Upplevelser kan ta tid att smälta, vissa mer än andra och min
resa till Jura är verkligen ett sådant exempel. I samband med mina besök på
Islay har jag från destillerierna Caol Ila och Bunnahabhain många gånger drömskt
blickat över mot den ödsliga grannön Jura med Hebridernas imponerande siluett och innerligt
önskat få stå där borta på andra sidan Islaysundet. I april månad förra året
blev min dröm sanning då jag och mitt resesällskap tog färjan över vilket
skrattretande nog tog oss ungefär fem minuter. Väl iland på den djurrika ön som
befolkas av knappt 200 människor blev jag totalt mållös och har sedan dess haft
svårt att finna de rätta orden för att beskriva upplevelsen på ett rättvist
sätt. Jag har därför bestämt mig för att inte ens försöka eftersom jag vet att
jag inte kommer lyckas. Men förvisso kan jag heller inte skriva en text om Jura
utan att nämna att det är en av de vackraste platser jag någonsin besökt och
tanken på att fly den hektiska vardagen för ett stillsamt liv på Jura har
lockat mig både en och två gånger. Det är härligt att drömma sig bort och i fantasin känns det inte alls obekvämt att
sadla om från statligt anställd i en mindre stad i mellansverige till att
livnära mig som jordbrukare på Jura, ta tag i mina författardrömmar och kanske söka
arbete på öns enda destilleri. Ett förövrigt mycket trevligt destilleri som jag
gladeligen rekommenderar att göra besök på om tillfälle ges. Att beskåda destilleriets
mäktiga pannor (som är Skottlands näst högsta), träffa de glada och engagerade öbor
som arbetar på destilleriet samt avnjuta en bit mat på öns enda restaurang är
garanterat sådant som ingen någonsin skulle ångra.
Jura destilleri har varit aktivt sedan 1963 men tillverkning
av whisky sägs ha pågått på ön mycket längre än så. Vissa menar att
lönnbränning förekom redan på 1500- talet och en gång i tiden var det också fritt
fram för öborna att tillverka whisky för eget behov. Allt gott har förstås ett
slut och denna ynnest förbjöds 1781 vilket banade väg för att Small Isles Distillery grundades 1810, det
vill säga föregångaren till det destilleri som ligger där idag.
Min uppfattning av Jurawhisky är att den ofta har ett oförtjänt rykte
vilket kan bero på flera olika anledningar; dels att de har det rökiga
whiskyparadiset Islay som närmsta granne vilket många kanske jämför med men
också för att man tidigare främst massproducerat whisky till den stora blendindustrin.
Jura har dock lagt stor möda och tid på att kvalitetshöja sina produkter samt
utökat sitt sortiment och är idag en riktig storsäljare. Att Juras försäljningssiffror
ökat med rasande fart är kanske heller inte konstigt med tanke på deras mycket
prisvänliga buteljeringar; såsom en 10 åring på 70 cl för 399 kronor eller den underbara
Durach´s Own 16 år för 549 kronor.
Den sistnämnda av dem, som jag förövrigt förknippar med många glada minnen, är enligt mig en utmärkt sommarwhisky perfekt
att njuta av en varm sommarkväll vid stranden. Eller varför inte under lata stunder i hammocken eller på soldäcket i en grönskande trädgårdsoas? Durach´s own 16 är en lättsam
whisky utan för mycket krusiduller med frisk fruktig doft av lime, gröna
krispiga druvor och gula äpplen samt söta nyanser av nypon, citronsockerkaka
och mandelbiskvier. Om jag skulle prova den blint så tror jag själv att jag
skulle tippa på att det var en irländsk whisky med tanke på att jag upplever den
så väldigt frisk och ren i karaktär. Smaken är även den lätt och fruktig men aningens
vattnig och blek. Eftersmaken bjuder på härliga lakritstoner som påminner om
engelsk konfekt, en liten torvighet och en fjäderlätt strimma av rök.
En annan buteljering som jag finner vara spännande är den limiterade utgåvan Jura Tastival 2017 som lanserades ifjol i samband med festivalen Feis Isle. Denna whisky är minst sagt lite busig av sig då den har en växlande karaktär som jag vissa gånger finner vara underbar och andra gånger har svårt för. Doften är stor men upplevs lite mossig av sig, som en nedsutten lädersoffa av äldre stuk. Den bjuder även på en hel del fruktiga toner såsom varma bakade äpplen, russin, druvskal och orangea tuttifruttipastiller. Vidare finner jag doften av trolldeg och lakritsfudge samt en hel del vinösa inslag. Smaken är kryddig av kanel och mörk choklad men framförallt finner jag toner av godiset colanappar. De söta smaknyanserna är stora och växande, munkänslan upplevs oljig och rejäl och i eftersmak blir det fruktiga i form av russin och fikon mer framträdande. Tastival 2017 är en whisky som spretar åt många håll men den fascinerar mig och är kul att sitta och analysera.
Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller smak så gillar vi förstås olika och det är precis så det ska vara också. Men jag kan inte låta bli att tycka det är märkligt när någon säger att det inte finns någon bra whisky från Jura. Det stämmer liksom inte. Av alla de sorter jag provat på har de allra flesta hållit en god kvalité. Mina förväntningar på framtida buteljeringar från Jura är stora eftersom de kvalitetsåtgärder och satsningar man gjort för att förbättra kvaliteten fortfarande är så pass unga att det är svårt att se hur resultatet kommer bli. Men min inställning är positiv i allra högsta grad!
Bra skrivet Annelie. Jag har varit på Jura ett antal gånger och håller helt med dig om att Jura i mångt och mycket är en underskattad whisky. Det man skall komma ihåg är att det inte alltid varit så. Man har gjort en helrenovering av whiskyn en gång då alla nya sorter kom och då Richard Paterson var över och bytte i princip samtliga fat. Kanske är det så att en del har förutfattade meningar med minnen från tiden innan. Nu är den som du beskriver mycket bra!
SvaraRaderaTack Anders för responsen :) Jag tror precis som dig att de förutfattade meningarna om Jura har en stark koppling med minnen från förr och att många missat (eller blundar) för de stora kvalitetsförbättringar man gjort.
RaderaEtt väldigt inspirerande reportage från en spännande ö och ett spännande destilleri! Det känns som att du fått samma positiva vibbar som jag när jag har varit där. Min dröm är, likt en sentida George Orwell (nej, jag räknar mig inte till hans skara av författare), att få tillbringa några månader på ön och skriva en bok. Precis som du själv uttrycker det. Låt oss båda två hålla våra drömmar levande!
SvaraRadera