Translate

torsdag 7 juni 2018

Goda whiskys från Goa

När jag tänker på Indien tänker jag på heliga kossor, dansanta Bollywoodfilmer, lotusblommor, sarier, förunderliga doftblandningar och de allra vackraste leendena i världen. Men Indien är förstås oändligt mycket mer än så. Det är framförallt ett land fullt av intryck som inte lämnar någon oberörd, motsatser i form av stora klasskillnader och ett samhälle väldigt annorlunda från den organiserade världen i Europa. Som det folkrikaste landet näst efter Kina, med hundratals språk och tusentals dialekter är Indien vad man skulle kunna kalla för ”de stora kontrasternas land”.

Fram till 15 augusti 1947 var Indien en brittisk koloni, vilket bland annat ger förklaring till varför en så stor andel indier lever i Storbritannien, att de flesta britter sörplar indiskt te samt att det engelska språket är ett av de officiella i Indien. De båda länderna har på många sätt influerat varandra, vilket i allra högsta grad även gäller whisky. Det måhända att Indien inte är det första land som associeras till när man pratar om whisky och för tiotalet år sedan var indisk whisky något människor lite elakt skämtade om. Idag anses Indien ur flera avseenden vara ett av världens mest intressanta whiskyländer. Trots att det förekommer totalförbud mot alkohol i vissa delstater (såsom turisttäta Kerala och den nordöstliga provinsen Bihar) är Indien i samma veva det land som volymmässigt dominerar whiskyvärlden.



Den whisky som framställs vid de indiska destillerierna är främst melasswhisky, vilket beror på brist av korn men gedigen tillgång till sockerrör. Efter självständigheten växte en inhemsk whiskyindustri fram där man gladeligen struntade i skotska seder och lagar. Med ett annat klimat än det brittiska har den whisky som tillverkas i Indien även ett annat användningsområde, nämligen som ingrediens i svalkande drinkar. Numer är Indien ett etablerat maltwhiskyland att räkna med och tillverkning pågår för fullt. Först ut att ruska om den traditionella whiskyvärlden var indiska Amrut och det upplevdes då som något häpnadsväckande att en whisky trots sådan ung ålder kunde hålla så fantastisk kvalitet. Ett annat exempel är giganten John Distilleries som just nu tar världen med storm med sin populära whisky Paul John, namngivet efter destilleriets grundare Paul P. John.
John Distilleries är ett ungt företag som vuxit med raketfart och kvalar idag in som ett av världens tio största dryckesbolag. Portfolion med varumärken är gedigen och består av allt från rom och brandy till whisky och vin. Med stor passion för maltwhisky startade den målmedvetna grundaren igång det destilleri som framställer Paul John i Indiens minsta delstat Goa. På plats i Goa sker mältning helt under egen kontroll av det sexradiga kornet man tar från odlingar på Himalayas sydsluttning. Man har lagt ner stor möda och tid för att finna ett perfekt källvatten, medan man däremot valt att importera torv från Skottland. Destillation sker i indisktillverkade potstills och Paul John tillverkas med både rökig och orökig recept.

Då och då lanseras mindre upplagor av särskilt utvalda fat, annars buteljerar man i två olika serier vilka heter Flagship och Select Cask. En nyhet är att Paul John kommer göra en ny satsning för den svenska marknaden och tack vare Symposion har jag haft möjlighet att utforska varumärket lite närmre. Tidigare representerades Paul John av Göteborgsbaserade Whiskytaste men från och med den 11 juni är Symposion ansvarig för distributionen i Sverige och totalt handlar det om sex utgåvor som kommer lanseras, varav en är en rökig  single cask.
Flagship- serien består av tre stycken utgåvor vilka är Brilliance som består av ett helt orökigt recept, Edited som är lite rökig och Bold som är kraftigt rökig. Gemensamt för alla tre är att de buteljerats med en alkoholvolym på 46% samt att de låga prislapparna ger mycket valuta för pengarna. Här nedanför presenterar jag  just denna trio med egna doft och smaknoteringar. Jag passar även på att ge smakrika tips då jag i mitt utforskande kommit i kontakt med en för mig ny personlighet som heter Shatbhi Basu. Trots de stora utmaningar det inneburit att göra karriär i ett mansdominerande yrke i ett kvinnoförtryckande land är Basu idag Indiens första professionella kvinnliga bartender. Och som att det inte vore nog med det så är hon även brand ambassador för indisk whisky i USA samt driver en egen bartenderakademi som heter STIR.


Brilliance kommer kosta 579 kronor och är verkligen en riktig fruktbomb. En för mig perfekt sommarwhisky att njuta av innan middagen - som den är i all sin enkelhet eller som ingrediens i en trevlig whiskycocktail. Brilliance bjuder i doft på en hel del söta vaniljkolatoner. Samtidigt upplever jag den kryddig och blommig med nyanser av doftpelargon och hibiskus samt grönt färskt gräs som nästan påminner om krispiga ärtskott. En mycket trevlig doftbild som även bjuder på toner av sockriga ingefärsgodisar tillsammans med en gnutta teetreeolja och mynta. Smaken är honungssöt med inslag av tropiska frukter såsom granatäpplekärnor, päron och ananas. Vidare finner jag även toner av kokos och vaniljkola. Ett sött avslut med inslag av lätt kryddighet i form av nejlikor och pepparkakskrydda.

Smarrigt tips är att avnjuta Brilliance tillsammans med krämig camembert, tryffelhonung och fikonmarmelad.  Eller varför inte svänga ihop en läskande  ”Brilliance & Passion”?




Edited upplever jag som elegant då det inte spretar för mycket åt något håll. Priset på systembolaget kommer ligga på 596 kronor. Doften är kraftfull men karaktären känns ändå lätt med en härlig touch av rökig torv. En hel del chokladtoner finns med i doftbilden, choklad och mocka i kombination tillsammans med varm vanilj, mandelmjölk och bogamviljablomster. Smaken är honungssöt, har härliga äppeltoner och en aromatisk kryddighet som påminner om kardemumma. Fruktigt söt med inslag av lakrits och sandelträ samt har en aningens ekig eftersmak. Till Edited passar det fint att kombinera med en rökig ost för att fånga upp det rökiga i whiskyn eller varför inte denna smaskiga kaffedrink som avrundning på middagen?




Bold är en häftig whisky - elegant som syskonet Edited men med en större kropp och kraftfullare rök. Priset på denna busiga skönhet ligger på 619 riksdaler vilket känns som ett riktigt kap. Doften upplevs stor och mycket söt med fruktiga inslag av apelsin och saftig aprikos. I doftbilden finner jag även nyanser av smörig vaniljkola, mandel och ingefära samt (i allra positivaste mening) en något ”bränd” ton. Smaken är rejält fruktig med toner av hallon och nektarin samt päron och ingefära. Honungssöt med inslag av kanderade mandlar, marsipan och rostade kaffebönor. Den långa eftersmaken är verkligen ljuvlig, en blandning av frukt och härlig torvrök. Som avslut vill jag tipsa om denna delikata version av Old Fashioned:


onsdag 23 maj 2018

Somriga whiskydrinkar


Sommar innebär för mig lata stunder med sol och värme; på stranden intill havet, i hängmattan vid sommarstugan likväl som hemma i den grönskande trädgården. Sommar betyder också äventyrslust efter resor och upplevelser, gärna tillsammans med nära och kära, knytiskalas samt grillade middagar kryddat med skratt och massor av kärlek. Gemensamt för alla dessa sköna stunder är att dem passar utmärkt med en svalkande drink i handen.

En smakrik whiskycocktail på ett soligt Box destilleri
Tack och lov är den kyliga vintersnön nu endast ett minne blott och jag njuter verkligen av kroppens nyförvärvade energi som gör att jag känner mig småförälskad dygnet runt. Sådan energi plockar fram ens kreativa sida vilket ger briljanta idéer som måste förverkligas, även idéer som är av sådan karaktär att de vanligtvis skulle förefalla vara smått galna. Såsom idén att i brist på husvagn istället låna en sliten gammal Dodge Van (partybuss) för att övernatta på Box Destilleri i Bjärtrå efter att ha deltagit på ett trevlig whiskycocktailevent. Det är nämligen något jag förverkligade i helgen tillsammans med min mamma och även om jag gillar jag att campa så föredrar jag  oftast att göra det på Hilton eller Clarion ;) Men det är inte fy skam att sussa i ett hav av täcken, filtar och kuddar i bagaget på en van heller…


Det blev inte direkt en förväntad mor- och dotterhelg
med spa och hotell som  försenad födelsedagspresent till min kära mamma.
Det blev istället ett  minne för livet och det var länge sedan jag skrattade
så mycket som jag gjorde under denna minisemester




Box Destilleri gästades denna fredagskväll inte bara av mig, min mamma och en drös andra törstiga människor utan även av den rutinerade bartendern Michael Ternqvist som driver den populära puben och restaurangen Dalwhinnie i Östersund. Michael har arbetat i bar sedan 1985 och har många meriter i bagaget. Han besitter en gedigen kunskap som han gärna delar med sig av på provningar, cocktailsutbildningar och barkurser runt om i landet. Han är även en glädjespridare av stort mått som på ett lätt och skämtsamt sätt lär ut användbara knep och knåp för både proffsiga bartenders och ambitiösa ”hemmablandare”. Av honom fick vi kvällen till ära lära oss att det är i princip omöjligt att blanda dåliga drinkar om rätt förutsättningar finns att tillgå och dessa är is, socker(lag) och luft.

Ingen drink utan is! Att använda för lite is är enligt Michael Ternqvist troligtvis det största misstag folk gör vid drink- och cocktailskapande. Det och att använda för stor andel alkohol. En whiskycocktail ska givetvis smaka whisky, det är lika självklart som att en whiskylikör ska ha en tydlig whiskykaraktär, men en drink bör inte ha för stark alkoholvolym eftersom det lätt slår ut alla andra smaker. Att det behövs stora mängder is beror dels på att man vill kyla ner drinken men också för att kyla ner glaset. En ensam liten isbit smälter fort och späder ut drinken medan en större mängd is istället håller drinken kall en längre stund, och det är så vi vill ha den.
Socker hjälper till att framhäva andra smaker och rätt mängd ger dessutom en fylligare drink utan att bli för söt. Att tillverka egen sockerlag är busenkelt och går också väldigt snabbt. Koka upp en del socker med en del vatten, låt svalna och sen är den klar att användas (håller upp till två månader om den förvaras kallt i väl rengjord behållare). Sockerlag kan även med fördel smaksättas med juice och skal från frukt. Ett tips är att koka upp socker med fruktjuice och efteråt tillsätta skal som får ligga i ett dygn innan det silas bort. En av de största bartrenderna just nu är enligt Michael något som kallas Zero waste, vilket innebär att man försöker återvinna så mycket som möjligt av varje sak man arbetar med samt att man i den mån det går använder lokalt förankrade produkter.
En härlig sockerlag smaksatt med rabarber
och jordgubb från den egna trädgården
En tredje komponent som (ibland) är viktig är luft vilket ger en fylligare och mer uppfriskande munkänsla. Detta uppnås genom att skaka drinken häftigt med en isfylld shaker ca 10-20 sekunder, men det går förstås lika bra att skaka i en vanlig glasburk med lock på. I proffsbaren finns verkligen en uppsjö av tjusiga redskap att använda för att blanda drinkar men viktigt att nämna är att det ofta går lika bra att använda sådant som finns hemma i de flesta kök. De drinkar som bör skakas är sådana som innehåller trögflytande ingredienser såsom likörer, juicer och ägg, detta för att allt ska blandas samman och kylas ned ordentligt. Ingredienser som däremot inte bör skakas är mousserande och kolsyrade drycker som lätt blir en explosionsartad och kladdig historia. En bonus med skakade drinkar är förstås att man ser oerhört läcker och proffsigt ut när man svingar runt med en shaker.



Att blanda cocktails och drinkar med single malt whisky verkar lustigt nog upplevas som ett normbrytande fenomen, vilket  även Michael kan instämma med. Han menar att många whiskyälskare vill avnjuta en dram bara som den är och därmed är mindre positivt inställd till att blanda den i en drink. Med andra ord är det i whiskyns värld som det alltid brukar vara  -väl förankrat med sed och tradition. Traditioner anser jag att man ska vara rädd om men för den sakens skull behöver man inte vara rädd för att prova något nytt.


Många av världens populäraste drinkar är också whiskybaserade, om än oftast med amerikansk whiskey såsom bourbon och rye. Under cocktailkvällen på Box Destilleri serverades sex stycken klassiska variationer av whiskydrinkar såsom Whiskysour och Mint Julep men med skillnaden att använda svensk single malt istället, i detta fall Box Dálvve. Jag provade förstås samtliga uttryck och en gemensam nämnare hos dem alla var att rökigheten från den annars inte så rökiga Dálvve blev mycket mer framträdande när den blandades i cocktails. Med inspiration från helgens äventyr har jag provat att göra en whiskydrink hemma med Box Dálvve tillsammans med pressad citronsaft och egenkomponerad sockerlag smaksatt med rabarber och jordgubb. Resultatet blev en läskande god läckerhet som även den tog upp det rökiga från Dálvve på ett för mig mycket behagligt sätt. Tipsen är många och de kreativa idéerna likaså. Jag hoppas på en varm sommar med mycket sol och ser fram emot många goda drinkar. Ett råd från mig är att följa Sinnen och Nyanser på sociala medier för inspirerande videos som denna;









tisdag 15 maj 2018

Destination JURA


Upplevelser kan ta tid att smälta, vissa mer än andra och min resa till Jura är verkligen ett sådant exempel. I samband med mina besök på Islay har jag från destillerierna Caol Ila och Bunnahabhain många gånger drömskt blickat över mot den ödsliga grannön Jura med Hebridernas imponerande siluett och innerligt önskat få stå där borta på andra sidan Islaysundet. I april månad förra året blev min dröm sanning då jag och mitt resesällskap tog färjan över vilket skrattretande nog tog oss ungefär fem minuter. Väl iland på den djurrika ön som befolkas av knappt 200 människor blev jag totalt mållös och har sedan dess haft svårt att finna de rätta orden för att beskriva upplevelsen på ett rättvist sätt. Jag har därför bestämt mig för att inte ens försöka eftersom jag vet att jag inte kommer lyckas. Men förvisso kan jag heller inte skriva en text om Jura utan att nämna att det är en av de vackraste platser jag någonsin besökt och tanken på att fly den hektiska vardagen för ett stillsamt liv på Jura har lockat mig både en och två gånger. Det är härligt att drömma sig bort och i fantasin känns det inte alls obekvämt att sadla om från statligt anställd i en mindre stad i mellansverige till att livnära mig som jordbrukare på Jura, ta tag i mina författardrömmar och kanske söka arbete på öns enda destilleri. Ett förövrigt mycket trevligt destilleri som jag gladeligen rekommenderar att göra besök på om tillfälle ges. Att beskåda destilleriets mäktiga pannor (som är Skottlands näst högsta), träffa de glada och engagerade öbor som arbetar på destilleriet samt avnjuta en bit mat på öns enda restaurang är garanterat sådant som ingen någonsin skulle ångra.



Jura destilleri har varit aktivt sedan 1963 men tillverkning av whisky sägs ha pågått på ön mycket längre än så. Vissa menar att lönnbränning förekom redan på 1500- talet och en gång i tiden var det också fritt fram för öborna att tillverka whisky för eget behov. Allt gott har förstås ett slut och denna ynnest förbjöds 1781 vilket banade väg för att Small Isles Distillery grundades 1810, det vill säga föregångaren till det destilleri som ligger där idag.
Min uppfattning av Jurawhisky är att den ofta har ett oförtjänt rykte vilket kan bero på flera olika anledningar; dels att de har det rökiga whiskyparadiset Islay som närmsta granne vilket många kanske jämför med men också för att man tidigare främst massproducerat whisky till den stora blendindustrin. Jura har dock lagt stor möda och tid på att kvalitetshöja sina produkter samt utökat sitt sortiment och är idag en riktig storsäljare. Att Juras försäljningssiffror ökat med rasande fart är kanske heller inte konstigt med tanke på deras mycket prisvänliga buteljeringar; såsom en 10 åring på 70 cl för 399 kronor eller den underbara Durach´s Own 16 år för 549 kronor.  

Den sistnämnda  av dem, som jag förövrigt förknippar med många glada minnen, är enligt mig en utmärkt sommarwhisky perfekt att njuta av en varm sommarkväll vid stranden. Eller varför inte under lata stunder i hammocken eller på soldäcket i en grönskande trädgårdsoas? Durach´s own 16 är en lättsam whisky utan för mycket krusiduller med frisk fruktig doft av lime, gröna krispiga druvor och gula äpplen samt söta nyanser av nypon, citronsockerkaka och mandelbiskvier. Om jag skulle prova den blint så tror jag själv att jag skulle tippa på att det var en irländsk whisky med tanke på att jag upplever den så väldigt frisk och ren i karaktär. Smaken är även den lätt och fruktig men aningens vattnig och blek. Eftersmaken bjuder på härliga lakritstoner som påminner om engelsk konfekt, en liten torvighet och en fjäderlätt strimma av rök.




 En annan buteljering som jag finner vara spännande är den limiterade utgåvan Jura Tastival 2017 som lanserades ifjol i samband med festivalen Feis Isle. Denna whisky är  minst sagt lite busig av sig då den har en växlande karaktär som jag vissa gånger finner vara underbar och andra gånger har svårt för. Doften är stor men upplevs lite mossig av sig, som en nedsutten lädersoffa av äldre stuk. Den bjuder även på en hel del fruktiga toner såsom varma bakade äpplen, russin, druvskal och orangea tuttifruttipastiller. Vidare finner jag doften av trolldeg och lakritsfudge samt en hel del vinösa inslag. Smaken är kryddig av kanel och mörk choklad men framförallt finner jag toner av godiset colanappar. De söta smaknyanserna är stora och växande, munkänslan upplevs oljig och rejäl och i eftersmak blir det fruktiga i form av russin och fikon mer framträdande. Tastival 2017 är en whisky som spretar åt många håll men den fascinerar mig och är kul att sitta och analysera.  
Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller smak så gillar vi förstås olika och det är precis så det ska vara också. Men jag kan inte låta bli att tycka det är märkligt när någon säger att det inte finns någon bra whisky från Jura. Det stämmer liksom inte. Av alla de sorter jag provat på har de allra flesta hållit en god kvalité. Mina förväntningar på framtida buteljeringar från Jura är stora eftersom de kvalitetsåtgärder och satsningar man gjort för att förbättra kvaliteten fortfarande är så pass unga att det är svårt att se hur resultatet kommer bli. Men min inställning är positiv i allra högsta grad!

 

tisdag 8 maj 2018

Bergslagens Destilleri - Sherry Darling Ferie 46%


Då har våren äntligen anlänt och bjuder på försmak av sommarsol och värme. Min kärlek för whisky må vara stor, men en dram vid en värmande eldstad känns för tillfället rätt avlägset. Istället flödar kreativiteten och cocktailsetet har dammats av så mer törstsläckande kreationer kan skapas, utemöbler är framplockad från sin långa vinterdvala, grillen har blivit putsad och längtan efter semesterledighet är ett faktum. Men visst vill jag även till vårens och sommarens lediga kvällar njuta av whisky tillsammans med familj och vänner. För vad vore väl en sommar utan kryddig bourbon med svalkande is som långsamt smälter av värmen eller en härlig sherryfatslagrad kompis i väntan på att maten ska bli klar.

Passande nog lanserade Bergslagens Destilleri den 2 maj en ny whisky med namnet Sherry Darling Ferie. Som namnet antyder är det en sherryfatslagrad historia och whiskyn kommer från det svenska numer nedlagda destilleriet Grythyttan whisky. Vanligtvis föredrar jag bourbonfatslagringar men är just nu inne i en period där jag särskilt fattar tycke för sherryfatslagrat och Ferie är inget undantag. Trots sin ungdom på 6 år är detta enligt mig en whisky med förvånansvärt stor karaktär, vilket antagligen beror på att whiskyn tillbringat sin skönhetssömn i mindre 50 litersfat av amerikansk vitek som tidigare innehållit Oloroso Sherry från provinsen Cádiz i Andalusien.


Doften är rejäl och fruktig med toner av varma äpplen, blöta russin och färska dadlar. I kombination till denna stabbiga fruktkompott finner jag även uppfriskande strimmor av övermogen citrus i form av blodapelsin och grapefrukt. Eken är påtaglig utan att bli för dominerande och det finns en ton av gummi med i doftbilden som liknar de söta lyckotroll jag lekte med som liten. Med luft framträder de söta tonerna allt mer och påminner om muscovadosocker och kryddig vaniljkräm. De nyanser av gummi som jag tidigare hittat omvandlas efter en stund till att mer likna ångande nylagt asfalt.
Smaken är söt så det förslår samt upplevs brödig såsom en nygräddad sirapslimpa med bränd skorpa. Vidare finner jag toner av bränd karamell och övermogna nästan förmultnande jordgubbar samt en metallisk effekt som jag brukar hitta i kraftigt mörkröda viner. Denna metalliska nyans växer och blir som mest tydlig i eftersmak där även toner av russin, saltlakrits och trä kommer fram. Förutom dessa mörka frukter finner jag även inslag av solmogen papaya, nypon och apelsinkoncentrat samt tycker mig skymta en liten slinga rök i eftersmaken.

Sherry darling Ferie är inte direkt blygsam av sig utan bjuder på en fantastiskt spännande doftresa samt smakrik upplevelse. En flaska a´ 500 ml kostar 595 kronor vilket känns som ett välinvesterat och gott tidsfördriv som garanterat kommer förgylla många sena sommarkvällar i glada vänners sällskap.

onsdag 18 april 2018

Att bedöma smak i en whiskytävling

Våren är verkligen en intensiv period, allra helst vad gäller antal whiskymässor. Eftersom jag kombinerar mitt intresse för whisky med att vara heltidsarbetande småbarnsmamma måste jag ständigt jonglera och prioritera för att plocka ut russinen ur kakan och vara med på det som tilltalar mig mest. Nyligen deltog jag på En öl och whiskymässa i Göteborg; ett trivsamt event med fokus på drycker från nära och fjärran. Trots mässans väldiga storlek är den enligt mig en av de bästa i sitt slag, väl värt att göra ett besök på. Denna gång arbetade jag i en monter och serverade prisbelönad whisky till glada besökare samt var med i domarjuryn för den whiskytävling som hade premiär på mässan detta år. Mina erfarenheter av att bedöma whisky utifrån poängskalor är inte jättestora och jag har medvetet tagit avstånd från att använda mig av betyg på Sinnen och Nyanser då jag personligen anser att smak är något subjektivt och högst individuellt. Med hänsyn till denna ståndpunkt och andra betydelsefulla skillnader (som jag skrivit om i tidigareinlägg) ställer jag mig därför frågande till om det verkligen går att tävla i smak?


Att gradera smak från fantastiskt till avskyvärt borde vara en omöjlighet eftersom det inte finns något som av alla människor upplevs vara helt bra eller helt dåligt. Upplevelser av doft och smak kan variera kolossalt då våra sinnesintryck är starkt sammankopplat till känslor, minnen och tidigare erfarenheter. Något som jag upplever direkt motbjudande kan för någon annan vara en positiv upplevelse förankrat med en fin minnesbild av en trevlig händelse. Ett tydligt exempel på det är surströmming som för vissa är en delikatess förknippat med sensommarens festligheter medan det för andra är något som luktar satan själv och aldrig borde få se dagens ljus. Då smaken är som baken, det vill säga helt unik, är det en hopplös gren att tävla inom då det inte finns några rätt eller fel. Ett brinnande intresse och en törst efter mer kunskaper kan dock ställa en inför utmaningar som inte går att vara utan, såsom uppdraget att bedöma whisky i en whiskytävling.


En förutsättning för att axla domaruppdraget enligt mig är att den som provsmakar kan vara objektiv i sin bedömning. Jag har ibland svårt för rökig whisky i kombination med slutlagring på rödvinsfat, men jag tror mig ändå kunna bedöma om det är en välgjord whisky eller inte. En stor fördel i whiskytävlandet är även att man uppskattar många olika smaker och helst inte favoriserar någon smak för mycket, det skulle nämligen göra bedömandet svårt och orättvist.
När jag provar whisky (eller andra lagrade drycker för den delen) söker jag förutom doftbilder även efter karaktär och balans. För att få ett högre betyg från mig vill jag att whiskyn är välbalanserad och inte spretar för mycket åt något håll samt har en tydlig karaktär (utan att bli för dominerande) eftersom det annars skulle upplevas tråkigt och ointressant. Inför domaruppdraget i Göteborg fick vi den enda information vi behövde veta, nämligen att det var totalt 101 stycken whiskys som skulle provas i nio flighter. Eftersom all typ av information färgar våra åsikter skulle betyg i en smaktävling vara betydelselösa om de inte sattes blint. I whiskyvärlden är det inte direkt någon ovanlighet att höra uttalanden om att det ena destilleriet är bättre än det andra vilket bara känns fånigt eftersom det är val av fat och att plocka vid rätt tidpunkt som har störst betydelse. Trots att de allra flesta destillerier kan koka sprit blir en del whisky alldeles för hypad enkom på grund av namn och etiketter. Med hänsyn till detta genomfördes provningen därför helt i blindo då inget annat vore rättvist.


Juryn bestod förövrigt av tolv personer med jämn könsfördelning, ett trevligt gäng att spendera nästan sju timmar tillsammans med i ett sorlande ljud av sörplande och spottande. Trots stor förväntan inför uppdraget kändes det gruvsamt att prova och bedöma ett så svindlande högt antal whiskys, en smått bekymrad känsla jag tror hela juryn var rörande överens om. Tankar som for genom huvudet på mig kvällen innan var; tänk om munnen kanske kommer bli helt bedövad efter de två första flighterna, eller om jag av ren vana råkar svälja och glömma bort att spotta ut eller värst av allt tänk om jag kommer hata whisky efter denna utmaning. Tack och lov fanns gott om tid för att utvärdera varje whisky och med ett rejält intag av vatten samt regelbundna pauser hölls smaklökar och näsa i trim hela dagen. Min personliga favorit blev Kavalan Solist Bourbon Cask som för övrigt fick guld i kategorin Cask strength. Med totalt 1035 poäng från juryn utsågs Bushmills 21 till mässans bästa whisky och tilläggas bör att den såldes slut under mässans andra dag.

Att en irländsk whisky vann utmärkelsen Mässans bästa whisky är kanske inte direkt överaskande med tanke på att irländska smaker ofta sticker ut på ett sätt som tilltalar de allra flesta i någon mån. Men det känns ändå väldigt kul att det var en irländsk whisky som vann eftersom skotsk single malt är det som vanligtvis hägrar på mässorna. Ett stort antal besökare vallfärdade under mässans gång mot montern för att få prova den irländska guldvinnaren vilket  bevisar en positiv aspekt med tävlandet i sig- det ökar nämligen chanserna för att fler vill och vågar prova på, analysera och kanske även tycka om.




Avslutningsvis kan jag meddela att jag efter denna mastodontprovning fortfarande älskar whisky och att jag inom en snar framtid reser till Skottland igen. Följ gärna mina äventyr på Sinnen och Nyansers sidor på Instagram och Facebook.

fredag 13 april 2018

Ett sinne för sökande



Smaker och dofter har alltid fängslat min uppmärksamhet, åtminstone dem jag finner vara goda. Att whisky blivit ett av mina främsta njutningsområden är kanske inte så konstigt med tanke på att jag inte i någon annan dryck kan finna ett sådant brett spektrum av just dofter och smaker. Faktum är att vår förmåga att känna doft och smak är viktiga komponenter för oss alla då det gäller både livskvalitet och överlevnad, men det är också relativt outforskade områden vilket beror på att det är komplext och svårt att mäta. Luktsinnet, som är det mest svårförklarliga av våra sinnen, är starkt sammankopplat med hjärnan och våra känslor. Vi kan exempelvis minnas en doft hela livet även om vi bara råkat ut för den en enda gång som barn, medan det lustigt nog kan finnas stora svårigheter att identifiera en vanlig doft om vi inte får använda något annat sinne till hjälp. Reaktioner på doft och smak varierar stort och sinnesintryck är ytterst individuella, dels av den enkla anledningen att vi gillar olika men också för att vi har olika förutsättningar att känna dem. Ungefär två personer på tusen saknar helt luktsinne och besvären kan vara antingen permanent eller tillfällig. Merosmi, som är ett finare ord för luktblindhet, innebär en oförmåga att känna vissa dofter och är vanligare än vad man kan tro. Många människor, ungefär en tredjedel av oss alla, lever hela livet ovetandes om sådana oförmågor och det är inte ovanligt att vara doftblind för mysk eller rök, vilket är vanliga doftbilder i whisky. Luktförmågan varierar även beroende på vilken sinnesstämning man är i och enligt undersökningar inom parfymindustrin ska tid på dygnet ha en viss inverkan på vår förmåga att känna dofter - en viktig aspekt att ta hänsyn till mer när det anordnas provningar?




Du kanske precis som jag har hört påståendet att ”kvinnor har bättre sinne att känna doft och smak än vad män har”? Det är ett yttrande som kan höras från en mängd olika människor, alltifrån den glada amatören till de proffsiga ambassadörerna med många års erfarenhet inom upplevelsebranschen. Har du kanske också funderat vad detta i så fall skulle bero på? Människans doftförmåga ska enligt vetenskaplig forskning vara ”bäst” mellan tjugo- och trettioårsåldern men försämras succesivt, likt övriga sinnen, med ökande ålder. De individuella skillnaderna är stora men generellt  försämras doftsinnet i en snabbare takt än vad känsel och smak gör men långsammare än hörsel och syn.  Sensoriska olikheter mellan kvinnor och män är mer komplicerat att bekräfta eftersom det involverar kunskaper från skilda vetenskapsgrenar. Skillnader som med säkerhet har påvisats är att kvinnor lättare känner igen dofter, kan sätta ord på sina upplevelser samt behåller förmågorna längre. Kulturella skillnader och uppfostran har viss betydelse för förmågan att identifiera samt sätta ord på känslor, vilket kan vara anledningen till varför kvinnor i större utsträckning är benägna att linda in sina doft- och smakupplevelser i mer målande beskrivningar. Kvinnors mer målande beskrivningar är förövrigt ett vanligt påstående jag hört från ett flertal  erfarna provningsledare. 
 Forskning visar även att kvinnors luktsinne fungerar bäst under ägglossning och graviditet, vilket har ett samband med ökade hormonnivåer att göra såsom hCG och prolaktin (något jag av egen erfarenhet kan gå i godo för). Även om de allra flesta varelser har förmåga att upptäcka och identifiera farligheter i sin omgivning (såsom rutten mat eller brandrök) så finns det teorier som menar att kvinnan generellt har ett mer utvecklat doftsinne då hon en gång i tiden var den som skulle avgöra vad som kunde vara skadligt under graviditet och för sina avkommor. Även om det förvisso ligger mycket logik och sanning i denna teori så använder vi inte våra sensoriska förmågor på samma sätt nu som då, vilket har bidragit till att luktsinnet förändrats under evolutionen.


Likt alla intressen kan det även inom whiskykollektivet bli lite väl mycket fokus på tramsiga detaljer ibland. Det  kan vara kul att nörda ner sig i men också frustrerande eftersom det är lätt att det mest väsentliga glöms bort – att njuta. När jag tar ett glas whisky vill jag att det ska vara med syftet att stanna upp en stund i vardagen och bara må gott, helst i sällskap med vänner eller tillsammans med spännande whiskylektyr. Men vissa detaljer och påståenden som rör våra sinnen eller slår fast skillnader och olikheter mellan människor har jag lätt att fastna för. Sådan får mig att vilja finna förståelse och förklaring och då räcker det inte med att få höra "att det har jag hört". Sökandet efter svar leder dock ofta till fler frågor och där befinner jag mig just nu. Och jag slutar aldrig faschineras av hur ett intresse kan ta snurr och leda till nya kontakter och spännande kunskaper.

It ain´t over till the fat lady sings…


tisdag 3 april 2018

En Älva från Bergslagen


Den oberoende buteljeraren Bergslagens destilleri lanserar en fjärde utgåva i sin whiskyserie inspirerad av svenska skogsväsen. Skogsrå, Vätte och Troll får nu sällskap av en Älva och whiskyn kommer likt övriga släpp från det numer nedlagda destilleriet Grythyttan Whisky AB.



Även om flaskans innehåll är det mest väsentliga i sammanhanget kan jag inte låta bli att vara ytlig och hylla den estetiska inriktningen. Jag är nämligen fånigt förtjust i de snygga flaskorna dekorerade med illustrationer av David Cederlöf på BLaeCK. Etiketter och design sticker verkligen ut i mängden, vilket enligt Brand Ambassador Patrik Axelsson är en av anledningarna till varför man valt att använda sig av just svenska skogsväsen. Att använda sig av väsen som tema är också väl förankrat med platsen där Bergslagen destilleri ligger samt är en kul grej som ingen använt sig av tidigare. Inför lansering av Älva valde man att buteljera whisky som lagrats på 100 % fat av svensk ek, vilket ingiver en viss förväntan på rejäl dos kryddighet. Älva består av ett lätt rökigt recept, är buteljerad med en alkoholvolym på stadiga 57,5 % och vinner enligt Bergslagens destilleri med en hel del vatten.

Doften upplevs rätt rivig och vass så det gäller att nosa lite försiktigt med tanke på den höga alkoholvolymen. Enligt förväntan är eken markant och jag finner mycket kryddighet tillsammans med en hel del söta toner. Kompott av äpple och kanel samt kladdiga chokladtryfflar är doftbilder som dyker upp i mitt huvud. Även söt apelsinmarmelad med beska små skalbitar finns med samt gummi á la retrogummitroll och mustiga små lagerblad. Röken ligger väl inbäddad som en tät dimma i den rödgula vätskan, den är lätt men ändå väldigt tydlig. Enligt min upplevelse är rökigheten torvig och jordig men även aromatisk vilket för tanken till eterisk rökelse. Med vatten i blir fruktigheten större samtidigt som sötman dämpas, chokladtonen blir skarpare men upplevs råare och mer bitter.

Smak: Bakom det alkoholstarka exploderar en kraftfull sötma av kladdig kokosvanilj där kokos är mest dominerande. Efter en kort stund anländer en pepprig effekt av blommig rosépeppar, en skogsmurrig torvighet samt väldigt mycket ek. Även krämig kolafudge och färska hallon finns med och i eftersmak framträder torkade fikon samt något metalliskt som är svårt att sätta ord på. Mitt i det sträva och kraftfulla finns  en salt smörighet som jag finner vara mycket behaglig. Med vatten blir intrycket helt klart lättare dock tycker jag det kväver en del härliga nyanser som jag önskar stannat kvar.
Smakmässigt är denna älva rätt kaxig av sig - ett riktigt kraftpaket, aningens för träig för min smak, men jag gillar verkligen de bakomliggande tonerna som mjukar upp helhetsintrycken.

torsdag 8 mars 2018

Förlåt att jag tränger mig på- igen


En klok kvinna sade, -"visst är det synd och skam att man inte ska kunna förenas i ett gemensamt intresse och tragiskt att kunskap ska bli ifrågasatt på grund av kön eller ålder".  Jag kan inte annat än instämma; det är verkligen sorgligt.
Det gensvar jag fick efter min text ”Förlåt att jag tränger mig på” blev mer positiv än vad jag kunnat ana och jag känner mig tacksam för all fin respons. Jag har tagit emot berättelser från såväl kvinnor som män, som liksom jag både upplevt och beskådat den rådande mansdominansen och sexismen i whiskysverige. Det har gjort mig motiverad att fortsätta uppmärksamma kvinnornas situation och vad passar väl bättre än att göra det idag på internationella kvinnodagen. För att inte trampa på någon öm tå vill jag understryka att den skara män som förminskar, objektifierar och sexualiserar kvinnor förvisso är rätt liten i det stora sammanhanget. Men de finns där i allra högsta grad och de ges tillåtelse att höras alldeles för väl. Därför värmer det mitt hjärta att det finns fler som tycker det är viktigt att uppmärksamma problematiken och önskar få se en förändring.


Det är många som delar med sig och berättar om att det blivit en förbättring vilket är glädjande. Dock är situationen fortfarande långt ifrån jämställd och jag blir frustrerad över att det går så långsamt för något som borde vara självklart. Givetvis förstår jag att skillnad och förändring endast uppnås genom engagemang och hårt arbete, något jag tycker det borde finnas oceaner av i sällskapsliv som handlar om gemenskap och njutning. En enkel sak som jag tänker att alla borde göra är att fundera på vilket sätt man bidrar till att förminska kvinnor. Är det med klassiska härskartekniker som att inte se kvinnor eller att tala till över huvudet, eller visa att ”jag vet bäst” och försöka överglänsa med en ännu äldre eller dyrare whisky? Av egen erfarenhet kan jag intyga att det inte är särskilt smickrande att bli behandlad som luft eller omyndigförklaras genom att klappas på huvudet och ”lilla-gummas”. Lika illa är det att få motta trista kommentarer som ”men det här visakortet kan jag väl få dra någonstans” följt av en manande blick mot mitt skrev, ett hånande flin och ett skrattande grabbsällskap. Det är inte kul utan bara dumt. Oavsett om jag arbetar eller besöker en mässa eller provning så utgår jag från att bli behandlad med samma respekt som mina manliga vänner, men tyvärr ser verkligheten inte ut så än.
-"jag har alltid känt mig ensam i whiskysammanhang när jag och min sambo varit iväg på diverse mässor och dylikt. Glädjande nog har jag fått mer och mer sällskap av andra kvinnor som upptäckt whiskyn"…
Kan det finnas känslor av rivalitet med det växande antalet kvinnor som börjar intressera sig för whisky? Vi är en växande skara som för övrigt är anledningen till att whisky börjat kategoriseras och i ökande grad feminiseras, såsom den omtalade syrran Jane Walker som lanseras nu i dagarna i USA. Tanken att ge stöd för kvinnlig empowerment är alltid god och den nya loggan är faktiskt ruskigt snygg, men syftet att locka en kvinnlig publik genom att feminisera känns bara fånigt tycker jag. Jane Walker må vara den första av sitt slag i märkets 200-åriga historia men liknande reklamkampanjer har synts förut. Som när Glenmorangie gjorde om designen på hela sin flaskrange för att locka en kvinnlig publik eller när Haig valde att använda sig av bildsköne David Beckham i marknadsföringen för whisky i parfymflaska. Eller som Bruichladdich kalla en utgåva för ”Flirtation” och sälja den som en whisky för ladies & gays på grund av dess rosa färg, men som i verklighet var ett misslyckat projekt med för lång slutlagring i vinfat.


En del av gensvaret på min tidigare text bestod också av frågor, varav en har etsat sig fast; - ”vad vi kan göra för att motverka orättvisan och få alla att känna sig inkluderade”. Just den frågan är mycket viktig att fokusera på om vi någonsin ska uppnå förändring, men efter mycket tankeverksamhet har jag dessvärre kommit fram till att det inte finns ett självklart svar. En given lösning borde vara att sluta acceptera orättvisor och dåligt beteende, men det är nog lättare sagt än gjort då kärnan i problemet är så normaliserad. Det finns nämligen en gammal norm som slår fast att whisky är synonymt med manlighet, vilket till stor del är kulturellt betingat såsom att kvinnor på mässor oftast är med som respektive till sina män och därför ses som ”ett bihang”, eller att whisky till allra största del köps, samlas och konsumeras av män, samt att de flesta whiskyklubbar har väldigt få kvinnliga medlemmar. De allra flesta whiskyforum domineras av män oavsett om det är sociala forum, i klubbar, på provningar, mässor eller whiskyresor. Detta kan vara  bidragande orsaker till varför kvinnor inte söker sig till gemenskapen eller väljer att gå samman och starta egna klubbar – som en följd av att mäns sällskapsliv så många gånger exkluderat kvinnor. Ett utmärkt exempel finns exempelvis i Linköping där uteslutandet av kvinnor bidragit till att kvinnorna fått starta sitt eget sällskap.
I Sverige har vi det Svenska whiskyförbundet som organiserar whiskyklubbar och föreningar sedan 2003 med syfte att främja en god dryckeskultur i ordnade former, öka whiskykunskaperna samt skapa bättre möjligheter till sociala kontakter. Medlemsklubbar finns representerade i hela landet från Ystad i söder till Kiruna i norr och det är SWF styrelse som fattar beslut om eventuellt klubbmedlemskap, en styrelse som idag består av sju personer varav en är kvinna. Att arbeta för att främja sociala kontakter anser jag vara både betydelsefullt och bra men jag ställer mig frågande till på vilket sätt detta genomförs. I mitt dagliga arbete så jobbar jag nära Diskrimineringslagen som syftar till att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder; därför tycker jag det är både märkligt och oansvarigt att på förbundsnivå tillåta inträde för föreningar som välkomnar medlemmar på grund av kön. Det är alltså år 2018 och vi har inte kommit längre än så? När man tänker på det är det kanske inte märkligt att det är svårt att förenas i ett gemensamt intresse på grund av kön eller ålder ändå?
Jag vill uppmana Svenska Whiskyförbundet att påtala det olämpliga med könsseparerade klubbar, att tillse att könsseparerade klubbar inte får del av förbundets erbjudanden och att uteslutningsärende väcks mot klubbar som inte verkar efter dessa principer. Vi lever trots allt i ett modernt samhälle och mitt whiskyintresse är lika mycket mitt som männens – vi har alla har rätt att förenas i gemensamma intressen och vara medlem i en whiskyklubb.


(Förtydligande pga. misstolkning: Jag menar alltså inte att klubbar ska uteslutas för att de enbart består av kvinnor eller män, men det borde inte vara tillåtet för klubbar att utesluta medlemmar på grund av exempelvis kön, funktionsvariation eller sexuell läggning. Det är diskriminering).

tisdag 6 mars 2018

I don´t mean to impose


(This is an English translation of my Swedish text “Förlåt att jag tränger mig på”)


 

#ourwhisky



That’s another fair done, this time at sea with the popular Cinderella Whisky fair… And how lovely to make my debut during their tenth anniversary no less. Thinking back though, it is not clear what they did to celebrate the anniversary and make this cruise more special than previous ones, which is a shame. Having heard so much good about this boat fair beforehand I was really looking forward to experiencing it for myself. I was probably a bit confused, as always when experiencing something new for the first time, so I was both surprised and amused when I saw people wander round with red shopping baskets of liquor as if it was a normal Tuesday afternoon at the local food shop. (This is a common sight in most countries, except Sweden where alcoholic beverages only can be traded on the monopoly Systembolaget). I had a great time in the company of some lovely people, got to try a lot of exciting whisky, and had many good conversations with both exhibitors and visitors.


 
But this text is not about my experiences from one specific fair. It’s not about a particular whisky from a special distillery or bottler and there will be no trace of scent, taste or other sensory impressions. I want to talk about the joyful world of whisky’s dark and sad underbelly – the male dominance, the sexism and the good girls. Because if there is something this bubbly little world suffers from it is exactly that, men left and right. Of course, most of them are very pleasant and even competent.


I believe the male dominance probably has to do with our culture and history but there are still a lot of people who seem to want to believe that whisky and masculinity are synonymous with each other for some ancient reason. I can’t even remember all the unsettling situations and tactless comments I have endured at various whisky related events such as “oh, a girl who drinks whisky, that’s cool” or “you seem to know a lot about whisky for a woman.” Sure, these comments might be well intended but it is still pretty strange. I can’t for the life of me understand why it is so surprising that a woman can enjoy drinking whisky or work in the whisky business in one way or another.


 If men dominate society as a whole, I promise you that the same norms are rife in the world of whisky where women are in the clear minority. Sexism and a strange sort of macho culture is widespread and has a belittling and oppressive effect on women. In addition, there are loads of know-it-all’s that can leave even the liveliest person completely exhausted. I am sick and tired of being belittled and called “sweetheart” in all the wrong situations, of constantly having to prove that I know what I’m talking about or of feeling invisible at whisky events where I’m mostly surrounded by men. I have also encountered resistance in the form of both jealousy and competition, something that I was blissfully unaware of a year ago. Let me give you an example; since I received a scholarship from the Swedish whisky magazine Allt om Whisky I have been told that it was probably because not that many other women applied, and that’s why I got it. For many, it seems completely impossible that representatives of Allt om Whisky and Old Putney chose me on the same merits they chose the men who applied. I’d rather not know about the competition at all, but I can’t ignore the fact that I am not afforded the same opportunities to develop my interest even though I invest just as much effort, time, energy and money as my male friends. This rivalry has to do with other factors than just me being a woman, but my personal experience is that I am offered fewer development opportunities than my male colleagues and that, of course, hurts. I don’t want to be complemented for my work and be offered opportunities by people in this industry to then have them hit on me the very next second or to be told it’s “a shame” that I´m married, I have encountered these gems a few times too.
Out of pure frustration I have started texts like these a number of times before but every time I have stopped myself for fear of how they would be received and what the effects might be, and that in and of itself is sad. But I don’t want to stay silent about the reality women in whisky face any longer; the sexist comments, the smarmy invites and the lack of opportunity. It needs to be acknowledged and talked about because it is not okay. That is why it is my ambition to highlight this issue and to enrich my blog Sinnen och Nyanser with the stories of other women in whisky community.

onsdag 28 februari 2018

Ljuva 80-tal

På 80- talet förgylldes samhället av knalliga neonfärger, tuperade luggar och stora mängder hårsprayMed glad aptit käkades kassler i ugn och måltiden avrundades förstås med ugnsbakade päron och after eightMina föräldrar dansade loss till klassiska pop- och rockdängor med våfflat hår och blekta jeans samt iklädd det aktuella modet som kallades axelvaddar. Med sådan tjusig outfit var det måhända oundvikligt att jag gjorde entré till världen en sen sommarkväll 1986...
1980-talet var en intressant epok präglad av stora förändring, så även inom whiskyindustrins historia. De första åren dominerade detraditionella hantverket och den skotska whiskyindustrin har aldrig varit i behov av så många arbetare som dåMan blickade mot en ljus framtid och startade igång vilande destillerier samt fyllde fler fat än någonsin tidigareMen plötsligt förändrades trenden, 80- talets modedrink nummer ett ”whisky on the rocks” blev förlegat och dryckeskonsumtionen som en gång var blev till något helt annat. Istället var det rom och vodka som regerade på barerna och för att vara riktigt trendig så drack man drinkar såsom San Fransisco och Tom Collins eller svepte Galliano Hot Shots i glada vänners sällskapSäljarsiffrorna för whisky dalade med en rasande fart samtidigt som det började talas om en ny tids ekonomiFör att effektivisera slogs många destillerier samman medan andra fick stängas ned helt. De skotska lagerhusen svämmade över av whisky som ingen ville köpa och resultatet blev det som idag brukar kallas för ”The whisky Loch. 

Trots det överskott som fanns är whisky från denna tidsepok idag en alltmer sällsynt företeelse ute på marknaden. Det finns många spekulanter som önskar investera i äldre buteljeringarhelst från något av de kultförklarade destillerierna då de har stort samlarvärde men också ger möjlighet att njuta av ett stycke whiskyhistoria. Tre sådana buteljeringar kommer nu lanseras från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail och jag har i samband med mässbesök lyckats prova dem alla tre. Nedan delar jag med mig av mina intryck, om än något korta beskrivningar:


Longmorn 1983 är lagrad på refill sherryfat och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Totalt lanseras 36 flaskor på Systembolagets webblansering torsdag 1 mars med prislappen 4183 kronor. 
Doften upplever jag vara söt likt mogen frukt men med en uppfriskande krispighet som för tanken till vit persika. Finner även inslag av röda äpplen och söta druvor samt fruktkarameller strösslade med vitt sockerpuder som brukar inhandlas på taxfreebutik. Smakmässigt är detta en härlig fruktbomb med inslag av söt apelsinsaftkoncentrat, färska plommon och mogen persika. Munkänslan känns mjuk men rejäl och jag uppskattar verkligen den härliga maltighet som framträder lite extra i eftersmak. Denna goding är varmt välkommen hem till mig!

Mortlach 1984 är lagrad på first fill sherry butt och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Fredag den 2 mars kommer totalt 42 stycken flaskor lanseras på den svenska marknaden till priset 3935 kronor.
Doften är kraftigt söt med jordiga inslag som för tanken till färsk svamp och våt skogsmark. Doftbilden bjuder på tydliga sherrytoner som liknar fikonmarmelad och färsk sharonfrukt. Jag upplever dock att den är lite instängd och sur men med luft och värme öppnar den upp sig och upplevs mycket angenäm. Smaken är fruktig med toner av jordgubbar och björnbär samt godiset geléhallon. Finner även nyanser av bitter mörk choklad och plommonspäckad karré samt aromatisk grönpeppar och kraftfulla tanniner. Lite ruffig och busig men ack så ljuv!

Highland Park 1989 är lagrad på refill american hogshead och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Totalt lanseras 96 flaskor på fredag den 2 mars och kommer kosta 2402 kronor.
Doften upplever jag vara blommig och söt med härliga toner av ängsklöver och jasmin. Finner även inslag av ljunghonung och hallon samt fruktiga toner såsom ananas, torkad banan och godiset sockrade persikor. Smaken är honungssöt med inslag av krämig vanilj och vaniljkola. Det finns en rik portion frukt med i smakbilden som för tanken till päron och inlagda persikor i sockerlag. Finner även lätta toner av hallonbladste, sötlakrits och kryddig bergamott. Mycket god och njutbar!


Goda whiskys från Goa

När jag tänker på Indien tänker jag på heliga kossor, dansanta Bollywoodfilmer, lotusblommor, sarier, förunderliga doftblandningar och de al...