Translate

fredag 4 oktober 2019

Naarangi!

För ett par veckor sedan deltog jag på ”pröv 90” med det sundsvallsbaserade whiskysällskapet Njurunda single malt Society. Dagens tema löd ”Från prisvärt till tropiska frukter” och provningsledandet stod Ulf Eriksson för, en roll han briljerade snyggt i. Totalt blindprovade vi en trio whisky varav en stack ut på ett så pass unikt och häftigt sätt att jag var tvungen att klicka hem en egen buteljering så fort jag erhållit facit. Whiskyn jag beställde var inte den jag tyckte smakade godast eller gav högst poäng men det var helt klart den jag fann vara mest intressant och som jag direkt kände ett behov av att lära känna mer.

Amrut Naarangi är buteljerad med en alkoholvolym på 50%. 

Whiskyn som jag med denna text vill tipsa om har blivit känd som världens första whisky med apelsinsmak och kommer från det indiska destilleriet Amrut i Bangalore. Denna buteljering har fått namnet Naarangi och är likt övrig whisky från Amrut tillverkad på indiskt korn som odlats i Punjab och Rajasthan i nordvästra Indien. Här finner man ett variationsrikt klimat med kalla vintrar och brännheta somrar samt ett strömmande vatten från Himalayas höjder genom floden Sutlej vilket skapar ett unikt och smakrikt korn. Efter skörd låter man kornet mältas på mälteri i Jaipur och Dehli innan det transporteras till destilleriet i södra Indien, närmare bestämt Bangalore. På destilleriet sker såväl destillering som lagring och tack vare det geografiska läget med tropiskt klimat finner man kanske här dem gladaste änglarna i världen i och med den intensiva mognadsprocessen som får whiskyn att dunsta med rasande fart.

Ordet "Naarangi" betyder apelsin på Hindi.


När Amrut Naarangi lanserades för första gången för några år sedan väcktes en hel del misstro hos publiken, men bakgrund till denna briljanta whisky är inte bara kreativ utan också helt och hållet laglig. Inget har alltså tillsatts i whiskyn som vissa kanske föreställt sig utan det handlar om sherryfat som mättats med spansk olorosso sherry och apelsinskal i tre år. Faten har därefter tömts och fyllts på med treårig whisky som sedan fått vila ytterligare tre år. Resultatet är en (ca) sexårig smakrik whisky med diskret ton av apelsin. Min upplevelse av doftbilden är att den är väldigt kryddig; en kryddighet som fick mig att tänka på Ryewhisky när jag provade den blint för första gången. Finner toner av enbär, kanel, muskot och kardemumma samt nyanser av bitter mörk choklad, honung, orangepeel och grapefruktszest. Citrustonen är absolut tydlig men den dominerar inte utan låter andra doftnyanser skina igenom på ett tillfredställande sätt. Det citrusliknande påminner mig om doften som kan uppstå i ett rum där en skål med apelsiner blivit bortglömda, börjat övermogna och börjat mögla. I bakgrund finns även en lätt ton av mentol tillsammans med torkade aprikoser, grönt äpple, bittermandel och ek.

I smak finns en stor portion sötma som i första sipp nästan upplevs likörlik med toner av hjortron, körsbär och mandel. Munkänslan känns till en början riklig och gräddig men övergår efter en stund till att upplevas intensivt pepprig likt mald vitpeppar. Därefter kommer toner av kokos, ananas och mintchoklad fram tillsammans med söt citrus som för tanken till grillad citron. Förvånansvärt nog finner jag inte direkt någon apelsin i smak… förrän efter en stund då jag släpper fram en rap som verkligen osar apelsinjuicekoncentrat. Fascinerande!  I eftersmak framträder dock apelsinen men även rostat kaffe, bränd karamell och ek.

Summa summarum är detta en smakrik whisky som enligt mig gör sig utmärkt att sitta och småsippa på länge. Den är god men framförallt intressant och lite småbusig. Påhittigt och passande med temat ”Tropisk frukt” på provningstillfället och med facit i hand kanske man föreställer sig denna som den utmärkta sommarwirren på altan. Personligen ger den mig julfeeling så denna kommer garanterat avnjutas både i snösoffan, efter pulkaracet samt framför Kalle Anka, tjuren Ferdinand och alla deras vänner. Om du vill göra detsamma finns den fortfarande på Systembolagets beställningssortiment för priset 1259 kronor.

Tack till Njurunda Single Malt Society för
en trevlig och intressant provning!


söndag 29 september 2019

Höst med High Coast IV Mongolica


Hösten är här och jag fullkomligt älskar färgerna som kommer med denna årstid samt den där känslan av att det nu är tid för början på något nytt. Hösten innebär tid för förändring, vilket antagligen beror på att jag sedan barnsben präntats in denna känsla. Den får mig att tänka på skola och terminsstart, noga utvalt skolbänkspapper och sprillans nytt pennfodral som osar blyerts… men också den där solkrämsdoftande sommargarderoben som byts ut till jackor och halsdukar med doft av vind. Det är fascinerande ändå vad en massa dofter kan väcka minnen till liv och allt som oftast kastas jag tillbaka till olika sinnesstämningar jag befunnit mig i som barn. Numer får jag titulera mig vuxen vilket innebär att dagens första timmar under hösten inte alltför sällan inleds med frustration och trista svordomar på grund av bilrutor som täckts av ett tunt lager is. Tack och lov har jag kvar förmågan att stanna upp och njuta av det lilla, känna in dofterna av den förmultnande grönskan och fyllas av välbehag när jag trampar i det frostklädda gräset. Frosten är verkligen förlåtande vacker! Bäst av allt är kanske höstruskiga kvällar ändå, då kan jag nämligen lysa upp mitt hem med levande ljus vilket skänker känslor av lugn och inre frid. Så ofta som möjligt tänder jag även en värmande brasa i kaminen och det är just i dessa stunder en whisky passar som allra bäst enligt mig.



Trots det höga tempo denna säsong innebär på mitt ordinarie arbete har jag hunnit med att provsmaka både en och annan wirre. En utomordentlig sådan som jag gärna vill tipsa om är en relativt nylanserad whisky från svenska High Coast distillery, nämligen Quercus IV Mongolica. Quercus IV Mongolica är den fjärde och sista utgåvan i en spännande serie som utforskar olika ekarters betydelse för smak och såhär säger High Coasts Henrik Persson om projektet:

Whiskyindustrin har länge fokuserat på fatens tidigare innehåll. Oss veterligen har ingen tidigare intresserat sig för ekarten i sig själv. Därför är quercus-serien unik då den fördjupar och berikar kunskapen om whisky”.

Intressant tycker jag och säkerligen många andra whiskytokiga människor med mig. Dem säger sig alltså vara ensam med detta utforskande vilket från början skapade lite frågetecken hos mig, för visst har man väl skymtat både en och annan utgåva från andra destillerier med fokus på ek? Oftast gäller det då Amerikans vitek (Alba) samt europeisk ek (Robur) så den stora skillnaden i detta fall torde vara att High Coast lanserar en hel serie med whisky lagrad på olika ektyper. Tidigare utgåvor som lanserats är amerikansk vitek, europeisk skogsek samt europeisk bergsek och som avslutning kommer alltså denna som vilat sin skönhetssömn ca 6 år på fat av den asiatiska eken Mongolica. Asiatisk ek är tämligen sällsynt inom dryckesindustrin på grund av dess höga pris samt att den är mycket porös och svårarbetad. Just därför blir den för mig extra intressant att utforska.
Inom whiskytillverkning kan människor styra och påverka en hel del för att nå den stil och karaktär man eftersträvar genom att göra diverse olika val i framställandet av råspriten. Höga temperaturer och kraftig bearbetning av maltbädden ger exempelvis mer bitterämnen till vörten vilket i sin tur påverkar jäsningsprocessen. I jäskaret påverkas mycket vad gäller smak och karaktär då såväl jästid som val av jäst har betydelse. Under jäsningsprocessen omvandlas förjäsbart socker till alkohol, en process som tar lite drygt två dygn. Vissa destillerier, såsom High Coast, väljer att jäsa längre (närmare bestämt ca 82,5 timmar) vilket beror på att en längre jästid innebär fler smakämnen med mer fruktiga estrar på grund av den malolaktiska jäsning som uppstår. Något som däremot inte går att styra lika mycket över är lagringsprocessen, den lämnas lite åt sitt eget öde vilket skapar upplevelsen av att något magiskt sker. Det man kan styra över är val av ektyp, fatstorlek samt vilken plats fatet ska ligga och vila på i lagerhuset men det som sedan inträffar i fatet är något som bara tiden kan utvisa och det är alltså signum för denna serie.

Men hur doftar och smakar den där Mongolicalagrade saken då? Jo, doftbilden är framförallt kryddig med inslag av vitpeppar, muskotnöt, bittermandel och sandelträ. Vaniljen är tydlig och går även den åt det kryddiga hållet medan fruktiga toner av pomerans, päronskal, torkade aprikoser och gröna druvor skapar ett sött intryck. Med luft framträder mer nyanser av mandel, mandelmassa och smulig honeycomb och långt där bak skymtar jag en fräsch ton av eukalyptus. Doften är trevlig men framförallt intressant. Bäst enligt mig är att smaken är ännu bättre än doft; ett rätt ovanligt fenomen då det gäller mig som oftast upplever doften vara den absoluta höjdpunkten. I smak finner jag massor med nyanser av mandel; sötmandel, mandelmassa och bittermandel men även kanderat socker, färska plommon och beskt svart frukt-te som dragit länge. Ett sting av malen vitpeppar finns också där samt en lätt slinga rök trots att jag vet att destillatet är tillverkad på 100 % orökt malt. Det peppriga intrycket stannar kvar rätt länge och skapar en torr munkänsla och i samma takt som pepprigheten avtar framträder en angenäm smak av smörkola. I eftersmak stannar mandeln kvar men finner även toner av besk grapefrukt, arabiskt kaffe och mint.
Om jag ska gå på smak så är detta kanske inte den godaste whiskyn i serien men jag upplever den som mest intressant. Prisbilden 799 kronor känns både överkomligt och rimligt så därför fick två flaskor flytta hem till mig och som det ser ut i skrivande stund så finns den fortfarande tillgänglig att beställa på Systembolaget.  

Avslutar med en bild på världens kanske sötaste fotostylist :) 


torsdag 15 augusti 2019

Hven MerCurious Corn Whisky


MerCurious Corn Whisky 45,6% är en spännande nyhet som lanseras den 16/8 från svenska destilleriet Hven, vilket ligger på den vackra lilla ön som bär samma namn. Det mesta som kommer från detta destilleri fångar mitt intresse och allt jag provat hittills har imponerat stort på mig. Master distiller Henric Molin och hans team vet verkligen vad dem sysslar med och med hjälp från deras unika laboratorium kan dem analysera råvaror och få fram ultimata doft och smaknyanser i sina produkter. Trots denna nördigt pricksäkra precision ges ändå gott om utrymme för den stora viljan att experimentera där kreativiteten knappast vet några gränser. Förutom whisky tillverkar Hven distillery även andra spritsorter såsom gin, vodka och aquavit och nyligen lanserades Hvenus Rye; en unik whisky först av sitt slag, nämligen en svensk rågwhisky lagrad på amerikansk ek.  
Nu är det alltså dags igen och denna gång handlar det om en delikat majswhisky som fått lagra på lufttorkade fat av amerikansk nyek mellan 3-8 år. I receptet har man använt sig av 88 % majs odlad i Sverige samt blandat med 5 % vete, 3,5 % maltkorn samt 3,5 % råg. Visst låter det smarrigt!?


Personligen upplever jag doften som härligt kryddig med stor sötma där toner av muskot och kardemumma samsas med tydliga nyanser av vanilj och karamellig kola. I den kraftfulla och söta doftbilden finns även lite lakritsstänk med samt ett syrligt bett som liknar krispigt grönt äpple.  Därefter finner jag mandel, kokos och sötsliskig tosca samt en brynt smörighet som får mig att tänka på krämigt messmör. Långt bak anar jag en lätt blommighet som påminner om honungssöt mimosa samt nyanser av mint vilket bringar ljuvliga minnen av Australiens eukalyptusträd och doften som uppstår från dessa efter ett rejält skyfall.
Smaken av MerCurious är ordentligt söt och munkänslan underbart fyllig med toner av jordgubbssylt, sockriga geléhallon, rostad kokos och vanilj. Vidare finner jag inslag av mandel och vit choklad men även en ton som påminner om konserverade majskorn på burk. Mot avslut framträder söt lakrits medan det i eftersmak främst stannar kvar kryddiga toner från den lufttorkade eken såsom bittermandel och marockansk mynta.

Denna välgjorda majswhisky kommer finnas att beställa från kl. 10:00 imorgon den 16/8 på Systembolagets beställningssortiment. En utmärkt efter-jobbet-whisky att förgylla höstens återkomst av vardag och arbete med. Bäst av allt är nog den snälla prislappen ändå, som jag tänker passar för dem allra flesta plånbokar: 395 kronor. Jag menar, hur kan det ens vara möjligt att investera i något så gott för endast 395 kronor?

Slutligen vill jag rikta ett tack till
Hven, i synnerhet Camilla för
möjlighet att provsmaka denna whisky


måndag 12 augusti 2019

Jonas buteljering; Bushmills Distillery Reserve 40%


Bushmills distillery är känd för att vara Irlands äldsta legala whiskeydestilleri och har officiellt producerat whiskey sedan 1608. Förutom att detta destilleri har en gedigen och intressant historia är Bushmills ett varumärke som jag verkligen tyckt om att arbeta med, dels i samband med mässjobb men även på whiskyprovningar som jag anordnat. Deras sextonåring har blivit en personlig favorit som jag alltid vill ha en flaska av hemma på hyllan och Black Bush är en utmärkt whiskey att avnjuta ”on the rocks” eller som ingrediens i drinkar och cocktails, såsom ”Bush & Ginger”. Att deras 21- åring vann utmärkelsen ”mässans bästa whisky” på En öl och whiskymässa i Göteborg 2018 förvånar mig inte ett dugg, den är verkligen helt suveränt bra. En annan sak jag uppskattar med Bushmills är att den har en tydlig och mycket unik smakprofil, en egen karaktär jag lyckats lära känna och identifierat när jag provat i blindo ett flertal gånger.

Länge har jag drömt om att besöka Irland och för inte så länge sedan blev drömmen verklighet när jag åkte på uppdrag till Dublin. Då besöket varade över en helg med ett fullspäckat schema fanns det tyvärr ingen möjlighet för mig att åka till norr och hälsa på Bushmills. Min vän och stipendiatkollega, Jonas Gyllenpanzar-Stjerna, har dock nyligen varit där på ett besök och med sig från resan fick han med sig en Distillery Reserve prydd med eget namn. Distillery Reserve går, som namnet kanske antyder, enbart att finna på destilleriet och har lagrats minst 12 på ekfat. I samband med genomresa i Sundsvall på väg mot semester i norr passade Jonas och hans fru Monica på att hälsa på hemma hos oss. Förutom en trevlig afton med god mat samt en och annan dram lämnade Jonas ett litet smakprov från hans personliga buteljering som jag tacksamt tog emot.


Doften på Bushmills Distillery Reserve 40 % upplevs fruktig och bärig med inslag av äpplemos, krusbärsmarmelad och svartvinbärsblad. Finner även aromatisk kryddnejlika och en lätt ton av koppar vilket ger doftbilden karaktär då den uppfattas sådär ruffig och smutsig. Därefter framträder söt mint tillsammans med gräddig vaniljkola men även daggfuktigt blåbärsris vilket för tanken till sensommar och skogspromenad. Med vatten blir vaniljen tydligare medan kryddigheten tonas ned, toner av äpple, päron och tagetes träder fram samt torkad frukt såsom fikon och aprikos.

Smaken är härligt söt och munkänslan upplevs krämig. Finner toner av mandel, arrak och choklad samt kryddig lakritsrot och kryddpeppar. En lätt slinga citrus finns även med, likt övermogen apelsin och mot avslut framträder stjärnanis tillsammans med vanilj och fuktig metall som börjat rosta. Smaken sitter i länge och kvar stannar nyanser som liknar fruktig tobak, krusbärsfrön och kiwi. Med några droppar vatten i glaset upplever jag att lakritsen blir mer dominant samt att toner av choklad och körsbärskärna kommer fram. Eftersmaken blir något kortare och krämigheten aningen tunnare; kort och gott föredrar jag den ovattnad.

Avslutningsvis vill jag tacka Jonas för smakprovet av denna eleganta och smakrika whiskey. Den var lätt att tycka om, precis som med dig, och jag antar att ni fick en fin stund när ni skålade med denna på din födelsedag. Och än en gång, Stort Grattis!

onsdag 10 juli 2019

Smögen Whisky- en väldans massa bäst!

För ganska precis ett år sedan besökte jag Smögen destilleri i samband med dess åttaårsjubileum. En fantastiskt fin helg i glada vänners sällskap och ett event jag sent kommer glömma. Att träffa passionerade whiskyälskare och tillsammans med dem prova delikata smaker i det lilla minilagerhuset var en fröjdsam upplevelse, likväl som att få en rundtur i destilleriet av grundaren och destillerichefen Pär Caldenby. Eventet pågick inte mycket längre än en halvdag ungefär, men dessa timmar kan vara bland dem trivsammaste jag tillbringat i whiskysammanhang; en lättsam men ändå omsorgsfullt planerad tillställning där vi gäster bjöds på många skratt, smarrig räksmörgås, gos med mysig blodhund och strålande sol hela dagen lång. Att vi dessutom fick ta del av Pärs gedigna kunskaper och erfarenheter under rundturen var en riktig ynnest. ”Det den mannen inte vet om whisky kan liksom inte vara så mycket värt att veta”, minns jag att jag tänkte under promenaden tillbaka till hotell Caprifol då eventet nått sitt slut.

Skål för Smögen, 8 år!

Den 9/5 lanserade Smögen sin allra första buteljering med angiven ålder, nämligen 8 yo. En stoltsam händelse för ett litet och ungt destilleri samt en respektabel ålder för en whisky. I vanliga fall försvinner Smögens buteljeringar snabbare än en blinkning, en hopplös kamp som jag helt gett upp att ge mig in på. Men denna lansering var annorlunda då flaskor fanns kvar att beställa även efter en tiondels sekund vilket resulterade i att jag kom över en av dem 1628 flaskorna. Som alltid då det handlar om whisky från detta destilleri är receptet ”Heavily peated”. Just denna utgåva har fått vilat sin skönhetssömn på fyra stycken 1st-fill Sauternes barriques vilka fylldes mars 2011 och buteljerades april 2019 med en naturlig alkoholvolym på 57,8 %.

En magisk whisky med en magisk utsikt: Smögen 8 yo invigdes under en
vacker strandpromenad i Ystad på sommarens första semestervecka.

Bakom den kraftigt feta torvröken i Smögen 8 yo finner jag söta inslag av mandelkrokant, syltade apelsinskal, torkad aprikos och papaya. En söt kryddighet av ingefära och kardemumma väcker minnesbilder av en läcker morotskaka medan den söta honungstonen får mig att tänka på blommig nektar. Efter en stund i glaset framträder vaniljen på ett minst sagt oblygt sätt, den vräker liksom ut sig och domderar en lång stund och jag skulle vilja beskriva den som en gräddig vaniljkräm. Med några droppar vatten blir doften otroligt mjuk och välbalanserad, likt en varm kram man helst inte vill släppa taget om, med en näst intill perfekt sammanblandning av det jordiga, rökiga och fruktiga. Vansinnigt vackert!

I smak finner jag toner av kryddig kardemumma och kanel samt en finstämd och mycket balanserad sälta. Torvröken är närvarande men jag upplever den inte vara lika dominant i smak som i doft, den ger liksom utrymme för mängder av andra nyanser och träder fram först efter den kryddiga inledningen. Inslag av kokos och inlagd ingefära samsas med fruktiga toner av aprikos, fikon, gyllengula äpplen, söta druvor och en lätt slinga apelsinzest. Därefter framträder chokladkolatryffel, krämig marsansås och fet papaya. Munkänslan upplevs fyllig och krämig men blir torrare i avslut där även toner av nyslaget halm och vitpeppar kikar fram. En rejäl smakbild jag sammanfattningsvis skulle beskriva som elegant, komplex och smakrik. Ren och skär magi! Hejja Smögen!

TIPS! Dem som känner mig vet att jag fullkomligt älskar att förkovra mina kunskaper via böcker och vart jag än reser kommer jag allt som oftast hem med någon ny intressant lektyr. Trippen till Smögen och Hunnebostrand var inget undantag då boken Whisky! fick följa med som souvenir hem; en 104 sidor lång bok som blivit min trogna följeslagare och vän... det här mina vänner kan vara bland det bästa som går att finna vad gäller whiskylektyr med konkret och intressant information om maltwhisky men ändå lättsam att plöja igenom.

onsdag 19 juni 2019

Vattudalen Rye Whiskey 46 %


Vi är nog många som blev överraskad den där dagen i maj då det plötsligt på Systembolagets beställningssortiment fanns en ny svensk whisky ingen skådat tidigare. Och inte vilken whisky som helst, utan en första jämtländsk sådan! Dessvärre var det många som fick nos om nyheten då det var för sent att komma åt någon flaska av den limiterade utgåvan. Själv hade jag tur, denna gång, då jag fick jag fatt på flaska 32 av totalt 400.

Den hemlighetsfulla whiskylanseringen likväl som den fåordiga information som går att finna kring destilleriet i allmänhet upplevs för mig sådär typiskt ”jämtländskt”. Då jag lever med en patriotisk jämte sedan flera år tillbaka har jag blivit varse om att det bakom dem få orden ofta finns oceaner av mening samt att jämtlänningar är entreprenörer av stort mått som brinner för det lokala och småskaliga.  Min upplevelse är att människor i Republiken ofta vågar drömma och är vana att gå sin egen väg, något som kan ge förklaring till den levande landsbygd som går att finna i dem jämtländska skogarna. En av dessa passionerade entreprenörer som förverkligat sin dröm är familjen Rislund som för cirka fyra år sedan grundade Vattudalen destilleri i Äspnäs strax utanför Strömsund. På destilleriet tillverkas gin med handplockade ingredienser från den omkringliggande naturen, en idé Stefan fick inspiration till efter en tripp till USA där han besökte dem populära små hantverksdestillerierna.
 ”Vi måste ju försörja oss på nåt vis. I 30 år drev jag en bilfirma och eget snickeri har vi haft sedan farfars tid. Som glesbygdsbo finns alla möjligheter att realisera sina drömmar. Det gäller bara att öppna ögonen och att våga satsa”- Stefan Rislund.
Nyligen lanserades alltså destilleriet sin första whisky, närmare bestämt en Rye Whiskey tillverkad med 70 % mältat råg från Viking malt och 30 % mältat korn från England. Den 22 mars 2016 lades spriten på två kolade 200-liters fat av amerikans ek, varav det ena buteljerades i april 2019 som treårig whiskey. Efter nedvattning till 46 % blev det totalt 430 flaskor varav 400 stycken lanserades på Systembolagets beställningssortiment med prislappen 648 kronor.
Vad vole e better i Midsomertia än eina huskut fin
whisky fra Jamtland att avnjut, sittenes intill storsjöa ein vackre
solglittreskrud och gloem efter storsjöodjura <3

Mina intryck kring denna nykomling är att doftbilden är ungdomlig men välutvecklad, pepprig och söt med massor av härligt kryddiga nyanser. Riven muskotnöt och vitpeppar finns med såväl som välgräddat rågbröd, aromatisk kardemumma samt en hel del enbär.  Finner även en honungssöt doft som upplevs lätt blommig med inslag av syren och färskt gräs. I smak finner jag till en början en hel del peppriga influenser vilket snabbt avtar och övergår till att upplevas mjuk och krämig. En blommighet växer fram tillsammans med söt vanilj samt en kryddig blandning av lakritsrot, fänkålskrasse och hela kardemummafrön. I avslut framträder främst den markanta eken tillsammans med toner av lakritsfudge, vaniljsås och blöt metall. Ja, jag tycker detta är en vansinnigt spännande whiskey och jag imponeras över hur dess stora komplexitet trotsar sin faktiska ungdom. Den är dessutom välsmakande med medellång och behaglig eftersmak som jag tänker passar utmärk att skåla med i en midsommardans.

fredag 7 juni 2019

Glen Keith 23 yo och 25 yo från Berry Bros & Rudd


Den familjeägda oberoende buteljeraren Berry Bros & Rudd grundades redan 1698 och är därmed en av världens äldsta vin och sprithandlare som existerar idag. Företaget har sedan start huserat i London på den anrika adressen 3 St James Street där dem relativt nyligen också öppnat en ny och större butik. Trots att jag själv aldrig har varit på plats vet jag att BBR som varumärke är förknippat med hög standard vad gäller både viner och starksprit samt att man använder sig av den legendariska Doug McIvor när det kommer till att plocka ut whisky från det gedigna sortimentet av whiskyfat. Såsom nu då vår svenska spritimportör Clydesdale fått hjälp med att välja ut en whiskyduo från speysidedestilleriet Glen Keith, ett destilleri Chivas Brothers lät bygga upp så sent som 1957. Sin ungdom till trots har Glen Keith en rätt brokig om än mycket intressant historia där dem experimenterat med såväl trippeldestillering och kolumnpannor som olika typer av vatten och jästsorter.
Dem två whisky jag haft äran att prova är en 23 årig whisky destillerad 1995 samt en 25 årig whisky destillerad 1993. Båda lanseras exklusivt för den svenska marknaden i upplagor om 120 stycken vardera och går att finna på Systembolagets beställningssortiment den 7 juni kl. 10:00. Priset för den yngre utgåvan kommer landa på 1792 kronor medan den något äldre kommer kosta 1892 kronor.


Glen Keith 23 år 48,6 % är en single malt som bjuder på en ren och fräsch doftbild med härlig blandning av frukt och kryddor. Här samsas toner av aromatiska basilikablad med mogen stjärnfrukt, krispigt gurkskal, limezest och söt nektarin. De kryddig vanilj och kokostonerna dominerar men ger ändå utrymme för såväl ek såsom nyanser av mandel och kardemumma vilket väcker frestade minnesbilder av en krämig smet med mandelmassa i smarriga fettisdagsbullar. Även smaken är fruktig och kryddig på ett för mig mycket välbalanserat och tillfredsställande sätt. Alltså, det här är på riktigt helt makalöst gott med inslag av jordgubbar, vaniljgrädde, mogen persika och äppeljuicekoncentrat. Tycker mig även finna en liten men mycket lätt torvrökig nyans tillsammans med toner av torr tobak, halm och grön paprika. Munkänslan upplevs till en början rätt eldig och pepprig vilket snabbt lugnar sig då en krämig vanilj likt fyllig vaniljsås tar överhand. I avslut framträder smaknyanser av rostade nötter, kaffe och choklad men även lite brödkryddor och en söt lakritston. Detta är en whisky som är väldigt lätt att tycka om och som enligt mig passar ypperligt att njuta under ljumma sommarkvällar.



Glen Keith 25 år är buteljerad med en alkoholvolym på 54,9 % och upplevs likt sitt lillasyskon ha en fruktig och kryddig karaktär. I doftbild finner jag främst toner av äpple och vanilj men även mandel, kolasöt tosca samt något som får mig att tänka på en sockerkakssmet. Dem kryddiga nyanserna av vanilj och kanel blandar sig vackert med toner av tropisk frukt i en gräddig mimosasallad och även i denna utgåva finner jag en gurkliknande doft, men denna gång är skalet borttaget. Fruktskal hittar jag dock fast mer som i skepnad av apelsin som legat framme lite för länge vilket brukar ge en fruktigt förmultnande och nästan parfymliknande doft. Smakmässigt är denna utgåva mer generös vad gäller dem söta nyanserna där jag finner toner av mandelkrokant och aromatisk turkish delight men även tropisk frukt såsom persika, ananas och söta druvor. Munkänslan upplevs gräddig och nästan oljig och även om denna smakmässigt påminner om den tidigare utgåvan stannar smaken kvar längre här. I eftersmak framträder toner av päron, lakritsrot och en liten gnutta enbär och när den kryddiga vaniljen sakteliga klingar av ges istället utrymme till toner av färskt gräs, ek och bittermandel.

onsdag 29 maj 2019

Gotland Whisky- Tjaukle


Att analysera aromer och smaker är ett utforskande jag inte kan få riktigt nog av; ett nöjesfullt tidsfördriv av ren och skär njutning. I samband med mina studier på Grythyttan har jag på sistone förvärvat nya kunskaper då jag haft möjlighet att utforska en stor variation av drycker. Whisky är det som jag alltid kommer tillbaka till då det är magiskt i avseende att analysera med oändliga nyanser i såväl doft som smak tack vare dess stora komplexitet. Ännu bättre tycker jag förstås att det är att göra detta utforskande tillsammans med andra, på provningar och med whiskysällskap, då det helt enkelt ger en större och mer minnesvärd upplevelse. Men bäst av allt är nog ändå att besöka destillerier och möta dem stolta producenterna på plats för att ta del av deras kunskaper och kreativa glöd.
 Att resa till olika platser för att besöka destillerier innebär dock att man måste avsätta resurser som gemene människa oftast inte har ett överflöd av; såsom ekonomiska medel och dyrbar tid. Personligen finns det oändligt med platser och destillerier jag skulle vilja hälsa på, dessvärre sätter ovanstående resurser samt min ständigt närvarande klimatångest ofta stopp för mina önskningar.
Isle of Lime i härlir solbjärga u ljum sunne i ladingeteid

Likt för andra whiskydyrkande människor har Skottland blivit ett resmål som även jag återkommande återvänder till. Från början var det främst fascinationen för whisky som förde mig dit medan det numer även finns andra saker som hägrar såsom den förtrollande naturen, fascinerade historien samt alla tusentals vackra vyer över hedar, berg och hav som jag omöjligen kan titta mig mätt på. För att få ro i kroppen behöver jag ständigt ha något att se fram emot därför är det med stor glädje jag bor i ett land där både intresset för whisky och whiskyproduktion expanderar med rasande fart; något som innebär att jag både kan stilla min längtan samt fortsätta mitt utforskande på hemmaplan. Av mitt sverigeturnerande har jag insett att den kunskapsnivå våra inhemska producenter besitter är imponerande hög. Att jag dessutom, som en tydlig röd tråd, kan se ett starkt miljötänk samt en stolthet för det lokalt förankrade är faktorer som enligt mig är värda att främja och stötta så mycket det bara går. 

Nyligen besökte jag en av våra inhemska producenter i öst vars produkter kan tituleras som helt ekologisk Gotch. Det är givetvis Gotland whisky jag pratar om, ett destilleri som ligger i Roma sockerbruks gamla industrilokal med anor från 1800-talet. Gotland whisky som företag grundades redan 2004 och har, tack vare stort engagemang från 2200 aktieägare, rustats upp utan att belåna några som helst medel. För att hålla sin principfasta ställning om att inte låna pengar från vare sig banker eller finansinstitut skulle det dröja ända till maj 2012 innan man kunde destillera dem första efterlängtade dropparna.

2012 var det premiär att destillera dem första dropparna i dem
två handkackade pannorna EMIL och ELSI.
Spegelvänder du pannornas namn finner du namnet
på whiskyn som produceras av destillatet.

En annan princip som Gotland Whisky hållit hårt på fram tills alldeles nyligen har varit möjlighet till fatägarskap. Man har alltså inte använt sig av den metod som så många andra destillerier valt att göra genom att erbjuda fatägarskap till allmänheten och på så vis bringat inströmning i kassan. Men för cirka ett år sedan erbjöds aktieägare en unik möjlighet att bli ägare av ett alldeles eget fat, och inte vilket fat som helst utan ett specialbyggt sådant vid namn LAUP. En Laup är ett gammalt gutniskt rymdmått. Dialektalt förekommer även variationer såsom loop, lop, laupur och laupar. En Laup motsvarar ¼ tunnar, 8 kappar eller 15 st ¾ kannor varav en kanna motsvarar 2,62 liter vilket med andra ord innebär att en Laup rymmer 41,25 liter. Laup:arna är tillverkad av Sveriges enda tunnbindare Johan Thorslund och en kul anekdot är att den målmedvetne Johan spenderade en vecka under sin ungdom på Gotland för att lära sig grunderna inom tunnbindning hos en man som hette Karl Lindbom.
Det limiterade antalet Laup:ar tog slut iett nafs
och ligger idag och vilar på rad
i destilleriets specialbyggda hyllsystem
som Gotland Whisky själva uppfunit
och tagit patent på.

I ett soligt Visby blev jag upplockad av destilleriets marknadschef Björn Pettersson. Tillsammans åkte vi för att titta på vattenkällan Tjaukle Käldu som ligger alldeles intill destilleriet; en fantastiskt vacker plats i praktfull grönska som jag kan tänka mig lockar ett och annat kärlekspar till sig just denna årstid. Gotland Whisky har än så länge lanserat fem stycken buteljeringar där tre av dem reserverats för trogna aktieägare. Övriga två buteljeringar har varit publika och vi pratar om namnen, Roma och Midaik, som jag skymtat längs vägen. Björn berättar att de valt att namnge sina buteljeringar med inspiration från fysiska platser på Gotland såsom den första publika utgåvan, Roma, som fått sitt namn av den ort som utgör platsen för destilleriet. ”Det gamla sockerbruket i Roma” som det sägs i folkmun men ska man vara petig ligger det egentligen i Björke, tillägger Björn. Hur som helst har byggnaden dem senaste åren genomgått stora omrenoveringar för att motsvara dem krav som ställs på ett modernt destilleri idag. På en och samma plats sker mäskning, jäsning, destillering, lagring och buteljering medan mältning av det lokalt och ekologiskt odlade kornet sker på Sigdes gård i Ronnehamn som därefter torvröks nio timmar i Omberg.
Den andra publika utgåvan, Midaik, lanserades 1 juni 2018 och fick
sitt namn efter en plats med två stora ekar.
Dem 900 år gamla ekarna är ett populärt utflyktsmål
och namnet betyder ungefär "halvvägseken",
vilket skulle kunna bero på att det ligger mellan dem två
orterna Buttle och Garda.

På Gotland finns verkligen oceaner av vackra platser som kan komma att ge namn och inspiration till många framtida buteljeringar. Den 3 juni lanseras det nyaste tillskottet Tjaukle vilket kommer bli den tredje publika utgåvan i en upplaga på 14 000 flaskor. Isle of Lime Tjaukle har fått sitt namn efter den vackra vattenkälla som ligger mellan Vänge och Viklau där namnet bestämdes efter en offentlig insamling av namnförslag. Whiskyn är buteljerad med en alkoholvolym på 46,5 % och har lagrats på fat av ny amerikansk ek samt firstfill bourbon. Det trettiotal fat som valts ut för denna buteljering utgör en genomsnittlig ålder på minst 4 år och priset för att förvärva en flaska kommer landa på 494 kronor. För mer information rekommenderar jag att besöka destilleriets egen hemsida som generöst bjuder på detaljer lätta att nörda ned sig i. Om du möjligtvis är intresserad av att ta del av min personliga upplevelse av deras nykomling kan du läsa vidare för här kommer mina doft och smaknoteringar:
Doftbilden upplevs ungdomlig i allra högsta grad, men det finns ändå en tydlig fatkaraktär och synnerligen välutvecklad kryddighet. Maltsöta toner med lätt torvrök samsas med elegant inslag av blommig honung, ljung, kokosdoftande ärttörne och varm ingefära. Finner även toner av mandel och vanilj samt fruktiga nyanser av päron och apelsinskal. Det kryddiga intrycket av kryddpeppar, kummin och muskotnöt upplevs livligt pigga och får mig att jubla inombords av välbehag. Med vatten utvecklas doftbilden då jag upplever att det framträder toner av kanderade nötter, kolabönor, rostade mandelflarn och mandelbiskvi. Och visst tycker jag mig även finna ett litet uns av grillad persika, enbär och fräsch eukalyptus.
Smakmässigt finner jag denna whisky hålla en härlig balans mellan sött och kryddigt. Den inleds med en lätt ton av ungt gräs som snabbt ändrar skepnad till en kombination av söt timjanshonung och tydlig maltsötma. Fruktigt inslag av gyllengula äpplen och tropisk ananas funkar utmärkt till det aromatiska inslaget av muskot och kryddig vanilj. Torvröken finns hela tiden närvarande även om den upplevs tämligen diskret och blommig. I eftersmak tycks det torvröken växa sig starkare och i avslut stannar en sötkryddig barbequerök kvar tillsammans gula plommon, pudrig vanilj och muskot.

fredag 3 maj 2019

Norbotnia Whisky


För en tid sedan besökte jag Sveriges nordligaste öl och whiskymässa i Piteå; ett välarrangerat evenemang i klassisk stadshotellsmiljö med gott utbud av delikata drycker. Det var också här som jag för första gången kom i kontakt med dem trevliga grabbarna på Norbotnia whisky och fick möjlighet att provsmaka deras förädlade whiskyduo; White River och Black River.

Förädlad whisky (!?) kanske du stannar upp och tänker då, vad innebär det egentligen? Ja, precis den frågan ställde även jag mig undrande till när jag stod intill mässmontern och studerade deras urtjusiga logga som är en variant av Norrbottens landskapsvapen. Svaret på frågan är dock inte så komplicerat som man kanske kan tro då det kort och gott handlar om ett par whiskytokiga nördar som stegrat upp sitt intresse till en högre nivå. Det hela började förstås på det sätt som det allra oftast gör, i liten skala, då vännerna Mikael Sundelin och Anders Ringbjer köpte in och blandade samman whiskyflaskor i ett mindre bourbonfat. Den icke svensktillverkade men högst svenskinfluerade whiskyn vars aromer knutits samman av Piteås starkt skiftande temperaturer blev succé, något som fick experimentsviljan att tillta ytterligare. I den eviga jakten på perfektion kan grabbarna idag, efter en hel del slit med tillstånd och pappersarbete, titulera sig under namnet Norbotnia whisky Handelsbolag.

Den 16 mars lanserade Norbotnia sin första whiskyduo på Systembolaget som numer går att få tag på i hela landet via beställningssortimentet. Förhoppningen är att försäljningen kommer generera hyllplatser vilket Mikael och Anders själva tror kommer kunna ske redan i början på juni. Dem ingredienser som används i produkterna är topphemlig men några detaljer kan bolaget bjussa på, såsom att White River är en blandning av både single malt och grainwhisky från Irland och Skottland medan Black River enbart består av skotsk single malt. Båda varianterna av whisky har fått lagrat på ex- bourbonfat från amerikanska Heaven Hill, närmare bestämt 200 liters fat som Thorslunds kagge byggt om till 30 och 40 liters fat. På längre sikt hoppas Mikael och Anders också kunna ta fram en helt svensk Norbotnia whisky tillsammans med några av dem etablerade destillerierna i landet.  En blendet jag med stor förväntan ser fram emot att få se i framtiden.
När jag i samband med mitt besök på mässan i Piteå fick möjlighet att prova Norbotnia Whisky blev jag mycket imponerad av dess välbalanserade aromer. Därför kändes det extra fint att provsmaka dem igen fast denna gång hemmets lugna vrå: 

Norbotnia White River 41% (499 kronor) har en tydligt maltig doft med vaniljsöta och blommigt gröna toner samt inslag av kokos, torkad ingefära, krispiga krusbär och färska svartvinbärsblad. Smakmässigt upplevs den sötare än vad doftbild skvallrat om och har en förvånansvärt fyllig och krämig munkänsla med toner av vaniljfudge, gult äpple, päron och aprikos. I eftersmak framträder en aromatisk pepprighet samt en härlig dos lakrits vilket livar upp den annars lätta och krispiga smakkaraktären. Sammanfattningsvis skulle jag beskriva denna whisky som Speyburliknande men med irländska nyanser; en utmärkt dram att avnjuta en varm sommarkväll på altanen.

Norbotnia Black River 44,8 % (699 kronor) är en torvrökig  och honungssöt whisky med inslag av exotisk frukt såsom ananas, mogen sharon, apelsin samt kokos. En doftbild som frambringar minnen av en svalkande och gräddig pina colada fast i whiskyformat med tydligt maltiga toner. Bakom den krämigt bolmade torvröken finner jag smakmässigt toner av stjärnfrukt, välmoget päron, kiwi och fruktkolor med smak av hallon och kryddig vanilj. Den jordnära och  komplexa torvröken blir som mest framträdande i eftersmak och  klingar avslutningsvis av med nyanser av läder, förmultnande löv och torr tobak. En välsmakande och mycket prisvärd whisky som har en given plats hemma i skåpet!

Naarangi!

För ett par veckor sedan deltog jag på ”pröv 90” med det sundsvallsbaserade whiskysällskapet Njurunda single malt Society. Dagens tema löd ”...