Translate

torsdag 8 mars 2018

Förlåt att jag tränger mig på- igen


En klok kvinna sade, -"visst är det synd och skam att man inte ska kunna förenas i ett gemensamt intresse och tragiskt att kunskap ska bli ifrågasatt på grund av kön eller ålder".  Jag kan inte annat än instämma; det är verkligen sorgligt.
Det gensvar jag fick efter min text ”Förlåt att jag tränger mig på” blev mer positiv än vad jag kunnat ana och jag känner mig tacksam för all fin respons. Jag har tagit emot berättelser från såväl kvinnor som män, som liksom jag både upplevt och beskådat den rådande mansdominansen och sexismen i whiskysverige. Det har gjort mig motiverad att fortsätta uppmärksamma kvinnornas situation och vad passar väl bättre än att göra det idag på internationella kvinnodagen. För att inte trampa på någon öm tå vill jag understryka att den skara män som förminskar, objektifierar och sexualiserar kvinnor förvisso är rätt liten i det stora sammanhanget. Men de finns där i allra högsta grad och de ges tillåtelse att höras alldeles för väl. Därför värmer det mitt hjärta att det finns fler som tycker det är viktigt att uppmärksamma problematiken och önskar få se en förändring.


Det är många som delar med sig och berättar om att det blivit en förbättring vilket är glädjande. Dock är situationen fortfarande långt ifrån jämställd och jag blir frustrerad över att det går så långsamt för något som borde vara självklart. Givetvis förstår jag att skillnad och förändring endast uppnås genom engagemang och hårt arbete, något jag tycker det borde finnas oceaner av i sällskapsliv som handlar om gemenskap och njutning. En enkel sak som jag tänker att alla borde göra är att fundera på vilket sätt man bidrar till att förminska kvinnor. Är det med klassiska härskartekniker som att inte se kvinnor eller att tala till över huvudet, eller visa att ”jag vet bäst” och försöka överglänsa med en ännu äldre eller dyrare whisky? Av egen erfarenhet kan jag intyga att det inte är särskilt smickrande att bli behandlad som luft eller omyndigförklaras genom att klappas på huvudet och ”lilla-gummas”. Lika illa är det att få motta trista kommentarer som ”men det här visakortet kan jag väl få dra någonstans” följt av en manande blick mot mitt skrev, ett hånande flin och ett skrattande grabbsällskap. Det är inte kul utan bara dumt. Oavsett om jag arbetar eller besöker en mässa eller provning så utgår jag från att bli behandlad med samma respekt som mina manliga vänner, men tyvärr ser verkligheten inte ut så än.
-"jag har alltid känt mig ensam i whiskysammanhang när jag och min sambo varit iväg på diverse mässor och dylikt. Glädjande nog har jag fått mer och mer sällskap av andra kvinnor som upptäckt whiskyn"…
Kan det finnas känslor av rivalitet med det växande antalet kvinnor som börjar intressera sig för whisky? Vi är en växande skara som för övrigt är anledningen till att whisky börjat kategoriseras och i ökande grad feminiseras, såsom den omtalade syrran Jane Walker som lanseras nu i dagarna i USA. Tanken att ge stöd för kvinnlig empowerment är alltid god och den nya loggan är faktiskt ruskigt snygg, men syftet att locka en kvinnlig publik genom att feminisera känns bara fånigt tycker jag. Jane Walker må vara den första av sitt slag i märkets 200-åriga historia men liknande reklamkampanjer har synts förut. Som när Glenmorangie gjorde om designen på hela sin flaskrange för att locka en kvinnlig publik eller när Haig valde att använda sig av bildsköne David Beckham i marknadsföringen för whisky i parfymflaska. Eller som Bruichladdich kalla en utgåva för ”Flirtation” och sälja den som en whisky för ladies & gays på grund av dess rosa färg, men som i verklighet var ett misslyckat projekt med för lång slutlagring i vinfat.


En del av gensvaret på min tidigare text bestod också av frågor, varav en har etsat sig fast; - ”vad vi kan göra för att motverka orättvisan och få alla att känna sig inkluderade”. Just den frågan är mycket viktig att fokusera på om vi någonsin ska uppnå förändring, men efter mycket tankeverksamhet har jag dessvärre kommit fram till att det inte finns ett självklart svar. En given lösning borde vara att sluta acceptera orättvisor och dåligt beteende, men det är nog lättare sagt än gjort då kärnan i problemet är så normaliserad. Det finns nämligen en gammal norm som slår fast att whisky är synonymt med manlighet, vilket till stor del är kulturellt betingat såsom att kvinnor på mässor oftast är med som respektive till sina män och därför ses som ”ett bihang”, eller att whisky till allra största del köps, samlas och konsumeras av män, samt att de flesta whiskyklubbar har väldigt få kvinnliga medlemmar. De allra flesta whiskyforum domineras av män oavsett om det är sociala forum, i klubbar, på provningar, mässor eller whiskyresor. Detta kan vara  bidragande orsaker till varför kvinnor inte söker sig till gemenskapen eller väljer att gå samman och starta egna klubbar – som en följd av att mäns sällskapsliv så många gånger exkluderat kvinnor. Ett utmärkt exempel finns exempelvis i Linköping där uteslutandet av kvinnor bidragit till att kvinnorna fått starta sitt eget sällskap.
I Sverige har vi det Svenska whiskyförbundet som organiserar whiskyklubbar och föreningar sedan 2003 med syfte att främja en god dryckeskultur i ordnade former, öka whiskykunskaperna samt skapa bättre möjligheter till sociala kontakter. Medlemsklubbar finns representerade i hela landet från Ystad i söder till Kiruna i norr och det är SWF styrelse som fattar beslut om eventuellt klubbmedlemskap, en styrelse som idag består av sju personer varav en är kvinna. Att arbeta för att främja sociala kontakter anser jag vara både betydelsefullt och bra men jag ställer mig frågande till på vilket sätt detta genomförs. I mitt dagliga arbete så jobbar jag nära Diskrimineringslagen som syftar till att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder; därför tycker jag det är både märkligt och oansvarigt att på förbundsnivå tillåta inträde för föreningar som välkomnar medlemmar på grund av kön. Det är alltså år 2018 och vi har inte kommit längre än så? När man tänker på det är det kanske inte märkligt att det är svårt att förenas i ett gemensamt intresse på grund av kön eller ålder ändå?
Jag vill uppmana Svenska Whiskyförbundet att påtala det olämpliga med könsseparerade klubbar, att tillse att könsseparerade klubbar inte får del av förbundets erbjudanden och att uteslutningsärende väcks mot klubbar som inte verkar efter dessa principer. Vi lever trots allt i ett modernt samhälle och mitt whiskyintresse är lika mycket mitt som männens – vi har alla har rätt att förenas i gemensamma intressen och vara medlem i en whiskyklubb.


(Förtydligande pga. misstolkning: Jag menar alltså inte att klubbar ska uteslutas för att de enbart består av kvinnor eller män, men det borde inte vara tillåtet för klubbar att utesluta medlemmar på grund av exempelvis kön, funktionsvariation eller sexuell läggning. Det är diskriminering).

1 kommentar:

  1. Samtidigt skulle jag mer än gärna vistas i ett whiskysammanhang med enbart icke-män där jag med säkerhet skulle kunna fokusera till 100% på min hobby och whiskyupplevelsen och slippa hantera mansplainande sliskiga gubbar.

    SvaraRadera

Glentauchers 15- den tredje grundpelaren

Den 1 oktober lanserades på Systembolagets beställningssortiment den tredje komponent som ska ingå i Ballantine´s serie av single malts. När...