Mackmyra Moment Tolv

(For text in English, please see further down in the post)

Nyheten om Sveriges första 12 åriga whisky har nog inte gått någon whiskyintresserad entusiast obemärkt förbi.  Den 16 februari släpptes nämligen 1200 flaskor av Mackmyra Moment Tolv till försäljning på Systembolaget och är således den 21:a utgåvan i Mackmyras Momentserie.

Whisky från Mackmyra må ha mycket rykten och åsikter om sig varav en hel del är ris och inte ros… Men oavsett vad en tycker om whiskyn från detta destilleri så visst tusan är det spännande med en 12 årig svensk wirre!? Jag har själv provat på en del mackmyror, både privatfat och officiella släpp, där några har fallit mig i smaken mer än andra och några har inte alls gått hem hos mig. Men så är det oavsett vilket destilleri whiskyn kommer från, ibland blir det bra och ibland mindre bra… sen är ju smaken så individuell, vilket jag tycker den ska få vara.

En sak är ialla fall säker och det är att jag kommer fortsätta ha mitt öppna sinne och hålla en positiv inställning när jag provar whisky från Mackmyra. Därför kändes det väldigt roligt att jag i helgen fick chansen att prova på denna nya tolvåriga skapelse i samband med mitt besök på Destillat Stockholm. I Mackyras monter fanns under fredagen en halvfull flaska Mackmyra Moment Tolv och den gick nog åt med en rasande fart.

Mackmyra Moment Tolv kommer från några av de första faten som fick flytta in i Mackmyras lager i Bodås Gruva i södra Gästrikland, 50 meter under jord. Det handlar närmare bestämt om sex stycken first fill bourbonfat av amerikans vit ek och som tidigare, vid ett tillfälle, lagrat Jack Daniels. Dessa fat fylldes 2004 och nu i december- januari buteljerades totalt 1500 flaskor. Resultatet är en outspädd whisky som håller en alkoholvolym på 47 %.

Mina egna intryck är att whiskyn är ljus i färgen, nästan åt ljus sirap. Doften upplevde jag som mycket angenäm och intressant med söta fruktiga toner av honungsmelon och päron samt len och gräddig vaniljsås. Även i smaken känner jag av de söta päronen och jag menar då sådana riktigt mjuka, mogna och gröna konferenspäron. Rätt oljig i sin karaktär och en liten uns av något sötkryddigt och bittert som får mig att tänka på rönnbär. Med en liten stunds luftning kommer en fylligare och sötare vanilj fram såsom smuligt smarriga vaniljdrömmar. Även en hint av röd-vita polkagrisar, så som dem är när de är alldeles färska och goda. Känner också en träighet från ek men som jag skulle vilja beskriva som sågspån.

Min helupplevelse är att Mackmyra Moment Tolv är en trevlig ny bekantskap som jag skulle vilja lära känna ännu lite mer. Jag gillade verkligen doften direkt medan smaken behövde lite mer tid på sig då den utvecklades med lite luftning. Trots sina 12 år på fat så uppfattar jag den som rätt ung i sin karaktär, vilket jag inte hade förväntat mig. Men... alltid kul med överraskningar! :)

In English

The news about Sweden's first 12-year-old whisky have probably not undergone any whisky enthusiast unnoticed. On the 16 of February the Mackmyra distillery released 1200 bottles of “Mackmyra Moment Twelve” to sale at Systembolaget, and it is the 21st edition of the Mackmyra Moment Serie.
Whisky from Mackmyra may have a lot of rumors and opinions about themselves ... But even if you like the whisky from this distillery or not, it is for sure really exciting with a 12 year old Swedish whisky! I have tried some Mackmyra before, both private casks and official releases, were some have been more fancy than others and some have not been my “cup of the”. But this is regardless of where the whisky comes from, sometimes it's good and sometimes it´s less good ... the taste is so individual and it have to be.
Anyway, one thing is for sure, and that is that I will continue to have my mind open and keep a positive attitude when I try whisky from Mackmyra. So it felt very nice for me when I had the opportunity last weekend to try out this new twelve-year-old creation during my visit at Distillates Stockholm. On Friday Mackmyra had a half-full bottle of Mackmyra Moment Twelve, and it was emptied in just a couple of hours I think.
Mackmyra Moment Twelve comes from some of the very first casks that moved into Mackmyra stock in Bodås Mine, 50 meters underground. The whisky, which was filled in 2004 has been matured in six first fill bourbon casks of American white oak, which for one time before stored whiskey from Jack Daniels. A total of 1500 bottles was bottled in December to January and the result is a neat whiskey that keeps an alcohol volume of 47 %.
My own impression is that the whisky is light in the color, almost as the color of light syrup. The smell I experienced as very pleasant and interesting with sweet fruity notes of honeydew melon and pears and smooth creamy custard. Also in the taste, I feel the sweet pears, and, I mean those really soft, ripe ones. The texture is quite oily and I also find notes of bitterness that makes me think about rowanberries. With a small moment in the air it will be a fuller, sweeter vanilla almost as those crumbly cakes called vanilla dreams. Also a hint of red and white candy canes, as they are when they are really fresh and new. I do also taste a woodiness as from oak but which I would describe as sawdust.
My total impression is that Mackmyra Moment Twelve is a nice new acquaintanceship that I would like to get to know a little bit more. I really loved the smell right away while the taste needed a little more time when it was developed with little aeration. Despite its 12 years in barrels as I perceive it as quite young in its character, which I had not expected. Fun with surprises!

Destillat Stockholm

I helgen hälsade jag på vår vackra huvudstad och besökte den nya mässan ”Destillat Stockholm”. För mig innebar besöket att få lite inspiration och att mentalt förbereda mig inför att jag själv ska arbeta bakom monter på mässor. Jag tänker som så att när jag väl står där själv och representerar ett varumärke och ett hantverk som jag älskar så vill jag ju göra mitt allra bästa… så vad passar då bättre än att själv gå som besökare och insupa alla intryck och möten som en mässa innebär?  

Destillat Stockholm är en ny mässa av sitt slag och arrangeras av Svenska dryckesmässor. Fokus ligger på just destillerade drycker från olika destillerier, brännerier och importörer. På mässan, som hölls på Stockholm Waterfront Congress Centre, samlades människor med olika bakgrunder och min personliga upplevelse är att det var en fantastisk mötesplats som gav möjlighet att träffa på människor med ett genuint intresse för alla dessa destillerade hantverk. Förutom att nätverka med ca 2000 andra besökare så fanns även 55 stycken kunniga utställare som gav tips och delade med sig av sina kunskaper samt bjöd in för att dofta och smaka på destillat såsom whisky, rom, grappa, cognac och gin men även smarriga ostar och annat gott.

Att prova på alkoholstarka och goda drycker på en mässa är absolut inte samma sak som att prova på hemma i lugn och ro. Det går inte att analysera dofter och smaker på samma sätt i ett sådant sammanhang då det är så mycket intryck överallt och runt omkring en. Men av alla utsökta destillerade drycker och delikatesser som jag hade chans att prova på vill jag lyfta fram några riktiga godbitar som verkligen gjorde intryck och som jag skrev ned några kortare anteckningar om under mitt besök.

En favorit för mig blev en 25 årig Glen Grants på 54,6% ABV buteljerad av Douglas Laing och som ingår i deras serie ”Xtra Old Particular”. Dessa bärnstensfärgade droppar destillerades i november 1990 och har lagrats i refill hogshead fat och hade en ljuvligt kryddig karaktär och doft av tropiska frukter. Smaken upplevde jag som fruktigt söt med inslag av läder och torkat gräs, ingefära och ek samt spår av peppar. En annan goding från samma buteljerare var en rejält fruktig 28 årig single malt från Glenturret med inslag av citrus och apelsinhonung. Denna ingår i Douglas Laings Old Particular serie och är buteljerad med en fatstyrka på 45,9%.

Vid Edringtons monter träffade jag på Samuel från den förträffligt härliga bloggen SamuelWhisky. Där passade jag även på att prova de omtalade utgåvorna ICE och FIRE från Highland Park. Ice som är lagrad på firstfill bourbonfat i 17 år släpptes till försäljning i mars 2016 med en alkoholprocent på 53,9. Speciellt med denna utgåva är att tunnorna som whiskyn lagrats i haft lock/ändar tillverkade av ny amerikansk ek. Doften upplevde jag som väldigt fruktig med inslag av torkade aprikoser och citrus samt kryddig söt vanilj. Även smaken var fruktig och där fanns en lätt rökighet och mocka inbäddad i len vanilj. Fire som är Highland Parks nyaste utgåva släpptes till försäljning den 17 februari och är lagrad på portvinskryddade ekfat i 15 år. Doften är söt med spår av russin och äpple samt en nyans av rök. Smaken passar verkligen bra med namnet då jag upplevde den som rejält "eldig" med sina peppriga toner som gick över till en chilihetta. Även mycket sötma från russin och vanilj tillsammans med kryddig kardemumma.

Bland det mest spännande på hela mässan var montern där Tevsjö destilleri stod och som annonserade om att en kunde bli fatägare för svensk Bourbon. Jag som just håller på att studera mer kring denna dryck stannade upp och blev alldeles häpen. Jag menar… SVENSK Bourbon, hallå går det ens? Det är så väldigt konstigt men också SÅ himla kul. Vilken grej! Tevsjö destilleri tillverkar bland annat gin, glögg och snaps samt nu även bourbon med lokalodlad majs från Järvsö. De gör sin bourbon enligt konstens alla regler förutom att den inte görs i USA. Än så länge finns ingen färdig Svensk bourbon att köpa men på mässan kunde man prova på deras råsprit och på Systembolaget så går deras Moonshine att beställa, som är deras nedvattnade råsprit . Men tack och lov så har jag en fin bloggarvän som äger ett sådant fat och som hade beställt sig ett fatprov till mässan. Så jag hade den stora lyckan att få prova på några små droppar från denna svenska bourbon "in progress" och det var faktiskt riktigt bra trots sin unga ålder. Jag är imponerad och nyfiken och måste helt klart boka in ett besök på destilleriet inom snaraste framtid!

En annan goding som jag tidigare skrivit om på bloggen är den belgiska whiskyn från Goldlys. Det är också så väldigt udda och helt klart värt att nämna igen. I montern stod Martin från MartinsMalt och delade med sig av sitt intresse och sina kunskaper och jag var bara tvungen att prova på lite belgisk grain whisky igen. Jag rekommenderar verkligen deras 14 åring som är slutlagrad på Manzanilla fat som doftar sött som från honungspuffat ris, plommon och örter. Jag hoppas vi inom en snar framtid kommer kunna beställa lite Goldlys från Systembolaget! En sådan flarra skulle vara riktigt kul att överraska vänner och bekanta med som är på besök.

Under mässans andra dag så pågick även den svenska delfinalen i Diplimático world Tournament- en tävling i jakten på världens bästa bartender med fokus på rom. Av totalt 13 deltagare var det slutligen Charlotte Halzius som blev vinnare och som därmed blir direktkvalificerad till Europafinalen som kommer hållas i Venezuela. Som en liten svans hängde jag på en vän som känner vinnaren och fick den stora äran att prova på hennes mästerverk och det var sannerligen en underbart välblandad skapelse.

Avslutar med några rader då jag haft förmånen att prata en liten stund med Stanley Wong som är VD för Svenska dryckesmässor:

Hej Stanley och tack för en fantastiskt fin mässa! Vad är dina egna intryck nu så här dagen efter att Destillat Stockholm har varit?
Jag tycker det blev ett bra utbud av utställare och att det blev en fin mässa i en härlig och luftig anläggning. Jag är också nöjd att mässan ligger i centrala Stockholm. Mässan arrangeras ju som sagt av mitt företag Svenska Dryckesmässor tillsammans med Stocholm Waterfront och jag vill poängtera att vi är väldigt glada och även stolta att ha tagit taktpinnen och skapat en helt ny mötesplats för spritdrycker. En annan positiv upplevelse var att vi såg nya målgrupper som besökte mässan, till exempel många tjejgäng och även en hel del par.

En del diskussion har legat på att det var synd att mässan sammanföll samtidigt som Viking Line Cinderella Whisky Fair. Har jag förstått det rätt att erat datum var bokat före och att Cinderella Whisky Fair blev framskjutet i tid på grund av omrenovering?
Det stämmer gott och det fanns tyvärr inga andra datum att välja på.

Planerar ni att mässan kommer att vara igen nästa år?
Absolut ska vi köra nästa år igen och datumet är satt 9-10 februari och då krockar vi inte med mässan på båten. Vi tycker att vår mässa har potential att bli en spännande intressant mötesplats för dryckesintresserade från hela Sverige och även Norden. Det finns ju inget liknande idag.

Jag instämmer med dig Stanley att denna mässa har stor potential och jag ser fram emot att besöka den fler gånger!

Tema Bourbon del 2 Eagle Rare och Old Scout

Jag fortsätter att prova bourbon och min upplevelse av denna fantastiska dryck är att den imponerar och väcker intresse! Det är en dryck som för mig är relativt outforskad men som definitivt bör utforskas mer. Som jag tidigare nämnt är bourbon en amerikansk variant av whisky och stavas oftast whisk(e)y till skillnad från den traditionella benämningen whisky med keltiskt ursprung. Bourbon är en dryck som tillverkas genom att destillera mäsk från mältat spannmål, där minst 51 % består av majs. Innan lagring får destillatet inte överstiga en högre volym med alkohol än 80 % och när det sedan tappas upp på nya ekfat får alkoholprocenten inte vara högre än 62,5. Det är endast nya ekfat som får användas vid lagring av bourbon och dessa ska vara kolade på insidan då det är det som ger bourbon dess distinkta färg och karaktär. Fat som lagrar bourbon tillverkas enbart av amerikansk vitek vilka skördas efter ca 80 år till skillnad från den europeiska eken som behöver ca 120-150 år på sig för att anses vara klar. För att få benämna bourbon som ”straight” ska den lagras i minst två år, men det finns ingen bestämd tidsangivelse för hur länge den bör eller får lagras på fat. Oftast lagras bourbon i minst 4 år men väldigt sällan lagras den längre än 12-15 år. Temperaturen i Kentucky (där den största delen av all bourbon tillverkas) har stora temperaturvariationer vilket skyndar på lagringsprocessen. Även i de höga lagerhusen, där bourbon ligger och mognar till sig i rad på höjden och tvären, varierar temperaturen stort mellan golv och markplan vilket bidrar till att bourbon som lagras högre upp utvecklas snabbare.

I och med de större temperaturskillnaderna är änglarnas andel betydligt större, alltså den andel whisky som dunstar bort från faten. I USA:s varmare klimat räknas det med att ca 7-8 % dunstar bort per år, till skillnad från i Skottland där ca 2-3 % går bort och vidare upp till änglarna. Det betyder att om en bourbon lagras i ca 12-15 år så återstår ungefär halva fatinnehållet. Så en riktigt gammal bourbon, säg Jefferson´s Presidential Select 21yo, innehåller whiskey som med all säkerhet har lagrats långt nere på markplan. På grund av de högre temperaturerna i Kentucky så ökar även alkoholhalten hos bourbon under lagringstiden till skillnad från i Skottland där andelen alkohol allra oftast blir lägre ju längre den lagras.

Eagle Rare Bourbon är en single barrel whiskey som produceras av destilleriet The Buffalo Trace. Med begreppet ”single barrel” menas att det är en buteljering från ett enskilt fat vid ett specifikt destilleri. Buffalo Trace grundades 1787 av bröderna Hancock och Willis Lee och sägs vara det äldsta destilleriet. Huruvida denna information är korrekt vet jag inte helt säkert men en sak jag vet är att det idag ägs av Sazerac Company som köpte upp destilleriet 1992. Eagle Rare är vad jag förstår en bourbon som marknadsförts mycket och är en populär favorit hos många. Denna kopparfärgade skönhet har lagrats 10 år och är buteljerad vid 45 % ABV.

Doft: Sötma från kolafudge och krämig vanilj… vaniljen upplevs också sådär kryddig och får mig att tänka på äkta vaniljstång i en trevlig pannacotta. Det finns något lite bärigt med som påminner om hallon samt godiset ”tomteklubba”. Känner även rejält med toner från kokos! Också skummig choklad, apelsinchoklad och något som påminner väldigt mycket om arrak... Nästan så det går lite åt att det upplevs som punsch. En frisk gräsighet stryker förbi som från torrt gräs på en varm sommaräng. Mycket trevlig!

Smak: Åh så fin denna är! Jag upplever den mjuk och len, nästan som en smekning. Tydlig ekkaraktär men det känns inte alls strävt på tungan. En ton av läder och en krämighet som från mjölk eller grädde i kombination med kaffetoner för tankarna till kaffelatte. Den är även lite bitter som liknar effekten från choklad med riktigt hög kakohalt.I eftersmaken skapas sedan en lätt ton av umami då en metallton uppstår i munnen. Den smakar mycket denna bourbon och jag uppfattar den som riktigt delikat.

Smoth Ambler är ett annat destilleri som grundades 2009 av TAG Galyean och John Little. Jag har provat på en tioåring även från dem som alltså är en bourbon vid namnet Old Scout. Old Scout är namnet på Smoth Amblers buteljeringar som består av whiskey från (flera) fat som valts ut av grundarna själva och som alltså inte är deras egna tillverkade destillat. Denna bourbon består av 75 % majs, 21 % råg och 4 % korn. Färgen på flaskans innehåll har en ljuvlig nyans av djup bärnsten.

Doft: Markanta ektoner inbäddat med kryddig kanelstång och spår av kardemumma. Vaniljen är tydlig men upplevs en aning "konstgjord" och får mig att tänka på den där vaniljsmörjan som brukar finnas i mitten på vaniljbullar. Även mycket citrustoner, speciellt då från apelsin samt en doft som påminner om cantaloupemelon. Nyanser av choklad och mocka samt en blommighet som får mig att tänka på blomstret Tagetes. När jag håller glaset en bit från näsan så kommer små antydande toner av lakrits och engelsk konfekt.

Smak: Smaken är väldigt söt vilket känns lite oväntat då den inte upplevdes så i doften. Sötman påminner om bränt muscovadosocker och krämigt fet vaniljkolafudge. Det finns en pepprighet där som upplevs rätt het... nästan mer åt chili. Denna chilihetta utvecklar sig och upplevs lite rökig i eftersmaken vilket får mig att koppla ihop smaken med chipotle, vilket jag är galet förtjust i.
                         


Jag kan, efter att ha provat på olika sorters bourbon samt läst på i litteratur om ämnet, konstatera att bourbon inte går att jämföras med skotsk single malt whisky (eller annan whisky för den delen) då det är två helt olika produkter. Även om de har en del gemensamt så är det olika ingredienser vid tillverkning samt skilda krav som ställs vid framställning. Jag har också upptäckt att det finns stora skillnader och nyanser hos bourbon då de har väldigt olika karaktärer, aromer och smaker. En annan spännande sak och rätt så klassisk beskrivning angående bourbon är ”att all bourbon kan kategoriseras som whiskey, medan all whiskey inte kan benämnas som bourbon”. Bourbon har många bestämmelser och lagar som styr i dess tillverkningsprocess och är med andra ord något speciellt och genuint unikt. Jag älskart!

Tema Bourbon och Maker´s 46

Bourbon (och amerikansk whisky) är sannerligen ett intressant område och för mig ett rätt så outforskat ämne. Med tanke på vad stor roll bourbon ändå har med tanke på alla ex- bourbonfat som ger smak och karaktär till annan whisky från alla världens olika hörn så känner jag att det är på tiden att jag bekantar mig lite mer med denna ädla dryck från väst. Ännu mer vill jag forska kring detta då jag fick en sådan fantastiskt fin bok skriven av Örjan Westerlund som heter just Bourbon & American whiskey. Den vann jag då killarna på den mycket trevliga bloggen Whiskytower körde en tävling på sin Facebook sida strax före jul. Tack snälla ni <3

Vi börjar väl med lite grundfakta om Bourbon:
Precis som hos single malt whisky som tillverkas i Skottland så finns det en del lagar som ställs för att Bourbon ska få kallas just bourbon, men kraven som ställs i de olika kontinenterna skiljer sig en hel del från varandra.
Bourbon är en whiskey som tillverkats i USA. Den ska bestå av minst 51 % majs men oftast är andelen högre än så, resterande procent består av en blandning av andra sädesslag, allra oftast råg, vete och/eller mältat korn. De olika sädesslagen anses ha en stor inverkan på hur den färdiga produkten kommer bli då majs tillför sötma, råg skapar kryddigare och kraftfullare whiskey medan vete ger en mildare smak och ger mer utrymme för majssötman och fatsmakerna.
Destillatet får kokas till en alkoholhalt på max 80% men får inte fyllas på fat med en högre alkoholstyrka än 62,5%. Lagring av bourbon ska ske i nytillverkade rostade ekfat. För att Bourbon ska få kallas straight ska lagring ske i minst två år, dock är de flesta bourbon som säljs idag lagrade i minst fyra år. På grund av stora temperaturvariationer mognar bourbon snabbare än whisky i Skottland och ännu en skillnad är att alkoholhalten oftast stiger och inte sjunker.
Om en flaska bourbon har en angiven ålder på sin etikett ska detta avse den yngsta whiskyn i innehållet, men den får även innehålla äldre whiskey. Slutligen så är det under inga omständigheter tillåtet att tillföra några tillsatsämnen då smak och färg ska komma från råspriten och dess naturliga lagring på fat.

Amerikansk whiskey, förutom bourbon, kan vara Tennessee whiskey, Rye whiskey, corn whiskey och wheat whiskey. Gemensamt för dem alla är att de är spannmålsbaserade men skillnaden är vilken sort av spannmål som används eller hur stor andel av ett spannmål som används samt i vilken region den är tillverkad. Det finns även Amerikans blended whiskey som består av neutral sprit som kryddats med straight whiskey. Förhoppningsvis så får jag möjlighet att forska lite mer om amerikans whisky generellt och prova på olika sorter men som en härlig start så börjar jag med bourbon.




Först ut i bourbontemat så har jag provat en ny Bourbon från Maker´s Mark som lanserades den 3:e februari på den Svenska marknaden och som heter Maker´s 46. Maker´s Mark är ett destilleri beläget i Kentucky och grundades 1954 av en Bill Samuels Jr. Detta destilleri har helt valt bort att använda sig av sädesslaget råg i sin tillverkning, som vanligtvis är det man använder sig av som en del av mäsken. I början av tillverkningsfasen så experimenterades det nämligen fram att vete var det sädesslag man föredrog framför råg. Samuels fru Margie Samuels var även hon involverad i processen och är den som har kommit att påverka designen på Maker´s Marks snygga flaskor som påminner om en cognacsflaska med rött vax.


Maker`s 46 är en bourbon med nytt recept där man i lagringens slutskeende tillsätter brända franska ekstavar för att få en slutfinish med mer kryddighet och sötma. Lagringen sker i cirka sex år och buteljeras vid 47 % ABV.


Färg: Djup bärnsten
Doft: Mycket sötma som liknar söt- kryddig muscovadosocker och kraftfulla toner av kryddig vanilj. Känner även rejäla ektoner såsom doften av nyklyvna torra vedbitar. Nyanser av daggigt gräs,våt jord och fuktig jordkällare finns där samt en härlig blommighet som påminner mig om blommande nyponrosbuske... du vet sådana där rosa stora rosor som frodas på sommaren och som humlor brukar älska att brumma in i.
Smak: I smaken känner jag av eken tydligt men den upplevs sträv på tungan och skiljer sig från hur jag upplevde den i doften. Vaniljen är markant men går mer åt det parfymiga hållet än det kryddigt söta. En ton av kanel piffar upp och en pepprig lite småettrig nyans av sishuanpeppar. I eftersmaken stannar tonerna av ek kvar i munnen en lång stund och även vaniljen hänger i men den utvecklas och blir mer söt i slutet.


Om du också är intresserad av att prova Maker´s 46 så finns den som begränsad upplaga att inhandla hos Systembolaget till det fina priset 599 kronor. Förutom Maker`s 46 har jag haft möjlighet prova på lite fler bourbonsorter som jag kommer skriva om, men det kommer vid ett senare tillfälle....


... fortsättning följer

The Macallan Edition No.2

The Macallan är ett stort speyside destilleri som grundades 1824 av en Alexander Reid och är ett av de äldst existerande destillerierna i nutid (vill dock förtydliga med att säga att det Inte är det äldsta). Whisky från detta destilleri har ett mycket gott rykte då de lägger ned stort engagemang med fatarbete och stor möda med vilken typ av fat som ska användas för lagring av deras whisky. Främst har Macallan använt sig av sherryfat för lagring av sin whisky men sedan 1970- talet började de även använda sig av amerikanska ex- borbounfat vilket var ämnat för ägarbolagets blandwhiskytillverkning. År 2004 lanserades Macallan sin serie "Fine Oak" och därmed bröts deras trend med att endast buteljera whisky som lagrats på sherryfat. Den nya serien består alltså av en blandning som lagrats på både sherryfat samt ex- bourbonfat.
 

Den 20 januari släpptes The Macallan Edition No. 2 som är en limiterad utgåva och som ingår i Edition serien där The Macallan experimenterar med trä och olika typer ekfat. Edition No. 2 är ett samarbete mellan The Macallans masterblender Bob Dalgarno och bröderna Jordi, Joan och Josep Roca som äger restaurang ”El Cellar”, som vid ett flertal gånger utmärkts till världens bästa restaurang samt har tre stjärnor i Guide Michelin.

I processen för att skapa den unika karaktären hos Edition No.2 har sju stycken fattyper noggrant valts ut och består av en blandning av både europeisk ek samt amerikansk ek. Faten kommer från de fyra spanska bodegorna Vasyma, Diego Martin, Jose Miguel Martin samt Tevasa. Edition No. 2 är buteljerad på 48,2 % ABV och är inte åldersbestämd. Man har inte använt sig av kylfiltrering och har heller inte tillsatt några färgämnen.

Färg: Djup koppar

Doft: Oj, doftmässigt möts jag av en kavalkad av torkade frukter i form av russin, persika och papaya. Även en härlig ton av smuliga digestivekex, torkat halm och gräs. Det påminner lite om frukost musli måste jag säga. Det finns även dofter av äpple, kanderade apelsiner och indränkta romrussin samt söta kolaremmar och en lätt ton av pudrig vanilj. Känner också kryddigheten från inlagd ingefära, kryddpeppar och torkade nejlikor. Ektonerna är tydliga men ligger väl inbäddade i alla andra dofter som finns i glaset.  

Smak: Vid en första sipp känner jag mycket sötma på tungan från mörk sirap och bränt socker. En pepprighet busar sen till det men går sedan över till toner av kryddig och söt stark ingefära. Att det är sherrylagring råder det inga tvivel om då tonerna av körsbär samt torkade frukter i form av russin, plommon och aprikoser dansar fint i gommen. En mjuk vaniljton smeker förbi och kan även hitta igen lite fräscha spår av citrus. Det smakar verkligen ljuvligt gott! I eftersmaken kommer en lätt ekbeska fram men den känns inte obehaglig på något sätt utan är alldeles lagomt kärv sådär.

Jag måste säga att jag upplever denna whisky som mycket väl sammansatt. Dofterna är många och det luktar underbart gott. Smaken är väldigt välbalanserad och den smakar länge och gott. Betyg? En till Tack!

Rock Oyster

Denna helg firar jag sexårig bröllopsdag med min stora kärlek och allra bästa vän. Vi har varit ett bra team i tio år nu, vilket såklart är värt att firas. Vi hade inte planerat någonting speciellt just nu men då vi båda älskar mat och sådant som är gott så passar det liksom alltid bra med smarrig mat och gott i glasen. Skaldjur av olika slag är en favorit för oss båda så det fick det bli som lite lyx igår kväll tillsammans med ett gott vitt vin.

Men så gillar jag att vidga vyerna lite och prova på nya smakkombinationer… därför passade det perfekt att jag hade en liten flaska Rock Oyster i min ägo, vilket kändes spännande att prova till det goda vi skulle förtära, samtidigt som det ju passar perfekt till mitt tema just nu då jag provar på whisky från Douglas Laing. 

Douglas Laing är som tidigare nämnt en oberoende buteljerare som är beläget i Glasgow och drivs idag av tredje generationen Laings genom sonen Fred. Leverantör för den svenska marknaden är Philipson Söderberg som representerar bland annat Big Peat, Scallywag, Timorous Beastie samt Rock Oyster.

Rock Oyster ingår i serien ”The Regional malts” och är en blended malt med whiskysorter från några av de skotska öarna såsom Islay, Arran, Jura och Orkney men som på grund av dess unika blandning har en alldeles egen karaktär. Flaskan är som övriga flaskor från Douglas Laing utsmyckad med en vacker etikett. Denna med maritima influenser där ett öppet ostron innehållande en pärla står i fokus, så självklart var jag tvungen att handla hem lite ostron bara för att ;)

Rock Oyster är buteljerad vid 46,8 % ABV och släpptes till försäljning år 2015. Som alltid annars är den inte kylfiltrerad vid framställning och innehåller heller inga färgämnen. Färgen på flaskans innehåll skulle jag beskriva som ljus nektar och här är mina doft och smaknoter:

Doft: Det doftar väldigt fruktigt och sött av konserverade päron, gula äpplen och gröna druvor samt ett uns av övermogna jordgubbar, nästan lite åt det ruttnande hållet. En härlig ton av vanilj i form av vaniljsocker och jag känner nyanser som får mig att tänka på nybakad sockerkaka… men även en doft som jag kopplar samman med något slags godis. Efter en stund så slår det mig att det är färska winegums jag tänker på :) Det är även något med doften som jag förknippar med ett sötare vitt vin men jag har svårt att sätta orden på någon speciell sort eller druva… men lite som ett vitt dessertvin skulle jag vill säga. Bakom all sötma så finns det även tydliga maritima toner av hav, salt och tång. Röken är där och påminner lite om en utbrunnen brasa. Känner också en doft som påminner om stearinljus.

Smak: Även i smaken känner jag mycket sötma samt en liten söt rökpuff och aska. De konserverade päronen finns med också och en helt ljuvlig ton av lakritsfudge. En lätt pepprighet av hela svartpepparkorn, honungsnougat och något som påminner om blött gräs eller blöta björklöv. I eftersmaken lägger sig ett lager av sälta på tungan och det uppkommer en smak av umami då effekten av något metalliskt uppstår.

Min summering efter att ha provat Rock Oyster är att den absolut har en egen karaktär då jag upplever den som rätt annorlunda, väl genomtänkt och god i allra högsta grad. Den står inte högst upp i topplistan kanske då jag upplevde den lite för söt för min smak men det där är något som varierar från dag till dag vad som känns gott. Det var väldigt kul att prova Rock Oyster tillsammans med maten och då allra helst ostronen. Det funkade verkligen med kombinationen av det söta, lite salta och effekten av umami tillsammans med smaken av hav från ostronen. Några droppar citron bröt av på ett väldigt fint  sätt och gav en fin fräschör och avslut. Jag skulle nog vilja påstå att whiskyn och ostronen förhöjde varandra väldigt bra och att citrusen tog ner smaken av metall samt effekten av umami. Mycket gott och helt klart värt att rekommendera.