för destilleriet. ”Det gamla sockerbruket i Roma” som det sägs i folkmun men ska man vara petig ligger det egentligen i Björke, tillägger Björn. Hur som helst har byggnaden dem senaste åren genomgått stora omrenoveringar för att motsvara dem krav som ställs på ett modernt destilleri idag. På en och samma plats sker mäskning, jäsning, destillering, lagring och buteljering medan mältning av det lokalt och ekologiskt odlade kornet sker på Sigdes gård i Ronnehamn som därefter torvröks nio timmar i Omberg.
Den andra publika utgåvan, Midaik, lanserades 1 juni 2018 och fick
sitt namn efter en plats med två stora ekar.
Dem 900 år gamla ekarna är ett populärt utflyktsmål
och namnet betyder ungefär "halvvägseken",
vilket skulle kunna bero på att det ligger mellan dem två
orterna Buttle och Garda.

På Gotland finns verkligen oceaner av vackra platser som kan komma att ge namn och inspiration till många framtida buteljeringar. Den 3 juni lanseras det nyaste tillskottet Tjaukle vilket kommer bli den tredje publika utgåvan i en upplaga på 14 000 flaskor. Isle of Lime Tjaukle har fått sitt namn efter den vackra vattenkälla som ligger mellan Vänge och Viklau där namnet bestämdes efter en offentlig insamling av namnförslag. Whiskyn är buteljerad med en alkoholvolym på 46,5 % och har lagrats på fat av ny amerikansk ek samt firstfill bourbon. Det trettiotal fat som valts ut för denna buteljering utgör en genomsnittlig ålder på minst 4 år och priset för att förvärva en flaska kommer landa på 494 kronor. För mer information rekommenderar jag att besöka destilleriets egen hemsida som generöst bjuder på detaljer lätta att nörda ned sig i. Om du möjligtvis är intresserad av att ta del av min personliga upplevelse av deras nykomling kan du läsa vidare för här kommer mina doft och smaknoteringar:
Doftbilden upplevs ungdomlig i allra högsta grad, men det finns ändå en tydlig fatkaraktär och synnerligen välutvecklad kryddighet. Maltsöta toner med lätt torvrök samsas med elegant inslag av blommig honung, ljung, kokosdoftande ärttörne och varm ingefära. Finner även toner av mandel och vanilj samt fruktiga nyanser av päron och apelsinskal. Det kryddiga intrycket av kryddpeppar, kummin och muskotnöt upplevs livligt pigga och får mig att jubla inombords av välbehag. Med vatten utvecklas doftbilden då jag upplever att det framträder toner av kanderade nötter, kolabönor, rostade mandelflarn och mandelbiskvi. Och visst tycker jag mig även finna ett litet uns av grillad persika, enbär och fräsch eukalyptus.
Smakmässigt finner jag denna whisky hålla en härlig balans mellan sött och kryddigt. Den inleds med en lätt ton av ungt gräs som snabbt ändrar skepnad till en kombination av söt timjanshonung och tydlig maltsötma. Fruktigt inslag av gyllengula äpplen och tropisk ananas funkar utmärkt till det aromatiska inslaget av muskot och kryddig vanilj. Torvröken finns hela tiden närvarande även om den upplevs tämligen diskret och blommig. I eftersmak tycks det torvröken växa sig starkare och i avslut stannar en sötkryddig barbequerök kvar tillsammans gula plommon, pudrig vanilj och muskot.

fredag 3 maj 2019

Norbotnia Whisky


För en tid sedan besökte jag Sveriges nordligaste öl och whiskymässa i Piteå; ett välarrangerat evenemang i klassisk stadshotellsmiljö med gott utbud av delikata drycker. Det var också här som jag för första gången kom i kontakt med dem trevliga grabbarna på Norbotnia whisky och fick möjlighet att provsmaka deras förädlade whiskyduo; White River och Black River.

Förädlad whisky (!?) kanske du stannar upp och tänker då, vad innebär det egentligen? Ja, precis den frågan ställde även jag mig undrande till när jag stod intill mässmontern och studerade deras urtjusiga logga som är en variant av Norrbottens landskapsvapen. Svaret på frågan är dock inte så komplicerat som man kanske kan tro då det kort och gott handlar om ett par whiskytokiga nördar som stegrat upp sitt intresse till en högre nivå. Det hela började förstås på det sätt som det allra oftast gör, i liten skala, då vännerna Mikael Sundelin och Anders Ringbjer köpte in och blandade samman whiskyflaskor i ett mindre bourbonfat. Den icke svensktillverkade men högst svenskinfluerade whiskyn vars aromer knutits samman av Piteås starkt skiftande temperaturer blev succé, något som fick experimentsviljan att tillta ytterligare. I den eviga jakten på perfektion kan grabbarna idag, efter en hel del slit med tillstånd och pappersarbete, titulera sig under namnet Norbotnia whisky Handelsbolag.

Den 16 mars lanserade Norbotnia sin första whiskyduo på Systembolaget som numer går att få tag på i hela landet via beställningssortimentet. Förhoppningen är att försäljningen kommer generera hyllplatser vilket Mikael och Anders själva tror kommer kunna ske redan i början på juni. Dem ingredienser som används i produkterna är topphemlig men några detaljer kan bolaget bjussa på, såsom att White River är en blandning av både single malt och grainwhisky från Irland och Skottland medan Black River enbart består av skotsk single malt. Båda varianterna av whisky har fått lagrat på ex- bourbonfat från amerikanska Heaven Hill, närmare bestämt 200 liters fat som Thorslunds kagge byggt om till 30 och 40 liters fat. På längre sikt hoppas Mikael och Anders också kunna ta fram en helt svensk Norbotnia whisky tillsammans med några av dem etablerade destillerierna i landet.  En blendet jag med stor förväntan ser fram emot att få se i framtiden.
När jag i samband med mitt besök på mässan i Piteå fick möjlighet att prova Norbotnia Whisky blev jag mycket imponerad av dess välbalanserade aromer. Därför kändes det extra fint att provsmaka dem igen fast denna gång hemmets lugna vrå: 

Norbotnia White River 41% (499 kronor) har en tydligt maltig doft med vaniljsöta och blommigt gröna toner samt inslag av kokos, torkad ingefära, krispiga krusbär och färska svartvinbärsblad. Smakmässigt upplevs den sötare än vad doftbild skvallrat om och har en förvånansvärt fyllig och krämig munkänsla med toner av vaniljfudge, gult äpple, päron och aprikos. I eftersmak framträder en aromatisk pepprighet samt en härlig dos lakrits vilket livar upp den annars lätta och krispiga smakkaraktären. Sammanfattningsvis skulle jag beskriva denna whisky som Speyburliknande men med irländska nyanser; en utmärkt dram att avnjuta en varm sommarkväll på altanen.

Norbotnia Black River 44,8 % (699 kronor) är en torvrökig  och honungssöt whisky med inslag av exotisk frukt såsom ananas, mogen sharon, apelsin samt kokos. En doftbild som frambringar minnen av en svalkande och gräddig pina colada fast i whiskyformat med tydligt maltiga toner. Bakom den krämigt bolmade torvröken finner jag smakmässigt toner av stjärnfrukt, välmoget päron, kiwi och fruktkolor med smak av hallon och kryddig vanilj. Den jordnära och  komplexa torvröken blir som mest framträdande i eftersmak och  klingar avslutningsvis av med nyanser av läder, förmultnande löv och torr tobak. En välsmakande och mycket prisvärd whisky som har en given plats hemma i skåpet!

torsdag 4 april 2019

En smakfull trio från Campbeltown


När vardagen fylls på av vardagliga små ting upplever jag att tiden liksom springer ifrån mig. Det kan då nästan kännas övermäktigt att föra pennan till papperet och formulera fram texter som på ett rättvist sätt beskriver sådant jag har provat och innerligt önskar få dela med mig av till mina läsare. Jag är medveten om att dem krav jag ställer på mig själv ofta är alldeles för höga, därav blir det stundvis rätt glest mellan inläggen här på bloggen. Men nu är det äntligen dags att damma av här inne med några spännande lanseringar från Campbeltown som jag tacksamt tagit emot smakprover på från vår svenska leverantör Symposion.


Campbeltown är en plats som jag haft förmån att besöka två år i rad, en fantastisk upplevelse på många sätt då platsen är förankrad med delikat whisky men också en lång och spännande whiskyhistoria. Mitt senaste besök var för ganska precis ett år sedan då jag reste tillsammans med ett gäng goda vänner, något som blivit lite av en tradition. I samband med besöket på Springbank ville jag passa på att fira tre blivande 40-åringar i sällskapet genom att ta kontakt med destilleriet och ordna en överraskning. Överlycklig och alldeles mållös blev jag då dem tog uppgiften på fullaste allvar och ordnade med både extra lagerhusprovning samt varsin unik buteljering till jubilarerna. Jag menar, jag hade blivit glad över minsta lilla extra som hade gått att få till utöver det som redan var förbokat. Denna generösa gest överträffade mina förväntningar och bevisade ytterligare vilka passionerade människor som arbetar med varumärkena från det lilla whiskymeckat Campbeltown.  
Även i år blir det en resa till Skottland men denna gång åker vi på hösten istället för våren. Denna gång finns dock inga planer att åka tillbaka till Campbeltown, vilket känns en gnutta ledsamt. Då känns det fint att ha många härliga minnen att tänka tillbaka på och kanske kan jag stilla min längtan genom att försöka få tag på någon av dessa nya buteljeringar som lanseras idag kl. 10:00 på Systembolaget 😊

Springbank Local Barley 9 yo 
Detta är den fjärde utgåvan i serien Local Barley som för första gången lanserades 2001. I tillverkningen av denna utgåva har man använt lokalt odlat korn av sorten Optic från High Cattadale Farm som ligger längst ner på södra Kintyrehalvön strax utanför Campbeltown. Denna whisky har buteljerats med en alkoholvolym på stadiga 57,7 % och består av en mix av både bourbonfatslagrad och sherryfatslagrad whisky. Totalt handlar det om 9700 flaskor varav 576 stycken kommit till det svenska monopolet med prislappen 1162 kronor.

Doften är tydligt maltig och söt med inslag av blommig honung och torkat gräs. En doftbild som till en början upplevs ganska ungdomlig och grön men efter en stund framträder krämig vanilj och fruktiga toner av ananas, päron samt ett härligt stänk välmogen grapefrukt. En klassisk distinkt torvrök finns hela tiden närvarande, typisk för Springbank. Det är verkligen en vacker skapelse detta där röken aldrig upplevs vara dominerande.
Smakmässigt finner jag mycket fruktiga toner av päron, sött rött äpple, russin och cocktailfrukt. Karaktären upplevs ung och pepprig men balanseras upp på ett elegant sätt med dem rejält söta tonerna av honung, smält vaniljglass, mandelkrokant och ljuvlig torvrök. Mot avslut växer röken till sig och i eftersmak framträder toner av torr tobak, plommon och mosade jordgubbar.


Longrow 14 yo Sherrywood

En whisky för alla dem som vurmar för sherryfatslagrade rökare med sin kraftfulla, nästan skitiga karaktär. I doft bjuds jag på rejäl fruktighet och jag upplever nästan hur glasets innehåll vill berätta för mig om sin skönhetsvila i dem sötsyrliga oloroso sherry faten. Jag finner även toner av lakrits, karamell och mörk choklad; allt inbäddat i en bolmande, fet och bränd torvrök. Smaken är fruktig och sherrystinn med toner av körsbärsmarmelad, russin och hallonkärnor. Bakom det gormande intrycket av brända och vinösa toner finner jag också mer finstämda nyanser av mynta, svatvinbärsblad och pepprig ek. En enligt mig spännande men lite småbråkig whisky som kräver tid på sig i glaset för att lugna ned sig. Buteljerad på sin naturliga fatstyrka 57,7% tycker jag den är värd sin prislapp 979 kronor, även om det för mig inte blev någon personlig Longrow-favorit.

Springbank 25 yo
När jag slår upp sista smakprovet utbrister min ena dotter (som får vänta många år till innan jag serverar henne några alkoholhaltiga drycker) med stor förtjusning; ”Mamma vad det luktar gott”. Att den ungen  begåvats med en bra och känslig näsa har jag tidigt blivit väl medveten om, nu misstänker jag dessutom att hon kommer utveckla både god och dyr smak! Denna whisky har lagrats på sherryfat och romfat och är buteljerad med en alkoholvolym på 46 %. Prislappen må vara hög men i ärlighetens namn är detta ett riktigt mästerverk med komplex och elegant doftbild och enorma smaker. En ljuvligt vaxig gammelwhisky med förvånansvärt mycket söta inslag av torkad papaya, apelsinchoklad och mandarinkaramell. Doftbilden upplevs blommig och elegant med toner av eukalyptusolja vilket för minnet tillbaka till ett ruskigt regnoväder i en tropisk regnskog i Australien. Smakmässigt finner jag en bukett av blommiga toner såsom ljung, viol, färskt gräs och honung samt fruktiga toner av äpple, apelsin och söta små druvor. Mot avslut framträder den typiska torvröken från Springbank tillsammans med maritima nyanser av noriblad och saltstänkta stenar. Vansinnigt gott helt enkelt så om du har 4988 kronor att spendera på något fint samt snabba fingrar att knappa med på ett stadigt skrivbord tycker jag du gör en god affär i att klicka hem en av dessa  28 flaskor.  

Vattudalen Rye Whiskey 46 %

Vi är nog många som blev överraskad den där dagen i maj då det plötsligt på Systembolagets beställningssortiment fanns en ny svensk whisky...