En
klok kvinna sade, -"visst är det synd och skam att man inte ska kunna förenas
i ett gemensamt intresse och tragiskt att kunskap ska bli ifrågasatt på grund
av kön eller ålder". Jag kan inte
annat än instämma; det är verkligen sorgligt.
Det
gensvar jag fick efter min text ”Förlåt att jag tränger mig på” blev mer
positiv än vad jag kunnat ana och jag känner mig tacksam för all fin respons. Jag
har tagit emot berättelser från såväl kvinnor som män, som liksom jag både
upplevt och beskådat den rådande mansdominansen och sexismen i whiskysverige. Det
har gjort mig motiverad att fortsätta uppmärksamma kvinnornas situation och vad
passar väl bättre än att göra det idag på internationella kvinnodagen. För att
inte trampa på någon öm tå vill jag understryka att den skara män som
förminskar, objektifierar och sexualiserar kvinnor förvisso är rätt liten i det
stora sammanhanget. Men de finns där i allra högsta grad och de ges tillåtelse
att höras alldeles för väl. Därför värmer det mitt hjärta att det finns fler
som tycker det är viktigt att uppmärksamma problematiken och önskar få se en
förändring.
Det
är många som delar med sig och berättar om att det blivit en förbättring vilket
är glädjande. Dock är situationen fortfarande långt ifrån jämställd och jag
blir frustrerad över att det går så långsamt för något som borde vara
självklart. Givetvis förstår jag att
skillnad och förändring endast uppnås genom engagemang och hårt arbete, något
jag tycker det borde finnas oceaner av i sällskapsliv som handlar om gemenskap
och njutning. En enkel sak som jag tänker
att alla borde göra är att fundera på vilket sätt man bidrar till att
förminska kvinnor. Är det med klassiska härskartekniker som att inte se kvinnor
eller att tala till över huvudet, eller visa att ”jag vet bäst” och försöka överglänsa med en ännu äldre eller dyrare
whisky? Av egen erfarenhet kan jag intyga
att det inte är särskilt smickrande att bli behandlad som luft eller omyndigförklaras
genom att klappas på huvudet och ”lilla-gummas”. Lika illa är det att få motta trista
kommentarer som ”men det här visakortet kan jag väl få dra någonstans” följt av
en manande blick mot mitt skrev, ett hånande flin och ett skrattande grabbsällskap.
Det är inte kul utan bara dumt. Oavsett om jag arbetar eller besöker en mässa
eller provning så utgår jag från att bli behandlad med samma respekt som mina
manliga vänner, men tyvärr ser verkligheten inte ut så än.
-"jag har alltid känt mig ensam i whiskysammanhang när jag och min sambo varit
iväg på diverse mässor och dylikt. Glädjande nog har jag fått mer och mer
sällskap av andra kvinnor som upptäckt whiskyn"…
Kan
det finnas känslor av rivalitet med det växande antalet kvinnor som börjar
intressera sig för whisky? Vi är en växande skara som för övrigt är anledningen
till att whisky börjat kategoriseras och i ökande grad feminiseras, såsom den
omtalade syrran Jane Walker som lanseras nu i dagarna i USA. Tanken att ge stöd
för kvinnlig empowerment är alltid god och den nya loggan är faktiskt ruskigt
snygg, men syftet att locka en kvinnlig publik genom att feminisera känns bara fånigt
tycker jag. Jane Walker må vara den första av sitt slag i märkets 200-åriga historia
men liknande reklamkampanjer har synts förut. Som när Glenmorangie gjorde om designen
på hela sin flaskrange för att locka en kvinnlig publik eller när Haig valde att
använda sig av bildsköne David Beckham i marknadsföringen för whisky i parfymflaska.
Eller som Bruichladdich kalla en utgåva för ”Flirtation” och sälja den som en whisky för ladies & gays på grund
av dess rosa färg, men som i verklighet var ett
misslyckat projekt med för lång slutlagring i vinfat.
En
del av gensvaret på min tidigare text bestod också av frågor, varav en har
etsat sig fast; - ”vad vi kan göra för att motverka orättvisan och få alla att
känna sig inkluderade”. Just den frågan är mycket viktig att fokusera på om
vi någonsin ska uppnå förändring, men efter mycket tankeverksamhet har jag
dessvärre kommit fram till att det inte finns ett självklart svar. En
given lösning borde vara att sluta acceptera orättvisor och dåligt beteende,
men det är nog lättare sagt än gjort då kärnan i problemet är så normaliserad.
Det finns nämligen en gammal norm som slår fast att whisky är synonymt med manlighet,
vilket till stor del är kulturellt betingat såsom att kvinnor på mässor oftast
är med som respektive till sina män och därför ses som ”ett bihang”, eller att
whisky till allra största del köps, samlas och konsumeras av män, samt att de
flesta whiskyklubbar har väldigt få kvinnliga medlemmar. De allra flesta
whiskyforum domineras av män oavsett om det är sociala forum, i klubbar, på
provningar, mässor eller whiskyresor. Detta kan vara bidragande orsaker till varför kvinnor inte
söker sig till gemenskapen eller väljer att gå
samman och starta egna klubbar – som en följd av att mäns sällskapsliv så många
gånger exkluderat kvinnor. Ett utmärkt exempel finns exempelvis i Linköping där
uteslutandet av kvinnor bidragit till att kvinnorna fått starta sitt eget
sällskap.
I
Sverige har vi det Svenska whiskyförbundet som organiserar whiskyklubbar och
föreningar sedan 2003 med syfte att främja
en god dryckeskultur i ordnade former, öka whiskykunskaperna samt skapa bättre möjligheter till sociala
kontakter. Medlemsklubbar finns representerade i hela landet från Ystad i
söder till Kiruna i norr och det är SWF styrelse som fattar beslut om
eventuellt klubbmedlemskap, en styrelse som idag består av sju personer varav
en är kvinna. Att arbeta för att främja sociala kontakter anser jag vara både betydelsefullt
och bra men jag ställer mig frågande till på vilket sätt detta genomförs. I
mitt dagliga arbete så jobbar jag nära Diskrimineringslagen som syftar till att
motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett
kön, könsöverskridande identitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell
läggning eller ålder; därför tycker jag det är både märkligt och oansvarigt att
på förbundsnivå tillåta inträde för föreningar som välkomnar medlemmar på grund
av kön. Det är alltså år 2018 och vi har inte kommit längre än så? När man
tänker på det är det kanske inte märkligt att det är svårt att förenas i
ett gemensamt intresse på grund av kön eller ålder ändå?
Jag
vill uppmana Svenska Whiskyförbundet att påtala det olämpliga med
könsseparerade klubbar, att tillse att könsseparerade klubbar inte får del av
förbundets erbjudanden och att uteslutningsärende väcks mot klubbar som inte
verkar efter dessa principer. Vi lever trots allt i ett modernt samhälle och
mitt whiskyintresse är lika mycket mitt som männens – vi har alla har rätt att förenas i gemensamma intressen och vara
medlem i en whiskyklubb.
(Förtydligande pga. misstolkning: Jag menar alltså inte att klubbar ska uteslutas för att de enbart består av kvinnor eller män, men det borde inte vara tillåtet för klubbar att utesluta medlemmar på grund av exempelvis kön, funktionsvariation eller sexuell läggning. Det är diskriminering).
(Förtydligande pga. misstolkning: Jag menar alltså inte att klubbar ska uteslutas för att de enbart består av kvinnor eller män, men det borde inte vara tillåtet för klubbar att utesluta medlemmar på grund av exempelvis kön, funktionsvariation eller sexuell läggning. Det är diskriminering).
Samtidigt skulle jag mer än gärna vistas i ett whiskysammanhang med enbart icke-män där jag med säkerhet skulle kunna fokusera till 100% på min hobby och whiskyupplevelsen och slippa hantera mansplainande sliskiga gubbar.
SvaraRadera