Translate

måndag 26 september 2016

En god tasmansk djävul

Som tjugoåring tillbringade jag 7 månader på andra sidan jordklotet, i det vackra landet och världsdelen Australien. Det var en tid som jag själv upplever som en av de största erfarenheter jag varit med om och som gav mig möjlighet att växa väldigt mycket som person. Utbildning i all ära, men resa är verkligen guld!

Resan dit var lång och separationen från familjen och tryggheten hemma var svår. Men upplevelserna på plats var oförglömliga och är ljuvliga att bära med sig. Det är fantastiskt fint att kunna plocka fram ett minne och drömma sig tillbaka, till människor jag mött och lärt känna, till naturen och de fascinerande djuren (insekter medräknade) och till alla de vackra platserna som jag hade möjligheten att besöka. Under sju månader hann jag bland annat med att arbeta på en olivgård i Hobart, en vilddjurrehabilitering i Mount Isa, en ranch med över 2000 kossor nära Cloncurry, en turistattraktion som kallades Sea Walk och som ligger på Green Island som ligger strax utanför Cairns. Förutom en drös med många hostells i olika skick och valörer fick jag även bo hemma hos flera familjer. Husrummen och standarden skiljde sig åt något så kopiöst då jag bodde i alltifrån eget hus på gården, en barack, en sunkig gammal husvagn och i en flott stenkyrka mitt i centrala Hobart. Sova kunde jag tydligen även göra i bagaget på en bil eller på en parkbänk vid en busstation. På den tiden var jag inte lika kräsen minsann.

Härom kvällen drömde jag mig tillbaka till just Australien och då passade det perfekt att slå upp en whisky därifrån… Mer korrekt från Tasmanien.
Svenska Whiskyförbundet (SWF) har låtit diverse olika destillerier ta fram olika whisky för att göra egna buteljeringar. Den 22:a buteljeringen togs fram av Hellyers Road i Australien. Jag beställde två flaskor via min whiskyklubb Njuta whiskysällskap numrerade 201 samt 1305 av totalt 1500 producerade flaskor. De destillerades 14 november 2002 och buteljerades 24 april 2015. Whiskyn som ligger på 46,2% har lagrats på destilleriets första serie tunnor av american oak (ex bourbon).

Flaskans innehåll är ljust gyllene i färgen och flaskan pryds av denna fina och lite mystiska etikett. Mannen ska symbolisera Henry Hellyer som var en av de första Europeiska utforskarna som kom till Australien. Henry hade som uppdrag att bygga en väg mellan bosättningarna i inlandet och till den expanderade kuststaden Burnie. Som en hyllning till Henry Hellyer har man låtit uppkalla destilleriet efter honom då det var han som för 200 år sedan skapade vägen till destilleriet. Men nu undrar jag, vem är hunden? Den måste antagligen ha en symbolisk betydelse också då även den får hänga med på bild :) Någon som vet? Här kommer i alla fall mina doft och smaknoteringar:




Doft: Jag känner en kraftig doft av vanilj och väldigt mycket frukt av det exotiska slaget såsom varm, solmogen mango och persika. Även banan finns med men inte som frukten banan utan den mer skummiga varianten. Efter lite mer luftning kommer mer fruktiga dofter men denna gång är det citrus som framträder och jag tänker främst på apelsin och doften som kommer av oljan som sitter i skalet när en skalar frukten. Det doftar verkligen precis hur mycket som helst av denna pärla och det är så kul att kunna känna så många dofter i ett och samma glas. Det finns även något lite gräddigt över doften såsom gräddkola samt en mycket välbekant doft av något slags godis som jag har svårt att hitta igen i minnet… men till slut, efter en del sökandet i minnesfabriken så ploppar det upp där. Det doftar verkligen som engelska hårda rabarberkarameller som jag blev helt tokig i då jag besökte London för några år sedan. Det verkligen osar rabarber och jag kan nästa känna hur doftminnena skapar den där strävheten på tungan som rabarbern brukar ge.
Det finns även en ton långt där borta som får mig att tänka på nylagd asfalt. Inget negativt, bara helt fantastiskt!

Smak: Det första jag kan känna är en smak av vanilj samt massvis av körsbär. Körsbär i drivor… vilket får mig att tänka på godisbiten cherry bite. Detta är ju passande då det är en av Australiens äldsta godis och den är fantastiskt god. Föreställ dig flera kilo körsbär nerpressad till en liten godisbit med ett täcke choklad på sig. Mums! Även smaken av citrus träder fram men nu är det mer mandarin jag tänker på. Den är mycket fruktig i smaken och jag känner av exotiska frukter såsom ananas. men även riktigt solmogna, ja nästan övermogna smultron som är på väg att ruttna bort. Denna wirre är rätt rivig av sig och jag upplever den som ganska spritig. Smaken är dock mycket angenäm, men eftersmaken håller inte i sig så länge som en kan önska tyvärr.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky

Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien . Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkolleg...