Ljuva 80-tal

På 80- talet förgylldes samhället av knalliga neonfärger, tuperade luggar och stora mängder hårspray. Med glad aptit käkades kassler i ugn och måltiden avrundades förstås med ugnsbakade päron och after eight. Mina föräldrar dansade loss till klassiska pop- och rockdängor med våfflat hår och blekta jeans samt iklädd det aktuella modet som kallades axelvaddar. Med sådan tjusig outfit var det måhända oundvikligt att jag gjorde entré till världen en sen sommarkväll 1986...

1980-talet var en intressant epok präglad av stora förändring, så även inom whiskyindustrins historia. De första åren dominerade det traditionella hantverket och den skotska whiskyindustrin har aldrig varit i behov av så många arbetare som då. Man blickade mot en ljus framtid och startade igång vilande destillerier samt fyllde fler fat än någonsin tidigare. Men plötsligt förändrades trenden, 80- talets modedrink nummer ett ”whisky on the rocks” blev förlegat och dryckeskonsumtionen som en gång var blev till något helt annat. Istället var det rom och vodka som regerade på barerna och för att vara riktigt trendig så drack man drinkar såsom San Fransisco och Tom Collins eller svepte Galliano Hot Shots i glada vänners sällskap. Säljarsiffrorna för whisky dalade med en rasande fart samtidigt som det började talas om en ny tids ekonomi. För att effektivisera slogs många destillerier samman medan andra fick stängas ned helt. De skotska lagerhusen svämmade över av whisky som ingen ville köpa och resultatet blev det som idag brukar kallas för ”The whisky Loch”. 

Trots det överskott som fanns är whisky från denna tidsepok idag en alltmer sällsynt företeelse ute på marknaden. Det finns många spekulanter som önskar investera i äldre buteljeringar, helst från något av de kultförklarade destillerierna då de har stort samlarvärde men också ger möjlighet att njuta av ett stycke whiskyhistoria. Tre sådana buteljeringar kommer nu lanseras från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail och jag har i samband med mässbesök lyckats prova dem alla tre. Nedan delar jag med mig av mina intryck, om än något korta beskrivningar:

Longmorn 1983 är lagrad på refill sherryfat och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Totalt lanseras 36 flaskor på Systembolagets webblansering torsdag 1 mars med prislappen 4183 kronor. 

Doften upplever jag vara söt likt mogen frukt men med en uppfriskande krispighet som för tanken till vit persika. Finner även inslag av röda äpplen och söta druvor samt fruktkarameller strösslade med vitt sockerpuder som brukar inhandlas på taxfreebutik. Smakmässigt är detta en härlig fruktbomb med inslag av söt apelsinsaftkoncentrat, färska plommon och mogen persika. Munkänslan känns mjuk men rejäl och jag uppskattar verkligen den härliga maltighet som framträder lite extra i eftersmak. Denna goding är varmt välkommen hem till mig!

Mortlach 1984 är lagrad på first fill sherry butt och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Fredag den 2 mars kommer totalt 42 stycken flaskor lanseras på den svenska marknaden till priset 3935 kronor.

Doften är kraftigt söt med jordiga inslag som för tanken till färsk svamp och våt skogsmark. Doftbilden bjuder på tydliga sherrytoner som liknar fikonmarmelad och färsk sharonfrukt. Jag upplever dock att den är lite instängd och sur men med luft och värme öppnar den upp sig och upplevs mycket angenäm. Smaken är fruktig med toner av jordgubbar och björnbär samt godiset geléhallon. Finner även nyanser av bitter mörk choklad och plommonspäckad karré samt aromatisk grönpeppar och kraftfulla tanniner. Lite ruffig och busig men ack så ljuv!

Highland Park 1989 är lagrad på refill american hogshead och buteljerad med en alkoholvolym på 43 %. Totalt lanseras 96 flaskor på fredag den 2 mars och kommer kosta 2402 kronor.
Doften upplever jag vara blommig och söt med härliga toner av ängsklöver och jasmin. Finner även inslag av ljunghonung och hallon samt fruktiga toner såsom ananas, torkad banan och godiset sockrade persikor. Smaken är honungssöt med inslag av krämig vanilj och vaniljkola. Det finns en rik portion frukt med i smakbilden som för tanken till päron och inlagda persikor i sockerlag. Finner även lätta toner av hallonbladste, sötlakrits och kryddig bergamott. Mycket god och njutbar!

Macallan Quest Collection- en äventyrlig resa

 

Macallan Quest Collection

”Quest is curiosity; the intent of stepping out to explore the unknown…”

 Inom mig bubblar känslor av nyfikenhet och förväntan medan jag sitter på tåget som ska ta mig till min älskade huvudstad. Väl där väntar en båtkryssning som kommer bjuda på försmak av ny Travel retail serie från Macallan med namnet The Quest Collection. Jag slår upp ordet Quest och får upp definitionen ”sökande” och konstaterar att det är ett ord som beskriver mig som person rätt väl.

 I min anteckningsbok har jag noterat några förberedande frågor inför det kommande eventet varav den första lyder: Vad tänker du på när du tänker på Macallan? Mitt svar är att jag tänker på ett Speysidedestilleri med gedigen historia och anor från 1600- talet; den gigant inom whiskyindustrin som inledde maltwhiskyeran och vars singelmalt kännetecknas som elegant men med själ i de allra tyngsta sherryfatslagringarna. Att jag tänker så beror förstås inte på mina erfarenheter utan snarare att jag plöjt en hel del litteratur i ämnet med berättelser kring detta anrika destilleris förflutna.

 Jag älskar dessa historieböcker nästan lika mycket som jag beundrar de erfarna människor som beskriver hur det en gång var, med välfyllda lagerhus, typiska regionsstilar och då ålder alltid angavs eftersom det var den enda riktiga kvalitetskontroll som användes. Att ta del av detta är för mig lite som en spännande tidsresa till förgångna tider men trots det så sörjer jag det faktum att jag aldrig riktigt kommer att förstå… för jag fanns ju inte då.

”… every end has a new beginning, always venturing on the brink of new discovery”

 Väl ombord anar jag snabbt att det förekommer en viss förväntan hos mina entusiastiska medresenärer, det finns en märkbar förhoppning att den nya serien ska likna det Macallan en gång varit tillika en besvikelse över att det på mycket länge inte varit så. I bankettsalen möts vi av välgenomtänkta och vackert uppdukade bord som vart och ett har en egen historia att förmedla. Vi hälsas välkomna av Dave Francis och Stuart MacPherson samt bjuds på whiskydrinken ”Ginger Honey”, vilket känns både modernt och nytänkande.

 

Dave Francis Edringtons Brand Ambassador for Travel retail och

Stuart MacPherson Macallans Master of Wood

Efter mingel väntas masterclass av The Quest Collection som kommer att sätta punkt för föregående Travel retail serie. De fyra nya pjäserna är samtliga utan åldersangivels men med fokus att bjuda på en resa genom fatens effektfulla inverkan. I vanlig ordning ifrågasätts valet att inte ange ålder och även om jag kan tycka att det känns tråkigt så förstår jag att ålder inte nödvändigtvis handlar om kvalité. Jag tänker att frustrationen över hela NAS begreppet beror på att vi lever i ett informationsrikt samhälle där vi vana att finna svar på vad vi än vill veta. Men vi får nog börja acceptera att NAS har kommit för att stanna och lita på de nya kvalitetsmått som används. Numer finns större kunskap i träets och fatens betydelse, vilket kan göra att en åttaårig whisky upplevs minst lika utvecklad som en 14 årig, och detta finner jag vara den centrala ståndpunkten i denna Macallan provning.

 

Först ut i provningen är den whisky som heter Quest (40%) vilket är resultatet av fyra olika fattyper, nämligen amerikansk och europeisk ex-sherryfat, Hogshead och ex-bourbon. Min upplevelse är att den har en mycket lätt och maltig karaktär med fina toner av lime, blommig honungssötma och en diskret fruktighet av torkad banan och äpple. Jag uppfattar den som rätt grön och ung med inslag av klöverblom och gräs. Quest kommer säljas till priset 699 kronor vilket jag tycker är en hyffsad prisbild för 1 liter och jag kan lätt tänka mig avnjuta denna under varma sommarkvällar, kanske med svalkande isbit i, eller som ingrediens i en whiskycoctail.

 

Den andra whiskyn, Lumina (41, 3 %), är en samansättning från tre olika sherrykryddade fattyper och kombinerar dåtid med nutid. Lumina är långt ifrån den gamla världens sherrystinna Macallan, men jag anar att det ligger mycket tanke på det förflutna i detta recept.  Jag finner likheter med den lätta och friska Quest även om jag tycker Lumina är något mer kryddig och varm i karaktär. Den har en fylligare sötma och jag finner toner av violblom och ljunghonung samt inslag av kola och kryddig bittermandel. Lumina är väl sammansatt och lätt att tycka om och blir en av favoriterna för mig. Tyvärr fick ingen flaska följa med mig hem denna gång då priset 899 kronor inte matchade min plånbok.

 

Favorit nummer ett i kvartetten blir utan tvekan Terra (43,8%); en fruktigt söt whisky med tydliga sherryinfluenser samt en balanserad kryddighet som förbluffar på ett tjusigt men lite försynt sätt. Terra är oljigare i konsistens än de tidigare två, har tydliga inslag av körsbärskola och cappucino samt ett fruktigt avslut med ek och lekfulla tanniner.  I denna utgåva har man gått ned till två fattyper, nämligen first fill sherry av både amerikansk och europeisk ek. Även om jag tycker om Terra väldigt mycket så anser jag att prislappen 1499 kronor är för dyr.

 

Resan avslutas som sig bör med att komma så nära ”hem” jag tror är möjligt under denna färd, det vill säga med en intensiv och sherrytung Enigma (44,9%). Här bjuds det på riklig fruktighet av russin, fikon och plommon men också krämig vanilj, kryddig kanel och kardemumma. Denna dyrgrip kommer kosta 2099 kronor och är ett utomordentligt exempel av vad Macallan en gång var. Det känns lite som att jag får nudda själen i Macallans stolta ursprung när jag tar in de rejäla dofter och smaker som lagring på first fill sherry av Europeisk ek har gett.  

 

”… it challenges us to never settle in our quest for the best”

 

Quest Collection utlovar en resa genom fatens inverkan, vilket jag kan hålla med om att den gör, men för mig var denna upplevelse även ett äventyr genom tid och rum. Macallan må vara känd för en viss karaktär och stil men det blir tydligt för mig att man låter sig influeras av de nya tidernas förändringar. Det är en utmaning att hålla kvar vid sitt ursprung och samtidigt möta trender och en förändrad konsumtion. Förr var människor mer trogen ett specifikt destilleri till skillnad från idag då tillgänglighet och utbud är större, vilket kan höra ihop med en ökad kunskap hos konsumenterna. Intresset för single malt whisky har blivit mer utbrett och skapat en bredare målgrupp, användningsområdena är fler och vi njuter av whisky på ett mer variationsrikt sätt än tidigare.

Dessa förändringar kan liknas vid en ständig resa så för att sitta tryggt i båten gäller det att besitta förmågan att vara både nytänkande och äventyrslysten men samtidigt inte glömma bort sin själ och sitt ursprung.

Whiskysystrar

Var är det för en dag? Jo det är Alla Hjärtans dag och vad passar väl då bättre än att prova en whisky från Box Destilleri. I min sampelhylla finns nämligen ett smakprov från ett privatfat som jag fått av whiskysystrarna Carina Löfstedt och Monica Johnsson. Carina och Monica delar ett intresse för whisky och gemensamt har de en sida på Facebook som heter just Whiskysystrarna där de bjuder på sina upplevelser till andra. Första gången jag själv träffade denna härliga duo var i samband med en whiskyprovning i Uppsala när vi provade belgisk whisky. I vimlet av människor upplevde jag att de spred en härlig energi tillsammans och efter provningen var det fantastiskt att lyssna till deras berättelser från gemensamma whiskyäventyr. Jag minns att jag på hemresan så innerligt önskade att jag och min syster kunde dela ett intresse på ett lika passionerat sätt. Tänk vilken ovärderlig skatt ändå!

Detta kärleksfulla sample kommer från ett av de egna fat som systrarna äger, närmare bestämt ett 40 liters fat som tidigare lagrat oloroso sherry. Det fylldes med ett orökigt destillat på Alla Hjärtans dag 2013 och buteljerades den 3 april 2017 med en läcker alkoholvolym på 60,1 %. Etiketten pryds med en bild av Upplands landskapsvapen eftersom Uppland är systrarnas födelseort och planen är att på framtida buteljeringar fortsätta använda sig av landskapsvapen.

 Doften hos denna whisky upplever jag vara rätt stickig vilket antagligen beror på den kraftiga alkoholen men snabbt fylls hela rummet med en härlig fruktighet som påminner om ugnsbakade äpplen, russin och färska dadlar. Jag finner även en touch av mörk choklad med en lite bitter kakaoton bakom det fruktiga samt nyanser som liknar ett sött dessertvin. I doftbilden finns också en metallisk ton som får mig att tänka på våt rost samt doften som stannar kvar på handen efter att ha klappat en fet hästpäls. För att öppna upp sig ordentligt behöver denna whisky rätt mycket tid att luftas, vilket dämpar de kraftfulla ektonerna och ger utrymme för andra dofter att blomma ut såsom mörkrostad kaffe, apelsin och ambrosia. Med vatten framträder toner av färsk lakrits, plommon och vanilj. Smaken är söt med kraftig fatkaraktär som blir aningens för träig för min smak. Finner inslag av knäckig karamell, muscovadosocker och krämig nougat men också en fruktighet som från torkade aprikoser, apelsin och färska russin. En hel del kryddighet finns med som liknar kryddnejlika och pomeransskal och i eftersmak anar jag toner av tobak och choklad.

Personligen tycker jag doft vinner över smak i denna wirre, men finner den i sin helhet som njutbar och spännande. Jag vill självklart rikta ett rungande tack till Monica och Carina för detta smakprov fylld av så mycket kärlek. Tyvärr äger jag inga egna fat eller fatandelar, men jag har beskådat den stolthet som lyser i ögonen på fatägare och jag förstår att det måste vara en häftig upplevelse att följa den utveckling som sker i fatet fram till buteljering. Avslutningsvis vill jag bjuda på en intervju som jag gjort med whiskysystrarna, om deras bakgrund, skillnader och likheter samt deras upplevelser av att ha ett intresse i en mansdominerad värld.

Ni är systrar med en stor kärlek för whisky. Kan ni berätta hur intresset började?

Carina- Mitt första möte med whisky var jag ungefär 22 år. Då fick jag en flaska bourbon i födelsedagspresent och tyckte att det var väldigt tokigt. Men efter ett tag tyckte jag ändå att jag borde prova och att det inte var så dumt ändå. Efter det blev det i många år blended, framförallt Grants, som är både lättdrucken och passar att göra Irish coffe med. I januari 2013 gick jag med i SMAD, Single Malt Academy of Dalecarlia, som är Sveriges största singelmaltklubb och finns i Borlänge, och då började intresset för singelmalt att utvecklas.

Monica-  Jag var runt 17 år och hade en pojkvän vars pappa gillade whisky (blended). Hans favoritmärke var Bells. Jag visste knappt vad whisky var, vår pappa har aldrig gillat det och inte mamma heller för all del. Svärfar bjöd mig på whisky för han trodde jag skulle tycka det var starkt och otäckt, men faktiskt tyckte jag det var gott. Gillade honom för övrigt också. Sedan gick det många år och själv köpte jag väl någon Grants nån gång.  I 40- års present fick jag av en kompis ett medlemskap i SMAD och gick sporadiskt de första 4 åren. När jag träffade vår ordförande Anders pratade vi en stund och efter det har jag gått så ofta jag kunnat, det vill säga nästan varje gång.

Förutom ett gemensamt intresse för whisky, hur är ni mer lika och vad skiljer er åt?

Carina- Det skiljer fem år mellan oss och när vi var yngre så var vi sällan tillsammans. Det var när Monica blev gammal nog att hänga med på disco, som det hette när vi var  unga , som vi började umgås mer. Sedan fick vi barn ungefär samtidigt, skiljde oss ungefär samtidigt och har under småbarnsåren hjälpt varann mycket med barnen. Vi har flera intressen gemensamt, under många år var vi mycket ute och dansade, vi tycker båda om att handarbete och gillar att resa. Det som skiljer oss är nog att Monica är snabbare på att ta tag i saker, jag sitter gärna en stund längre i soffan. 

Varför tror ni att det många gånger anses vara okvinnligt att tycka om whisky och öl?

Carina- Vi har nog aldrig riktigt tänkt att det skulle vara okvinnligt, vår pappa var hemmapappa i några år medan mamma drev en blomsteraffär, och vi är uppfostrade att vi kan göra precis vad vi vill. Men visst har väl en och annan man (förhållandevis äldre än oss) på mässor och provningar höjt lite på ögonbrynen och tyckt att dom har behövt förklara för oss sådant vi redan vet och kanske till och med vet bättre. Annars tycker jag att vi har blivit bra bemött av våra klubbar, vi har inte känt oss "förminskade" på något sätt bara för att vi är kvinnor och vi kan inte säga att vi någon gång märkt av några sexistiska förtecken (vilket kanske beror på att vi är lite äldre). I SMAD är ungefär 10 % av medlemmarna kvinnor, så där är vi i gott sällskap. I  Avesta whiskysällskap finns också ett antal kvinnor som medlemmar. Vi har inte känt att våra klubbar gör någon skillnad på män och kvinnor, förutom då vi under några år bodde i Linköpingstrakten och whiskyklubben där utesluter kvinnor, vilket verkligen känns  som 1800-tal. Kvinnorna i Linköping (med Tiina Berg som ordförande) har ju fått bilda en egen klubb med bara kvinnor. I den klubben måste man dessvärre känna någon och bli rekommenderad för att få vara med, så i Linköping kände vi oss verkligen uteslutna *skrattar*.

Monica- Jag håller med Carina, igen, jag har aldrig tänkt att det skulle vara okvinnligt men det har kanske med ens egen personlighet och uppfostran att göra. Som Carina berättar har vi blivit uppfostrade att vi kan göra och bli exakt vad vi vill. Jag har ju både tagit jägarexamen och mc-kort vilket ju också anses vara ganska manliga grejer.

Tror ni att det finns skillnader mellan kvinnors och mäns sinne att känna doft och smak?

Carina- Enligt min erfarenhet har kvinnor lättare att definiera doft och smak. Om jag jämför med min man som jag förövrigt träffade på whiskymässan i Limburg (som druckit whisky mycket mer än jag), om vi tar en whisky hemma så är han mer benägen att säga "det är gott, eller inte gott" medan jag oftare hittar nyanser i smaker och dofter. 

Monica- Jag tror vi kvinnor har lättare att definiera smak och doft, lite som med färger kanske. En man säger att det doftar citrus men en kvinna beskriver det mer som apelsin, grape eller citron. En man säger rosa medan en kvinna kanske säger gammelrosa, dimrosa eller cerise. Min man säger att han dricker whisky medan jag provar den.

Vad tänker ni att vi kan göra för att motverka orättvisa och få alla att känna sig inkluderade i whiskysammanhang såsom mässor, provningar och klubbar?

Carina- Jag tror att genom att vara förebilder så kan vi locka fler kvinnor till whiskyn och därmed blir vi starkare. Vi har ju ett antal förebilder idag som är drivande, Susan Stenström i Enköping, Sara Larsson (Nikka), Anki Ulvmåne, Helena Hugo (Bredaryds värdshus), ja det finns ju flera. Du är ju också en stor förebild för yngre tjejer. Emma Andersson som är chefredaktör för tidningen Allt om Whisky är en av dem största förebilderna för oss tjejer. Det var lite i den andan vi kom på att starta vår sida "Whiskysystrarna" på Facebook, för att visa att vi kvinnor också kan och kan ta för oss av whiskyvärlden. Sen ska man kanske inte ska göra det så komplicerat för då finns risk att man "skrämmer bort" nyfikna kvinnor. Bättre att visa att det går att njuta utan att analysera för mycket. Men det är väldigt viktigt att vi kvinnor håller ihop.

Monica- Precis som Carina tror jag att det är viktigt att tala om att det är okej att "bara dricka" whisky, att man inte måste hålla på att analysera eller vara så väldigt påläst. Sen tror jag ju mer man provar desto mer vill man lära sig. Jag tycker också att Tiina Berg är en förebild i Linköping även om vi inte fick bli medlemmar i hennes förening *skrattar*. Hon och Susan i Enköping är ordförande i sina klubbar (Susans klubb är mixad). Generellt tror jag att kvinnor vill kunna saker innan man lärt sig, män är mer trial and error typer. Man provar, misslyckas och provar igen. Kvinnor vill läsa beskrivningen först och prova sen, det tror jag är en anledning till att kvinnor inte vänder sig till en klubb i första hand.

Slutligen, har ni något oförglömligt whiskyminne som ni kan dela med er av?

Carina- Många minnen har det ju blivit med fantastiska provningar och mässor, men det som jag ofta återkommer till i tankarna är resan till Japan, där vi besökte Yamazaki, Hakushu, Chichibu, Yoichi, Miyagikyo och Shinshu Mars. En resa jag gärna skulle göra om. 
Monica- Jag håller med Carina, det är whiskyresorna som har gjort våra minnen. På vår första resa till Skottland, vi åkte med klubben, träffade vi två andra resenärer som vi håller kontakt med än. Redan då pratade vi med dem om Japanresan och när det blev aktuellt så åkte vi med dem. Numera kallar vi dem för våra brorsor. På samma resa träffade vi två killar till, som sedan var med och bildade Enköpings whiskyklubb, som vi också håller kontakt med. Så whiskyn förenar också och det är ett väldigt trevlig community med många fantastiska människor. Långt fler trevliga än några trista, som tyvärr också finns.

En present

För inte så länge sedan mottog jag ett blått paket med skvalpande innehåll från en kär följare på Sinnen och Nyanser. Paketet innehöll en liten trio med sherrystinna godsaker från tre olika skotska destillerier nämligen Glenburgie, Tomatin och Bunnahbhain.

  Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag älskar verkligen presenter (och det är rätt få saker som slår en kluckande inslagning)! När det vankas överraskningar blir jag sådär fånigt glad vilket gör att jag tappar talförmågan och nästan kan börja grina. Det pirrar på ett sådant behagligt sätt i kroppen och av någon oförklarlig anledning rör jag mig likt en studsboll när jag får prassla med en present. Ju mer papper och snören det är desto ivrigare blir jag för att komma åt vad som gömmer sig där inuti och på barnens födelsedagar får jag bokstavligt talat ”lägga band” på mig själv.

Provningen fick inledas med Glenburgien som är en utgåva från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail. Den är destillerad 1990 på ett stycke sherryfat numrerad 12517 och buteljerad 22 år senare med en alkoholvolym på 50 %. Färgen har en mycket mörk nyans med inslag av både bärnstensbrunt och kopparröda reflexer. Doften för omedelbart tanken till en fuktig och kall jordkällare; det är den där typen av doft som får mig att drömma mig bort till ett kyligt lagerhus med vilande fat och svartmögliga stenfasader. Finner även toner av bivax och torkade russin samt något som påminner om bönor, men jag har svårt att bestämma mig för om det är kidneybönor eller sojabönor jag känner. En aromatisk doft som påminner om inlagd grönpeppar finns med samt en rejäl dos sötma som liknar den kladdiga smeten i fikabrödet arraksrullar. Med lite vatten upplever jag att doften utvecklas till att bli både sötare och fruktigare med toner av körsbär och tomteskum- men framförallt finner jag att den blir mycket mer blommig, ungefär som en gedigen potpurri. I smaken hittar jag ljuva nyanser av blommande färska rosor vilket påminner lite om Turkish delight smaksatt med rosenvatten. Rätt snabbt anländer lätta toner av kaffe- en smak som växer sig större och kraftigare likt en stark och besk espresso. Munkänslan upplevs sträv och träig men någonstans i allt detta finner jag både sötlakrits, mörk choklad och russin. Smakmässigt tycker jag denna whisky vinner mycket på att vattnas då strävheten lugnar ner sig något och ger utrymme för den rikliga fruktigheten. Tilläggas bör att den långa eftersmaken verkligen är en riktig höjdare!

Samplet innehållande whisky från Bunnahabhain med det smått fyndiga namnet ”A bunny from heaven” är en single cask buteljerad av en (för mig rätt okänd) tysk buteljerare vid namn Anam na h-alba. Denna utgåva är destillerad den 24 december 1990 i ett first fill sherry butt numrerad 3 och totalt buteljerades 256 stycken flaskor den 7 oktober 2011 med en alkoholvolym på 54,3 %. Färgen är mörk och påminner om mahogny. Doften är söt som av torkade fikon men den känns lite instängd och den starka alkoholen upplevs aningens stickig. I doftbilden finner jag en mustighet som för tanken till en mustig buljong på lök & kål samt allkryddan Vegeta. Hittar även lite gräs- torviga inslag som upplevs jordig och mineralrik. Sötman påminner om violpastill och honungsmelon men efter att ha luftats en stund så öppnar den upp sig och bjuder på toner av färska körsbär, vit choklad samt en doft som får mig att tänka på en nygräddad sirapslimpa som blivit lite bränd. Smaken är pepprig och het men också söt av röda vinbär och wienergumgodis. Finner tydliga nyanser av lakrits i kombination med viol vilket påminner om Läkerol Salvi. De blommiga tonerna blir efter en stund mer markanta och i eftersmaken framträder något som får mig att tänka på blöt kartong, mjölkchoklad och pressad grapefrukt.

Tredje och sista samplet är den som jag med stor förväntan sett fram emot att få prova, nämligen en distillery exclusive från Tomatin lagrad på Oloroso fat. Tomatin har blivit lite av en personlig favorit och när jag var iväg på Cinderella whisky fair i januari så provade jag en Tomatin distillery exclusive lagrad på PX fat som var enastående.

  Utgåvan i samplet destillerades den  11 november 2005 och lades på ett fat numrerat 5221. Totalt buteljerades 139 flaskor den 5 september 2017 med en alkoholvolym på 56,9 %. Färgen har en härlig och klar kopparröd ton med orangea reflexer. Doften är söt och… hm, väldigt annorlunda. En doft som jag ofta tycker mig hitta i buteljeringar från Tomatin är varm kolasås, men den finns inte med här. Möjligtvis att jag anar lätta toner av kola men de är väl undangömda. Istället finner jag i doftbilden; skoputsmedel, Karlssons klister och nagellackborttagningsmedel från bodyshop med doft av aceton och syntetisk mandel. Väldigt udda och inte särskilt smarrigt. Men jag är inte den som är den så jag fortsätter att utforska och med luft händer faktiskt en hel del. Den blir mer vinös, om än något sur samt finner en kraftigt fruktighet såsom övermogen banan, druvskal och mald muskotnöt. Hittar också doften av varmt läder vilken liknar den som uppstår av att bära ett skinnplagg en varm sommardag… Som sagt, en udda fågel! Smaken då , den är direkt väldigt söt och upplevs oljig i konsistens. Det söta skulle kunna liknas vid hallon och kola i kombination , men hittar även inslag av brända mandlar, sugarpaste och apelsinsaftkoncentrat. Dock finner jag även i smaken spår av det acetonliknande jag fann i doftbilden. Eftersmaken är väl den som är allra bäst med denna whisky- fruktig, fyllig och ihållande.

 Avslutningsvis vill jag skicka en stor tackkram till Arne Kumlin för dessa tre mycket spännande whiskys. Trots att de har väldigt mycket gemensamt, som att vara ordentliga kraftpaket var och en för sig, så har de helt olika karaktärer. Det har för mig varit ett sant nöje att få prova på.