Gotland Whisky- Tjaukle

Att analysera aromer och smaker är ett utforskande jag inte kan få riktigt nog av; ett nöjesfullt tidsfördriv av ren och skär njutning. I samband med mina studier på Grythyttan har jag på sistone förvärvat nya kunskaper då jag haft möjlighet att utforska en stor variation av drycker. Whisky är det som jag alltid kommer tillbaka till då det är magiskt i avseende att analysera med oändliga nyanser i såväl doft som smak tack vare dess stora komplexitet. Ännu bättre tycker jag förstås att det är att göra detta utforskande tillsammans med andra, på provningar och med whiskysällskap, då det helt enkelt ger en större och mer minnesvärd upplevelse. Men bäst av allt är nog ändå att besöka destillerier och möta dem stolta producenterna på plats för att ta del av deras kunskaper och kreativa glöd.
 Att resa till olika platser för att besöka destillerier innebär dock att man måste avsätta resurser som gemene människa oftast inte har ett överflöd av; såsom ekonomiska medel och dyrbar tid. Personligen finns det oändligt med platser och destillerier jag skulle vilja hälsa på, dessvärre sätter ovanstående resurser samt min ständigt närvarande klimatångest ofta stopp för mina önskningar.

Isle of Lime i härlir solbjärga u ljum sunne i ladingeteid

Likt för andra whiskydyrkande människor har Skottland blivit ett resmål som även jag återkommande återvänder till. Från början var det främst fascinationen för whisky som förde mig dit medan det numer även finns andra saker som hägrar såsom den förtrollande naturen, fascinerade historien samt alla tusentals vackra vyer över hedar, berg och hav som jag omöjligen kan titta mig mätt på. För att få ro i kroppen behöver jag ständigt ha något att se fram emot därför är det med stor glädje jag bor i ett land där både intresset för whisky och whiskyproduktion expanderar med rasande fart; något som innebär att jag både kan stilla min längtan samt fortsätta mitt utforskande på hemmaplan. Av mitt sverigeturnerande har jag insett att den kunskapsnivå våra inhemska producenter besitter är imponerande hög. Att jag dessutom, som en tydlig röd tråd, kan se ett starkt miljötänk samt en stolthet för det lokalt förankrade är faktorer som enligt mig är värda att främja och stötta så mycket det bara går. 

Nyligen besökte jag en av våra inhemska producenter i öst vars produkter kan tituleras som helt ekologisk Gotch. Det är givetvis Gotland whisky jag pratar om, ett destilleri som ligger i Roma sockerbruks gamla industrilokal med anor från 1800-talet. Gotland whisky som företag grundades redan 2004 och har, tack vare stort engagemang från 2200 aktieägare, rustats upp utan att belåna några som helst medel. För att hålla sin principfasta ställning om att inte låna pengar från vare sig banker eller finansinstitut skulle det dröja ända till maj 2012 innan man kunde destillera dem första efterlängtade dropparna.

2012 var det premiär att destillera dem första dropparna i dem
två handkackade pannorna EMIL och ELSI.
Spegelvänder du pannornas namn finner du namnet
på whiskyn som produceras av destillatet.

En annan princip som Gotland Whisky hållit hårt på fram tills alldeles nyligen har varit möjlighet till fatägarskap. Man har alltså inte använt sig av den metod som så många andra destillerier valt att göra genom att erbjuda fatägarskap till allmänheten och på så vis bringat inströmning i kassan. Men för cirka ett år sedan erbjöds aktieägare en unik möjlighet att bli ägare av ett alldeles eget fat, och inte vilket fat som helst utan ett specialbyggt sådant vid namn LAUP. En Laup är ett gammalt gutniskt rymdmått. Dialektalt förekommer även variationer såsom loop, lop, laupur och laupar. En Laup motsvarar ¼ tunnar, 8 kappar eller 15 st ¾ kannor varav en kanna motsvarar 2,62 liter vilket med andra ord innebär att en Laup rymmer 41,25 liter. Laup:arna är tillverkad av Sveriges enda tunnbindare Johan Thorslund och en kul anekdot är att den målmedvetne Johan spenderade en vecka under sin ungdom på Gotland för att lära sig grunderna inom tunnbindning hos en man som hette Karl Lindbom.

Det limiterade antalet Laup:ar tog slut iett nafs
och ligger idag och vilar på rad
i destilleriets specialbyggda hyllsystem
som Gotland Whisky själva uppfunit
och tagit patent på.

I ett soligt Visby blev jag upplockad av destilleriets marknadschef Björn Pettersson. Tillsammans åkte vi för att titta på vattenkällan Tjaukle Käldu som ligger alldeles intill destilleriet; en fantastiskt vacker plats i praktfull grönska som jag kan tänka mig lockar ett och annat kärlekspar till sig just denna årstid. Gotland Whisky har än så länge lanserat fem stycken buteljeringar där tre av dem reserverats för trogna aktieägare. Övriga två buteljeringar har varit publika och vi pratar om namnen, Roma och Midaik, som jag skymtat längs vägen. Björn berättar att de valt att namnge sina buteljeringar med inspiration från fysiska platser på Gotland såsom den första publika utgåvan, Roma, som fått sitt namn av den ort som utgör platsen för destilleriet. ”Det gamla sockerbruket i Roma” som det sägs i folkmun men ska man vara petig ligger det egentligen i Björke, tillägger Björn. Hur som helst har byggnaden dem senaste åren genomgått stora omrenoveringar för att motsvara dem krav som ställs på ett modernt destilleri idag. På en och samma plats sker mäskning, jäsning, destillering, lagring och buteljering medan mältning av det lokalt och ekologiskt odlade kornet sker på Sigdes gård i Ronnehamn som därefter torvröks nio timmar i Omberg.

Den andra publika utgåvan, Midaik, lanserades 1 juni 2018 och fick
sitt namn efter en plats med två stora ekar.
Dem 900 år gamla ekarna är ett populärt utflyktsmål
och namnet betyder ungefär "halvvägseken",
vilket skulle kunna bero på att det ligger mellan dem två
orterna Buttle och Garda.

På Gotland finns verkligen oceaner av vackra platser som kan komma att ge namn och inspiration till många framtida buteljeringar. Den 3 juni lanseras det nyaste tillskottet Tjaukle vilket kommer bli den tredje publika utgåvan i en upplaga på 14 000 flaskor. Isle of Lime Tjaukle har fått sitt namn efter den vackra vattenkälla som ligger mellan Vänge och Viklau där namnet bestämdes efter en offentlig insamling av namnförslag. Whiskyn är buteljerad med en alkoholvolym på 46,5 % och har lagrats på fat av ny amerikansk ek samt firstfill bourbon. Det trettiotal fat som valts ut för denna buteljering utgör en genomsnittlig ålder på minst 4 år och priset för att förvärva en flaska kommer landa på 494 kronor. För mer information rekommenderar jag att besöka destilleriets egen hemsida som generöst bjuder på detaljer lätta att nörda ned sig i. Om du möjligtvis är intresserad av att ta del av min personliga upplevelse av deras nykomling kan du läsa vidare för här kommer mina doft och smaknoteringar:

Doftbilden upplevs ungdomlig i allra högsta grad, men det finns ändå en tydlig fatkaraktär och synnerligen välutvecklad kryddighet. Maltsöta toner med lätt torvrök samsas med elegant inslag av blommig honung, ljung, kokosdoftande ärttörne och varm ingefära. Finner även toner av mandel och vanilj samt fruktiga nyanser av päron och apelsinskal. Det kryddiga intrycket av kryddpeppar, kummin och muskotnöt upplevs livligt pigga och får mig att jubla inombords av välbehag. Med vatten utvecklas doftbilden då jag upplever att det framträder toner av kanderade nötter, kolabönor, rostade mandelflarn och mandelbiskvi. Och visst tycker jag mig även finna ett litet uns av grillad persika, enbär och fräsch eukalyptus.

Smakmässigt finner jag denna whisky hålla en härlig balans mellan sött och kryddigt. Den inleds med en lätt ton av ungt gräs som snabbt ändrar skepnad till en kombination av söt timjanshonung och tydlig maltsötma. Fruktigt inslag av gyllengula äpplen och tropisk ananas funkar utmärkt till det aromatiska inslaget av muskot och kryddig vanilj. Torvröken finns hela tiden närvarande även om den upplevs tämligen diskret och blommig. I eftersmak tycks det torvröken växa sig starkare och i avslut stannar en sötkryddig barbequerök kvar tillsammans gula plommon, pudrig vanilj och muskot.

Dryckeskunskaper med fokus på Port

Med fascination för smaker och våra outgrundliga sinnen samt ett ständigt begär av att lära mig mer påbörjade jag under hösten mina studier inom dryckeskunskaper. Den numera avslutade kursen som ges på Örebro Universitet har gett mig nyförvärvade kunskaper inom världens olika drycker med främsta fokus på vin och vintillverkning, olika vinstilar, de viktigaste druvorna och vinområdena i världen samt provningsmetodik enligt WSET. I kursen har jag förutom att läsa en hel del teori även fått möjlighet att utveckla mina sensoriska förmågor genom att regelbundet och aktivt prova olika drycker tillsammans med likasinnade vänner. Det har verkligen varit roliga och lärorika veckor som gett mersmak, därför är jag väldigt lycklig över att jag från och med nästa vecka ska studera vidare och fördjupa mina kunskaper ytterligare. Självklart kommer jag att fortsätta dela med mig av mina upplevelser via Sinnen och Nyansers kanaler på Facebook och Instagram och jag hoppas att du vill hänga med på upptäcktsfärden.

Portvin För ett par dagar sedan träffade jag några av mina studiekollegor för att prova portvin tillsammans, vilket också blev den första ordentliga provningen för år 2019; en mycket bra och smakfull start efter årets allra första arbetsdag. Totalt blev det sex olika sorter som provades och det är ju inte riktigt klokt så spännande och gott det är med portvin! Denna dryck är även ett bra ”alternativ” för oss whiskyfantaster som önskar spännande variation på komplexa och smakrika dryckesupplevelser. Det är dessutom ett intressant samlarobjekt, i synnerhet årgångsport som lagrats under längre tid.

Portvin, eller Port, är alltså ett sött portugisiskt starkvin uppkallat efter hamnstaden Porto. Vinet är oftast rött men det finns även vita och roséfärgade varianter varav rosé är det nyaste påfundet som har funnits sedan 2008. Just denna kväll provade vi tyvärr inget roséport men däremot ett mycket trevligt vitt portvin med namn Portal.

Portal Dry white Porto är ett fruktigt och fräscht portvin med ganska diskret sötma. Med brödig nyans och tydliga toner av äpple, citrus och nötter väcker den en längtan efter sommar och sol. Detta vita portvin passar med all säkerhet utmärkt att njuta en varm och härlig sommarkväll, gärna kylt som det är i all sin enkelhet eller varför inte göra som portugiserna och blanda tillsammans med tonicvatten och servera som en svalkande aperitif?  

Vid tillverkning av portvin används en mängd olika druvsorter och samtliga druvor odlas på skifferjordar i det ursprungsskyddade området Dourodalen i norra Portugal. Lagring sker  däremot ute vid kusten i området Porto och Vila Nova de Gaia. Alla röda portviner tillverkas på samma sätt genom att snabbt extrahera färg och tanniner från skalet under en kortare jäsningsperiod. Medan en hög andel socker fortfarande finns kvar i musten tillsätter man 77- procentig druvsprit vilket kväver jäsningen och resulterar i ett sött starkvin med en alkoholhalt på ca 20 %. För att få ut så mycket färgpigment som möjligt är hederlig fottrampning fortfarande vanligt förekommande, särskilt för premiumvarianter och Vintage Port. Och ja, visst skulle det vara en kul upplevelse att åka till Portugal och trampa druvor?

Fonseca Terra Prima är ett ekologiskt portvin från det legendariska portvinshuset Fonseca som för övrigt var först ut att erbjuda portvin tillverkad av helt ekologiskt odlade druvor. Denna utgåva är ett så kallat Ruby Reserve vilket har en något högre kvalitet än det mest producerade portvinet som betecknas Ruby Port. Ruby Ports är viner som ofta lagras i tankar av betong eller stål och som buteljeras drickfärdiga. Just denna utgåva har lagrats ca 4-6 år på stora ekliggare och behöver alltså inte lagras ytterligare utan är tänkt att öppnas och njutas omedelbart. Fonseca Terra Prima är ett portvin med blommiga inslag av viol och klöverblom, rejäl fruktighet som påminner om körsbär, skogshallon och björnbär samt har en häftig pepprighet som jag fullkomligt älskar. För det rimliga priset 99 kronor kan detta vara den perfekta gå-bort presenten.

Tawny Port är en annan variant av portvin men med ljusare färg än Ruby. I sina enklaste former kan Tawny vara en fuskblandning av vitt portvin och Ruby men i de mer eleganta versionerna är Tawny ett portvin av hög kvalitet som vilat lång tid på ekfat. Ett portvin som får lagra länge på träfat tappar helt naturligt mycket av sin färg eftersom det kontinuerligt utsätts för syre. Resultatet blir ett fylligare vin med nötiga smaktoner.

För att ett portvin ska få säljas som just Tawny måste det ha lagrats i minst sju år. Ofta anges ålder på dessa viner vilket indikerar den genomsnittliga åldern av angivet antal år, såsom Quinta Do Vallado20 som vi provade denna afton. Detta Tawnyport har en läcker rostoreange färgton med intensiva doft- och smaknyanser av torkad frukt, kall jordkällare, karamelliserat socker och ek. Munkänslan är härligt pepprig, smaken stor och rent ut sagt evighetslång. Underbart god i min mun och något jag verkligen vill rekommendera!

Colheita Port är en annan variant i form av ett årgångsbetecknat Tawnyport från en viss specifik och angiven årgång. Även dessa viner har fått mogna på fat och är färdig att konsumera direkt efter buteljering, såsom Pocas Colheita 1996 som är ett rostorange portvin med vackra röda reflexer. Doftbilden i Pocas Colheita 1996 bjuder förutom på toner av torkad frukt och knäck även på tydlig fatkaraktär, vanilj och nötter. Smaken är söt av russin, fikon och bränt socker med inslag av apelsin och rostade kaffebönor.

Late Bottled Vintage, eller LBV, påminner om ett Reserve Ruby Port men med skillnad att skörden druvor kommer från en specifik årgång, vilket anges på flaskans etikett. LBV port lagras på fat 4-6 år, kylstabiliseras eller filtreras för att få bort fällning och är drickfärdigt när den buteljeras.  Traditional Late Bottled Vintage är en variant som däremot inte filtreras och behöver därför dekanteras, alltså hällas över på karaff för att separeras från dess fällning. Vid provningen testade vi en Graham´sLate Bottled Vintage 2013 som hade en intensiv blåröd nyans och fruktig doft med bäriga inslag. Smaken var söt och fruktig med toner av svartvinbär, plommon och lagerblad samt en touch som förde tanken till en kylig jordkällare.

Som avslut på en utomordentlig kväll sparades traditionsenligt det bästa till sist då vi testade en flaska av den mer exklusivare sorten, som kort och gott betecknas Vintage. Vintage Port produceras enbart mycket goda skördeår, ca 3 gånger per decennium, och består enbart av druvor från en specifik årgång. Lagring på fat sker ett fåtal år då det efter buteljering ska lagras på flaska för att uppnå mognad och elegans, mellan 10-50 år och ibland ännu längre. Vintage Port bildar kraftig fällning och bör dekanteras innan förtäring om man inte vill gurgla i sig svarta sjok av fällning förstås.  Fonseca Guimaraens 1996 var det Vintage Port vi provade denna kväll och det kändes lite extra fint att få prova ett Vintage från samma producent som det ekologiska Ruby Reserve. Färgen var djupt mörkröd, doften mycket komplex med toner av torkade frukter och fruktkärnor, kokos, mandel och choklad samt den där diskreta nyansen av fuktig och kall jordkällare eller lite som doften i ett lagerhus. Smakmässigt bjöds jag på stor dos fruktighet i form av körsbär och marmeladgodiskulor, elegant kryddighet och svartpeppar, vaniljkola, kaffe och tobak. Även om jag blev mycket imponerad av samtliga provade portviner så upplevde jag det allra sista vinet som i en helt annan klass. Fantastiskt!

Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse

Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även vackraste destillerier; nämligen High Coast distillery. För många förknippas detta destilleri fortfarande mer med namnet Box, vilket beror på att det rätt nyligen bytt namn på grund av den varumärkeskonflikt som uppstod med det internationella whiskyföretaget och oberoende buteljeraren Compass Box (mer om det kan du läsa här och här). Inuti den vackra röda tegelbyggnaden, som mellan 1912-1924  fungerade som kraftverk, pågår idag ett ständigt utforskande för att tillverka den bästa möjliga maltwhiskyn.

Trots sin ungdom har destilleriet i lilla Bjärtrå sedan starten i november 2010 blivit
väletablerad både här i Sverige men också ute på den internationella marknaden.

Förutom att jag imponeras av den högkvalitativa whisky som tillverkas på High Coast distillery ser jag också  väldigt mycket upp till de människor som arbetar med varumärket på ett eller annat sätt. Detta eftersom dem gärna och ofta delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra, oavsett om de arbetar i driften av destilleriet, anordnar provningar eller arbetar med försäljning och marknadsföring på någon av landets alla dryckesmässor. Sedan 2011 har man även anordnat Sveriges (och kanske till och med världens) mest omfattande och ingående utbildning för whiskyentusiaster. Många akademideltagare har passerat sedan dess, närmare bestämt cirka 160 stycken. Jag har själv väntat och längtat i vad som upplevs som en evighet för att få vara en sån där lycklig kandidat, och ja till viss del även tjatat enligt min fru. På den informationsrika hemsidan har det angående akademin stått still sedan 2016 och ju mer tid som gått desto mindre hoppfull har jag varit på att det någonsin skulle komma att bli något fler tillfälle.



Drömmen om att delta på Box whiskyakademi har känts än mer avlägsen med tanke på den stora expansion destilleriet genomfört de senaste åren. Förutom varumärkesbyte och namnbyte på destilleriet togs den nya buteljeringsanläggningen i fullt bruk i januari och produktionsanläggningen har expanderat med två nya pannor samt sju nya jäskar.

Varje vecka levereras 25 ton malt till High Coast destilleri. Kapacitet efter expansion är 14 batcher per vecka men i nuläget görs tio batcher per vecka. En batch= en malning, en mäskning, en jäsning och en destillering. Varje batch får sitt eget batchnummer vilket gör att det alltid går att spåra alla komponenter i produktion.

Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar det heta, vilket jag också är beredd att hålla med om. Tillfället kom till slut då det var min tur att stoltsera som akademideltagare under en hel vecka, men inte på Box akademi utan istället blev det den allra första High Coast akademin. Hela denna vecka har för mig varit en fantastisk upplevelse på så många sätt; dels för att jag fått möjlighet att utveckla mina kunskaper genom att omvandla det teoretiska till att praktiskt få utföra de olika moment som ingår i den ädla konsten att producera maltwhisky. Men det var också en ynnest att få hänga med destillerichef Roger Melander och produktionsledare Leif Skoglund som på ett mycket ingående sätt förklarat saker och ting i produktionen, vad som händer, varför det händer samt vilken betydelse det har för det slutliga resultatet.  



Att gå whiskyakademin just efter att jag avslutat den kurs inom dryckeskunskaper
jag studerat på Örebro Universitet var verkligen det bästa tillfället jag
kunnat få. Det var med andra ord ett tillfälle väl värt all väntan!

Malning, mältning och jäsning

Självklart var jag inte ensam deltagare på akademin, upplevelsen delade jag nämligen med mina tre nyfunna vänner Stefan Lidin, Håkan Gustafsson och Morten Michelsen. Parvis fick vi arbeta i produktion med allt från malning, mäskning och jäsning till destillation, fyllning av fat och buteljering. En lärdom jag tar med mig efter att handfast fått delta i varje del av tillverkningsprocessen är betydelsen av att hela tiden "ligga steget före", då varje moment påverkar nästa steg i tillverkningsprocessen. Genom att ligga steget före är det möjligt att sätta sin egen prägel på det man gör och påverka det som påverkas kan för att slutligen få den råsprit man strävar efter att få. En sådan sak är exempelvis att desto färskare den nykrossade malten är desto större karaktär ger det till vört, mäsk och råsprit; därför är det viktigt att man inför inmäskning maler rätt mängd malt och på High Coast distillery innebär en batch mald malt ca 1250 kg. En annan viktig komponent är hur mäskningen blandas i mäsktunnan samt på vilket sätt maltbädden bearbetas då det i sin tur påverkar jäsning samt vilka aromer och smaker det kommer att bli på såväl råsprit som destillat.

Mäsktunnan på High Coast distillery är en semi lauter som mäter 290 centimeter i diameter och har en kapacitet på ca 1,5 ton. Mäskkaret har två bottnar varav den understa som kallas för verklig botten lutar vagt mot utloppet medan den övre botten som kallas för falskbotten har som uppgift att hålla uppe maltbädden men ändå låta vattnet passera igenom silhålen.

En annan komponent i tillverkningsprocessen det går att styra vilken typ av råsprit vi kommer få är jäsningen. I jäskaret påverkas nämligen mycket vad gäller smak och karaktär då såväl jästid som val av jäst har betydelse för vilken typ av råsprit det kommer att bli.  På High Coast distillery har man idag sju stycken jäskar av rostfritt stål, samtliga utrustade med kylkragar för möjlighet att styra temperatur samt med konformade bottnar vilket vanligtvis används vid öltillverkning. Vid en batch fylls ett jäskar med ca 7000 liter klar vört, en fransk jäst vid namn Fermentis tillsätts och efter ca 82,5 timmar har den söta vörten förvandlats till en fruktig mäsk redo att destilleras.

Under jäsningsprocessen omvandlas förjäsbart socker till alkohol, en process som tar lite drygt två dygn. Vissa destillerier såsom High Coast väljer dock att jäsa längre vilket beror på att en längre jästid innebär fler smakämnen med mer fruktiga estrar på grund av den malolaktiska jäsning som uppstår.

 

 För att kunna styra över smakutvecklingen är
det mycket viktigt att all utrustning är ren.
Jästankarna rengörs därför alltid mycket
noggrant efter varje jäsning.

Att få arbeta en hel dag med fokus på enbart malning, mäskning och jäsning var förvånansvärt kul men framförallt var det mycket lärorikt. Då dagen närmade sig sitt slut önskade jag att den där heldagen åtminstone var ett par veckor lång eftersom det finns så oerhört många detaljer att sätta sig in i; såsom att en för fint krossad malt kan sätta stopp för hela mäskningsprocessen och skapa en rejäl oreda, att mashing machine vars uppgift är att mata in maltkross med hett vatten i mäskkaret har smeknamnet ”näsan”, att mäskkaret har två bottnar samt att det tredje vattnet från mäskning används som första vatten till nästa inmäskning- ett vatten man försöker hålla runt 73 grader för att kompensera för maltkrossets lägre temperatur då målet är att nå ca 63 grader på blandningen i mäskkaret. Ja detaljerna är verkligen oändligt många och akademin har fått mig att inse att det finns hur mycket som helst att lära sig mer om. I ett av de många samtal med Roger Melander, som enligt mig är som ett levande lexikon, menar även han att det aldrig går att bli fullärd. Ju mer man lär sig desto mer upptäcker man att det finns att lära sig om.  

 Vatten är en mycket viktig faktor vid whiskyframställning, både vad gäller produktion och nedkylning. Ett problem för många destillerier är brist på vatten med tillräckligt kylande egenskaper. Detta gäller inte för High Coast som har Ångermanälven alldeles bredvid sig där det varje sekund passerar 485 kubikmeter kristallklart vatten.

Destillering

Näst sista akademidagen var för mig en magisk upplevelse. Då fick jag nämligen omges av de majestätiska kopparpannorna och praktisera som destillatör; en uppgift jag var var sådär fånigt förväntansfull inför men också lite nervös, jag menar tänk vad pinsamt om jag skulle råka köra lågvinspannan för hårt så den skummar över och skapar ett raklödderkaos i hela destilleriet.

Sedan sommarens ombyggnation finns numer dubbel uppsättning av lågvinspannor och spritpannor, vilket passade ypperligt då vi på akademin kunde köra varsitt par åt gången. Som destillatör var det mycket att hålla uppsikt över men det dröjde inte länge förrän jag började känna mig varm i kläderna och kunde börja fokusera på min uppgift.   

 På High Coast strävar destillerichef Roger Melander efter att skapa en så ren sprit som möjligt. Därför kör man en långsam destillering med mycket kopparkontakt vilket optimerar spritens kvalitet. Samtliga destillationspannor är tillverkade i Speyside av tillverkaren Forsyths, ett kopparslageri som försett whiskyindustrin med utrustning sedan slutet av 1800-talet. De traditionella lågvinspannorna rymmer ca 3 900 liter vardera medan spritpannorna
är försedd med kokboll och rymmer ca 2 580 liter var.



Att utforska hjärtat (den del av spriten som man plockar ut för att använda) var sensoriskt mycket lärorikt och jag blev överraskad av de stora skillnader jag kunde känna.


Jag och min akademikollega Håkan destillerade ett orökigt recept och vid hjärtats början fann jag mycket fruktiga nyanser av citrus såsom söt lime och apelsin men även en mycket söt och tydligt maltig ton. Desto längre in på hjärtat vi kom fann jag mer och mer toner av bröd, läder samt något bittert och metalliskt.

Ek och fatlagring

En av dagarna på akademin var det fullt fokus på ek och fatlagring med gediget teoripass med Roger samt praktiskt arbete med fatfyllning, fathantering och buteljering. Bäst av allt var förstås den ”lilla” tur magister Melander tog med oss på i lagerhuset, ett minne jag kommer bära med mig undr lång tid framöver. En annan upplevelse jag sent kommer att glömma var åkturen upp till det fat Sinnen och Nyanser fyllde i samband med sommarens whiskyfestival. Då fatet ligger längst upp i lagerhuset fick jag lifta med Peter Söderlind på truck vilket var en svindlande upplevelse.



Det finns få saker som är så njutbart som att kliva in i ett kyligt lagerhus. Den där speciella doften som uppstår från lagring och trä som skapar ljuvliga känslor av magi och förväntan.  



En stolt och glad fatägare

Som den livsnjutare jag är får jag nog erkänna att vistelsen på fantastiska Länsmansgården ändå var den allra bästa upplevelsen av dem alla. Det är få ställen utanför det egna hemmet som känns så trivsamt som just Länsmansgården i Lugnvik vilket drivs av det gästvänliga paret Agneta och Anders Jonasson. Här togs vi om hand med vana whiskyhänder, njöt av delikata middagar och spännande whiskyprovningar varje kväll.


En av alla magiska stunder på Länsmansgården.
En plats jag ivrigt längtar tillbaka till och  som jag
varmt rekommenderar att göra ett besök på.
Visste du förresten att Länsmansgården
även är ett av landets Ardbegkonsulat?

Avslutningsvis vill jag säga att jag är enormt tacksam och lycklig att jag fick möjlighet och plats att delta på High Coast whiskyakademi. Det var en intensiv vecka full av intryck och upplevelser som  kommer ta lång tid att bearbeta.
Tack snälla, jag önskar innerligt att jag kunde göra om allt igen!