Translate

torsdag 3 november 2016

"Glöm inte själen"

Äntligen har jag testat en whisky från Port Ellen för allra första gången. Något som jag rätt länge velat göra men inte har haft möjlighet till tidigare. Varför jag känt denna önskan tror jag beror på mina besök till Islay och att jag där både hört och läst mycket om detta destilleri som lades ned 1983. Jag önskar att jag kunde säga att mina förväntningar inte var höga men det stämmer nog inte, tyvärr. Förväntningar har ju funnits där men jag har även varit medveten om att whisky från Port Ellen kan vara rätt hypad inom ”whiskyvärlden” då destilleriet efter sin nedläggning fick lite av en kultstatus.

Whisky från Port Ellen såldes till ett flertal oberoende buteljerare innan de slog igen. Just denna whisky är buteljerad av en italiensk oberoende buteljerare vid namn Sestante. Destillerad 1977, 15 år gammal och på den tiden antar jag att intresset för whisky inte riktigt var densamma som det är idag. Då köptes, såldes och dracks den upp. Nu vill folk gärna prova, spara och veta så mycket som möjligt om whiskyn och dess ursprung såsom jäsningstider, hur stora var pannorna, vilket eller vilka fat har den lagrats på, vem är destillerichefen och vilken skola gick hen i och så vidare…



Efter att jag luktat och smakat på denna whisky otaligt många gånger så ville jag gärna veta mer om exempelvis vilket fat den lagrats på. Men hur mycket jag än sökt information så har jag inte hittat någon. Det är på ett sätt en aning frustrerande att inte hitta information när en är van att hitta det man söker i dagen väldigt uppdaterade och informationsrika samhälle. Men å andra sidan är det ju alldeles fantastiskt. Varför måste jag veta just det? Har det verkligen någon betydelse eller kan det räcka med att dofta, smaka och bara njuta?  Svaret på det är, såklart att det gör!

Jag vet att jag har förmågan att njuta. Det är något jag är riktigt duktig på. Men jag tycker även det är kul att lära mig nya saker. Whisky är ett stort intresse där jag har en önskan att lära mig mer. Allra bäst lär jag mig genom upplevelserna, gärna genom att besöka platserna, träffa människorna, känna in dofterna och höra historierna. Men visst är det kul att läsa till sig kunskap också men inte riktigt på samma sätt.

Min väldigt kloka vän Jonas Östberg (som är en sann whiskyentusiast) sa några som vanligt kloka ord då jag diskuterade och frågade honom om information på denna whisky från Port Ellen:

”… det är därför jag brukar säga att man aldrig får glömma bort själen i whisky. Varför man gillar whisky… När man tar en Laphroaig 10 och sätter sig med pipan vid havet. Då ska man inte tänka på alla jäsningstider, pannstorlekar, destillerichefens skor eller vilket typ av fat. Då ska man bara njuta. Sen är det naturligtvis kul att grotta ner sig också. Men glöm aldrig själen”.

Mina doft- och smaknoteringar på denna 15 åriga Sestante Port Ellen 63,6% kommer här:

Doft: Mild och lätt rök som ligger som en omsvepande silkessjal över andra dofter. Väldigt blommig och frisk är den och jag tänker på blommande björk, nyklippt gräs och ljung men mest framträdande är doften av maskrosor. Efter att ha luktat i glaset otaliga gånger för att finna ordet på en doft som jag känner så slår det mig plötsligt som en blixt från klar himmel att det är ju eukalyptus jag känner. Märkligt och spännande! Det finns en sötma där som även den är lite svårdefinierad… krispigt grönt äpple, små gula söta päron, krämig vaniljsås. Även nyanser av citrus finns där, i form av både apelsin och mandarin. Med några droppar vatten blir citrusen mer framträdande och även en touch av fransk vit mandelnougat.
Jag känner även en doft som inte är lika angenäm som alla de andra dofterna. Det är en lite stickande doft som jag förknippar med hjorthornssalt och som brukar ge en sån där kemisk doft då det används vid bakning.

Smak: Här kommer söta vaniljdrömmar fram, och då syftar jag förstås på kakan drömmar. Känner även här av mandariner men också kryddig ingefära. Rökigheten blir tydligare i smaken än vad jag upplevde den i doften och den känns mjuk och len… även tobak kommer fram samt krämig vaniljkola. Med lite droppar vatten känner jag lustigt nog smaken av godiset ”röda ferraribilar” och även då kommer den där eukalyptusen fram igen som jag noterade i doften.
Eftersmaken lämnar ifrån sig en härlig rökighet på tungan där jord och torv gör sig påmind.

Så, Slainte mina vänner och glöm nu inte själen <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky

Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien . Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkolleg...