Let´s open up over whisky

Nu kommer jag och tränger mig på igen
men denna gång tänker jag inte säga förlåt.

Då var ytterligare ett härligt whiskyäventyr avklarat, återigen med Cinderella whiskyfair. Ombord på båten hade jag det ärofyllda uppdraget att medverka i diskussionspanel för ”Lets open up over whisky”; ett forum som startade i september 2021 med syfte att diskutera hur vi tillsammans kan skapa en mer inkluderande whiskyvärld. När jag fick förfrågan från Sara Larsson att delta kände jag mig hedrad. Jag ser ju upp till denna kvinna på många sätt, dels är hon genuint trevlig men hon besitter även gedigen kunskap och erfarenhet. Att besluta mig för om jag skulle delta i panelen eller ej var enkelt; självklart vill jag vara med och påverka när jag har möjlighet.

 Som alltid när man ska tala inför andra kände jag av den rastlösa nervositeten som växte sig allt starkare ju närmare forumet vi kom. Till stor del berodde min nervositet på att jag förväntades tala engelska, något jag inte gjort på år och dar på grund av pandemin. Men framförallt var jag nervös att berätta om mina egna erfarenheter, det är ändå ett rätt känsligt ämne som jag dessutom delat med mig av tidigare.

 

År 2018 skrev jag den uppmärksammade texten ”Förlåt att jag tränger mig på” samt uppföljaren ”Förlåt att jag tränger mig på-igen”; två texter som beskriver mina erfarenheter från whiskyvärldens mörka och tråkiga baksida, det vill säga mansdominansen och sexismen. Responsen jag fick efteråt var fantastisk, vilket gläder mig enormt. Det var både peppande ord, kloka råd och intressanta frågor kring vad vi kan göra för att bli ett mer inkluderande community, men även berättelser och skildringar från kvinnor som blivit utfrysta, upplevt sig objektifierade eller känt sig ensamma i olika whiskyrelaterade sammanhang.

 Innan jag beslutade mig för att publicera texterna tänkte jag mig noga för både en och två gånger, likadant även nu… det finns nämligen alltid en risk att uttala sig om sådana här saker. Bara det är ju en sorglig historia i sig att känna ängslan för att sätta ord på sina erfarenheter, som att det inte vore tillräckligt att riskera bli utmålad som en arg feminist som hatar män eller få elaka kommentarer som gör ont.

 

Så låt oss nu, ännu en gång, öppna upp diskussionen kring mansdominans och sexism i whiskyvärlden. Det existerar faktiskt ännu i allra högsta grad. Fortfarande domineras de allra flesta whiskyforum av män och jag är helt övertygad om att detta är en bidragande orsak till varför kvinnor väljer bort whiskyvärldens gemenskap. Jag är också säker på att männens fortsatta exkluderande av kvinnor i whiskyklubbar eller på provningar kommer resultera i att fler kvinnor går samman för att skapa sina egna sällskap.

 Ännu hägrar normen som slår fast att whisky är synonymt med manlighet och jag får fortfarande höra kommentarer såsom ”lilla gumman, du verkar kunna en del om whisky trots att du är kvinna”. Men det som kanske gör mig mest frustrerad är att Svenska whiskyförbundet än idag tillåter inträde för föreningar som välkomnar medlemmar på grund av kön. Något som fortfarande rimmar lika illa med deras huvudsyfte att ”ena whiskysverige”.

 Att vår nuvarande ordförande för Svenska Whiskyförbundet själv är medlem och grundare till en klubb som exkluderar kvinnor som medlemmar är bara så dumt. Det får mig dessutom att tänka att det kanske inte är så enkelt ändå att förenas i gemensamma intressen när det ser ut som det gör i dagsläget.

 

 Utkast med citat från klubb HABOST hemsida, den klubb som
ordförande i Svenska whiskyförbundet varit med och grundat:
"Med risk för angrepp från feministhåll vill vi deklarera
att klubben i dem 3 klanerna och hangarounds är en herrklubb".
GOLF= Gentlemen only Ladies Forbidden 

Jag tror på intet sätt att det finns ett givet svar eller en enkel lösning på problemet eftersom det är djupt rotat i normer och traditioner. Jag tror heller inte att ensam är stark i detta sammanhang, det spelar liksom ingen roll hur högt eller länge jag skriker. Vi måste var och en axla ansvaret och arbeta tillsammans för att uppnå någon som helst skillnad. En sådan enkel sak som att sluta blunda och istället säga stopp när människor uttalar fördomar och sexistiska kommentarer kan bidra väldigt mycket. Eller att försöka bli bättre på att bjuda in kvinnor i gemenskapen, såväl som besökare men kanske även till att leda och planera en provning. Dessutom anser jag att det är en skyldighet att vi reflekterar över oss själva och kring vad i vårat beteende som kan bidra till att kvinnor känner sig ovälkomna eller förminskade.

 Återigen (och denna gång ber jag inte om ursäkt) vill jag uppmana Svenska whiskyförbundet att påtala det olämpliga med könssegregerade herrklubbar, att verka för att sådana föreningar inte får ta del av förbundets erbjudanden och att utesluta klubbar som inte verkar efter dessa principer. Jag anser att det är en hygiennivå att man i Svenska Whiskyförbundets stadgar skriver in att medlemsklubbarnas aktiviteter ska vara öppna för alla oavsett kön eller ursprung. Allt annat är skamligt. Därtill uppmanar jag att människor och företag inom whiskybranschen tar tydlig ställning i dessa frågor samt avsätter såväl tid som del av budget till inkluderingsfrågor. Tacka nej till att anordna events för klubbar som exkluderar kvinnor och avsluta eller pausa all form av samarbete med organisationer som anser att nuläget är okej. Jag uppmanar också provledare som bjuds in att besöka landets whiskyklubbar att tacka nej till medverkan i slutna herrsällskap.

 

För att någonsin uppnå en förändring måste vi tillsammans börja motsätta oss orättvisor och diskriminering.

Låt oss tala om saken… gärna över en whisky!

* RÄTTELSE pga. Nya uppgifter.

Gör om och gör rätt!

Jag har nu fått vetskap om att klubb Habost inte längre är ett sällskap för enbart män utan välkomnar även kvinnor som medlemmar sedan en tid tillbaka. Sedan hur långt tillbaka har jag dessvärre ingen information om. Den hemsida jag hänvisat till i min text ”Let’s open up over whisky” är enligt uppgift inte längre aktuell, även om den fortfarande är fullt synlig och sökbar.

Jag vill tillägga att jag inte är och har aldrig varit ute efter att svartmåla någon. Detta innebär inte att jag ber om ursäkt för att jag lyfter problematiken kring mansdominans och sexism inom whiskyvärlden. Sakfrågan är fortfarande lika aktuell och viktig.