Att välja ut ett fat och oförglömliga minnen

”UNIKT TILLFÄLLE- bli vår whiskyambassadör”- så löd rubriken i den där annonsen som jag läste i nummer 1 av Allt om Whisky 2016, när dem utlyste ett nytt rese- och studiestipendium.

Vidare kunde man läsa sig till att stipendiet innehöll en flerdagars resa till destilleri Old Pulteney inklusive specialguidad tur, flera spännande whiskymiddagar, skönt boende och kanske det största av allt, att få välja ut ett fat tillsammans med tidningen och destilleriets destillerichef som sedan skulle bli ens egen och Allt om whiskys alldeles speciella buteljering.

Jag minns att jag läste annonsen om och om igen. Den där beskrivningen på en upplevelse som jag verkligen törstade så enormt mycket efter fängslande mig totalt! Jag drömde mig bort, jag längtade ut, jag ville se nya saker och vara med om nya upplevelser. Skottland, ett land jag tidigare besökt vid ett tillfälle och som kommit att betyda massor för mig. Jag pratade med min familj, berättade vilken häftig grej det skulle vara och de sa åt mig att jag skulle söka, att jag inte hade något att förlora. Men det kommer ju aldrig någonsin att gå vägen tänkte jag men insåg såklart att jag aldrig skulle ha en chans om jag inte provade. I mitt brev nämnde jag bland annat att jag är en person som samlar på minnen och upplevelser men jag gick aldrig in i detalj och förklarade varför dessa minnen och upplevelser betyder så mycket för mig. Men jag vill gärna berätta för dig varför jag verkligen värdesätter mina minnen så mycket som jag gör…

Den 12 juni 2014, dagen efter min födelsedag, åkte jag och min fru till Umeå sjukhus och planterade in det lilla frö som vi så innerligt hoppades skulle få bli ett syskon till vår dotter. På det tidiga ultraljudet visades två små tickande hjärtan och vi fick den underbara nyheten att vi väntade enäggstvillingar. Graviditeten kom tyvärr att bli mycket komplicerad där både jag och bebisarna blev sjuka. Den 30 november beslutade läkare att avsluta graviditeten då våra liv bokstavligt talat ”hängde på en skör tråd”. Fjorton veckor för tidigt kom dem till oss, två pyttesmå flickor med korpsvart hår och jag blev väldigt plötsligt mamma till tre. Tjugo små fingrar och tjugo små tår, så mycket att älska och skydda. I nästan fem dygn fick vi vara med vår lilla Meja innan hon fick somna in på mitt bröst. Jag kan fortfarande minnas känslan av den där tyngden då hon låg i min famn för allra första och sista gången. Det är det absolut finaste minne jag har samtidigt som det är det allra värsta. Sorgen jag upplevde är den största tänkbara och den känner inga som helst gränser… men just där och då hade vi en liten till som kämpade med sitt liv. Vår vardag blev fylld med slangar och sladdar, pipande larm, blinkande lampor samt en stor rädsla för allt som fanns och allt som kunde hända. Vi fick lära oss att leva sekund för sekund, minut för minut, timme för timme och slutligen dag för dag. Ofta föll vi ned i ett nattsvart mörker för att stunden därpå samla oss samman igen och simma upp till ytan.

För att överleva alla dessa fasansfulla känslor av skräck, sorg, saknad och förtvivlan var det mina fina och roliga minnen som kom att bli min livboj. Med andra ord- när jag läste texten om detta whiskystipendium och när jag skickade in min ansökan så hade jag förhoppningen att få fylla på med fler härliga minnen samt att utveckla mitt stora intresse för whisky. Lyckan av att sedan vara en av de utvalda och få denna unika möjlighet kan jag inte riktigt med ord beskriva. Men jag kan konstatera att jag absolut fått tillfälle att ”tanka mig själv” med nya positiva erfarenheter och att mitt intresse för whisky… ja det bara växer och växer.

Resan till Old Pulteney innehåller så väldigt mycket och är bland det roligaste jag varit med om. En godbit av dem alla är såklart chansen att få vara med och välja ut ett fat. Det var verkligen ett helt enormt roligt och ärofyllt uppdrag men också väldigt lärorikt. Malcolm Waring som är Old Pulteneys destillerichef tog med oss på en mycket genomgripande tur och visade oss destilleriets alla delar. I lagerhuset hade han själv handplockat de fat han ville att vi skulle prova på och sedan välja mellan. Fat nummer 717 och 715 har till synes många likheter då de båda fylldes på first fill bourbonfat år 2002, men sen var det skillnader och dem upplevde jag som påtagligt stora. Trots samma ålder och fattyp hade de helt olika karaktärer och det var så enormt läckert att få uppleva effekten av fatets betydelse. Båda faten var mycket bra så inget val hade varit ett dåligt val. Men fat 715 blev direkt en solklar favorit för både mig och Jonas då den hade en tydlig ”Old Pulteney karaktär” samtidigt som den stod ut och var sin egen. Den höll hela tiden en jämn nivå- från det kyligare klimatet inne i lagerhuset till värmen inne i destilleriet- och jag skulle beskriva den som busigt elegant. Jag lovar såklart att återkomma med mina doft och smaknoter i ett senare inlägg!

Den bästa upplevelsen med hela resan tycker jag helt klart har varit att få träffa på nya människor som delar mitt intresse. Jag är så glad över att ha fått lära känna Emma på Allt om whisky, Tommy och Martin på Berntson Brands, tidigare stipendiater samt andra entusiastiska bloggare. Jag och Jonas fann varandra väldigt snabbt redan innan stipendiatresan och numer är han och hans familj väldigt fina vänner som betyder mycket för mig.
Detta stipendium har kommit att öppna upp många dörrar som jag innan inte ens visste att dem fanns och jag ser med stor förtjusning fram emot framtiden och alla olika äventyr som väntar där...

Svenska dryckesmässor- Del 1 Upplevelser från en mässa

Den 24–26 mars 2017 är ett av de datum som jag längtat så enormt mycket till eftersom jag sedan stipendiatresan i november vetat om att jag skulle få möjlighet att jobba på En öl och Whiskymässa i Göteborg. I skrivande stund är det den 28 mars och därmed har dessa efterlängtade datum redan passerat och jisses vad den helgen rusade iväg med all världens fart! Det är verkligen ett tydligt bevis för mig själv på hur roligt jag haft det och vilken härlig upplevelse det har varit.

Veckan innan mässan så upplevde jag en total skrivkramp då jag höll på att fila på ännu ett inlägg om whisky som jag provat från Compass Box. Men hur mycket jag än vred och vände på mina tankar, funderingar och ord så gick det bara inte att få till något. Denna skrivarkramp beror helt och hållet på att mina sinnen varit på helspänn och att mina förväntningar varit skyhöga såklart. Jag har känt så mycket glädje inför vad som komma skall samtidigt som jag varit så väldigt nervös inför min prestationsförmåga. Men vet du vad… allt gick bra och jag känner mig nu om möjligt ännu gladare än innan mässan. En stor anledning till denna glädje är det helt enastående gäng som jag arbetade tillsammans med bakom Berntson Brands monter samt Emma Andersson på tidningsmagasinet Allt om whisky. Jag kan knappt med ord förklara hur lycklig jag är över denna möjlighet som jag fått och de upplevelser jag nu får vara med om. Tack snälla ni för att ni tror på mig och ger mig chansen att utvecklas inom mitt stora intresse. 

Nu på fredag, den 31 mars, är det exakt ett år sedan jag skickade in den där ansökan som jag aldrig trodde jag hade en chans att få. Men tänk vad fel jag hade och vad himla glad jag är för det. Sen är det ju en innerlig tur att min fru gav sina allra mest peppande ord så jag tog tag i saken och skickade in mitt brev. Mitt intresse för whisky har funnits väldigt länge och jag kan minnas att jag redan som barn fascinerades över denna smått magiska dryck. Jag var väl inte direkt intresserad av att dricka den där guldglimrade vätskan då, men den där vackra färgen kunde jag stirra på precis hur länge som helst. Sedan upplevde jag att det var något speciellt som hände med atmosfären då min pappa eller låtsaspappa hällde upp ett glas med whisky på fredag kväll och ”gjorde helg”. Det spred sig liksom ett harmoniskt lugn i rummet som upplevdes sådär behagligt skönt på något sätt och det är ett fint minne som jag har. Som jag nämnt i tidigare inlägg så fick mitt intresse en hel del skjuts i samband med att jag som 24 åring gick med i en whiskyklubb som min vän Jonas Östberg startade. Hans kunskaper och gedigna intresse öppnade upp mina ögon för denna whiskyvärld och jag förstod snabbt att det är skillnad på whisky och whisky. Jag har även lärt mig att det är en fantastiskt spännande process som ligger bakom detta hantverket som en aldrig kan bli riktigt fullärd inom.

I samband med helgens mässa i Göteborg så släpptes även information om den whisky och det fat som jag och Jonas valde ut då vi i höstas besökte destilleri Old Pulteney i norra Skottland. Informationen kom från Old Pulteney själva, tillsammans med en text om oss stipendiater samt våra olika bakgrunder (om du vill läsa denna text kan du hitta den här). 

Photo of Jonas and me and Single Cask 715 and 717
from Old Pulteneys whisky blog

På mässan gavs besökare även möjlighet att få prova vår whisky i montern och en hel del nyfikna whiskyentusiaster kom förbi för att få smaka på vårt val. Den känslan som uppstod inom mig när jag serverade dem av vår whisky går knappt att beskriva med ord då det var så absurt men även helt otroligt häftigt! Självklart är jag väldigt partisk och stolt som en tupp över vårat val. 

Me and Jonas, so happy and proud!
Photo from djbloomingdale

Sen att både jag och Jonas tycker väldigt mycket om den är ju ingen hemlighet… men att få höra hur andra upplever den och få lyssna till positiv respons är nog bland det roligaste jag varit med om.  På mässan höll också jag och Jonas i två alldeles egna provningar i Berntson Brands monter. Då fick besökare chansen att prova på Old Pulteney 12, Navigator, Old Pulteney 17 samt vår whisky som är fjortonåring single cask, destillerad 2002 på first fill bourbonfat och buteljerad med en alkoholvolym på finfina 57 %. Det var just detta moment jag var allra mest nervös inför och som jag under en tid både längtat till och smått gruvat mig inför eftersom jag aldrig tidigare haft egna provningar. Men oj så bra det gick! Nu vet jag att jag kan och det var så vansinnigt kul att jag nu längtar efter att få göra det igen! 

Happy moment!
Frida Birkehede from anglarnasandel.se, Jonas Gyllenpanzar Stjerna,
me and Brand Ambassador Martin Tjäder

Compass Box Flaming Heart 2012

Compass Box är verkligen en lysande stjärna på den gnistrande whiskyhimlen. Grundaren av detta spännande whiskyföretag är den amerikanske John Glaser som efter en tid som yrkesverksam inom den stora whiskyindustrin kände behovet av att utforska den skotska whiskyn och se vad skotsk whisky verkligen kan vara. Compass Box, som startade år 2000, är inte ett eget destilleri och inte heller ett blenderhouse, utan beskrivs av grundaren själv vara ”whiskymakers” (whiskytillverkare). Dessa whiskymakers är alltså personer som känner ett behov av och ett ansvar över att försöka göra saker bättre- detta genom att utmana det traditionella regelverket och experimentera fram nya smaker och sinnesupplevelser.

Well, thats my cup of dram!

På Compass Box använder man sig av traditionella whiskytillverkningsmetoder tillsammans med ett kreativt nytänkande. Compass Box tror starkt på att varje liten detalj i tillverknings- och lagringsprocessen har stor betydelse för den slutliga produkten. Därför har man valt att arbeta med en rad olika samarbetspartners inom whiskyindustrin. Detta för att få tillgång till så bra whisky som möjligt samt för att utforska interaktionen mellan den skotska whiskyn och lagring på ekfat över tid. Fokus vid själva tillverkningen ligger på att experimentera fram nya spännande smaker vilket görs genom att skapa balanserade och komplexa blandrecept samt att efterlagra dessa på olika sorters fat med varierande rostningsgrader etc. Efterlagringar sker vanligtvis mellan sex månader och tre år.
På Compass Box är man även av den åsikten att bra whisky och ålder inte har en direkt koppling med varandra. Man tror helt enkelt att den goda kvalitén på whisky beror på andra viktiga komponenter, och då i synnerhet vilken kvalité ekfaten har som whiskyn får lagras i. Den viktigaste ståndpunkten som Compass Box har är ett motto som lyder, ”Simply, share and enjoy”! Det finns inget rätt eller fel sätt att njuta av sin whisky; gör det på det sätt som du själv önskar och behagar- om det så är straight, vattnad, med is eller i en drink.

Jag har haft möjlighet att prova på några olika sorter av Compass Box kreationer och jag har verkligen uppskattat dem alla. I mitt tidigare inlägg där jag provade flera SWF buteljeringar avslutade jag med en recension av SWF 24 som är en ljuvlig variant av Compass Box Peat Monster.

Flaming Heart heter en av Compass Box limiterade utgåvor, varav den första upplagan lanserades år 2006. Jag har provat på den fjärde utgåvan som kom i augusti 2012 vilket är en blended malt som består av whisky från området Highlands (som lagrats på rostade nya franska ekfat) samt rejält rökig whisky från ön Islay (lagrad på amerikanska ex bourbon fat). Som en extra krydda för just denna utgåva har man även adderat en liten del sherryfatslagrad skotsk whisky. Resultatet är ett antal på 9147 stycken flaskor som håller en alkoholvolym på 48,9 %.  

Färg: Gyllene rapsfält

Doft: Det första jag kan känna tydligt av är söt vanilj och jag tänker då på det där smetiga goda vaniljkladdet i krämiga vaniljbullar. Det är liksom sött men också aningens parfymigt. Efter lite luftning kommer härligt blommiga toner och dansar förbi- gula blommor på en somrig äng såsom maskrosor och gullklöver. De fräscha blommiga tonerna passar mycket fint tillsammans med det kryddiga jag kan hitta igen i doftbilden av kanelstång och krossade kardemummafrön. Rökigheten finns också med och upplevs åt det lite sötare hållet, men den är bara som en liten inbakad detalj och inte dominerande på något sätt eller vis. Någonstans hittar jag även igen lite råare toner av bildäck och spillolja… lite som doften som kommer från ett garage.

Smak: Likaså är smaken kryddig och söt men kryddigheten kommer mer från peppar och avslutas med något som påminner lite om chilihetta. Även söt-kryddig pepparkaksdeg finns med samt toner av syltad ingefära och färsk fruktig piptobak. Rökigheten är större i smaken men håller sig hela tiden åt det söta hållet. En annan förklaring av min upplevelse av det rökiga är att det ärsom inlindad i en knäckig karamellkola. Det finns även något lite sötsyrligt över smaken som jag gärna förknippar med lagen där små saltgurkor mognat till sig.

Flaming Heart är enligt mig sannerligen en intressant whisky och ett välblandat stycke hantverk! Det är inga som helst problem att uppskatta varken doften eller smaken men den mådde gott av att få luftas en aning. Simply, share and Enjoy! ;)

Whiskyprovning- SWF del 2 samt en recension av SWF Compass Box

För inte så länge sedan var jag med på en rolig whiskyprovning tillsammans med min klubb Njuta whiskysällskap. Det tål nog att upprepas hur många gånger som helst hur kul det är att träffas vid provningar då det är sån en härlig gemenskap. Vid en provning så får man tillfälle att öva sina sinnen och det behövs egentligen inga som helst förkunskaper. Många tänker att det kanske ligger förväntningar eller krav på en men så är det inte heller, enligt min mening i alla fall. Även om det existerar ett "facit" så tänker jag att det inte finns några riktiga rätt eller fel då det är sinnena som styr samt vad en har att relatera till för minnen i huvudförrådet.

Denna gång provade vi på fem stycken whiskys från Svenska whiskyförbundet som varje år släpper två stycken så kallade ”SWF buteljeringar”. På våren görs en exklusivare buteljering med fatstyrka och på hösten en mer standardbetonad årgångsbuteljering med ett större antal flaskor, detta för att tillgodose antalet medlemmarna som bara växer och blir fler för varje år som går. Mer om Svenska whiskyförbundet kan du läsa i mitt tidigare inlägg där jag intervjuat buteljeringsansvarige JonasÖstberg, som även har varit med och tagit ut de fem whiskysorter som vi hade möjlighet att prova vid denna provning, vilka var SWF 19-23.

Swf 22 som är en Hellyers Road från Tasmanien har jag skrivit ett helt inlägg om tidigare vilket du kan hitta här. Denna whisky är enligt många en ”annorlunda fågel” och verkar vara en sådan whisky som man antingen älskar eller avskyr. Personligen så hyser jag stor kärlek för denna fruktbomb till wirre just för att den är så olikt annan whisky, vilket gör den unik. Unik och udda är i min värld något positivt och jag tycker denna tasmanska whisky är fantastiskt välsmakande. Även häftigt att den står sig bra vid en provning med andra whiskys då den inte bleknar bort bland de rökigare sorterna. Det är också en kul liten sak att ta fram och bjuda på när man har främmande hemma ;)


Likaså har jag skrivit ett inlägg om SWF 23 som är en Ballechin från Edradour och som du kan läsa om här. Detta är rökbomb av rejält slag med sina 50ppm och 52,5 % ABV. Denna single malt utgåva med totalt 905 flaskor har kommit att bli mycket populär hos rökälskande fantaster. Själv tycker jag att den är bra. Ja, riktigt bra dessutom… men jag har lite svårt för kombinationen rök och rödvinfatslagrat tyvärr.



SWF buteljering Nr 19 blev mycket omtyckt i provningssällskapet och fick höga poäng. Denna wirre släpptes våren 2014 med ett totalt antal flaskor på 798 stycken och var en indisk Amrut med en alkoholvolym på 56,6 %. Amrut är verkligen läckert då de enligt mig bryter mot traditionella whiskynormer på både det ena och det andra sättet. Denna wirre bevisar verkligen det då den betecknas som en single cask trots att den innehåller ett blandrecept av orökig whisky med indiskt korn samt rökig whisky med importerat rökigt korn från Skottland (!). Lagring har sedan inte bara skett på ett enskilt fat utan flera- då whiskyn först lagrats på bourbonfat för att sedan slutlagras på Oloroso sherry fat. Det finns kanske mycket att tycka till om här men en sak är i alla fall säker och det är att det är en riktigt god whisky! Färgen på innehållet i flaskan uppfattar jag som magisk kopparröd och doften är en kavalkad av fruktighet och kraftfulla kryddor. I smaken blir sherryfatslagringen påtaglig med mycket sötma från övermogen frukt och peppar samt ger en effekt av strävhet på tungan.



SWF 20 som är en single malt från Arran har lagrats på tre stycken sherry Hogshead fat.  Denna whisky är destillerad 1996 och buteljerad 2014 och har därmed uppnått en finfin ålder på 17 år. Totalt buteljerades 2058 flaskor för medlemmar i Svenska whiskyförbundet och har en alkoholvolym på 46 %. Färgen skulle jag beskriva som gyllene saffransgul och doften är fin men jag upplever den som diskret och tyvärr en aning dämpad. Jag kan hitta mustighet från russin och torkad frukt, sötma från kolafudge och en hel del winergummin med svartvinbärssmak men det är rätt så svaga toner av allt. Smaken är däremot lite större med en fin fruktighet från päron och en härlig pepprighet som livar upp. Denna whisky uppskattades av rätt många under provningen men blev ingen favorit för mig.

Min absoluta favorit under denna provning blev utan tvekan SWF 21 som är en 20 årig single cask från destilleri Mortlach. Denna whisky som destillerades den 31 augusti 1994 har lagrats på ett first fill sherrybutt fat. Totalt buteljerades 525 flaskor vid 58,1 % ABV som Svenska whiskyförbundets 21:a buteljering- och detta tack vare att whiskylegenden Michael Urquart från Gordon & MacPhails själv valt ut, lagt undan och personligen önskat att SWF skulle buteljera den. Denna mycket fina gest gjordes som ett tack för ett gott samarbete och för att visa att nästa generation på Gordon & MacPhail fortsättningsvis kommer uppskatta och vårda samarbetet med SWF lika mycket som han själv gjort under alla år som yrkesverksam. Jag tycker verkligen det är en riktigt fin berättelse OCH en höjdare till whisky dessutom! Denna bärnstensfärgade whisky doftar verkligen helt fantastiskt gott. Klassiskt Mortlach:igt med sin smutsighet av oljigt garage tillsammans med en ljuv och fyllig sherry vilket även kan beskrivas som delikat och utsökt! Jag skulle inte tacka nej till att ta med mig hela flaskan hem om vi säger så.

 

En whisky som dessvärre inte var med under denna whiskyprovning var den senaste SWF buteljeringen, alltså nummer 24. Men eftersom jag lyckats komma åt en alldeles egen flarra så har jag såklart provat på den hemma i lugn och ro. SWF 24 handlar om en unik blended malt scotch whisky från John Glaser som är skapare bakom det nytänkande Compass Box. Compass Box är kända för att vara kreativa whiskytillverkare som inte tvekar att tänja på gränserna och är skapare till en rad olika spännande whiskykreationer såsom Hedonism, Spice Tree, Flaming Heart samt Peat Monster. Grunden till SWF 24 består av Peat Monster som för övrigt blivit utsedd till världens bästa blended malt vid World Whiskies Awards. SWF 24 är alltså en variant av denna populära Peat Monster och är buteljerad med en alkoholvolym på 46 %.

 

Färg: Ljus ockra



Doft: Peat monster är en rökig rackare minsann och visst är röken tydlig men jag upplever den inte särskilt monsterlik, den påminner mer om en lägereld som håller på att slockna tack vare ett friskt regnoväder. Bakom rökigheten hittar jag fräsch fruktighet från citrus samt söta gula äpplen och konserverade aprikoser. Känner även av en nötighet och tänker då främst på hasselnötter samt paranötter. Jag tycker mig även hitta igen en hel del blommiga toner som från liljekonvalj och färska tulpanknoppar samt en sötma som från riktigt blommig honung. Känner även en söt och lite gräddig doft som får mig att tänka på hårda kola karameller a´la Werters original samt winergummin smaksatt med persika och svartvinbär, lite lätt parfymigt sådär. Hittar också en hel del kryddor i doftbilden såsom fänkål, anis och senapsfrö.



Smak: Jag upplever den som rätt oljig och jag känner av rätt så mycket sötma från päron och äpplen. Den är liksom pigg och ung och jag kommer hela tiden tillbaka till minnet av ett riktigt fruktigt och gott nydestillat, vilket jag tror är det destillat som jag provat på Bowmore. Känner även av mycket peppar som från krossad svartpeppar och en härlig symfoni av kryddor såsom nejlikor och kanelstång samt en uns av kryddpeppar. Jag gillar skarpt de maritima influenserna jag kan hitta igen av salt havsluft, tång och blöta träbitar. Rökigheten får mig definitivt att tänka på en nästan urbrunnen lägereld vid ett regnoväder.



Denna whisky är för mig en rökig sommarwirre och får mig att längta efter sommaren något helt kopiöst mycket. Jag kan verkligen föreställa mig hur jag sitter där på stenklipporna vid havet sent en sommarkväll. Det blåser lite lätt som det ju brukar göra vid havet och ett lätt varmt sommarregn faller från molnen. I handen håller jag ett glas av denna rökiga whisky och doften blandar sig så fint tillsammans med den salta havsluften. Den fruktigt pigga smaken av den rökiga och mjuka vätskan rinner långsamt nerför strupen för att slutligen lägga sig som en varm inbyggt lägereld i min mage… och där kan jag sitta hur länge som helst.

Åh snälla ge mig sommar NU!

Svenska whiskyförbundet SWF- del 1

Intresset för whisky och kunskapen om detta hantverk är riktigt hög i vårt avlånga land, så det är inte för inte som det finns så enormt många whiskyklubbar som det gör.  Det Svenska whiskyförbundet SWF grundades i oktober 2003 av ett gäng glada människor som uppskattade att träffas över ”klubbgränserna”. Fler och fler har anslutit sig till denna växande gemenskap och idag består SWF av 212 stycken klubbar och har över 9000 medlemmar. SWF:s uttalade mål är att samla whiskysverige genom att organisera klubbar och föreningar, främja en god dryckeskultur i ordnade former samt att öka whiskykunskaperna. Detta sker bland annat genom att erbjuda utbildning för att lära sig allt om whisky och dess tillverkning. Den senaste utbildningen hölls vid Box destilleri i Bjärtrå och en kommande provningsledarutbildning kommer hållas på Smögen destilleri den 5-7 maj.

Förutom möjlighet till utbildning så finns det många andra fördelar att som klubb vara ansluten till SWF. Exempelvis får man ta del av specifik branschinformation i form av kvartalsbrev, erbjudanden om rabatterade prenumerationer och entrébiljetter samt möjlighet till att delta på Convention som är SWF:s årliga sammankomst med masterclass, underhållning och mingel som sker i samband med Stockholms öl och whiskymässa. Sist men absolut inte minst så får man ta del av deras buteljeringar som kommer (minst) två gånger per år. Vanligtvis är det en exklusivare vårbuteljering i begränsad upplaga och med fatstyrka samt en åldersbestämd höstbuteljering med en alkoholvolym på minst 46 %.

För ett tag sedan så blev jag intervjuad av killarna från den mycket trevliga bloggen Whiskytower (vill du läsa denna intervju så klicka här). Där fick jag bland annat frågan om jag hade någon person jag såg upp till i whiskysammanhang. Såklart finns det flera men främst så är det min goda vän Jonas Östberg jag ser upp till då han har ett genuint intresse för whisky och besitter en kunskap som jag har stor respekt för. Förutom en stor whiskytalang så brygger han fantastiskt god öl tillsammans med två andra vänner på Bröderna bommens Bryggeri samt sitter som buteljeringsansvarig för Svenska whiskyförbundet. Om du vill läsa mer om Bröderna Bommens Bryggeri och deras historia så har jag tidigare skrivit ett inlägg om dem som du kan hitta här.

Jag har nu själv haft möjlighet att göra en intervju där Jonas är den jag ställt mina frågor till eftersom jag kände att jag ville veta mer om SWF och uppdraget som buteljeringsansvarig:

Hej Jonas. Kan du berätta lite om dig själv.

Jag heter som sagt Jonas Östberg och bor med min familj bestående av 3 barn och en väldigt förstående fru i Njurundabommen strax utanför Sundsvall. Jag sitter med i styrelsen för Svenska Whiskyförbundet och är ordförande i Njuta Whiskysällskap. Jag är väldigt fascinerad och intresserad av allt som har med whisky, öl och cigarrer/pipa att göra. Har sedan jag provade Laphroaig och Guinness 1996 velat lära mig så mycket som möjligt om öl och whisky… och det bästa tycker jag är att man aldrig blir fullärd.

Hur startade ditt intresse för whisky?

Det är helt otroligt men mitt intresse fyller faktiskt 20 år. Det började då jag var 18 och fick lukta på en Laphroaig 10. Det var en fantastisk doft av rök, hav och ljuvlig sötma. Helt underbart! Efter det så började jag läsa på om allt möjligt som handlade om whisky. Allt för att lära mig mer. Jag kommer ihåg mitt första mål- att lära mig alla destillerier på Islay. Dom sitter rätt bra nu J.

Vad tycker du är det bästa med whiskyklubbar?

Det bästa med whiskyklubbar är att man träffas för att prata om whisky och dela sina tankar och smakupplevelser. Jag dricker nuförtiden aldrig whisky ensam. Whiskyn kommer till sin rätt när man delar en dram med vänner, vare sig det är i klubblokalen, på ett destilleri eller på puben i Skottland.

Vilket är ditt bästa whiskyprovningsminne?

Jag har många härliga minnen. Många av dom är naturligtvis från något lagerhus på Islay. Jag kommer ihåg ett speciellt tillfälle när jag och min gode kamrat Anders Klöfver provade en helt vanligt bourbonfatslagrad whisky i Bowmores lagerhus. Vi hällde upp varsin dram och förde sedan glaset mot näsan. Jag har aldrig tidigare luktat på något så underbart. Jag kollade på Anders och han såg helt förvånad ut för han upplevde samma sak som mig. Hur kan ett helt vanligt bourbon fat med 12 årig Bowmore vara så otroligt bra. Den whiskyn ligger på min topp fem och det fatet skulle jag gärna tagit med hem.

"Den gamle och havet"

Kan du berätta lite om hur det är att sitta som buteljeringsansvarig för SWF?

Det är extremt roligt att välja ut och ta fram buteljeringar. Allt ifrån planeringsprocessen fram till att sätta planen i verket. Vi försöker ha en bredd i förbundets buteljeringar vilket gör att vi inte bara buteljerar whisky från Skottland. Vi har varit ända från Tasmanien till Bjärtrå. Sen är kontakten med dom fantastiska Svenska importörerna också riktigt rolig.

Hur länge har buteljeringsgruppen funnits?

Buteljeringsgruppen har mer eller mindre funnits ända från början. Det som har ökat är antalet flaskor som vi buteljerar varje gång i och med att förbundet hela tiden växer.

Hur många buteljeringar har SWF gjort totalt och hur många av dessa har du varit med att tagit ut?

Förbundet har gjort 24 + 1 buteljering. Buteljering ”plus en” var en SWF SPECIAL Hakushu 1992. En 18 årig (bourbon) Hogshed på 59 % som kom utom nummerföljd. Jag har varit med och tagit fram sju stycken buteljeringar.

Hur går det till när man ska välja inför buteljering?

Vi sätter en plan på ungefär vilka sorter vi vill buteljera sen kontaktar vi den Svenska importören och kollar om det ens är möjligt. Om vi får ett positivt besked så går vi vidare med den leverantören. Vi jobbar minst ett år fram i tiden, allt för att få gott om tid att ta fram rätt sort. När vi har valt importör och sort så diskuterar vi olika alternativ med importör/destilleri. Tillsammans går vi igenom prover och enas slutligen om en sort. Just nu är det jag och Mattias Johannesson som sitter i buteljeringsgruppen som jobbar med detta, likt alla andra arbetsgrupper, på uppdrag av styrelsen. 

Bästa SWF buteljeringen enligt dig själv?

Den här frågan är lite som att välja sitt favorit barn. Det vill säga omöjligt. Alla buteljeringar är olika och alla har sitt tillfälle. Men en minnesvärd buteljering är helt klart Amrut då det har varit en favorit för mig ända sedan 2004. På den tiden kunde man inte berätta att man drack whisky från Indien. Men nu har alla fått upp ögonen för Amrut och det blev naturligtvis en riktig höjdare för mig som Amrut Lover att göra just en sådan buteljering. Sen är det svårt att glömma när Michael Urquhart på Gordon & MacPhail ville att förbundet skulle buteljera ett 21 årigt Mortlachfat som han sparat enbart till oss.

Kan du berätta något om 2017 års buteljeringsval?

Vårbuteljeringen kan jag absolut berätta om. Det blir en buteljering från Box destilleri. Roger Melander håller på att nosa fram den rätta whiskyn just nu. Höstens buteljering blir en överraskning J

Tack så mycket Jonas för en trevlig och intressant intervju. Jag ser verkligen fram emot årets vårbuteljering och vad Roger Melander har nosat fram till oss. Mitt nästa blogginlägg kommer handla om en provning som jag var med på för ett tag sedan där vi provade just SWF buteljeringar.

Fortsättning följer…

 

Spirit of Hven- Alioth

En resa är ett äventyr och ett äventyr är en oförglömlig upplevelse. En resa är enligt min mening så mycket mer än själva upplevelsen på plats. En stor njutning tycker jag är att ha något att se fram emot och att längta efter… du vet de där förväntningarna som nästan gnager sådär inombords inför vad som komma skall. Jag har under en tid längtat sådär vansinnigt mycket till en upplevelse som jag fick en personlig inbjudan till, nämligen prereleasen av Spirit of Hvens nyaste släpp Alioth som är deras buteljering nummer fem av totalt sju i deras serie Seven stars.
Semester är ansökt och beviljad, boende är fixat och flyget är bokat… men ibland blir det inte som man tänkt sig. Just nu är det den 1 mars och jag sitter jag på Sundsvalls sjukhus. Klockan är mitt i natten när jag skriver och om några timmar går planet ner till Ängelholm men jag kommer inte åka med. Min dotter har blivit sjuk och vi är nu inlagd på grund av RS. Det är ett rätt så vanligt förkylningsvirus, lite aggressivare möjligtvis särskilt mot mycket små människor. Men då min dotter föddes väldigt många veckor för tidigt och är lungsjuk sedan födseln så drabbas hon rätt illa av detta virus och kräver därmed mediciner och syrgas då hon har svårt att syresätta sig riktigt. Därför har jag tagit beslutet att stanna kvar hos henne då det är det enda rätta just nu. Hon behöver mig och jag behöver vara henne nära. Att vara mamma är verkligen en ynnest men även ett väldigt sårbart uppdrag då det gör så vansinnigt ont att se när de små inte mår bra. Nu kanske jag är på gränsen till att vara aningens för personlig och lite lätt sentimental, vilket jag i så fall ber lite om ursäkt för, men jag är just nu så väldigt trött, orolig och lite ledsen faktiskt över att jag missar något jag sett fram emot så mycket. Jag har ju längtat och förberett mig för detta så det är en sorg att det inte blir av.

En sådan här gång är mina minnen så enormt mycket värda att ha. Att jag har möjlighet att drömma mig tillbaka till glada och härliga stunder- ja, det är en slags överlevnad och det har för mig varit väldigt viktigt vid svåra stunder. Goda minnen är så mycket mer och för mig handlar goda minnen många gånger om resor, dofter och smaker, härliga stunder tillsammans med vänner, och de där små detaljerna som fångas upp och följer med en hem… och såklart whisky. Ett minne som dyker upp för mig just nu är den där kvällen i november då vi efter en sex timmars lång bilfärd genom Skottland äntligen kom fram till boendet John o Groats strax utanför Wick. Det var verkligen bäcksvart ute men ovanför oss hade vi den absolut klaraste stjärnhimmel jag någonsin skådad och den var så enormt vacker. En detalj jag minns från den stunden är att när jag tittade upp på himlen så såg jag Karlavagnen och tänkte att det är så fantastiskt fint att jag kunde begrunda samma stjärnbild som mina nära och kära kan se på himlen fast hemifrån. Trots att man är så många mil ifrån varandra så kan man se samma sak och på något sätt mötas i tanken, och denna sanning inger en sådan trygghet på något sätt.

Alioth, som Spirit of Hvens nyaste whiskytillskott heter, har fått sitt namn efter just stjärnbilden Karlavagnen (Ursa Major). Namnet härstammar från arabiskans alyat som betyder ”fårets svans” efter dess position i asterismen. Alioth är den ljusstarkaste stjärnan i bilden och nummer 31 bland synliga stjärnor från vår planet. Denna whiskynyhet lanserades idag den 3/3 och är en ekologisk single malt som är tillverkad, lagrad och buteljerad av det familjeägda destilleriet Spirit of Hven som ligger på ön Ven mitt emellan Danmark och Sverige. Alioth har buteljerats med en alkoholvolym på 45 % och innehåller inga tillsatser såsom färgämnen och är heller inte kylfiltrerad. De mycket vackra flaskorna är individuellt numrerade och vaxas för hand vilket skapar en personlig touch, något jag verkligen uppskattar. Färgen på flaskans innehåll tycker jag är mycket behaglig och kraftfull och skulle nog vilja kalla den för bärnsten.

Doft: Doften är verkligen H E L T ljuvlig! Jag känner en härlig sötma som från äkta vaniljpulver samt frasigt spröda havrekakor med söta mandlar i, där mandeln är mest framträdande. Krämig nougat och choklad samt en lätt doft av hur arraksrullar brukar lukta. Även söt sirap finns med och brända toner som från crème caramel samt en hint av flingsalt. Rökigheten är väl inbäddad i all den sötma jag kan hitta igen när jag doftar i glaset men den är inte dold på något sätt. Rökigheten kopplar jag samman med söt tobak samt en rätt så tjärig och lite småskitigt inrökt pipa. I doftbilden så finns också en härligt frisk men liksom söt citruston som får mig att tänka på varma grillade citroner.

Smak: Rökigheten blir mer tydlig på tungan och här kommer nyanser av bränt torv fram. Jag tycker mig även uppleva maritima influenser såsom salt havsluft och tång. Sötman finns där absolut, men är inte långvarig utan försvinner rätt snabbt. Sötman påminner mig mycket om torkade frukter såsom russin, dadlar och mjuka aprikoser. Någonstans tycker jag mig även känna en sötma som jag vill koppla till brynt gul lök (!) som liksom blir sådär söt och krämig. I smaken och då synnerhet i den kvardröjande smaken kommer toner av läder och färsk ek fram.

Summan av kardemumman så kan jag säga att jag verkligen gillar Alioth. Den doftar mycket och väldigt gott medan smaken är aningens mer ”försiktig” men absolut är även den riktigt bra. Jag tänker att denna wirre är en kul och intressant sak att bjuda på när en får främmande. Jag har i efterhand fått höra från whiskyvänner som deltog på eventet att det var mycket härligt arrangerat med goda tillbehör att avsmaka till, vilket är sånt jag fullkomligt älskar! Jag måste absolut ta mig till Hven för att se destilleriet med egna ögon någon dag och den vackra plats som det ligger på. Slutligen vill jag sända mitt allra ödmjukaste tack till Camilla Ericsson på Spirit of Hven för inbjudan OCH för den fantastiskt fina lilla flaskan- en alldeles riktig Hvenflaska fast som miniatyr… det är bland det gulligaste jag sett!