För inte så länge sedan
mottog jag ett blått paket med skvalpande innehåll från en kär följare på
Sinnen och Nyanser. Paketet innehöll en liten trio med sherrystinna godsaker
från tre olika skotska destillerier nämligen Glenburgie, Tomatin och
Bunnahbhain.
Jag vet inte om jag nämnt
det tidigare, men jag älskar verkligen presenter (och det är rätt få saker som
slår en kluckande inslagning)! När det vankas överraskningar blir jag sådär fånigt
glad vilket gör att jag tappar talförmågan och nästan kan börja grina. Det pirrar
på ett sådant behagligt sätt i kroppen och av någon oförklarlig anledning rör
jag mig likt en studsboll när jag får prassla med en present. Ju mer papper och
snören det är desto ivrigare blir jag för att komma åt vad som gömmer sig där inuti
och på barnens födelsedagar får jag bokstavligt talat ”lägga band” på mig själv.
Provningen fick inledas
med Glenburgien
som är en utgåva från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail. Den är
destillerad 1990 på ett stycke sherryfat numrerad 12517 och buteljerad 22 år
senare med en alkoholvolym på 50 %. Färgen
har en mycket mörk nyans med inslag av både bärnstensbrunt och kopparröda
reflexer. Doften för omedelbart tanken
till en fuktig och kall jordkällare; det är den där typen av doft som får mig att
drömma mig bort till ett kyligt lagerhus med vilande fat och svartmögliga
stenfasader. Finner även toner av bivax och torkade russin samt något som
påminner om bönor, men jag har svårt att bestämma mig för om det är kidneybönor
eller sojabönor jag känner. En aromatisk doft som påminner om inlagd grönpeppar
finns med samt en rejäl dos sötma som liknar den kladdiga smeten i fikabrödet arraksrullar.
Med lite vatten upplever jag att doften utvecklas till att bli både sötare och
fruktigare med toner av körsbär och tomteskum- men framförallt finner jag att den
blir mycket mer blommig, ungefär som en gedigen potpurri. I smaken hittar jag ljuva nyanser av
blommande färska rosor vilket påminner lite om Turkish delight smaksatt med
rosenvatten. Rätt snabbt anländer lätta toner av kaffe- en smak som växer sig
större och kraftigare likt en stark och besk espresso. Munkänslan upplevs sträv
och träig men någonstans i allt detta finner jag både sötlakrits, mörk choklad
och russin. Smakmässigt tycker jag denna whisky vinner mycket på att vattnas då
strävheten lugnar ner sig något och ger utrymme för den rikliga fruktigheten.
Tilläggas bör att den långa eftersmaken verkligen är en riktig höjdare!
Samplet innehållande
whisky från Bunnahabhain med det smått fyndiga
namnet ”A bunny from heaven” är en
single cask buteljerad av en (för mig rätt okänd) tysk buteljerare vid namn
Anam na h-alba. Denna utgåva är destillerad den 24 december 1990 i ett first
fill sherry butt numrerad 3 och totalt buteljerades 256 stycken flaskor den 7
oktober 2011 med en alkoholvolym på 54,3 %. Färgen är mörk och påminner om mahogny. Doften är söt som av torkade fikon men den känns lite instängd och
den starka alkoholen upplevs aningens stickig. I doftbilden finner jag en mustighet
som för tanken till en mustig buljong på lök & kål samt allkryddan Vegeta.
Hittar även lite gräs- torviga inslag som upplevs jordig och mineralrik. Sötman
påminner om violpastill och honungsmelon men efter att ha luftats en stund så
öppnar den upp sig och bjuder på toner av färska körsbär, vit choklad samt en doft
som får mig att tänka på en nygräddad sirapslimpa som blivit lite bränd. Smaken är pepprig och het men också söt
av röda vinbär och wienergumgodis. Finner tydliga nyanser av lakrits i
kombination med viol vilket påminner om Läkerol Salvi. De blommiga tonerna blir
efter en stund mer markanta och i eftersmaken framträder något som får mig att
tänka på blöt kartong, mjölkchoklad och pressad grapefrukt.
Tredje och sista samplet
är den som jag med stor förväntan sett fram emot att få prova, nämligen en
distillery exclusive från Tomatin lagrad på Oloroso
fat. Tomatin har blivit lite av en personlig favorit och när jag var iväg på
Cinderella whisky fair i januari så provade jag en Tomatin distillery exclusive
lagrad på PX fat som var enastående.
Utgåvan i samplet destillerades
den 11 november 2005 och lades på ett
fat numrerat 5221. Totalt buteljerades 139 flaskor den 5 september 2017 med en
alkoholvolym på 56,9 %. Färgen har
en härlig och klar kopparröd ton med orangea reflexer. Doften är söt och… hm, väldigt annorlunda. En doft som jag ofta tycker
mig hitta i buteljeringar från Tomatin är varm kolasås, men den finns inte med
här. Möjligtvis att jag anar lätta toner av kola men de är väl undangömda. Istället
finner jag i doftbilden; skoputsmedel, Karlssons klister och nagellackborttagningsmedel
från bodyshop med doft av aceton och syntetisk mandel. Väldigt udda och inte särskilt
smarrigt. Men jag är inte den som är den så jag fortsätter att utforska och med
luft händer faktiskt en hel del. Den blir mer vinös, om än något sur samt finner
en kraftigt fruktighet såsom övermogen banan, druvskal och mald muskotnöt. Hittar
också doften av varmt läder vilken liknar den som uppstår av att bära ett skinnplagg
en varm sommardag… Som sagt, en udda fågel! Smaken då , den är direkt väldigt söt och upplevs oljig i
konsistens. Det söta skulle kunna liknas vid hallon och kola i kombination ,
men hittar även inslag av brända mandlar, sugarpaste och apelsinsaftkoncentrat.
Dock finner jag även i smaken spår av det acetonliknande jag fann i doftbilden.
Eftersmaken är väl den som är allra bäst med denna whisky- fruktig, fyllig och ihållande.
Avslutningsvis vill jag
skicka en stor tackkram till Arne Kumlin för dessa tre mycket spännande whiskys. Trots
att de har väldigt mycket gemensamt, som att vara ordentliga kraftpaket var och
en för sig, så har de helt olika karaktärer. Det har för mig varit ett sant
nöje att få prova på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar