Whiskysystrar

Var är det för en dag? Jo det är Alla Hjärtans dag och vad passar väl då bättre än att prova en whisky från Box Destilleri. I min sampelhylla finns nämligen ett smakprov från ett privatfat som jag fått av whiskysystrarna Carina Löfstedt och Monica Johnsson. Carina och Monica delar ett intresse för whisky och gemensamt har de en sida på Facebook som heter just Whiskysystrarna där de bjuder på sina upplevelser till andra. Första gången jag själv träffade denna härliga duo var i samband med en whiskyprovning i Uppsala när vi provade belgisk whisky. I vimlet av människor upplevde jag att de spred en härlig energi tillsammans och efter provningen var det fantastiskt att lyssna till deras berättelser från gemensamma whiskyäventyr. Jag minns att jag på hemresan så innerligt önskade att jag och min syster kunde dela ett intresse på ett lika passionerat sätt. Tänk vilken ovärderlig skatt ändå!

Detta kärleksfulla sample kommer från ett av de egna fat som systrarna äger, närmare bestämt ett 40 liters fat som tidigare lagrat oloroso sherry. Det fylldes med ett orökigt destillat på Alla Hjärtans dag 2013 och buteljerades den 3 april 2017 med en läcker alkoholvolym på 60,1 %. Etiketten pryds med en bild av Upplands landskapsvapen eftersom Uppland är systrarnas födelseort och planen är att på framtida buteljeringar fortsätta använda sig av landskapsvapen.

 Doften hos denna whisky upplever jag vara rätt stickig vilket antagligen beror på den kraftiga alkoholen men snabbt fylls hela rummet med en härlig fruktighet som påminner om ugnsbakade äpplen, russin och färska dadlar. Jag finner även en touch av mörk choklad med en lite bitter kakaoton bakom det fruktiga samt nyanser som liknar ett sött dessertvin. I doftbilden finns också en metallisk ton som får mig att tänka på våt rost samt doften som stannar kvar på handen efter att ha klappat en fet hästpäls. För att öppna upp sig ordentligt behöver denna whisky rätt mycket tid att luftas, vilket dämpar de kraftfulla ektonerna och ger utrymme för andra dofter att blomma ut såsom mörkrostad kaffe, apelsin och ambrosia. Med vatten framträder toner av färsk lakrits, plommon och vanilj. Smaken är söt med kraftig fatkaraktär som blir aningens för träig för min smak. Finner inslag av knäckig karamell, muscovadosocker och krämig nougat men också en fruktighet som från torkade aprikoser, apelsin och färska russin. En hel del kryddighet finns med som liknar kryddnejlika och pomeransskal och i eftersmak anar jag toner av tobak och choklad.

Personligen tycker jag doft vinner över smak i denna wirre, men finner den i sin helhet som njutbar och spännande. Jag vill självklart rikta ett rungande tack till Monica och Carina för detta smakprov fylld av så mycket kärlek. Tyvärr äger jag inga egna fat eller fatandelar, men jag har beskådat den stolthet som lyser i ögonen på fatägare och jag förstår att det måste vara en häftig upplevelse att följa den utveckling som sker i fatet fram till buteljering. Avslutningsvis vill jag bjuda på en intervju som jag gjort med whiskysystrarna, om deras bakgrund, skillnader och likheter samt deras upplevelser av att ha ett intresse i en mansdominerad värld.

Ni är systrar med en stor kärlek för whisky. Kan ni berätta hur intresset började?

Carina- Mitt första möte med whisky var jag ungefär 22 år. Då fick jag en flaska bourbon i födelsedagspresent och tyckte att det var väldigt tokigt. Men efter ett tag tyckte jag ändå att jag borde prova och att det inte var så dumt ändå. Efter det blev det i många år blended, framförallt Grants, som är både lättdrucken och passar att göra Irish coffe med. I januari 2013 gick jag med i SMAD, Single Malt Academy of Dalecarlia, som är Sveriges största singelmaltklubb och finns i Borlänge, och då började intresset för singelmalt att utvecklas.

Monica-  Jag var runt 17 år och hade en pojkvän vars pappa gillade whisky (blended). Hans favoritmärke var Bells. Jag visste knappt vad whisky var, vår pappa har aldrig gillat det och inte mamma heller för all del. Svärfar bjöd mig på whisky för han trodde jag skulle tycka det var starkt och otäckt, men faktiskt tyckte jag det var gott. Gillade honom för övrigt också. Sedan gick det många år och själv köpte jag väl någon Grants nån gång.  I 40- års present fick jag av en kompis ett medlemskap i SMAD och gick sporadiskt de första 4 åren. När jag träffade vår ordförande Anders pratade vi en stund och efter det har jag gått så ofta jag kunnat, det vill säga nästan varje gång.

Förutom ett gemensamt intresse för whisky, hur är ni mer lika och vad skiljer er åt?

Carina- Det skiljer fem år mellan oss och när vi var yngre så var vi sällan tillsammans. Det var när Monica blev gammal nog att hänga med på disco, som det hette när vi var  unga , som vi började umgås mer. Sedan fick vi barn ungefär samtidigt, skiljde oss ungefär samtidigt och har under småbarnsåren hjälpt varann mycket med barnen. Vi har flera intressen gemensamt, under många år var vi mycket ute och dansade, vi tycker båda om att handarbete och gillar att resa. Det som skiljer oss är nog att Monica är snabbare på att ta tag i saker, jag sitter gärna en stund längre i soffan. 

Varför tror ni att det många gånger anses vara okvinnligt att tycka om whisky och öl?

Carina- Vi har nog aldrig riktigt tänkt att det skulle vara okvinnligt, vår pappa var hemmapappa i några år medan mamma drev en blomsteraffär, och vi är uppfostrade att vi kan göra precis vad vi vill. Men visst har väl en och annan man (förhållandevis äldre än oss) på mässor och provningar höjt lite på ögonbrynen och tyckt att dom har behövt förklara för oss sådant vi redan vet och kanske till och med vet bättre. Annars tycker jag att vi har blivit bra bemött av våra klubbar, vi har inte känt oss "förminskade" på något sätt bara för att vi är kvinnor och vi kan inte säga att vi någon gång märkt av några sexistiska förtecken (vilket kanske beror på att vi är lite äldre). I SMAD är ungefär 10 % av medlemmarna kvinnor, så där är vi i gott sällskap. I  Avesta whiskysällskap finns också ett antal kvinnor som medlemmar. Vi har inte känt att våra klubbar gör någon skillnad på män och kvinnor, förutom då vi under några år bodde i Linköpingstrakten och whiskyklubben där utesluter kvinnor, vilket verkligen känns  som 1800-tal. Kvinnorna i Linköping (med Tiina Berg som ordförande) har ju fått bilda en egen klubb med bara kvinnor. I den klubben måste man dessvärre känna någon och bli rekommenderad för att få vara med, så i Linköping kände vi oss verkligen uteslutna *skrattar*.

Monica- Jag håller med Carina, igen, jag har aldrig tänkt att det skulle vara okvinnligt men det har kanske med ens egen personlighet och uppfostran att göra. Som Carina berättar har vi blivit uppfostrade att vi kan göra och bli exakt vad vi vill. Jag har ju både tagit jägarexamen och mc-kort vilket ju också anses vara ganska manliga grejer.

Tror ni att det finns skillnader mellan kvinnors och mäns sinne att känna doft och smak?

Carina- Enligt min erfarenhet har kvinnor lättare att definiera doft och smak. Om jag jämför med min man som jag förövrigt träffade på whiskymässan i Limburg (som druckit whisky mycket mer än jag), om vi tar en whisky hemma så är han mer benägen att säga "det är gott, eller inte gott" medan jag oftare hittar nyanser i smaker och dofter. 

Monica- Jag tror vi kvinnor har lättare att definiera smak och doft, lite som med färger kanske. En man säger att det doftar citrus men en kvinna beskriver det mer som apelsin, grape eller citron. En man säger rosa medan en kvinna kanske säger gammelrosa, dimrosa eller cerise. Min man säger att han dricker whisky medan jag provar den.

Vad tänker ni att vi kan göra för att motverka orättvisa och få alla att känna sig inkluderade i whiskysammanhang såsom mässor, provningar och klubbar?

Carina- Jag tror att genom att vara förebilder så kan vi locka fler kvinnor till whiskyn och därmed blir vi starkare. Vi har ju ett antal förebilder idag som är drivande, Susan Stenström i Enköping, Sara Larsson (Nikka), Anki Ulvmåne, Helena Hugo (Bredaryds värdshus), ja det finns ju flera. Du är ju också en stor förebild för yngre tjejer. Emma Andersson som är chefredaktör för tidningen Allt om Whisky är en av dem största förebilderna för oss tjejer. Det var lite i den andan vi kom på att starta vår sida "Whiskysystrarna" på Facebook, för att visa att vi kvinnor också kan och kan ta för oss av whiskyvärlden. Sen ska man kanske inte ska göra det så komplicerat för då finns risk att man "skrämmer bort" nyfikna kvinnor. Bättre att visa att det går att njuta utan att analysera för mycket. Men det är väldigt viktigt att vi kvinnor håller ihop.

Monica- Precis som Carina tror jag att det är viktigt att tala om att det är okej att "bara dricka" whisky, att man inte måste hålla på att analysera eller vara så väldigt påläst. Sen tror jag ju mer man provar desto mer vill man lära sig. Jag tycker också att Tiina Berg är en förebild i Linköping även om vi inte fick bli medlemmar i hennes förening *skrattar*. Hon och Susan i Enköping är ordförande i sina klubbar (Susans klubb är mixad). Generellt tror jag att kvinnor vill kunna saker innan man lärt sig, män är mer trial and error typer. Man provar, misslyckas och provar igen. Kvinnor vill läsa beskrivningen först och prova sen, det tror jag är en anledning till att kvinnor inte vänder sig till en klubb i första hand.

Slutligen, har ni något oförglömligt whiskyminne som ni kan dela med er av?

Carina- Många minnen har det ju blivit med fantastiska provningar och mässor, men det som jag ofta återkommer till i tankarna är resan till Japan, där vi besökte Yamazaki, Hakushu, Chichibu, Yoichi, Miyagikyo och Shinshu Mars. En resa jag gärna skulle göra om. 
Monica- Jag håller med Carina, det är whiskyresorna som har gjort våra minnen. På vår första resa till Skottland, vi åkte med klubben, träffade vi två andra resenärer som vi håller kontakt med än. Redan då pratade vi med dem om Japanresan och när det blev aktuellt så åkte vi med dem. Numera kallar vi dem för våra brorsor. På samma resa träffade vi två killar till, som sedan var med och bildade Enköpings whiskyklubb, som vi också håller kontakt med. Så whiskyn förenar också och det är ett väldigt trevlig community med många fantastiska människor. Långt fler trevliga än några trista, som tyvärr också finns.