Translate

söndag 16 december 2018

En smakrik vecka och recension av Kilchoman Club Seventh edition


Denna vecka blev det hela fyra dryckesprovningar, nämligen årets sista provning med whiskyklubben Njuta whiskysällskap, blindskottsprovning med Svenska whiskyakademien, Argentinsk vinprovning tillsammans med vänner och studiekollegor samt julprovning med det informella whiskysällskapet Bottlenecks. En bra vecka med andra ord där både min näsa och mitt doftminne fått legat i hårdträning.

Den sistnämnda provningen var mitt första deltagande i detta informella whiskysällskap som för övrigt funnits sedan 2005. Bottlenecks är alltså inte en officiell whiskyförening som kräver medlemskap utan är ett öppet sällskap för whiskyintresserade i Sundsvall med omnejd. Sällskapet samlas cirka åtta gånger per år och när det gått för långt mellan träffarna är det fritt fram att göra uppror och ställa till med ytterligare provning. Ett mycket härligt initiativ tycker jag och jag gillar det förutsättningslösa i det hela, sen är det ju vansinnigt berikande att få uppleva olika variationer av sällskap och arrangemang.

Just denna afton var det jultema som stod på agendan och upprorsmakare till denna provning var medlemmen Tomas Olsson som för övrigt firades för sitt 100:ade deltagande.

En utomordentligt julig lineup provades
tillsammans med whiskysällskapet Bottlenecks.
 
Provningen genomfördes i blindo, vilket jag personligen uppskattar då jag anser att det är det absolut bästa sättet att träna sina sinnen. Först ut, med facit i hand, var det årets tomteutgåva från Bergslagens destilleri som serverades. Denna whisky kommer ursprungligen från det nedlagda destilleriet Grythyttan Whisky och med denna har man gjort en kul twist då man valt att slutlagra whiskyn på fat som tidigare lagrat julmust. Kan det möjligtvis bli juligare än så? För mer information om denna whisky kan du läsa min tidigare recension här.
I det andra glaset gömde sig en Glentauchersbuteljering från den svenska oberoende buteljeraren Eldvatten. En mycket passande whisky för julens mysstunder med riklig fruktighet, dominant sherryinfluens samt en helt magiskt lång och mumsig eftersmak. Detta blev min bordsgranne Jonas Rósens solklara favorit vilket han bedyrade både tydligt och högt. Tredje glaset var en lurig sak som doftade som en blandning av vanilj, rom och karlssons klister och det visade sig vara en single blended rom som lagrats på bourbonfat. Min personliga favorit denna provning blev den som serverades i fjärde och sista glaset, nämligen Kilchomans sjunde club- buteljeringsutgåva. När jag provade denna kändes den liksom bekant och trygg, Islaytorven var tydlig och minnesbilder av ett stormblåsigt Islayväder med salt havsstänk dök genast upp i mitt huvud. När facit skulle levereras för glas numer tre försökte arrangören Tomas att lura oss genom att hålla upp Kilchomanflaskan, men den gick jag inte på! Jag har ändå varit på Islay fem gånger, provat en hel del whisky från Kilchoman i mina dagar och känner tydligt skillnad på Rom och Islaywhisky så jag protesterade högljutt med orden att ”du måste ha tagit fel flaska, det där är glas nummer fyra”.

Kilhoman är ett mindre gårdsdestilleri som ligger på den västliga delen av Islay. Destilleriet grundades 2005 av Anthony Wills och har blivit känt för att vara det första destilleriet som öppnat på Islay på 124 år. Sedan 2012 lanserar Kilchoman årligen en begränsad klubbuteljering till sina fans och i år var det alltså dags för den sjunde utgåvan. Kilhoman Club Seventh edition är destilleriets första men också äldsta 12 åriga sherrybuteljering och har lagrats på två stycken Oloroso sherryfat numrerad 309 och 310. Spriten destillerades 1/11 2006 och buteljerades med en alkoholvolym på 55,2 % den 7/11 2018. Totalt lanserades 1313 flaskor den 28 november och den 14 december hade jag möjlighet att prova en av dessa flaskor tillsammans med Bottlenecks.



Färg: Gyllene färg med kopparröda reflexer

Doft: Röken ligger tjock i glaset och jag upplever den vara fet och salt. Torven får mig att tänka på fet ull och salt havstänk men även minerlig jord. Doften är förutom rejält torvrökig även söt av röda vaxiga äpplen och torkad frukt såsom russin, fikon och dadlar. I doftbilden finner jag också varma kanderade nötter, spår av mandelmassa och apelsin. Med luft framträder en hel del toner av tobak, blöt mossa, kryddnejlika och granskog.

Smak: Smaken är rejält sherryinfluerad med känns också vinös, munkänslan upplevs varm och fyllig. Stor sötma, nästan marmeladig med toner av björbär, svarta vinbär, färska russin och sötlakrits. Nyanser av torrt gräs och fuktig jordkällare blandar sig härligt med den varma, nästan glödande torven. Eftersmaken får mig att tänka på söt piptobak, hyvlat trä och rivet apelsinskal men finner även ett spännande inslag av nånting blommigt och jag tror bestämt det är viol jag känner! Ihärdigt stannar den bolmande röken kvar och lägger sig som ett värmande täcke på tungan. Gott!
Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till Bottlenecks och framförallt Tomas Olsson för en utomordentligt trevlig provning samt önska en riktigt god jul.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Destination Caol Ila

Den lilla ön Islay är för mig ett verkligt paradis som jag ofta dagdrömmer om och som jag   återkommande väljer att resa tillbaka till. ...