En present

För inte så länge sedan mottog jag ett blått paket med skvalpande innehåll från en kär följare på Sinnen och Nyanser. Paketet innehöll en liten trio med sherrystinna godsaker från tre olika skotska destillerier nämligen Glenburgie, Tomatin och Bunnahbhain.

  Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag älskar verkligen presenter (och det är rätt få saker som slår en kluckande inslagning)! När det vankas överraskningar blir jag sådär fånigt glad vilket gör att jag tappar talförmågan och nästan kan börja grina. Det pirrar på ett sådant behagligt sätt i kroppen och av någon oförklarlig anledning rör jag mig likt en studsboll när jag får prassla med en present. Ju mer papper och snören det är desto ivrigare blir jag för att komma åt vad som gömmer sig där inuti och på barnens födelsedagar får jag bokstavligt talat ”lägga band” på mig själv.

Provningen fick inledas med Glenburgien som är en utgåva från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail. Den är destillerad 1990 på ett stycke sherryfat numrerad 12517 och buteljerad 22 år senare med en alkoholvolym på 50 %. Färgen har en mycket mörk nyans med inslag av både bärnstensbrunt och kopparröda reflexer. Doften för omedelbart tanken till en fuktig och kall jordkällare; det är den där typen av doft som får mig att drömma mig bort till ett kyligt lagerhus med vilande fat och svartmögliga stenfasader. Finner även toner av bivax och torkade russin samt något som påminner om bönor, men jag har svårt att bestämma mig för om det är kidneybönor eller sojabönor jag känner. En aromatisk doft som påminner om inlagd grönpeppar finns med samt en rejäl dos sötma som liknar den kladdiga smeten i fikabrödet arraksrullar. Med lite vatten upplever jag att doften utvecklas till att bli både sötare och fruktigare med toner av körsbär och tomteskum- men framförallt finner jag att den blir mycket mer blommig, ungefär som en gedigen potpurri. I smaken hittar jag ljuva nyanser av blommande färska rosor vilket påminner lite om Turkish delight smaksatt med rosenvatten. Rätt snabbt anländer lätta toner av kaffe- en smak som växer sig större och kraftigare likt en stark och besk espresso. Munkänslan upplevs sträv och träig men någonstans i allt detta finner jag både sötlakrits, mörk choklad och russin. Smakmässigt tycker jag denna whisky vinner mycket på att vattnas då strävheten lugnar ner sig något och ger utrymme för den rikliga fruktigheten. Tilläggas bör att den långa eftersmaken verkligen är en riktig höjdare!

Samplet innehållande whisky från Bunnahabhain med det smått fyndiga namnet ”A bunny from heaven” är en single cask buteljerad av en (för mig rätt okänd) tysk buteljerare vid namn Anam na h-alba. Denna utgåva är destillerad den 24 december 1990 i ett first fill sherry butt numrerad 3 och totalt buteljerades 256 stycken flaskor den 7 oktober 2011 med en alkoholvolym på 54,3 %. Färgen är mörk och påminner om mahogny. Doften är söt som av torkade fikon men den känns lite instängd och den starka alkoholen upplevs aningens stickig. I doftbilden finner jag en mustighet som för tanken till en mustig buljong på lök & kål samt allkryddan Vegeta. Hittar även lite gräs- torviga inslag som upplevs jordig och mineralrik. Sötman påminner om violpastill och honungsmelon men efter att ha luftats en stund så öppnar den upp sig och bjuder på toner av färska körsbär, vit choklad samt en doft som får mig att tänka på en nygräddad sirapslimpa som blivit lite bränd. Smaken är pepprig och het men också söt av röda vinbär och wienergumgodis. Finner tydliga nyanser av lakrits i kombination med viol vilket påminner om Läkerol Salvi. De blommiga tonerna blir efter en stund mer markanta och i eftersmaken framträder något som får mig att tänka på blöt kartong, mjölkchoklad och pressad grapefrukt.

Tredje och sista samplet är den som jag med stor förväntan sett fram emot att få prova, nämligen en distillery exclusive från Tomatin lagrad på Oloroso fat. Tomatin har blivit lite av en personlig favorit och när jag var iväg på Cinderella whisky fair i januari så provade jag en Tomatin distillery exclusive lagrad på PX fat som var enastående.

  Utgåvan i samplet destillerades den  11 november 2005 och lades på ett fat numrerat 5221. Totalt buteljerades 139 flaskor den 5 september 2017 med en alkoholvolym på 56,9 %. Färgen har en härlig och klar kopparröd ton med orangea reflexer. Doften är söt och… hm, väldigt annorlunda. En doft som jag ofta tycker mig hitta i buteljeringar från Tomatin är varm kolasås, men den finns inte med här. Möjligtvis att jag anar lätta toner av kola men de är väl undangömda. Istället finner jag i doftbilden; skoputsmedel, Karlssons klister och nagellackborttagningsmedel från bodyshop med doft av aceton och syntetisk mandel. Väldigt udda och inte särskilt smarrigt. Men jag är inte den som är den så jag fortsätter att utforska och med luft händer faktiskt en hel del. Den blir mer vinös, om än något sur samt finner en kraftigt fruktighet såsom övermogen banan, druvskal och mald muskotnöt. Hittar också doften av varmt läder vilken liknar den som uppstår av att bära ett skinnplagg en varm sommardag… Som sagt, en udda fågel! Smaken då , den är direkt väldigt söt och upplevs oljig i konsistens. Det söta skulle kunna liknas vid hallon och kola i kombination , men hittar även inslag av brända mandlar, sugarpaste och apelsinsaftkoncentrat. Dock finner jag även i smaken spår av det acetonliknande jag fann i doftbilden. Eftersmaken är väl den som är allra bäst med denna whisky- fruktig, fyllig och ihållande.

 Avslutningsvis vill jag skicka en stor tackkram till Arne Kumlin för dessa tre mycket spännande whiskys. Trots att de har väldigt mycket gemensamt, som att vara ordentliga kraftpaket var och en för sig, så har de helt olika karaktärer. Det har för mig varit ett sant nöje att få prova på.