Kilchoman Loch Gorm 2016

Kilchoman är ett litet destilleri som ligger på den skotska ön Islay. Detta ”farmhouse” destilleri är det yngsta av dem 8 destillerier som finns på ön och grundades 2005. Min upplevelse av Kilchoman efter att ha varit där två gånger själv är att det är ett genuint, mysigt och familjärt destilleri som arbetar väldigt självständigt genom hela tillverkningsprocessen. De använder sig till stor del av egenodlat korn som de även mältar på egen hand och det märks att de som arbetar här är mycket stolta över det dem gör och över varandra. Det finns en teamkänsla där som jag verkligen gillar och alla är inkluderad, alltifrån personerna som skördar kornet, de som arbetar med destilleringen och buteljeringen till de som finns i shopen, håller i visningar och provningar samt arbetar i köket. På destilleriet finns en väldigt härlig och hemtrevlig restaurang där jag varmt kan rekommendera deras Cullen skink soup, en soppa med traditionellt rökt kolja som är super god.

När jag sist var på Kilchoman destilleri så fick vi en sådan fantastiskt bra rundtur och provning av en alldeles ny tjej som arbetade där, jag minns att hon hette Saida men är osäker om det är så hennes namn stavas. Hon berättade allt med sådan inlevelse och hade ett stort intresse för whisky i allmänhet och Kilchoman i synnerhet. Jag blev så imponerad över hennes förmåga att uttrycka sig och att få igång alla med hennes positiva energi. Hennes intresse hade börjat i och med att hennes man arbetar på destilleriet och det är just så det är på Kilchoman… alla verkar ha något slags familjeband med varandra. Jag älskart!

När en besöker destilleriet så finns alltid något unikt fynd att köpa med sig hem som annars är lite trixigare att hitta någon annanstans. Eller ja, så har det varit för mig i varje fall när jag varit där. Nu börjar det så smått växa fram en liten Kilchomansamling här hemma som jag är rätt stolt över. Men den är som sagt väldigt liten än.
I veckan så hämtade jag hem en nybeställd flaska som jag klickade till mig via systembolagets webblanseringar. Det är 2016 års upplaga av Loch Gorm och är den 5:e versionen av denna populära  whisky. Denna Loch Gorm har lagrats på en kombination av nya och refill olorosso- sherryfat i över 6 år och är således den äldsta som hittills släppts. Årets version har begränsats till totalt 17 fat i världen och av dessa har 600 flaskor kommit till Sverige.
Här kommer mina doft- och smaknoter på denna whisky som buteljerats vid 46 % och kostar 799kr på systembolaget.

Doft: Påtagligt rökig av torv och jord men även av brinnande trä från en riktigt varm brasa. Rökigheten upplevs rejäl men mjuk och passar bra med den friska doften av tång och hav. Jag tycker mig även känna doften av små sesamfrön och torkade frukter i drivor. Russin, dadlar, körsbär och plommon men även mer exotiska frukter såsom torkad papaya samt övermogen mango. Jag känner även att det luktar mycket av nymalda mörkrostade kaffebönor.

Smak: Rökigheten i smaken är ännu mer framträdande än i doften, här härskar verkligen smaken av bränt trä, jord, bränt gräs och torv. Förutom rök så är den ordentligt söt i smaken och jag känner smaker som får mig att tänka på torkade julfrukter såsom fikon och dadlar. I mitt smaksinne så upplever jag den även salt och lite fet och i eftersmaken så tänker jag på rostat bröd som blivit bränt och som man brer en rejäl klick med salt smör på. Eftersmaken varar en lång stund och den härliga röken av bränt trä stannar i en liten evighet känns det som.

Personligen så gillar jag rökig whisky men det finns stora variationer och en del rökiga whiskies uppskattar jag mer än andra. Just denna Loch Gorm passar mig perfekt och kommer bli en härlig whisky att plocka fram i kalla vintertider som snart är här.

Före festen

Denna helg deltog jag på en jubileumsfest för att fira en viktig och betydelsefull förening som fyllde 45 år. Som en fördrink innan avfärd och för att fira denna högtid valde jag att slå upp en dram av Mortlach 21. Detta var första gången jag prövade denna whisky som är en single malt som lagrats på first fill samt refill cherryfat och som buteljerats vid 43% av Gordon & MacPhail.

Mortlach destilleri grundades 1823 och ligger i regionen Speyside, Skottland. Många menar att whisky från Mortlach ska vara rejält kraftig i sin karaktär vilket ju låter helt underbart enligt mig. Tyvärr har jag inte mycket egen erfarenhet av Mortlach (än), men jag vet att för inte så länge sedan arrangerades en mycket speciellt provning i samband med Malmö öl- och whiskymässa. Där serverades världens äldsta whisky, nämligen en 75 år gammal goding från just Mortlach och buteljerad av Gordon & MacPhail. Denna händelse kan du läsa om mer här.
Det hade varit en dröm att få vara där då detta tillfälle ägde rum men att prova en 21 åring hemma medans en fixar sig för fest är inte fy skam det heller.
Här kommer mina doft och smaknoter…

Doft: Jag känner en doft som jag i minne kopplar ihop med blöta russin. Så som russin som legat i glöggen eller som bakats i brödet och som blivit just lite blöta och uppvärmda och liksom förlorat lite av det där sötsliskiga som russin är då de är torra.
Jag upplever verkligen doften som kraftig och rejäl, men där bakom finns massor av doft nyanser att plocka fram. Bland annat kan jag känna en fruktighet som får mig att tänka på pomerans och apelsin. Det finns en tydlig bitterhet där… bittermandel och kryddig kanelstång men även örtig bergamott. Doften är liksom frän och rå av rostad metall av nåt slag, samt läder. Sen… inte att förglömma så känner jag doften av gräs i form av torrt hö som jag känner igen från att som barn hoppat en del i hölogen.

Smak: Oj… här var det kraftigt, kryddigt och alldeles fantastiskt gott! Earl Grey, pepprig grönpeppar, torr kakao, jord och faktiskt en hint av koriander (!). Känner även smaken av tobak och järn. Eftersmaken är metallisk och påminner nästan om smaken som kan uppstå i munnen efter en tuff springrunda. Även i eftersmaken kommer de där blöta russinen igen.
En mycket härlig whisky detta och jag vill verkligen prova mer från detta destilleri.

Star Wars

Först var det "Darth vader" därefter kom "Yoda" och sist kom "Luke skywalker".
I min ägo har jag två samples av den sistnämnda, nämligen en 10 årig single malt från Glendronach. Jag har försökt hitta mer bakgrundsinformation om denna "Star Wars serie" och vet att det var en exklusiv buteljering för den danska marknaden. Denna "Luke skywalker" på 48% har lagrats på Pedro Ximinez (PX) sherryfat, är inte kylfiltrerad och är utan färgämnen.

Historiskt är detta Highland destilleri ett av de första att bli tilldelad licens för att tillverka whisky, år 1826. Namnet Glendronach betyder " dalen med björnbörsbuskarna" vilket nästan låter lite poetiskt och får mig lustigt nog att tänka på bumbibjörnarna. Jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att besöka Glendronach som ska ligga otroligt vackert beläget mellan gamla tenhus och gröna kullar.



Färg: flytande honung



Doft: första intrycket jag får, direkt då jag hällt upp i glaset är att jag möts av en äppeldoft i form av äppelmos. När jag luktar närmre känner jag mycket karamell vilket får mig att tänka på créme brulé. Rätt snabbt känner jag även doften av godiset hallon-och lakritsskallar där lakritsen är mest framträdande. Svaga vaniljtoner, ek och något som påminner om havre... och jag tänker på klassiska bondkakor.  En liten hint av citrus finns där också och det är mer åt söta små mandariner än apelsin jag tänker på då. Söta mullbär och saftiga björnbär. Jag får en tydlig känsla av godis ju mer jag luktar i glaset, förutom lakrits känner jag av gelehjärtan och godiset banana skids... men även toffifee med kombinationen av kola, choklad, hasselnöt och nougat. Den är liksom kul och lekfull att dofta på den här wirren... jag upplever den nästan lite busig sådär.



Smak: Mycket söt och lite spritig är den första upplevelsen. Känner rätt mycket smak av päron i form av konserverade päron i sockrig lag...och visst finns där en uns av lite bränt i smaken. Vilken lurig liten rackare :) Det brända och söta får mig att tänka på nyrostat bröd. En hint av salt gömmer sig där också och kan även i smaken känna av lakritstonerna. I doften så tänkte jag nog mer på söt lakrits medan smaken mer drar åt den salta varianten. Även kolaremmar kommer in och dansar loss med lakritsen. Jag upplever denna wirre som ung och frisk och nästan lite kaxig sådär.
Eftersmaken håller i sig ett tag men inte så jätte länge. Men den är god som bara den och den där lite brända smaken av rostat bröd stannar kvar på tungan.
Kanske kan vara en ypperlig frukostwhisky detta ;)

Foot of the river

Jag har haft möjligheten att hittills besöka Islay två gånger i mitt liv och det är en plats som trollbundit mig totalt. Nästan dagligen drömmer jag mig tillbaka till denna vackra plats och alla upplevelser jag har därifrån. Mina minnen från denna plats har varit som en riktigt god vän, en räddare i nöden till och med under en del jobbiga stunder jag befunnit mig i de senaste två åren. I tankens värld har jag befunnit mig på piren i Bowmore och andats in de kalla och friska vindarna medan jag i verkligheten legat på operationsbordet. I tankens värld har jag under långa sjukhusvistelser med min dotter drömt mig bort till de vita stenhusen, de gröna kullarna och de kringelkrokiga vägarna. Jag har suttit omsvept i en filt vid den stora öppna spisen, omgiven av goda vänner, god whisky och glada skratt. Jag har lyssnat på den pratglada taxichaufförens sjungande dialekt som låtit som världens härligaste musik. Minnena har tagit mig tillbaka till den lokala lilla puben med det gedigna förrådet innehållande guldfärgade drycker, och jag har njutit av den vällagade maten samt fascinerats av den härliga servitrisen med de stadiga stegen på pubens gamla trägolv…
Det är så mycket med Islay som lockar förutom den populära whisky som produceras där och som är en stor turistattraktion. Islay har även en oslagbart vacker natur, men ett rätt kargt klimat så det är en förutsättning att en kan uppskatta både regn och kraftig blåst. Men där kan även solen visa upp sig och nästan inget är så vackert som just det…

Som tidig 30 års present till mig själv åkte jag till Islay även i år tillsammans med ett gäng glada vänner. Denna gång följde även min pappa med och det var första gången jag någonsin rest tillsammans med honom. Min tanke var att jag någon gång ska resa med honom för att liksom bocka av en viktig sak på livets ”att göra lista”. Men det blir nog fler resor i framtiden kan jag lova då min pappa blev lika förtrollad som jag.

Efter en trevlig kväll och middag igår med ett par vänner så provsmakades lite god Islaywhisky. En speciell liten flaska som jag trånat på ett tag nu och som jag minns som ett stycke ren perfektion fick äran att öppnas en helt vanlig fredagskväll i oktober…

Bunnahabhain är ett av åtta destillerier som ligger på Islay och namnet betyder ”foot of the river”. Islay är världskänd för sin rökiga whisky men just Bunnahabhain är känt som ”the unpeated Islay”, trots att destilleriet varje år tillverkar ca 200 000 liter rökig whisky per år. Jag har varit på två minnesvärda och mycket generösa pröv på just detta destilleri. Båda gångerna har det varit den glada destilleri chefen Andrew Brown som visat oss runt och som har en förmåga att berätta med sådan entusiasm om destilleriets produktion.

I min ägo från mitt senaste besök på Bunnahabhain har jag en mycket speciell liten flaska som inte finns tillgänglig att köpa ute på marknaden.  Det är en single cask som jag har själv fyllt upp direkt från fat 3660, den 26 april 2016 på Warehouse 9. Whiskyn är en rökig Moine, blotta 8 år gammal med en fatstyrka på hela 60.9% och har lagrats på 2nd fill sherryfat. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad.

Färg: Härligt djup bärnstensfärg.

Doft: Kan tydligt känna doften av körsbär och torkad frukt, russin och torkade plommon. Kan även hitta noter av vått gräs och tallskog. Underbart härligt! Det är även en hel del sötma i doften och röken är skarp vilket får mig att tänka på söt piptobak. Jag tycker mig även känna av en nötighet och tänker då på brända mandlar och mandelbiscotti. Trots den höga fatstyrkan upplever jag att doften känns rund och liksom mjuk men långt där bak uppfattar jag någon slags krispighet och kommer att tänka på små söt-syrliga och kladdiga physalis. Det doftar så vansinnigt gott i glaset att jag skulle kunna sitta och lukta precis hur länge som helst tror jag.

Smak: Känner en häftig pepprighet på tungan som påminner om svartpeppar men även kryddpeppar. Den är rejält kryddig och förutom pepparn tycker jag mig känna igen smaken av torkade lagerblad. Jag fascineras verkligen av att smaken är så pass len utan någon som helst droppe vatten i men tycker att den vinner ännu mer på att vattnas lite då smakerna kommer fram mer då. Smaken är fruktigt söt av körsbär och rejält mogen aprikos. Efter lite smuttande känner jag även av smaken av varm nybakad sockerkaka. Rökigheten upplever jag som behagligt mjuk och rund och det smakar typiskt ”Islayrökigt”. Den sticker inte ut och den tar inte över på något sätt utan är alldeles lagom och låter andra smaknyanser komma fram. Eftersmaken är helt fantastiskt god och håller i sig länge.

Whisky Cupcake

Kanelbullens dag i all ära… men här har ni en annan delikat liten sak att pröva på där hemma.

Kardemumma och blåbärscupcake, toppat med färskostkräm som jag smaksatt med vit choklad. Sedan, som pricken över i har jag ringlat över en egengjord whiskysyrup.

Jisses Amalia, det smakar helt underbart!

Den kryddiga kardemumman tillsammans med den lite syrliga färskosten och den söta vita chokladen samt whiskysyrupen harmonierar på alldeles perfekt sätt i gommen.

Jag valde att använda mig av Old Pulteney 17 år och med alkoholstyrka på 46%. En enligt mig väldigt god single malt som är lagrad på bourbon- och sherryfat och som har en härlig nyans av smörkola, salt, vanilj och lite päron.

Att kombinera smaker och hitta den där kombinationen som passar ihop tycker jag är väldigt roligt och spännande. Det finns så mycket gott att prova på och lyckligtvis är jag gift med en kock som delar samma intresse som mig för det goda i livet. Vi är den typ av familj som ofta har huset fullt med familj, vänner och släkt för att njuta tillsammans av god mat och dryck samt trevlig gemenskap. Det passar perfekt för oss som gillar att experimentera i köket.

Denna lilla bakelse gick till och med hem hos min fru som annars inte är ett större fan av sötsaker. Så det är med andra ord ett gott betyg, värt att rekommendera till andra ;)  

Smörgåsbord

Igår hade jag den stora äran att få träffa min stipendiatkollega Jonas Gyllenpanzar Stjerna, Emma Andersson från tidningen Allt om whisky, personer från destilleriet Old Pulteney, representanter från Berntson Brands samt tidigare stipendiater för en gemensam lunch. Vi blev bjuden på en fantastisk trerätters lunch som komponerats ihop för att passa tillsammans med whisky från Old Pulteney. Det var en smaksensation utan dess like kan jag lova. Till whisky nummer ett som var en 12 år single malt 40%, hade kocken tillagat en slags äggröra toppat med kantareller. Old Pulteney 17 år 46% dansade rock and roll med en underbar liten rödbetssinlagd vit fisk (minns inte exakt vilken fisk tyvärr men påminer om sik) som låg på en bädd av potatispuré och 21 åringen  gjorde sig riktigt bra tillsammans med en råbiff med västerbottenost, majonnäs och pistagenötter. Den sista kombon var överraskande och oväntad men en fullkomligt hit.

Efter denna måltid fick vi prova på de tidigare stipendiaternas egna buteljeringar från destillerier som de fått besöka. Den första wirren var den som Håkan Dahlberg och Nour el Rafai valde 2011 på Glen Garioch i Aberdeen som är en single cask från 1997. Den andra pärlan var den som 2012 års stipendiater Hanna Tunberg och Joakim Ahlstam valde vilket även det var en single cask 1997 från Glen Garioch. Den tredje och sista stipendiatvalda whiskyn var den som Frida Birkehede och David Tjeder valde och som heter Old Pulteney Ambassador´s single cask och även denna är från 1997. Jag tycker det verkar som att 1997 hade riktigt bra whiskytunnor ;)

Jag vill verkligen passa på att tacka samtliga stipendiater för att jag fick prova på era utvalda single casks. Tack tack tack så mycket! Enkelt uttryckt så kan jag säga att de var fantastiskt bra whisky alla tre och det är en ynnest att ha fått prova på.

Därefter var det då dags att besöka Stockholm beer and whisky festival som i år firar 25 års jubileum. Mycket öl och mycket whisky samt en hel del andra drycker. Jag koncentrerade mig på whisky i detta enorma smörgåsbord av smarrigheter och jag kan väl säga att jag hann bara med att prova en liten bråkdel själv. Bestämde mig för att först vandra genom mässan och studera vilka destillerier som fanns representerade på plats och valde ut några som jag ville stanna lite längre hos. Testade bland annat på lite nyheter från Mackmyra som samarbetat med Plantation Rum och har en whisky som delvis finichlagrats på romfat från Barbados och Jamaica. En lyckans ost är jag som fick prova på 39 årig single cask från Bunnahabain då jag hängde på ”de stora grabbarna” ;)

En av kvällens höjdpunkter var helt klart AnCnoc`s provning ”Shine a Light on the Dark Side” där vi fick testa på deras 12 åring, 18 åring, 24 åring samt de rökiga rackarna Rascan och Stack. Jag fick två solklara favoriter vilka är AnCnoc 18 och AnCnoc Stack.

AnCnoc 18 år är en whisky som lagrats på första och andra fyllnads ex-bourbonfat samt första fyllnads ex-sherryfat. Whiskyn har en härlig bärnstensfärg och doftar mycket av citrus och honung. Den upplevs även kryddig och fruktig vilket fick mig att tänka på torkad frukt såsom torkade aprikoser. Smaken var välbalanserad och fyllig, och jag kunde känna av citrus och vanilj, honung samt smörkola. Även i smaken kom det fram noter av torkad frukt och den gav en härlig och lång eftersmak.

Den rökiga varianten AnCnoc Stack var ljust gyllengul i färgen och doftade mycket av citrus, torv, hav och tång. Smaken var underbart utvecklad och jag kunde känna noter av citrus, choklad, läder samt bränt trä. Mycket angenämt. Denna wirre ska jag verkligen försöka köpa till mig då den lanseras den 21 oktober.

 Sammanfattningsvis har det varit händelserika och roliga dagar i Stockholm och jag önskar att helgen var längre. Men nu är jag trött och fullmatad med nya upplevelser och intryck så det känns rätt skönt att komma hem och få krama om familjen.