Foot of the river

Jag har haft möjligheten att hittills besöka Islay två gånger i mitt liv och det är en plats som trollbundit mig totalt. Nästan dagligen drömmer jag mig tillbaka till denna vackra plats och alla upplevelser jag har därifrån. Mina minnen från denna plats har varit som en riktigt god vän, en räddare i nöden till och med under en del jobbiga stunder jag befunnit mig i de senaste två åren. I tankens värld har jag befunnit mig på piren i Bowmore och andats in de kalla och friska vindarna medan jag i verkligheten legat på operationsbordet. I tankens värld har jag under långa sjukhusvistelser med min dotter drömt mig bort till de vita stenhusen, de gröna kullarna och de kringelkrokiga vägarna. Jag har suttit omsvept i en filt vid den stora öppna spisen, omgiven av goda vänner, god whisky och glada skratt. Jag har lyssnat på den pratglada taxichaufförens sjungande dialekt som låtit som världens härligaste musik. Minnena har tagit mig tillbaka till den lokala lilla puben med det gedigna förrådet innehållande guldfärgade drycker, och jag har njutit av den vällagade maten samt fascinerats av den härliga servitrisen med de stadiga stegen på pubens gamla trägolv…
Det är så mycket med Islay som lockar förutom den populära whisky som produceras där och som är en stor turistattraktion. Islay har även en oslagbart vacker natur, men ett rätt kargt klimat så det är en förutsättning att en kan uppskatta både regn och kraftig blåst. Men där kan även solen visa upp sig och nästan inget är så vackert som just det…

Som tidig 30 års present till mig själv åkte jag till Islay även i år tillsammans med ett gäng glada vänner. Denna gång följde även min pappa med och det var första gången jag någonsin rest tillsammans med honom. Min tanke var att jag någon gång ska resa med honom för att liksom bocka av en viktig sak på livets ”att göra lista”. Men det blir nog fler resor i framtiden kan jag lova då min pappa blev lika förtrollad som jag.

Efter en trevlig kväll och middag igår med ett par vänner så provsmakades lite god Islaywhisky. En speciell liten flaska som jag trånat på ett tag nu och som jag minns som ett stycke ren perfektion fick äran att öppnas en helt vanlig fredagskväll i oktober…

Bunnahabhain är ett av åtta destillerier som ligger på Islay och namnet betyder ”foot of the river”. Islay är världskänd för sin rökiga whisky men just Bunnahabhain är känt som ”the unpeated Islay”, trots att destilleriet varje år tillverkar ca 200 000 liter rökig whisky per år. Jag har varit på två minnesvärda och mycket generösa pröv på just detta destilleri. Båda gångerna har det varit den glada destilleri chefen Andrew Brown som visat oss runt och som har en förmåga att berätta med sådan entusiasm om destilleriets produktion.

I min ägo från mitt senaste besök på Bunnahabhain har jag en mycket speciell liten flaska som inte finns tillgänglig att köpa ute på marknaden.  Det är en single cask som jag har själv fyllt upp direkt från fat 3660, den 26 april 2016 på Warehouse 9. Whiskyn är en rökig Moine, blotta 8 år gammal med en fatstyrka på hela 60.9% och har lagrats på 2nd fill sherryfat. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad.

Färg: Härligt djup bärnstensfärg.

Doft: Kan tydligt känna doften av körsbär och torkad frukt, russin och torkade plommon. Kan även hitta noter av vått gräs och tallskog. Underbart härligt! Det är även en hel del sötma i doften och röken är skarp vilket får mig att tänka på söt piptobak. Jag tycker mig även känna av en nötighet och tänker då på brända mandlar och mandelbiscotti. Trots den höga fatstyrkan upplever jag att doften känns rund och liksom mjuk men långt där bak uppfattar jag någon slags krispighet och kommer att tänka på små söt-syrliga och kladdiga physalis. Det doftar så vansinnigt gott i glaset att jag skulle kunna sitta och lukta precis hur länge som helst tror jag.

Smak: Känner en häftig pepprighet på tungan som påminner om svartpeppar men även kryddpeppar. Den är rejält kryddig och förutom pepparn tycker jag mig känna igen smaken av torkade lagerblad. Jag fascineras verkligen av att smaken är så pass len utan någon som helst droppe vatten i men tycker att den vinner ännu mer på att vattnas lite då smakerna kommer fram mer då. Smaken är fruktigt söt av körsbär och rejält mogen aprikos. Efter lite smuttande känner jag även av smaken av varm nybakad sockerkaka. Rökigheten upplever jag som behagligt mjuk och rund och det smakar typiskt ”Islayrökigt”. Den sticker inte ut och den tar inte över på något sätt utan är alldeles lagom och låter andra smaknyanser komma fram. Eftersmaken är helt fantastiskt god och håller i sig länge.