Translate

fredag 9 oktober 2020

Tjaktje

 

I denna text vill jag dela med mig av mina upplevelser från första
tillfället av den samiska matlagningskursen "Året med Elaine" i Lockåsböle,
samt om hur min släktforskning tog mig hit...


För knappt ett år sedan påbörjade jag min släktforskning; en intressant och mycket givande sysselsättning. Likt för dem allra flesta fanns det även inom mig ett frö av nyfikenhet som kom att bli grundstenen till att börja forska, och i mitt fall var det att jag ville ta reda på mer om mitt eventuellt samiska ursprung på mormors sida. Släktforskningen har kommit att bli en gedigen resa och är en spännande historia med många dimensioner, något jag inte har plats för att gå in på djupet med i denna text. Men som alltid med mig, oavsett vad jag tar mig för, så spelar min passion för smaker en stor och betydelsefull roll… så även i detta fall, och det är något jag gärna vill dela med mig av.

Som ett försök att skapa sammanhang i min berättelse måste vi ta oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till Idre sommaren 2019 då jag av en händelse lyckades glida in på en spännande matlagningskurs med samisk mat. Nu kanske du höjer lite frågande på ögonbrynet och undrar ”hur i hela friden hamnade hon där”? Men det kom sig av att min fru var inbjuden av organisationen Slow Food Sápmi för att hålla ett föredrag om klimatsmart mat, hållbarhet och matsvinn.

Med tanke på mitt redan existerande intresse
för samisk kultur, historia och hantverk var
jag inte sen att tacka ja till att delta på en
samisk matlagningskurs. Jag menar,
går det ens att få en mer delikat möjlighet?


Ledare för den samiska matlagningskursen i Idre var Ann Sparrock; en erfaren och mycket skicklig kock som arbetar med samisk matlagning inom offentliga kök samt driver renskötselföretag inom Jijnje vaeri sameby. På kursen delade Ann generöst med sig av sina kunskaper och berättade om värdigheten i att ta reda på så mycket som möjligt, oavsett om det handlar om mat från ett djur eller en grönsak. Detta synsätt kändes å ena sidan som en självklarhet för mig samtidigt som det blev extremt tydligt vilket sorgligt slöseri som pågår av naturens resurser; något som väckte ett starkt intresse för att lära mig mer om den samiska matlagningskulturen.

Förutom att maten som vi tillagade i Idre 
blev ljuvligt god och upplevdes genuint ärlig
så märkte jag dessutom att den gjorde gott
i min kropp.

Kursen i Idre anordnades i regi av Slow Food Sápmi, vilket är en samisk branschorganisation som jag sedan tidigare kommit i kontakt med på en matmarknad i Jämtland. Denna organisation är en viktig företrädare som arbetar för att utveckla och bevara samisk mat samt samernas rättighet att producera sin egen mat. Tillsammans med andra urfolk belyser Slow Food Sápmi hur mattraditioner och matproduktion styrs av naturens och årstidernas villkor; en livsstilsfilosofi som tilltalar mig på ett oerhört djupt plan.

På kursen i Idre träffade jag flera inspirerande människor i olika åldrar, och jag kommer ofta på mig själv med att tänka på dessa personer. Även om det bara var under ett par dagar vi umgicks bär jag med glädje med mig samtliga i mitt hjärta, det är ju ändå människorna runtomkring en upplevelse som ger minnena en guldkant. En av dessa personer var fotografen Bianca Brandon-Cox vars uppgift var att dokumentera varje maträtt samt det som hände under kursen. Bianca är en person som jag ser väldigt mycket upp till, dels för hennes talang att skapa och fånga vackra ögonblick men också för att hon varit med och bidragit till uppkomsten av min favoritbok; Hävvi=Självklart.

Hävvi= Sjävklart är en bok som jag införskaffade på
ovannämnda matmarknad i Jämtland och jag minns tydligt
hur jag såg den på avstånd hos en av knallarna.
Den ropade liksom på mig, just där och då på det snöklädda torget

I boken tolkas sydsamisk mat av Elaine Asp och som läsare guidas du genom den samiska matens förutsättningar, historia och dem åtta årstiderna. En prisbelönt inspirationskälla utan dess like som passar såväl privatpersoner som stjärnkockar med recept på äkta råvaror samt fantastiska bilder. Döm om min förvåning då jag i januari 2020, alldeles efter nyårslöftet infriats om att även detta år ska bli mitt och att jag ska se till att unna mig något, plötsligt får syn på kursen ”Året med Elaine”. Den röda tråden i mitt ständigt sökande sinne kunde inte bli mer tydlig varav jag anmälde mig direkt och blev tilldelad en plats.

 

Kurstillfälle 1, Året med Elaine; Tjaktje.

På grund av rådande omständigheter med den pandemi som börjat härja världen runt blev vår första inplanerade träff  på kursen framflyttad till 2021. Första kurstillfället blev istället det som skulle vara andra träffen i oktober, då vi kommit in på hösten som enligt samisk tideräkning kallas Tjaktje.

Som tidigare nämnt utgår man inom den samiska kulturen från att året består av åtta årstider vilka fördelas på tolv månader; ett sommarhalvår och ett vinterhalvår. Det är renen och rennäringen, den samiska kulturens viktigaste kulturbärare, som ligger som grund för det samiska året vilket också brukar benämnas som ”renens år”. Tjaktje är slaktens och köttets tid då jaktsäsongen av hjort och älg startar igång. Det är också denna tid som sista slakten av sarvar (hanrenar) sker innan dem går in i brunst.  

På första kurstillfället låg fokus på styckning av ett helt djur, att ta till vara på så mycket som möjligt av detta samt att laga inälvsmat. Av lammfilén blev det en härlig tartar, av lever och andra mer "oädla" delar ugnsbakades en krämig pastej och av tunga och hjärta tillsammans med bogar av hjort tillagade vi ett välsmakande långkok. Att få stycka ett helt djur själv var för mig en vacker men framförallt lärorik upplevelse. Det kanske inte kommer vara något jag gör jätte ofta men det är en viktig kunskap som jag med stolthet vill lära mig bemästra.

 

Styckningsschema av ren
 

Första dagen fokuserade vi på djurets (lamm) anatomi.


Till lunch första dagen tillagade vi en surdegstoast med souvas, blåbärsaioli och ostkräm. Souvas är olika former av saltat och lättrökt renkött; en viktig samisk matarvsprodukt. Förr röktes renköttet främst för att det skulle hålla sig längre och få en tydligare smak.

Av lammkött och späck gjorde vi
finfina lammfärskkorvar smaksatt
med kvanne. Fjällkvanne har inom den sydsamiska
kulturen använts som både mat och medicin.

 

Även om fokus mestadels låg på kött den första helgkursen tillagade vi också vegetariskt såsom rödbetor i variation med getostcreme och brynt smör. Himmelskt gott vill jag lova!

Efter första helgen med Elaine har det blivit tydligare för mig att vi borde leva mer i symbios med årstiderna och ta till vara på det naturen har att ge. på så vis skapas bättre förutsättningar för ett medvetet livsmedelssystem, en hållbarare resursförbrukning samt bevarandet av den biologiska mångfalden. En minst sagt betydelsefull motvikt till samhällets rådande snabbmatsstress! 

Som avslut på denna berättelse vill jag skåla för såväl släktforskning
som samisk matkultur. Och vad passar väl bättre än en 
High Coast Dalvve! Dalvve är det samiska ordet för vinter och
det är just vad det kommer vara nästa kurstillfälle.


onsdag 16 september 2020

The Nose

 ”The Nose” är namnet på en ny buteljering från Svenska destilleriet Spirit of Hven och kan ses som en hyllning till destilleriets masterblender som även brukar benämnas som ”Näsan”. Näsans arbete är av stor betydelse då dess främsta uppdrag nämligen går ut på att nosa och smaka sig fram till vilka fat som passar ihop, kan förstärka varandra samt skapa en mer fullständig produkt.

Denna whisky är en sammansättning av 21 stycken olika fat, varav 14 är gjord av fransk ek (quercus Petraea) som tidigare innehållit Bordeauxviner av toppkvalitet såsom Petrus, Margaux och Latour. Övriga sju fat är gjord av amerikansk ek (quercus Muehlenbergii) varav vissa varit jungfruek, det vill säga nyek, medan andra tidigare innehållit Hvens egna vodka. Den lagrade spriten har därefter gifts samman i spanska ekfat (quercus robur) som tidigare lagrat spansk olorosso sherry innan buteljering.

När jag doftar på denna svenska whiskynyhet blir min första spontana tanke att det inte alls doftar whisky. I doft liknar det mer gin, eller möjligtvis pepprig rågwhisky med ginkaraktär då jag finner tydliga toner av såväl enbär som vitpeppar. I doftbild finner jag även nyanser av lakritsrot och marockansk mynta samt kryddigt inslag av fransk dragon och kummin. Efter en liten stund framträder fräsch- fruktiga toner av grapefrukt och lime samt en doft som för tanken till kåda, skog och färska granbarrsskott. Summa summarum en väldigt ren och frisk doftupplevelse där jag även hittar härliga toner av färskt trä som förnimmer mig om barndomens träslöjdslektioner med ihärdigt arbete vid hyvelbänken.

Smakmässigt bjuds jag på söta malttoner med en dov röknyans i bakgrund. Inslag av hallonkola och amerikanska honungsgodiset ”honeycomb” finns också med samt kryddig vaniljstång, smält mjölkchoklad och hasselnötter. I det ekkryddiga avslutet framträder toner av päron, kanderade nötter och tobak samt en helt underbar smak av skogens guld; mylta. Väldigt trevlig smakkaraktär som håller i sig förvånansvärt länge!

The Nose är buteljerad med en alkoholvolym
på 44,9% och kommer kosta 545kr.
Totalt planeras 6000 flaskor lanseras på
Systembolaget den 23 oktober 2020.



fredag 11 september 2020

Sydafrikansk whisky

Destilleriet James Sedgwick ligger i den sydafrikanska staden Wellington i västra kapprovinsen, cirka en timmes bilfärd nordöst om Kapstaden. Detta lummiga landskap med robusta berg och bördig mark är mest omtalad för sina sluttande vingårdar och utmärkta vinproduktion, men faktum är att det även pågått whiskytillverkning här i över 100 år.

En kort tillbakablick i destilleriets historia

James Sedgwick distillery är alltså namnet på Sydafrikas första whiskydestilleri, som enligt dem själv också är den enda kommersiella whiskyproducenten på den Afrikanska kontinenten. Destilleriet har uppkallats efter den brittiska sjökaptenen James Sedgwick som 1850 bosatte sig i Kapstaden. James öppnade en bar som sedermera utvecklades till bolaget Sedgwick & Co; en lyxbutik och leverantör av spritdrycker, tobak och cigarrer. När kaptenen dog 1872 tog två av hans söner över bolaget och 1886 köpte dem det destilleri som idag är James Sedgwick distillery.


En nutida inblick

Sedan 1970 ägs destilleriet av Distell Group vilket är Sydafrikas ledande företag inom vin, starkvin och sprit. Ansvarig för destilleriet och dess produktion är engelsmannen Andy Watts som fascinerande nog lämnade en karriär som professionell cricketspelare för att istället börja tillverka kvalitetssprit. Andy hade sedan tidigare förkovrat sig med erfarenhet av whiskytillverkning då han arbetat i Skottland för Morrison Bowmore distillers och lärt upp sig hos några av branschens ledande destillatörer.

Andy Watts är en man vars vision var att skapa något nytt och annorlunda, såsom whisky tillverkad i ett helt annat klimat och utan att följa skotska traditionella regler. På James Sedgwick distillery tillverkas idag prisbelönt whisky under två olika varumärken. Bland annat Three Ships som erbjuder ett urval av såväl single malt som blended whisky samt Bain´s Cape Mountain vilket är en grainwhisky gjord på sydafrikanskt majs. Destilleriet är ensam i världen om att tillverka all sin whisky av spannmål som till 100 % odlats upp i Sydafrikas varma och unika klimat, ett klimat som dessutom bidrar till att änglarnas andel ligger uppemot 4 ½ - 5 ½ procent per år.

Som tidigare nämnts har destilleriet och dess produkter mottagit flertal priser, bland annat utsågs man 2011 till bästa varumärkesinnovatören i Whisky Magazines ”Icons of whisky” och 2015 utnämndes man till bästa internationella whiskydestilleriet vid New York International Spririts Competition. 

I september 2016 började man öppna upp för besökare och sedan dess har man fokuserat på att leverera en personlig och oförglömlig upplevelse till sina gäster. Därför tar man endast emot mindre grupper på destilleriet och som avslut på en tur kan man utforska en provsmakningsmeny bestående av tre whiskysorter som kombinerats med fem noggrant utvalda smårätter.



Bain´s Cape Mountain Single Grain Whisky

Sedan 2009 är detta Sydafrikas första single grain whisky som glädjande nog lanserades på det svenska monopolet den 20 januari 2020 med en mycket angenäm prisbild; 349 kronor. Destillation av denna produkt sker på kolonnpannor innan den får vila sin skönhetssömn i två omgångar; en första lagring i tre år på first fill American oak som tidigare lagrad bourbon och därefter en andra vila på nya firstfill bourbonfat i ca två år. Resultatet är en whisky utan åldersangivelse som buteljeras med en alkoholvolym på 40 %.

Doft: Kryddig doft med tydlig bourbonkaraktär och nyanser av vanilj, kanel, kardemumma och vitpeppar. Toner av citrusjuice med inslag av apelsin och lime samt fruktighet som för tankarna till färsk ananas och päron. I doftbild finner jag även toner av varm honung samt en grönskande blommighet som påminner mig om jordgrönskade händer och ljuvlig smultronjasmine.

Smak: Smaken är söt och smakrik med toner av vaniljfudge och smältande mjölkchoklad. Efter en stund utvecklas dessa smaker att mer likna gräddkola och karamelligt farinsocker. Fruktiga influenser finns även här såsom päron och äpple samt lite lätt rostade toner vilket påminner om nymalda kaffebönor. I avslut framträder förutom rejäla toner av kokos även en hel del kryddiga inslag av kardemumma, kryddpeppar och vanilj. Eftersmaken håller i sig angenämt länge vilket imponerar och uppskattas stort.


tisdag 18 augusti 2020

En duo Single Cask från The Glenlivet

 Det populära Speysidedestilleriet Glenlivet lanserar en whiskyduo i begränsad upplaga. Närmare bestämt handlar det om två varianter av single cask buteljeringar varav den ena, som uppnår en ålder på 17 år, redan lanserats på Systembolagets tillfälliga exklusiva sortiment (TSE) den 13 augusti. Den andra buteljeringen, en 18: åring, får vi vänta på ytterligare ett par veckor då den lanseras den 3 september. 

Båda produkterna har lagrats på amerikanska bourbonfat; 17:åringen i ett 2nd fill Hogshead och 18:åringen i 1st fill Barrel vilka båda handplockats av Master Distiller Allan Winchester. Flaskorna kommer vara individuellt numrerade då dem finns i begränsat antal, där totalt 171 respektive 176 stycken släpps på det svenska monopolet.



The Glenlivet Single Cask 17yo håller en alkoholvolym på 55,4% och i doftbild är det toner av fuktig skogsmark, mossa och mineral det första som dyker upp för mig. Detta efterföljs snabbt av fruktiga nyanser som påminner om höstäpple, övermogna jordgubbar, banankola samt apelsinmarmelad. Inslag av mandel och paranöt finns också med samt något som skapar minnesbilder av krämig kolasliskig äggtoddy eller kanske snarare en sockerkakssmet på uppvispat ägg och socker.

Smaken är underbart söt och god och även här förnimmer jag den där äggtoddyn. Tydlig maltsötma med inslag av färskt gräs och havrekakor samt toner av kryddnejlika och kanel. Trots den höga alkoholvolymen upplever jag denna whisky snäll och välbalanserad.


The Glenlivet Single Cask 18yo har en något högre alkoholvolym på 56,6%. Doftbilden bjuder på len vanilj samt fruktigt inslag av gröna druvor, carambola, tomatillo och grönt knastrigt äpple. Doften påminner om hur våren luktar med toner av grönt färskt gräs, krispiga rabarberstjälkar, spröda granskott samt pressad lime. Finner även en tydlig nyans av mandel vilket ger struktur och väger upp dem annars ungdomligt finstämda nyanserna.

Smaken är makalöst god och välutvecklad! Ordentligt söt och fruktig med toner av rött äpple, madarinkaramell samt röda mogna krusbär. Nyanser av mandelnougat och krämig vaniljsås finns även med och i eftersmak framträder honungslen maltsötma tillsammans med toner av hallon och smulpajstäcke. Det smakar mycket och det smakar länge… en smak jag gärna vill njuta av många gånger!


fredag 17 april 2020

Springbank 25 yo, 46%


Whisky är ett fenomen som många gånger kan bära vansinnigt höga prislappar. Anledningarna vad det beror på kan vara många då det dels kan finnas en stark efterfrågan av något mycket limiterat, ett hypat intresse på grund av god marknadsföring eller för att det är något mycket sällsynt och unikt.  Tack vare att jag ingår i en grupp med whiskyentusiastiska vänner som varje månad lägger varsin slant till exklusivare dryckesinköp har jag möjlighet att njuta sådan whisky som jag annars bara skulle kunna drömma om. Såsom nu då jag i glaset har en 25:årig Springbank (men som troligtvis kan vara runt 35 år) vilken lagrats på refill sherry butts.

När det kommer till Springbank blir jag allt som oftast fånigt tillfredställd, något som kan bero på mina mycket goda erfarenheten efter att ha besökt destilleriet några gånger. Självklart grundar sig min förtjusning även i det genuint skickliga hantverket, dem vet verkligen vad dem sysslar med där borta i Campbeltown!

I glaset luktar det så där ljuvligt som bara gammal whisky kan göra. En doft som väcker minnesbilder av ett kallt och fuktigt lagerhus där whiskyångor dunstat i åratal från alla fat som vilar på rad. En vaxig och komplex doftnyans som påminner om en blandning av söt honung, dammigt jordkällargolv och salt havsluft. I doftbild finns även en angenäm fruktighet i form av äpple, aprikosmarmelad och  välmoget päron samt något som för tanken till en varm karamellsmet blandat med hackade nötter.
Smaken är förvånansvärt pigg och fruktig men samtidigt vaxig och komplex. Det händer verkligen otroligt mycket på paletten och det är svårt att göra en rättvis sammanfattning. En markant ton som sticker ut tydligt är koncentrerad honung, likt honungspastill med lätt touch av eukalyptus. Smaken är fruktigt som en nygräddad äppelpaj med havrecrunch, mandeltosca och vaniljliknande kokosfluff. Finner även nyanser av jordgubbssylt, röda druvor samt något gräddigt som jag närmast kan beskriva vid mjölk. I den långa eftersmaken framträder lite ungdomligare toner av gräs och klöver tillsammans med läder, cigarr och sötrökig piptobak. 
Hujeda mig, så vansinnigt gott!

onsdag 18 mars 2020

Agitator Husmalt och Rökmalt


Uppviglare, fridstörare, revolutionär, rebell; Agitator är ett ord med stor betydelse! Det är även namnet på ett nytt spännande destilleri i Arboga som jag i februari förra året hade äran att besöka då dem knappt hunnit producera under ett års tid.  Det var en galet intressant dag jag fick vara med om tillsammans med Oskar Bruno och Christian Wikström, två ambitiösa upprorsmakare som vågar trotsa den konservativa whiskybranschen genom att blicka framåt och tänka nytt. Kunskapen hos denna duo gällande whiskyframställning är minst sagt gedigen och deras vilja att utforska modern destillationsteknik med vakuumdestillation, prova ”förbjudna” lagringsmetoder samt experimentera med nya recept och råvaror är imponerande hög.



Att vara Agitator innebär att man vill bearbeta den allmänna meningen till förmån för en åsikt, med andra ord handlar det om någon som har något viktigt att säga; och det är just vad Christian och Oskar har. Whisky må vara en dryck med lång historia men än har den fulländade destillationstekniken inte blivit framtagen, det ultimata mäskreceptet skapat eller den bästa whiskyn tillverkad… något Agitators whiskymakare är på jakt för att förändra. Häromdagen möttes jag av ett paket i min brevlåda vars innehåll tillåter mig vara en del av denna spännande upptäcktsfärd, nämligen ett par utkast av deras kommande husstil. För tillfället får dem bära namnen ”husmalt” och ”rökmalt” och vad jag förstår består båda av mixad sprit som lagrats 13 månader på olika typer av fat.



”Husmalt” håller en alkoholvolym på 46 % och är destillerat 2018. Redan vid upphällning reagerar jag över att den doftar mycket på avstånd; en ren doftbild med blommigt inslag av liljekonvalj, vårblomster och jasmine men även som jordig gräsgrönska som fastnat på fingrarna. Första intrycket blir alltså att den doftar ungdomligt. När jag närmar mig glaset finner jag dock en betydligt ”fetare” och välutvecklad nyans som för tanken till varmt smör samt toner av havrekex och hasselnötter. Efter en stunds luftning framträder fruktigt inslag av papaya och sötsyrlig grapefrukt samt en tydlig ton av ek och bränt trä. Med lite vatten blir doften än mer fruktig och liksom ”krispigare” och den brända nyansen som fanns där innan har nu avtagit helt. Toner av grönt äpple, ananas och melon har nu hittat hit samt något som väcker minnesbilder av smältande hallonsorbet.

Smakmässigt finner jag till en början en markant ton av vanilj och vaniljkola. Därefter maltsötma á la ”frukostmusli” med torkad frukt såsom ananas och aprikos. En nötighet som liknar rostad kokos finns även här samt en ”färsk” fruktighet av gult äpple och söt lime. I eftersmak framträder en ton av bränt gräs tillsammans med kryddigt inslag av kardemumma, choklad och ek. Med några droppar vatten upplever jag att smakbilden förändras då kryddigheten växer och likaså det nötiga intrycket. Toner av kardemumma och lakritsaktig fänkålsfrö träder fram men även kokos och mandelbiskvi. Som summering för denna husmalt skulle jag vilja säga att det är en mycket lovande och välutvecklad sprit. Den upplevs ungdomlig och väldigt ren men det är svårt att förstå att den är endast 13 månader ung.

”Rökmalt” håller samma alkoholvolym och är även den destillerad 2018. Doftbilden är trots sin ungdom utomordentligt välutvecklad med en ”smutsigare” karaktär är föregående smakprov, något jag personligen gillar. Även i denna finner jag blommiga nyanser men här upplevs det mer grönt och aromatisk likt bladen på tomatplantor. Den tydliga torvröken upplevs kryddig och söt vilket får mig att tänka på rökig barbecuesås och bakom detta anar jag nyanser av jordiga rotfrukter, russin och mörk choklad. Med vatten dämpas rökigheten avsevärt medan det fruktiga inslaget tilltar ordentligt då toner av äpple, päron och druvor uppenbaras.

Smaken är söt med toner av choklad, jordiga rödbetor samt en hel del äpple. Torvröken är tydlig men inte dominant och det söta men något brända intrycket får mig att tänka på en vidbränd sirapslimpa. Munkänslan är ganska fet och det chokladiga spåret jag fann vid inledning utvecklas och påminner efter en stund mer om noguatfluffet i godisbaren Milky Way. Med vatten händer spännande saker då jag upplever att torvröken nästan försvinner medan en markant smak av läder kommer fram tillsammans med toner av söt kola och röda druvor. En vansinnigt god smak som sitter kvar länge!

söndag 15 mars 2020

Mackmyra; fatprov och nyheter


För några månader sedan var vi ett gäng glada och förväntansfulla personer som klämde in oss på en buss för att åka och besöka Mackmyra destilleri. Med hela destilleriet för oss själva fick vi en njutbar heldag som inleddes med grundlig genomgång av det klimatsmarta gravitationsdestilleriet följt av whiskyprovning med såväl fatprov som spännande nyheter. Innan hemgång avnjöts en härlig trerättersmiddag på Mackmyras trevliga bistro, vi skålade med jubileumsfat-prototyp för att fira destilleriets 20-års jubileum samt avslutade på bästa tänkbara sätt och köpte oss ett gemensamt fat. Val av fat föll på det fantastiska portvinsfatet som är ett samarbete med välrenommerade portvinsproducenten Quinta Do Vallado i Portugal, detta efter att ha provat en helt fantastisk rosaskimrande prototyp med utomordentligt välutvecklad doft och smakbild. 



Igår var det äntligen dags att få prova det alldeles egna fatet då favoritguiden Tony Benfari kom upp till oss i Sundsvall. Med sig hade han även sex stycken andra spännande buteljeringar, bland annat nyheten ”Grönt Te” som jag bara måste få berätta lite om.

Grönt Te är en limiterad utgåva som ingår i serien Säsongswhisky och kommer lanseras den 27/3 på systembolaget. När jag för första gången hörde talas om denna buteljering blev jag rejält nyfiken men också lite lätt skeptisk; ”Nu har väl det innovativa tänket gått lite väl långt ändå” tänkte jag för mig själv. Men alltså wow! Vilken suveränt häftig whisky Master Blender Angela lyckats snickra ihop genom att slutlagra whisky på fat som mättats med en te-blandning gjord på gröna årgångsteblad från Japan (Tesorterna i blandningen består av Yame-Sencha, Karibo-Hojicha, Yame-Gyokuro och Yame-Matcha).  Det finns få saker som är så härligt som att bli positivt överraskad och denna whisky överraskar, minst sagt. Resultatet är en kryddig whisky med inslag av gröna örter, fruktig och söt karaktär med toner av äpple, rabarber och gröna druvor samt en ruccolapepprig finish som klingar av med toner av mörk choklad. Jag känner ett starkt ”jag vill ha” begär då jag gärna vill analysera denna whisky vidare och kommer definitivt försöka komma över en flaska som för övrigt har en angenäm prislapp á 600 kronor.

En annan whisky som blev en klar favorit hos flera i provningssällskapet var en fatnyhet som lanseras inom kort, nämligen Cognacsfat. Den prototyp vi fick prova var förlagrad whisky på ex-bourbonfat som sedan slutlagrats på 35-litersfat av fransk ek vilket mättats med Ferrand Cognac. En otroligt smakrik och väl sammansatt whisky med fruktiga nyanser av päron, äpple och druvor samt vaniljkola och blomsterhonung. Intrycket av denna whisky var densamma som när jag fick prova portvinsfatet för första gången i samband med destilleribesöket förra året, kort och gott ”såhär ska det vara”.
Grunden för denna kväll var att få prova det gemensamma portvinsfatet tillsammans, det är ju liksom en bonus med att vara fatägare tänker jag som gör det hela till en än större upplevelse. Fatprovet var utomordentligt gott och kommer buteljeras i höst. Till dess hoppas jag det får ännu tydligare rosaskimmer som matchar fint med den tydliga fruktigheten och den kalla jordkällarnyansen.

onsdag 12 februari 2020

Talisker Port Ruighe 45,8 % till Alla Hjärtans dag?


I vår provning ”Jorden runt” har jag valt ut single malt whisky från fem olika länder där samtliga enligt mig representerar landet på ett tillfredsställande sätt. Under denna vecka presenterar jag varje whisky tillsammans med en spännande smakkombination för att ge inspiration till eget utforskande på hemmaplan. Mitt fokus i såväl planering som på provning ligger i detta fall på framställning av single malt whisky samt fatlagringens magi och olika typer av fatlagringar. En viktig parameter är att alla sorter ska finnas tillgänglig på Systembolaget så att möjlighet finns att investera i en flaska efteråt om så önskas, därför kan sorter och smakkombinationer komma att bytas ut om man väljer att boka in denna provning tillsammans med oss.

Land nummer tre ut i provningen är Skottland, vilket för många anses vara whiskyns hemland. Detta är en sanning med modifikation; Skottland må vara det land som har flest destillerier (än så länge) men det är inte det land som tillverkar störst mängd whisky. Sedan om man tittar historiskt sett tyder det mesta på att whiskyns ursprung går att finna i grannlandet Irland, kanske så tidigt som under 400- talet då munken St. Patrick lärde sig konsten att destillera på sina resor vid kontinenten. Tekniken att destillera är en mycket gammal historia med fynd från såväl antika orienten som Asien där alkemister använde sig av konsten för att ta fram parfymer, essenser och eteriska oljor. Det första belägg som går att finna kring skotsk whiskyframställning är den om skotske tiggarmunken John Cor som 1494 köpte eight balls of malt för att göra uesqueba. Men man kan nog anta att tillverkningskonsten var känd långt mycket tidigare än så…

Något som kännetecknar Skottland rätt väl ändå är traditionen att använda torv vid torkning av malt vilket ger en rökig karaktär på whiskyn. Detta är dock långt ifrån en regel vad gäller skotsk whiskyframställning; många länder tillverkar rökig whisky likväl som flera skotska destillerier enbart gör orökig. För den som har ett intresse och/eller en viss fallenhet för rök går tanken ofta till ön Islay då det uppstår prat om rökfenoler och ppm halter. Därför har jag medvetet valt en annan rökig öwhisky till denna provning, nämligen Talisker Port Ruigh från ön Isle of Skye. 


Talisker Port Ruigh ingår i destilleriets standardsortiment och är en bourbonfatslagrad whisky som  slutlagrats på portvinsfat. Denna whisky är en hyllning till skotska handelsmän som trotsade havets alla faror och spelade en viktig roll för den växande portvinshandeln. Till denna mycket eleganta whisky valde vi att servera smörrebröd med citrondoftande majonnäs, krämig avokado och kallrökt lax. En rökig havskyss som blev en riktig favorit under provningen för såväl rökälskare och dem som vanligtvis undviker det som osar rök. Ett enkelt och välsmakande tips från oss att duka upp på alla hjärtans dag!


måndag 10 februari 2020

Teeling Single Malt Whiskey

Teeling distillery är en irländsk whiskeyproducent i Dublin, närmare bestämt området Liberties som en gång i tiden ansågs vara hjärtat för irländsk whiskytillverkning. Företaget har blivit känt för att vara det första nya destilleriet att öppna upp i Dublin på över 125 år och det tack vare bröderna tillika whiskypionjärerna Jack och Stephen Teeling. Då destilleriet öppnade så sent som 2015 kan det tyckas lite märkligt att man redan lanserat ett flertal whiskybuteljeringar under sitt namn men det finns en enkel förklaring till detta; den lagrade spriten kommer nämligen från destilleriet Cooley som grundades 1987 av Jack och Stephens far, John Teeling. När Cooley distillery såldes vidare till Beam International år 2012 valde man att behålla ca 16 000 fat för att finansiera och kicka igång det nya destilleriet med.


Teeling är ett spännande destilleri med fascinerande historia och deras produkter gör mig sällan besviken. Att jag valt deras single malt buteljering på vår ”Jorden runt” provning känns som ett utmärkt val för att representera Irland och här nedan kan du ta del av mina doft och smaknoteringar.


Doftmässigt upplevs denna whisky fräsch och lätt trots att den är tydligt söt och fullspäckad av fruktiga aromer.  Gröna druvor, galiamelon och päron är toner som för mig blir markant, likaså ett stänk av söt citron och limejuice. I bakgrund gömmer sig inslag av torkad frukt såsom russin och fikon samt en del kryddiga nyanser av kryddnejlika, vanilj och ek. Förutom denna härliga fruktkavalkad finns där även honungssöta slingor samt en nötighet som påminner om mandel.

I smak finner jag denna irländare vara underbart söt och trevlig med en förvånansvärt gräddig munkänsla. En lättsam men ändå smakrik sommarwhisky med tydliga toner av vaniljkola och mandelnougat samt fruktigt inslag av honungsmelon, kiwi, ananas och färska fikon. Fräscha nyanser av thaibasilika och limeblad balanserar upp det söta intrycket och i eftersmak framträder den kryddiga eken som mest med toner av choklad, kardemumma och kryddnejlika.

 Teeling Single Malt Whiskey finner du på Systembolaget för 549 kronor. Whiskeyn har slutlagrats på fem olika typer av vinfat; Sherry, Port, Madeira, Vit Burgundy och Cabernet Sauvignon. Den är  buteljerad med en alkoholvolym på 46 % och har inte genomgått kylfiltrering. Som spännande smakkombination att servera till denna whiskey föreslår vi asiatisk melonsallad med pistagenötter, prosciutto crudo eller fetaost. 

onsdag 15 januari 2020

A nip of the buckie road

Keith är namnet på en levande småstad som blivit populär för sitt nära avstånd till Strathisla, Skottlands äldsta destilleri vilken ingår i den omtyckta upplevelseturen ”The whisky malt trail”. I staden som tidigare utgjorde centrum och mötesplats för kreaturhandlare finns idag landets enda skola som undervisar inom dem inhemska och beundransvärda konstarterna kiltframställning och kreativt broderi. Från Keith kan man följa Buckie road till hamnstaden Buckie och däremellan går det finna ett annat intressant destilleri som relativt nyligen börjat omtalas för sin utmärkta single malt whisky; nämligen Aultmore.


Aultmore distillery är dock ingen nytillkommen stjärna inom whiskyindustrin utan grundades redan 1896 av den väletablerade Alexander Edward, arvtagare och dåtidens ägare av destilleriet Benrinnes. Ursprunget till det snygga namnet Aultmore härstammar från den intillrinnande vattenkällan Auchinderran Burn som det i åtskilliga böcker målande berättas om hur den filtreras genom ljung och ärttörne i det natursköna landskapet Foggie Moss. Kort och gott betyder namnet ”den stora bäcken”, en översättning som låter desto mindre poetiskt vackert. (* Foggie Moss är namnet på det område som i början av 1800-talet kom att bli välkänt för smugglare och lönnbrännare  tack vare dess tillgång till vatten och torvrika mark).

Redan från start har Aultmore´s fokus varit att tillverka maltwhisky att förse den blomstrande blendindustrin med, en produkt som lovordats och prisat av blendfirmorna för att vara en ultimat byggsten. Då majoriteten av det som producerats tillägnats blendindustrin har destilleriets single malt blivit en sällsynt och eftertraktad vara. Trots detta har lokalbefolkningen avnjutit Aultmore single malt i över hundra år genom att beställa ”a nip of the Buckie road” på lokala puben; ett hemligt kodord som numer finns inristat på destilleriets egna flaskor.
En av dessa buteljeringar har jag nyligen haft möjlighet att njuta av och som jag har njutit! Aultmore 25 yo 46%, är en limiterad utgåva som dessvärre inte går att finna på Systembolaget. Dock går det att investera i en flaska om man är på resande fot eller beställer från utlandet. Här är mina doft och smaknoteringar av denna läckerhet som i detta fall kommer från batch 5276.



Välutvecklad doftbild med fruktiga toner av äpple, gråpäron, physalis och ananas. Söt malt samt en tydligt närvarande nyans av pepparmint skänker läcker elegans medan den något diskreta mineraltonen framkallar minnesbilder av havssaltsstänkta stenar. Det här är verkligen ljuvligt att nosa på! Med luft växer sig doften av physalis än mer tydlig, rejält sött men ändå markant örtig och jordig. Vidare framträder toner av övermogen banan och blomsterhonung tillsammans med kryddiga influenser av vanilj, kardemumma och kryddpeppar. Lite längre bak skymtar jag dova nyanser av mossa, granbarr, läder och ek samt något som får mig att tänka på bränd ljungblom.

Intrycket jag får vid första sipp är att denna 25- åring upplevs förvånansvärt pepprig och alkoholstark, facit till trots. Men sedan, efter en millisekund sker magi; fruktiga slingor framträder av kanderat rött äpple, varma russin samt skalet från röda druvor. En lätt ton av citrus skapar välbehaglig balans medan skiftande nyanser av gräs, färskt, torrt och bränt; ger liv och spännande karaktär. 
Munkänslan omvandlas snabbt från stickigt pepprig till krämig och len med distinkt ton av smörig vaniljkola.  Dessertliknande toner av varm honung och cocktailpäron träder fram men håller sig snällt i bakgrunden av dem rikligt ekkryddiga nyanserna som påminner om bitter mörk choklad och kanel. I det stadiga avslutet stannar kryddigheten kvar tillsammans med toner av metall, persika och dill.

tisdag 29 oktober 2019

SMWS 53.296 Ash on a sponge cake

Scotch Malt whisky Society (SMWS) är lite vad namnet antyder; en klubb för whiskyälskande människor. Klubben grundades redan 1983 i Edinburgh men har idag expanderat till att bli världens största whiskysällskap med närmare 26 000 medlemmar fördelat på 20 olika länder. Med andra ord handlar det om en fantastisk historia kring vad en gemensam passion kan leda till!

Ända sedan start har SMWS handlat med fat vilka är tänkta att buteljeras och njutas av inom sällskapet, lite som en oberoende buteljerare ungefär fast enbart tillgänglig för sina egna medlemmar. För att handla krävs alltså medlemskap vilket kostar ca 65 pund för ett år, något som lätt kirras via klubbens hemsida. Allt som inhandlas skickas därefter direkt hem till brevlådan och behöver således inte hämtas ut på Systembolaget. Plättlätt, eller hur!?
”Men vänta nu, är det här verkligen lagligt”, kanske du tänker då?
Jodå, du kan vara helt lugn. Varenda centiliter som införs i detta avlånga land är laglig och staten har fått både alkoholskatt och moms betalt.



Utbudet hos SMWS är verkligen ”gediget” och lite av en dröm för oss whiskyälskare. Idag finns cirka 140 olika destillerier representerade i portföljen där man främst buteljerar whisky även om man ibland gör utstickare och buteljerar annan sprit såsom cognac, rom, gin och armagnac. En annan sak som är värt att nämna, tycker jag, är att allt som buteljeras av SMWS är limiterade utgåvor som samtliga håller cask strength nivå där ingenting någonsin manipuleras genom vare sig kylfiltrering eller färgämnen.
När det kommer till flaskornas utseende kan dessa tyckas lite svåra att förstå sig på med siffror- och färgkoder istället för att skriva ut whiskyns ursprung; en typisk skrämselfaktor för sådana som mig som avskyr när man gör saker mer komplicerat än vad det behöver vara. Men tro mig, det är inte så svårt som det ser ut då sifferkoderna följer en enkel logik där varje kod som används representerar ett visst destilleri samt vilket fat i ordningen som buteljeras från just det destilleriet. Exempelvis 53.296 betyder att det är från destilleri 53 (alla 53 är samma destilleri) och nummer 296 innebär att det är det 296:e fatet som buteljeras från detta destilleri. Dem 12 färgkoderna SMWS använder sig av representerar olika smakprofiler; en smart metod då man smidigt kan finna den smakprofil som passar en själv allra bäst. Det bästa med SMWS enligt mig är att de tilldelar sina buteljeringar roliga, fyndiga, vackra eller poetiska namn vilka sammanfattar smakpanelens egna intryck; såsom ”Ash on a sponge cake” vilket är namnet på den exklusiva buteljering som lanserades för Sverige för ett par veckor sedan.

"Ash on a Sponge Cake" är en 12 årig whisky från destilleri 53 (Caol Ila).
Buteljering 296 från detta destilleri håller en akolholvolym på 57,4 % och totalt
handlar det om 198 buteljerade flaskor som enbart finns tillgänglig
för svenska medlemmar. Saldot just i skrivande stund tycks ligga på 12 flaskor
så passa på om du vill komma över en.


Mina intryck efter att ha smakat buteljering 53.296 ”Ash on a sponge cake” är att doften bjuder på härlig och söt ton av lakritsfudge, något som helt klart går hem hos mig. Nyanser av aprikos, äpple och varm kolasås finns också med samt en kryddig blandning som liknar stjärnanis, kanel, ingefära och lätta slingor av enbär. Den honungssöta tonen av malt är tydlig, likaså den varma röken som skapar associationer av glödande torv intill ett saltstänkt hav. Med vatten framträder toner av vanilj, päron och kokos men också en mer markant ton av ek än med utan vatten.
Bakom den sotiga torvröken upplever jag att denna whisky har en maltig smakkaraktär med fruktigt inslag av apelsin och grapefrukt. Vidare finner jag söta toner av rostad kokos, fluffig vaniljkräm och grillade marshmallows. Efter en stund avtar det söta intrycket och ger utrymme för nyanser av läder, halm och torr tobak. I eftersmak framträder en angenäm ton av mintolja vilket skänker ett fräscht och ungdomligt intryck tillsammans med en besk ton som liknar skalet av grapefrukt.

Om du inte redan är medlem men kanske har funderingar på att bli det kan jag tipsa om att passa på nu då det nämligen finns ett erbjudande om att bli medlem och samtidigt köpa hem en flaska av ovan nämda whisky för sammanlagt 122 pund. Är du nyfiken men känner att du vill fundera ett tag till kan jag varmt rekommendera om att besöka någon av dem sex partner pubar som finns utspridda i landet och som regelbundet anordnar spännande provningar (information om dem finns här ).

Tjaktje

  I denna text vill jag dela med mig av mina upplevelser från första tillfället av den samiska matlagningskursen "Året med Elaine"...