Box In Flames

I Skottland blev jag så väldigt mycket bortskämd med roligheter och massa gott. Jag vänjer mig alldeles för fort med lyx och flärd märker jag och skulle gärna ha stannat några fler dagar. Mest för att få mer tid att vara på destilleriet Old Pulteney och få vara mer med i tillverkningsprocessen. Men att äta god mat och dricka himmelska droppar är något jag heller inte skulle tacka nej till såklart.

Vilken tur att jag då ska iväg med min whiskyklubb, Njuta whiskysällskap, för årets sista whiskyprovning i eftermiddag och kväll. Det kommer bli en efterlängtad BOX vertikal provning i två steg, där vi ska få testa minst 10 olika sorters whisky då vi genom åren samlat på oss många flaskor. Allt ifrån Box första släpp till Njutas egna fat samt nytillskottet Dalvve ska testas på tillsammans. Att prova whisky sådär i grupp tycker jag är så fantastiskt kul. Det är ett trevligt sätt att umgås på och att hitta doft och smaknyanser tillsammans är spännande då vi alla har olika preferenser och erfarenheter att relatera till.

Igår kväll provade jag på Box In Flames som gick åt med en rykande fart då den släpptes på Systembolaget den 3 oktober i år. Självklart satt jag som många andra och försökte klicka åt mig en flaska men tyvärr blev jag utan fastän att jag skickade min beställning enligt exakt klockan 10.00. I efterhand har jag hört att denna wirre som släpptes kring 300 flaskor sålde slut på omkring 10 sekunder. Det är helt g a l e t ! Väldigt roligt såklart att människor upptäckt Box och deras suveränt bra whisky men mindre kul att folk köper på sig men sedan inte avser öppna och prova. Många sålde direkt i andrahand för mycket högre pris än inköpspriset 1295 kronor. Tack och lov för fina människor såsom bloggaren David Tjeder som snällt nog bjussade på ett litet sampleprov. Tack snälla du!

Box In Flames är ett samarbete mellan Box destilleri i Höga kusten och sångaren Anders Fridén från svenska metalbandet In Flames. Anders har tidigare även valt ut och buteljerat whisky i Skottand med stor uppskattning och framgång och nu även med Box Destilleri.

Box In Flames är en singe cask med en alkoholstyrka på 60, 8%. Det är en blandning av rökt och orökt destillat som har lagrats på first fill bourbon fat i lite över 5 år. Här är mina doft och smaknoter på denna whisky:

Doft: tydliga vaniljtoner och kola känner jag på direkten. Sen… vit choklad, söt mandel, knäckig karamell och en kryddighet från kardemumma. Fruktighet från söta päron och drottningsylt… och något som får mig att tänka på övermogna bananer… som när en skalar en rejält mogen banan.  Något citrusaktigt är det över doften också, som en blandning av apelsin och Sichuan peppar. Rökigheten är lätt men tydlig men inte alls dominerande enligt mig.

Smak: Vaniljen finns där, så även kolan. Citrus från mandarin och rivet citronskal. Den upplevs söt och rejäl spritig som en ung whisky kan vara. Men ändå fantastiskt utvecklad. En smak av söt tobak med fruktig karaktär. I eftersmaken kommer rökigheten fram och så även eken. Även en smak av havre finns där och påminner om hur det kan smaka då en ätit frukost müsli. Fantastiskt! Det bästa av allt är att denna wirre smakar mycket länge.

Godbitar från resan till Old Pulteney

Torsdag morgon och jag sitter på Centralstationen och inväntar tåget som ska ta mig hem till Sundsvall. Sitter och försöker finna orden för denna resa, men det är svårt, mycket svårt. Det har varit intensiva dagar och vi har haft oerhört kul. Mitt sinne är proppfullt med intryck så det känns en aning hopplöst att försöka sammanfatta alltihop. Men jag kan i alla fall konstatera att jag liksom har gått och förälskat mig i Old Pulteney. Det var oundvikligt verkligen och pirret i magen går inte att förneka.

Wick (och Pulteneytown) är en förtjusande liten stad med en spännande historia. På vår resa har vi haft möjligheten att se det fantastiskt vackra landskapet med oslagbara utsikter och vi har fått lyssnat på människor med ett brinnande intresse för sin hembygd. Det finns en sån stolthet hos människorna där över sin bakgrund och sitt ursprung vilket fascinerar mig. Om du nån gång åker till Wick så rekommenderar jag att göra ett besök på det lokala museumet som drivs helt av ideell kraft. Där finns en häpnadsväckande samling och så mycket häftigt att titta på. Sen är det ju väldigt fint att Old Pulteney som destilleri använder sig av sin geografi och sin historiska bakgrund. Jag gillar det skarpt! 

Bredvid mig har jag nu min väska och aldrig någonsin har den varit så välfylld och tung. Något irriterande att dra och släpa på men ett gott tecken då den innehåller en massa godheter i form av flytande guld :) nu är det bara några timmar kvar innan flaskorna får komma hem. 

Men vad var bäst då egentligen? Omöjligt för mig att svara på just nu men här är en liten sammanfattning:

På plats på destilleriet i måndags möttes vi upp av Malcolm Waring, Old Pulteneys destilleri chef. Av denna glada, goa och varmhjärtade man fick vi sen en VIP tur genom hela destilleriet och det är ett minne för livet. Han fick oss snabbt att känna oss som en i gänget och berättade med stolthet om destilleriets olika delar och processer, bakgrund och historia. En lättsam person, så enkel att prata med och som inte höll tillbaka utan verkligen bjöd på sig själv. 

Att sen få hoppa in i processen och vara med i arbetet är ju en dröm som kom i uppfyllelse. Att få knappa på knapparna, mäta alkoholstyrkor och temperaturer, fylla upp fat och rulla tunnor är ett sant nöje och jag känner bara att jag vill göra mer mer mer!

Det var även jätte kul att få tid med människorna i destilleriet och snick snacka lite allmänt om hur länge de varit där och vad som förändrats under tiden de arbetat. Såklart är det endast män som arbetar i destilleriet (än så länge) och även det pratade vi om. Varför är det så? De tyckte nog själv att de var lite konstigt och hade inget riktigt svar på varför men menade att det tidigare varit ett mycket tungt fysiskt arbete. Mycket har ju dock förändrats genom tiderna och mer och mer har blivit digitaliserat och inte särskilt tungt. Tack och lov så ändras även normerna med tiden men det tar lite längre tid.

I bilen på väg hem efter en heldag på destilleriet så stannade vi till på affären. Där köpte jag den absolut fånigaste jultröjan jag någonsin skådat. Ett konkret bevis egentligen på hur löjligt glad jag kände mig inombords av denna upplevelse och dag.

Det var även en upplevelse att få bo på John o Groats. Fräscha och lyxiga hus med alla bekvämligheter en kan önska. När vi kom upp dit i söndags kväll var det så bäcksvart ute att jag knappt kunde se handen framför mig. Däremot kunde vi se en fantastisk stjärnhimmel så klar att en kunde se Vintergatan. Att sen vakna tidigt på måndagsmorgon och mötas av en vacker utsikt mot havet och Orkneyöarna var alldeles enormt häftigt... den utsikten hade jag aldrig kunnat ana kvällen innan. 

Ordentligt bortskämda blev vi såklart med masterclasses och foodpairing, goda middagar och glada drycker. Sällskapet har varit underbart och jag är lyckligt lottad över att fått träffa dessa härliga människor. Vilket gäng! Puss på er!

Bästa av allt om jag bara får välja ut en enda sak av alltihop blir ju självklart upplevelsen av att välja ut ett fat. Den erfarenheten är så speciell och unik och svår att beskriva. Men jag vet att jag och Jonas är ett bra team och vi gjorde det allra bästa vi kunde... Nu är fatet valt och den wirren alltså, den är riktigt bra! Gissa om jag längtar tills den kommer släppas! Jag önskar att jag kunde berätta mer om själva processen av att välja ut ett fat men det spar jag på till längre fram. Så håll till godo mina vänner.... fortsättning följer!

Dag 1

Här kommer en kort uppdatering från Skottland :)

Vilket trevligt gäng jag får resa med! Jag känner mig alldeles upprymd av glädje och förväntan. Första dagen började tidigt då vi skulle mötas upp på Arlanda flygplats. Efter lite gemensam frukost och taxfree var de dags för flygresa.

Väl framme i Edinburgh mötte vi även upp den trevliga fotografen som ska vara med under resans gång. Därefter väntade en lång men mycket rolig bilfärd som tagit oss hela vägen till Wick och "John O Groats" där vi nu bor. Boendet är helt fantastisk, något alldeles utöver det vanliga. Jag ska ta bilder som jag lägger ut på sinnen och nyansers sida på Facebook då jag tyvärr inte lyckas lägga till bilder direkt på bloggen av nån anledning.

Trött och slut var vi allt efter den långa bilresan och då smakade en vällagad middag helt underbart gott. Jag känner mig så bortskämd så det är inte riktigt klokt! Kvällen avslutades på bästa tänkbara sätt i den stora soffan framför en tänd brasa i goda nyfunna vänners sällskap.

Men nu är det dags att sova så jag är pigg och laddad inför morgondagens fullspäckade schema. Jag är så förväntansfull!

Hej så länge!

Nu börjar resan!

Nu börjar resan. Eller ja, det är imorgon vi flyger till Skottland och destilleriet Old Pulteney i Wick men min resa börjar idag. Just nu sitter jag på tåget från Sundsvall till Stockholm. Ikväll vankas trevligheter i huvudstaden med min stipendiatkollega Jonas och annat trevligt folk där whisky står i fokus, såklart.

Tidigt imorgon bitti möter vi upp Emma från Allt om Whisky, Tommy och Martin från Berntson Brands och fotograf på Arlanda.

Resfeber? Njea... men såklart var jag mitt vanliga yra jag imorse och hade fullt upp med att packa resväskan, som vanligt ute i sista minuten. Småbarnsmamma som jag är så hade jag mina kära barn som hjälpsamt skulle hjälpa mig med packningen... så risken är stor att det finns både nalle och blöjor samt annat barnvänligt med i den stora väskan.

Och hur är vädret i norra Skottland så här års? Vilken jacka ska jag ta med? Och skor!? Väskan blev som alltid annars onödigt tung. 

Men huvudsaken är att passet och plånboken är med. Nu är jag superboostad med pussar och kramar från min älskade familj och glada lyckoönskningar från kollegor och vänner. 

Jag är redo, här ska njutas!

Old Pulteney- snart bär det av!

Snart bär det av till Skottland och destilleriet Old Pulteney. Min längtan känner inga gränser just nu och jag är så förväntansfull inför allt som vi ska få vara med om på denna resa.

För er som inte hängt med riktigt så har jag alltså vunnit ett rese- och studiestipendiat via tidningen Allt om whisky som i årets första nummer (2016) efterlyste en whiskyambassadör för destilleriet Old Pulteney.  Jag och Jonas Stjerna Gyllenpanzar blev således vinnare för detta stipendium och nu på söndag den 20/11 åker vi iväg. Resan kommer innebära några intensiva dagar fyllda av specialguidade turer, spännande whiskymiddagar och utbildning. Men bäst av allt är att vi ska få välja ut ett alldeles eget fat som ska bli vår och Allt om whiskys egna buteljering. Så håll utkik då denna whisky sedan kommer säljas exklusivt på systembolaget i Sverige.

Är jag nervös? Jo kanske lite grann då. Det ligger ju en förväntan där och pyr och jag tar uppdraget på stort allvar. Vi ska välja fram det bästa fatet vi kan hitta och det känns super tryggt att jag och Jonas ska göra detta tillsammans. Min erfarenhet av whisky från Old Pulteney är att den är riktigt bra så jag tänker att vi kommer att lyckas med vår uppgift väl.

Jag ska erkänna att när jag skickade in min ansökan så var min erfarenhet av Old Pulteney rätt begränsad då jag endast hade druckit deras 12 åring. Men den erfarenheten räckte faktiskt mer än väl för mig då jag verkligen tycker att det är en riktigt bra wirre (som jag längre ned i detta inlägg berättar om mina doft och smaknoter). Sen var det något med just Old Pulteney som destilleri och regionen norra Skottland som lockade mig, så även det var en anledning till varför jag sökte stipendiet.

Kort efter att jag mailat in min ansökan så for jag och några vänner till Skottland på en härlig whiskyresa. Efter två flygningar var vi framme i Glasgow och där visade det sig blivit något strul med flyget vidare till Islay som var vårt resemål. Rätt slitna och uppgivna var vi allt men detta resulterade såklart i ett annat äventyr. Med bil fick vi färdas genom inlandet i Skottland till västkusten och beskådade ett fantastiskt landskap. Efter en lång biltur svängde vi in på en liten smal grusväg och körde en bit genom grönskande blommande buskar och träd och rätt som det var så stod där ett gigantiskt slott mitt i ingenstans. Detta tjusigt slott, Stonefield castle, som ligger i Tarbert gjorde oss alla helt häpna då det var så maffigt och häftigt och här skulle vi övernatta en natt. På slottet fanns en gedigen bar och där beställde jag (för första gången) en 17 årig Old Pulteney. Jag tog med mig min dram och en god vän och vandrade ned till vattnet. Det hade hunnit blivit mörkt ute men det lilla ljus som fanns kvar gjorde utsikten över himmel och hav helt magisk. Sen satt vi där, min vän och jag i detta fantastiska landskap och skålade över livet, med denna 17 åring som smakade gudomligt gott.

Redan innan jag skickade in ansökan och innan jag fick veta att jag vunnit så hade jag i tanken drömt mig till Old Pulteney ett flertal gånger. Det var för mig en evighetslång väntan på svar om jag gått vidare eller inte. Men så en vacker sommardag, precis när jag klivit ur duschen hade jag ett missat samtal från ett för mig okänt nummer på telefonen.  Jag tänkte att det nog var en telefonförsäljare men var ändå tvungen att kolla upp numret… och fick då fram ett namn som kändes bekant. Så jag ringde upp och blev mycket överraskad då det var Martin Tjäder från Berntson Brands som svarade och gratulerade till att jag skulle få åka till Skottland. Jag hoppade upp och ned som ett litet barn på julafton och det bubblade av pirr och lycka att jag knappt fick fram ett ord.

Nu är det som sagt inte så lång tid kvar. Alldeles snart åker vi iväg. Om du vill så får du mer än gärna följa mig här så ska jag försöka att göra mitt allra bästa att uttrycka mig i ord så att du som läser ska känna känslan av att vara på plats <3

Avslutningsvis vill jag skåla med en klassisk Old Pulteney, lagrad 12 år på ex bourbon fat, 40%. Mina doft och smaknoter kommer här:

Doft: Kan känna tydliga vaniljtoner och godiset Malaco kolaremmar. Mycket klara citrustoner och tänker på citrusolja, rivet citronskal och söt lemoncurd. Blommig är den också och jag känner då doften av liljekonvalj. Lite lätt besk aprikosmarmelad finns där och en mineralig ton som får mig att tänka på saltsten och hav.  Känner även doften av kryddiga och ljuvliga limeblad.

Smak: Salt karamellkola och hasselnötter i olika former; färska, rostade och framförallt eftersmaken som kan uppstå efter att en har ätit nöt crème. Även i smaken kommer limebladen fram samt kryddig basilika och en pepprighet som får mig att tänka på svartpeppar. Kan även känna av den salta smaken av hav som påminner mer om tång och salt havsluft. Efter sig lämnar denna 12 åring en smak av söt vanil och syrlig citron som får mig att tänka på en speciell kaka jag ätit just i Skottland. En liten mördegskaka med citronolja, doppad i vit choklad. Ljuvligt!

anCnoc Stack

Destilleriet Knockdhu grundades 1893 men är som tidigare nämnt mer känt som anCnoc. Namnet anCnoc uttalas a-nock och kommer från det gaeliska ordet ”cnoc dhubh” som betyder svart kulle. Destilleriet ligger vid foten av den svarta kullen Knock Hill i södra Highland och ägs av Inver House Destillers som också är ägare av Old Pulteney.

anCnoc destilleri har släppt en serie med rökiga whiskies där alla utgåvor är limiterade.  De rökiga rackarna Tushkar, Rutter, Flaughter, Rascan, Cutter och Peatlands bär alla namn efter traditionella verktyg som används då man bryter och bearbetar torven som används för att torka malten. Vissa av dessa verktyg används än idag.

Den 21 oktober i år släpptes den senaste utgåvan som heter anCnoc Stack. Namnet har sitt ursprung från den hög av torvblock som man brukar stapla upp för torkning innan den ska få brinna och röktorka malten.

anCnoc Stack har en ppm halt som ligger på 20 ppm och är buteljerad på 46%. Av totalt 6000 flaskor kom 3360 flaskor till den rökälskande svenska marknaden. Flaskans innehåll har färgen av gyllene honung.

Doft: Röken är det första jag möts av och den upplevs mjuk och jag tänker på brinnande trä och kol. Bakom rökigheten känner jag toner av fräsch citrus men även kryddig och söt vanilj och hasselnöt. I doften hittar jag en mineralton av blöt jord samt vått gräs. Kryddor som mynta och basilika finns också med.

Smak: Den smakar mycket sötare än vad jag kunnat ana! Jag känner väl av citrusen men tänker mer på apelsinmarmelad än den färska frukten. Söt ringlande honung, päron och varm äppelpaj. Den ger även ett pepprigt intryck av malen vitpeppar. Kan känna nyanser av tobak och läder och härliga spår av kaffe.

Jag gillar verkligen anCnoc Stack. Den är härligt rökig men det rökiga tar absolut inte över på något sätt, varken i doft eller smak. Jag skulle nog kunna påstå att rökigheten verkligen harmonierar tillsammans med de andra dofterna och smakerna på ett alldeles underbart sätt. Den känns fräsch och ungdomlig men är inte sådär stickig som en ung wirre kan upplevas vara. Sen har den ju dessutom en fantastisk prislapp på 499 kronor. Som hittat!

anCnoc Blas

Knochdhu är ett destilleri som ligger i östra utkanten av området Speyside. Whiskyn från detta destilleri är sedan 1993 mer känt som anCnoc för att inte blandas ihop med whisky från Knockando. Denna helg har jag provat på två olika whisky från just anCnoc, den rökiga sorten anCnoc Stack och den orökiga anCnoc Blas. Mer om Stack kommer komma i ett annat inlägg.

 anCnoc Blas är ett samarbete tillsammans med en skotsk modedesigner vid namn Patrick Grant som fått sätta färg och design för just denna utgåva. Flaskans etikett är barnsligt fin och färggrann och ger intryck av en blommande sommaräng. Ordet Blas är gaeliska och betyder kort och gott, smak. Denna anCnoc Blas är en limiterad utgåva, varav 130 flaskor släpptes till den svenska marknaden. Whiskyn har lagrats på både spanska sherryfat och amerikanska bourbonfat och då det är en NAS whisky finns ingen ålderangivelse. anCnoc Blas är buteljerad på 54% och är varken kylfiltrerad eller färgad.

Färg: Guld

Doft: Känner tydligt den fräscha och fruktiga doften av citrus. Även söta physalis finns med och tänker främst på de små fröna som finns inuti frukten. Kan också känna en doft som jag kopplar ihop med cantaloupe melon… sådär sött men ändå läskande friskt. Det finns även en slags sötsliskighet i doften såsom mandelmassa och romrussinglass. Jag känner även en doft som jag tycker påminner väldigt mycket om ett speciellt godis som ibland finns att köpa i lösvikt. Godiset jag tänker på heter snökulor om jag inte minns helt fel, och det är en vit godiskula med kolakärna. I doften känner jag även en kryddighet som får mig att tänka på malen kardemumma. Doften är verkligen helt underbar…

Smak: Även i smaken känner jag tydligt av citrusen men mer i form av lemoncurd. I smaken finns även en slags pepprighet som får mig att tänka på Sichuanpeppar. Hittar smaken av mörk bitter choklad och mycket vanilj finns där också. En svagare nyans av russin kan jag känna och söta, röda kanderade juläpplen. Jag upplever att smaken är rätt mycket sötare än doften. Den är väldigt god men tyvärr tycker jag eftersmaken är lite väl kort. Kvar i eftersmaken kan jag känna en hint av någon slags brödighet, som eftersmaken som kan uppstå när en ätit en hårdbrödmacka.

Trots sin lite korta eftersmak så tycker jag denna wirre är mycket bra och en fantastisk "året runt whisky" som passar utmärkt både på sommar och vinter.

"Glöm inte själen"

Äntligen har jag testat en whisky från Port Ellen för allra första gången. Något som jag rätt länge velat göra men inte har haft möjlighet till tidigare. Varför jag känt denna önskan tror jag beror på mina besök till Islay och att jag där både hört och läst mycket om detta destilleri som lades ned 1983. Jag önskar att jag kunde säga att mina förväntningar inte var höga men det stämmer nog inte, tyvärr. Förväntningar har ju funnits där men jag har även varit medveten om att whisky från Port Ellen kan vara rätt hypad inom ”whiskyvärlden” då destilleriet efter sin nedläggning fick lite av en kultstatus.

Whisky från Port Ellen såldes till ett flertal oberoende buteljerare innan de slog igen. Just denna whisky är buteljerad av en italiensk oberoende buteljerare vid namn Sestante. Destillerad 1977, 15 år gammal och på den tiden antar jag att intresset för whisky inte riktigt var densamma som det är idag. Då köptes, såldes och dracks den upp. Nu vill folk gärna prova, spara och veta så mycket som möjligt om whiskyn och dess ursprung såsom jäsningstider, hur stora var pannorna, vilket eller vilka fat har den lagrats på, vem är destillerichefen och vilken skola gick hen i och så vidare…

Efter att jag luktat och smakat på denna whisky otaligt många gånger så ville jag gärna veta mer om exempelvis vilket fat den lagrats på. Men hur mycket jag än sökt information så har jag inte hittat någon. Det är på ett sätt en aning frustrerande att inte hitta information när en är van att hitta det man söker i dagen väldigt uppdaterade och informationsrika samhälle. Men å andra sidan är det ju alldeles fantastiskt. Varför måste jag veta just det? Har det verkligen någon betydelse eller kan det räcka med att dofta, smaka och bara njuta?  Svaret på det är, såklart att det gör!

Jag vet att jag har förmågan att njuta. Det är något jag är riktigt duktig på. Men jag tycker även det är kul att lära mig nya saker. Whisky är ett stort intresse där jag har en önskan att lära mig mer. Allra bäst lär jag mig genom upplevelserna, gärna genom att besöka platserna, träffa människorna, känna in dofterna och höra historierna. Men visst är det kul att läsa till sig kunskap också men inte riktigt på samma sätt.

Min väldigt kloka vän Jonas Östberg (som är en sann whiskyentusiast) sa några som vanligt kloka ord då jag diskuterade och frågade honom om information på denna whisky från Port Ellen:

”… det är därför jag brukar säga att man aldrig får glömma bort själen i whisky. Varför man gillar whisky… När man tar en Laphroaig 10 och sätter sig med pipan vid havet. Då ska man inte tänka på alla jäsningstider, pannstorlekar, destillerichefens skor eller vilket typ av fat. Då ska man bara njuta. Sen är det naturligtvis kul att grotta ner sig också. Men glöm aldrig själen”.

Mina doft- och smaknoteringar på denna 15 åriga Sestante Port Ellen 63,6% kommer här:

Doft: Mild och lätt rök som ligger som en omsvepande silkessjal över andra dofter. Väldigt blommig och frisk är den och jag tänker på blommande björk, nyklippt gräs och ljung men mest framträdande är doften av maskrosor. Efter att ha luktat i glaset otaliga gånger för att finna ordet på en doft som jag känner så slår det mig plötsligt som en blixt från klar himmel att det är ju eukalyptus jag känner. Märkligt och spännande! Det finns en sötma där som även den är lite svårdefinierad… krispigt grönt äpple, små gula söta päron, krämig vaniljsås. Även nyanser av citrus finns där, i form av både apelsin och mandarin. Med några droppar vatten blir citrusen mer framträdande och även en touch av fransk vit mandelnougat.
Jag känner även en doft som inte är lika angenäm som alla de andra dofterna. Det är en lite stickande doft som jag förknippar med hjorthornssalt och som brukar ge en sån där kemisk doft då det används vid bakning.

Smak: Här kommer söta vaniljdrömmar fram, och då syftar jag förstås på kakan drömmar. Känner även här av mandariner men också kryddig ingefära. Rökigheten blir tydligare i smaken än vad jag upplevde den i doften och den känns mjuk och len… även tobak kommer fram samt krämig vaniljkola. Med lite droppar vatten känner jag lustigt nog smaken av godiset ”röda ferraribilar” och även då kommer den där eukalyptusen fram igen som jag noterade i doften.
Eftersmaken lämnar ifrån sig en härlig rökighet på tungan där jord och torv gör sig påmind.

Så, Slainte mina vänner och glöm nu inte själen <3