Translate

fredag 31 mars 2017

Att välja ut ett fat och oförglömliga minnen


”UNIKT TILLFÄLLE- bli vår whiskyambassadör”- så löd rubriken i den där annonsen som jag läste i nummer 1 av Allt om Whisky 2016, när dem utlyste ett nytt rese- och studiestipendium.


Vidare kunde man läsa sig till att stipendiet innehöll en flerdagars resa till destilleri Old Pulteney inklusive specialguidad tur, flera spännande whiskymiddagar, skönt boende och kanske det största av allt, att få välja ut ett fat tillsammans med tidningen och destilleriets destillerichef som sedan skulle bli ens egen och Allt om whiskys alldeles speciella buteljering.

Jag minns att jag läste annonsen om och om igen. Den där beskrivningen på en upplevelse som jag verkligen törstade så enormt mycket efter fängslande mig totalt! Jag drömde mig bort, jag längtade ut, jag ville se nya saker och vara med om nya upplevelser. Skottland, ett land jag tidigare besökt vid ett tillfälle och som kommit att betyda massor för mig. Jag pratade med min familj, berättade vilken häftig grej det skulle vara och de sa åt mig att jag skulle söka, att jag inte hade något att förlora. Men det kommer ju aldrig någonsin att gå vägen tänkte jag men insåg såklart att jag aldrig skulle ha en chans om jag inte provade. I mitt brev nämnde jag bland annat att jag är en person som samlar på minnen och upplevelser men jag gick aldrig in i detalj och förklarade varför dessa minnen och upplevelser betyder så mycket för mig. Men jag vill gärna berätta för dig varför jag verkligen värdesätter mina minnen så mycket som jag gör…

Den 12 juni 2014, dagen efter min födelsedag, åkte jag och min fru till Umeå sjukhus och planterade in det lilla frö som vi så innerligt hoppades skulle få bli ett syskon till vår dotter. På det tidiga ultraljudet visades två små tickande hjärtan och vi fick den underbara nyheten att vi väntade enäggstvillingar. Graviditeten kom tyvärr att bli mycket komplicerad där både jag och bebisarna blev sjuka. Den 30 november beslutade läkare att avsluta graviditeten då våra liv bokstavligt talat ”hängde på en skör tråd”. Fjorton veckor för tidigt kom dem till oss, två pyttesmå flickor med korpsvart hår och jag blev väldigt plötsligt mamma till tre. Tjugo små fingrar och tjugo små tår, så mycket att älska och skydda. I nästan fem dygn fick vi vara med vår lilla Meja innan hon fick somna in på mitt bröst. Jag kan fortfarande minnas känslan av den där tyngden då hon låg i min famn för allra första och sista gången. Det är det absolut finaste minne jag har samtidigt som det är det allra värsta. Sorgen jag upplevde är den största tänkbara och den känner inga som helst gränser… men just där och då hade vi en liten till som kämpade med sitt liv. Vår vardag blev fylld med slangar och sladdar, pipande larm, blinkande lampor samt en stor rädsla för allt som fanns och allt som kunde hända. Vi fick lära oss att leva sekund för sekund, minut för minut, timme för timme och slutligen dag för dag. Ofta föll vi ned i ett nattsvart mörker för att stunden därpå samla oss samman igen och simma upp till ytan.

För att överleva alla dessa fasansfulla känslor av skräck, sorg, saknad och förtvivlan var det mina fina och roliga minnen som kom att bli min livboj. Med andra ord- när jag läste texten om detta whiskystipendium och när jag skickade in min ansökan så hade jag förhoppningen att få fylla på med fler härliga minnen samt att utveckla mitt stora intresse för whisky. Lyckan av att sedan vara en av de utvalda och få denna unika möjlighet kan jag inte riktigt med ord beskriva. Men jag kan konstatera att jag absolut fått tillfälle att ”tanka mig själv” med nya positiva erfarenheter och att mitt intresse för whisky… ja det bara växer och växer.



Resan till Old Pulteney innehåller så väldigt mycket och är bland det roligaste jag varit med om. En godbit av dem alla är såklart chansen att få vara med och välja ut ett fat. Det var verkligen ett helt enormt roligt och ärofyllt uppdrag men också väldigt lärorikt. Malcolm Waring som är Old Pulteneys destillerichef tog med oss på en mycket genomgripande tur och visade oss destilleriets alla delar. I lagerhuset hade han själv handplockat de fat han ville att vi skulle prova på och sedan välja mellan. Fat nummer 717 och 715 har till synes många likheter då de båda fylldes på first fill bourbonfat år 2002, men sen var det skillnader och dem upplevde jag som påtagligt stora. Trots samma ålder och fattyp hade de helt olika karaktärer och det var så enormt läckert att få uppleva effekten av fatets betydelse. Båda faten var mycket bra så inget val hade varit ett dåligt val. Men fat 715 blev direkt en solklar favorit för både mig och Jonas då den hade en tydlig ”Old Pulteney karaktär” samtidigt som den stod ut och var sin egen. Den höll hela tiden en jämn nivå- från det kyligare klimatet inne i lagerhuset till värmen inne i destilleriet- och jag skulle beskriva den som busigt elegant. Jag lovar såklart att återkomma med mina doft och smaknoter i ett senare inlägg!



Den bästa upplevelsen med hela resan tycker jag helt klart har varit att få träffa på nya människor som delar mitt intresse. Jag är så glad över att ha fått lära känna Emma på Allt om whisky, Tommy och Martin på Berntson Brands, tidigare stipendiater samt andra entusiastiska bloggare. Jag och Jonas fann varandra väldigt snabbt redan innan stipendiatresan och numer är han och hans familj väldigt fina vänner som betyder mycket för mig.
Detta stipendium har kommit att öppna upp många dörrar som jag innan inte ens visste att dem fanns och jag ser med stor förtjusning fram emot framtiden och alla olika äventyr som väntar där...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Whiskyakademi på High Coast distillery- en oförglömlig upplevelse

Mitt i hjärtat av Höga kusten, på den 63e breddgraden intill en udde i Ångermanälven ligger ett av världens nordligaste och kanske även va...