Box Whiskyfestival 2018- en känslosam historia

Med tidig morgonbuss och trevligt resesällskap åkte jag den 30 juni till Box Destilleri som för 12:e året i rad arrangerade sin populära whiskyfestival. För egen del var det mitt andra besök på denna årliga höjdpunkt, och just denna dag var lite av en brytpunkt för det svenska destilleriet som i samband med festivalen bytte namn på både varumärke och produktionsanläggning.

Jag inbillar mig att det inte kan vara många som lyckats undgå den nyhet som slog ned som blixt från klar himmel om att Box ändrar namn för att inte sammankopplas med det internationella whiskyföretaget Compass Box. En förändring som medfört mycket spekulerade bland kunder samt rört upp en och annan känslostorm hos entusiasterna. Att ändra på ett etablerat namn är förstås stort och inte direkt riskfritt, men jag tror och känner starkt för det nya namnet High Coast som på ett snyggt sätt knyter samman destilleri och varumärke med det vackra området Höga kusten; en plats och ett världsarv som vi förövrigt ska vara mycket stolta över och värna om högt.

 

Box nya varumärke är High Coast

 I och med varumärkesbytet tycks det som en gång varit bli ännu mer attraktivt. Det var åtminstone något jag reflekterade över på festivalen, allra helst i jakten på den festivalbuteljering som för sista gången kommer prydas med namnet Box. Även om jag har full förståelse för det sentimentala värdet i att komma över en sådan buteljering kan jag inte sluta förvånas över hur mycket känslor denna ädla dryck väcker till liv hos vuxna människor. Människor blev alldeles tokiga, sprang kors och tvärs och nästan över varandra för att komma åt en köprätt med festivalkod på. Denna whisky kommer säkert vara lika underbar som tidigare festivalsläpp, och visst förstår jag att just denna buteljering kan komma att stiga i värde då det är en limiterad utgåva som i framtiden kommer innebära historia; men det försvarar ändå inte det dåliga beteende vissa människor får. Det är helt enkelt aldrig okej att slita flaskor eller köprätter från någon annans händer eller att utsätta någon annan för skada eller fara! Inte ens då det handlar om fantastisk whisky från Ådalen.

På Sinnen och Nyansers Instagram och Facebook delade jag med mig av denna lilla filmsnutt från festivalen, ett klipp som väckt en del debatt kring säkerheten vid detta släpp.

 

Ett magiskt ögonblick för mig i samband med festivalen var då jag fyllde mitt allra första fat; ett unikt specialfat i svensk ek med formen av en box tillverkad av Johan Thorslund på Thorslundskagge. Just detta fat finns i nuläget i ca 50 exemplar och idén att ta fram dessa föddes långt innan det var på tal om något varumärkesbyte. Enligt historien som jag fått berättad för mig uppkom idén om ett fyrkantigt fat vid ett möte på destilleriet och det fanns tydliga åsikter om att det vore en omöjlighet att tillverka ett sådant samt att ett sådant fat skulle vara ovärderligt. Johan Thorslund dementerade detta genom att skapa en ”square cask” och skickade den till destilleriet tillsammans med en faktura utan pris då den ju var ”ovärderlig”…

 

I samband med det destilleribesök jag gjorde i maj månad för ett whiskycocktailevent som anordnades där fick jag i lagerhuset se en skymt av ett boxformat fat. Jag blev genast blixtförälskad så när möjlighet fanns att bli ägare av ett sådant fat på festivalen kunde jag inte låta bli.



En sak jag är helt säker på är att det kommer bli en spännande resa att följa den utveckling som sker i fatet samt att jag har något riktigt gott att vänta på!

 

Sov gott!

Avslutningsvis vill jag dela med mig av min recension av förra årets festivalbuteljering som kanske även är den godaste Box whisky jag någonsin smakat. Det är en helt orökig whisky som lagrats i 4,96 år på ett 90 liters fat av ny amerikansk ek. Denna whisky fightades om platsen att bli den fjärde festivalutgåvan på en festival-vertikal provning mot en rökig kandidat. Deltagarna som var med på provningen lade sina röster väldigt jämt då det blev 39 mot 39 röster, varav Roger Melander som höll i provningen lade sin slutgiltiga röst på det orökta receptet. The Festival 2017 är buteljerad med en alkoholvolym på 54,2 % och är varken färgad eller kylfiltrerad.

 

Färg: Brons

Doft: Doften från glasets innehåll fullkomligt osar av härligt söta toner såsom sötmandel, kokos och arrakschoklad samt smörkola och det orangea godiset kolabönor. Koladoften är för mig påtaglig och jag tänker att det är såhär det måste dofta om man smälter ned sega smörkolor till att bli en lätt vidbränd karamellsmet. Ljuvligt! Förutom de rejält söta nyanserna finns här även en hel del kryddiga inslag som får mig att tänka på mald kryddpeppar, rostade kaffebönor och pepparkakskryddor i en nygräddad mjuk pepparkaka. Möjligtvis låter det som en riktig midvinterdröm, vilket det i allra högsta grad kan vara. Men jag finner även toner av exotiskt frukt som upplevs sådär somrigt och varm av rött äpple, syltad ingefära och mosade övermogna jordgubbar. Eken är markant vilket ger en lite besk och kryddig karaktär utan att bli för dominerande. Det träiga inslaget i doftbilden får mig att tänka på doften av sågspån och solvarmt furu.

The Festival 2017

Smak: Smaken är likt doft rejält söt och kryddig samt har en balanserad och spännande ekbeska som jag uppskattar väldigt mycket. Fruktiga toner från rött äpple finns med samt en lätt strimma citrus i form av limezest långt bak. Jag finner även tydliga toner av vaniljkola, sötat kaffe, kardemummafrö och rostade hasselnötter samt ett litet uns chilihetta på tungspetsen som gärna vill stanna kvar. Både smak men framförallt eftersmak upplever jag vara ”brödiga” vilket påminner mig om en nygräddad sirapslimpa med bränd skorpa eller som ett kryddigt och sött vörtbröd. Munkänslan upplevs oljig, smaken är stor och underbart god och i avslutet klingar härliga nyanser av torkad tobak fram.