Trollet från Bergslagen

I den charmiga staden Örebro går det att finna Bergslagens Destilleri, tillverkare av bland annat snaps och ekologisk gin. Förutom att producera destillat av olika slag är de även en oberoende buteljerare av whisky. I centrala Örebro finns destilleriets egna lager som ger husrum för hundratals whiskyfat importerade från Skottland men också Sverige, då man under sommaren 2016 köpte upp det kvarvarande lagret från Grythyttan Whisky.

Den andra oktober (2017) lanserade Bergslagens Destilleri de två första utgåvorna i en ny serie med planerade fem buteljeringar. Whiskyn i denna serie kommer från det ovannämnda svenska destilleriet som numer är nedlagt. Med inspiration från de svenska skogarna pryds varje upplaga av ett eget väsen och först ut var ”Skogsrå” och ”Vätte”, som båda destillerades 2011 och buteljerades 2017. Nu är det dags för det tredje tillskottet ”Troll” att göra entré, närmare bestämt den 1:a februari klockan 10.00 på Systembolaget. Troll är, till skillnad från de tidigare två utgåvorna, en lätt rökig whisky och består av en blandning som lagrats på ex- bourbonfat samt ex- sherryfat. Den är buteljerad med fatstyrka och håller en alkoholvolym på 58,7 %  samt kommer kosta 995 kronor per flaska.

Färg: gyllene saffransgul

Doft: Doften bjuder på fruktigt söta toner och rejält med vanilj, men jag anar tydligt en instängd och sur doft som får mig att tänka på försurat trä och lite svamp-jästig penicillin. Rökigheten ligger långt fram och märks väl men den upplevs inte dominerande på något vis. Den mycket markanta ”träigheten” vill däremot ta mycket plats men med luft blir den något bättre och påminner om både lakritsrot och riven bark från björk. De bäriga och fruktiga tonerna liknar röda bär såsom jordgubbar och krämig björnbärskompott. Med luft framträder även nyanser av mörk choklad och den härliga vaniljen blir både rikligare och krämigare. Att addera vatten i glaset gör väldigt gott tycker jag då det dels tar fram mer fruktighet i form av granatäpple och torkade fikon men även granbarr, kåda och mandel finns med.

Smak: Smaken är direkt mycket söt med toner av torkad frukt, choklad och karamell, men sen händer något! Den omvandlas kvickt till att bli övervägande rökig och nästan bolmande. Det söta intrycket försvinner totalt och istället börjar tunga toner av tobak, brinnande trä och blöt aska att hägra. Rökigheten ligger på något vis bakom men är snabb och påträngande. Efter en stund kliver de söta nyanserna fram igen och jag finner toner av lakrits, kokade äpplen och inlagd ingefära. I eftersmaken stannar tobakstonerna kvar länge tillsammans med smaken av färsk dill och en strävhet som liknar känslan efter att ha tuggat på barr.

Den sur- beska ektonen följer som en röd tråd genom hela smakupplevelsen, ändå finner jag detta troll vara spännande då den är bråkig och lite busig på nåt sätt. Tilläggas bör att den vinner mycket med vatten!

Vanligtvis är jag ett riktigt fan av sådant som är bittert…men det finns en djup bittrig beska som är sådär svårbeskrivlig som jag brukar ha rätt svårt för, och den hittar jag i denna whisky. Denna svårbeskrivliga känsla brukar jag uppleva lite unken och ”svampig” och den får mig att associera till penicillin, tofu och protein (tänk proteinshake eller proteinbars)… eller lite som en dålig andedräkt eller såsom krabba brukar smaka. Just den här beska och smutsiga karaktären som jag känner i denna utgåva brukar jag vanligtvis hitta i exempelvis Glenfarclas, som jag personligen har väldigt svårt för. Så tyvärr blev detta troll ingen favorit hemma hos mig, men jag älskar de tjusiga flaskorna med de snygga etiketterna!

Springbank Local Barley 2017

En gång i tiden var Campbeltown en blomstrande stad och ett sant whiskyparadis med över 30 stycken destillerier. Om man idag strosar runt längs stadens små gator och gränder gör sig historien påmind då det fortfarande går att skymta blekta destillerinamn på de spruckna husfasaderna.  Även om destillerierna numer är färre till antal så är området ännu en populär whiskyregion och utgör hemvist för tre destillerier som tillverkar fem olika whiskysorter.  Ett av dessa destillerier är Springbank som är unikt för att ha varit i samma familjs ägo sedan 1828 och för att de alltid valt att gå sin egen väg i den stora skotska whiskyindustrin. När andra destillerier valde att stänga ner sina maltgolv och skickade efter mältat korn med lastbilar så trotsade Springbank trenden genom att försöka vara så självförsörjande som möjligt och fortsätta hålla sig till de ursprungliga tillverkningsmetoderna. Springbank är idag det enda destilleri i Skottland som har allting samlat vid den lokala anläggningen då mältning, destillering, buteljering och lagring sker under ett och samma tak.

Jag skulle nog vilja påstå att varje enskilt destilleri som jag besökt i såväl Skottland som Sverige har sin egen personliga prägel och själ. Om man nu kan göra den liknelsen, med att ett destilleri har en själ, så är upplevelsen att Springbanks är djupt rotad i den historiska platsen, de viljestarka personligheterna och det lokalt förankrade. Just därför tycker jag det passar så fint med den genomtänkta hyllningen i deras limiterade whiskyserie Local Barley.

Den malt som Springbank vanligtvis använder sig av inhandlas från lokalt belägna gårdar. Med Local Barley så ges en ännu exaktare information då såväl kornsort som vem som odla kornet anges. Detta är inte bara väldigt ovanligt utan även kul då det möjliggör att uppleva de enskilda kornsorternas betydelse i doft och smak. I de senaste två utgåvorna av Local Barley har man använt sig av kornsorterna Bere och Prisma, medan 2017 års utgåva har mältats av en kornsort med namnet Belgravia. Belgravia, som är ett två- radigt vårkorn, är en av de vanligaste sorterna i dagens whiskyindustri. Den skörd som använts för tillverkning av 2017 års Local Barley såddes på West Backs Farm, beläget strax utanför Campbeltown, skördades 2005 och har mältats på Springbanks egna klassiska maltgolv. I juni 2007 destillerades malten och tappades upp på både bourbon- och sherryfat. Tio år senare, närmare bestämt i november 2017 buteljerades whiskyn med en alkoholvolym på 57,3 %.  
Nu har jag haft förmån att prova på den nyaste utgåvan, som är nummer tre av planerade fem, vilken kommer lanseras på Systembolagets webblansering den 1 februari med prislappen 1148 kronor.

Färg: Ljus guld

Doften är kraftfull och väldigt vacker. Stor sötma med riklig fruktighet och en tydlig kornmaltighet som för tanken till en fruktig IPA. Rätt snabbt hittar jag igen härliga citrustoner som påminner om både blodapelsin och bittersöt grapefrukt  samt aningens exotiska inslag av ananas och mangosorbé. En kryddighet finns även med i doftbilden, av kanel och en obakad saffransdeg (!) samt ljummet salt smör och karamelliserade popcorn . Den varma tonen av torv är närvarande men gömmer sig väl bakom den sötare ridån. Det söta intrycket upplever jag växer med syre och toner av vit choklad och mandel kommer fram. Med vatten tar fruktigheten överhand och jag hittar nyanser av både aprikos och saftiga persikor.

Smaken överraskar då den imponerande alkoholstyrkan  ”plötsligt” gör sig påmind (reflekterade inte alls över den i doften). Torven känns skarpare och det samt den starka känslan upplevs som en frisk fläkt i sammanhanget. Trots detta finns gott om utrymme för söta vaniljtoner, mandel, päron samt inlagda persikor. Eftersmaken bjuder på en lång symfoni av smaker såsom gröna grästoner, cederolja, salmiak, metall och nästan lite glödande kol. Eftersmaken finner jag som alldeles underbar och är kanske det bästa av allt med denna utgåva!

 

Jag skulle väldigt gärna vilja smaka mer på denna utgåva av Local Barley då de provade centerliterna var försvinnande goda. Vi får se om jag ger mig in i jakten på en av de 624 flaskorna som kommer till Sverige eller om jag spar på slantarna till vårens destilleribesök istället ;)

Förlåt att jag tränger mig på

Då var ännu en mässa avklarad, denna gång blev det på böljan den blå med populära Cinderella whisky fair… Och det passade dessutom fint att göra debut i samband med deras tioårsjubileum tycker jag, dock har jag såhär i efterhand inte en aning om vad som gjorde just denna kryssning mer speciell än andra för att uppmärksamma denna högtid, tyvärr. Eftersom jag innan hört så väldigt mycket gott om denna båtmässa, som även ska vara världens största av sitt slag, så var det med stor förväntan jag såg jag fram emot att få uppleva den själv. Lite småförvirrad var jag nog, som alltid när det vankas nya upplevelser, så därför blev jag både snopen och full av skratt när jag såg människor lunka runt med små röda varukorgar fulla med sprit… som om det vore vilken dag som helst på Ica Kvantum!

 Som sig bör hade jag oerhört roligt i glada människors sällskap, fick prova på mycket spännande whisky och hade många trevliga samtal med både utställare och besökare. Att jag dessutom hade med min fru gjorde resan såklart ännu bättre.

 Men denna text ska inte handla om mina upplevelser från en specifik mässa. Den ska inte handla om en särskild whisky från ett speciellt destilleri eller buteljerare och det kommer inte finnas några spår av vare sig doft-, smak- eller andra sinnesintryck. Jag tänker berätta om den glada whiskyvärldens mörka och tråkiga baksida – mansdominansen, sexismen och de duktiga flickorna. För är det nånting denna sprudlande lilla bubbla lider av så är det just detta, det är män på både längden och tvären, självklart är dem allra flesta mycket trevliga och för all del även kompetenta.

Mansdominansen tänker jag antagligen har en hel del med vår kultur och historia att göra, men det är många som fortfarande verkar vilja tro att whisky och manlighet är synonymt med varandra av någon uråldrig anledning. Själv kan jag inte hålla reda på alla olustiga situationer och taktlösa kommentarer jag stött på i olika whiskysammanhang såsom” men oj en tjej som dricker whisky, vad coolt” eller ”du verkar kunna mycket om whisky fast du är kvinna”. Visst finns det mycket välvilja bakom sådana kommentarer men det är ändå rätt konstigt. Sen kan jag för mitt liv inte begripa varför det skulle vara något häpnadsväckande med en kvinna som gillar att dricka whisky eller som arbetar inom whiskybranschen på ett eller annat sätt.

  

Om samhället i stort domineras av män så kan jag lova att samma normer även råder i denna lilla whiskybubbla där kvinnor dessutom är en tydlig minoritet. Det florerar oändligt mycket ”gubbighet” samt en märkvärdig machokultur som verkar både förminskande och förtryckande gentemot kvinnor. Det vimlar dessutom av besserwissrar som kan göra den mest levnadsglada alldeles dödstrött och är det något som jag är så evinnerligt less på så är det att bli förminskad som människa och kallas lilla gumman i helt fel sammanhang, att ständigt behöva bevisa att jag vet vad jag talar om för att tas på allvar eller att känna mig osynlig i whiskysammanhang där jag mestadels omges av män.

Jag har även upptäckt att det existerar ett motstånd i form av både avundsjuka och konkurrens, vilket jag för bara något år sedan var lyckligt ovetandes om. Som exempel har jag efter att ha mottagit ett stipendium via tidningen Allt om Whisky bland annat fått höra att det nog beror på att det inte är så många kvinnor som söker och att det var just därför jag fick det. För det verkar för många vara helt osannolikt att representanter från Allt om Whisky, Berntson Brands och Old Pulteney valde mig av samma villkor som de valt de män som sökt.  Konkurrensen vill jag helst inte veta av överhuvud taget, men jag kan inte blunda för att jag som kvinna inte ges samma möjlighet att utvecklas i mitt intresse fastän jag lägger ned minst lika mycket möda, tid, energi och pengar som mina manliga vänner. Denna konkurrens har självklart inte enbart att göra med att jag är kvinna utan även på grund av andra faktorer, men min personliga upplevelse är att jag i mycket mindre utsträckning erbjuds utvecklingsmöjligheter än mina manliga kollegor och det gör såklart ont. Sen vill jag inte få beröm för det jag gör och bli erbjuden uppdrag av människor inom branschen för att i nästa sekund bli uppraggad av samma person eller få höra att det är synd att jag har en fru, för även sådana scenarion har jag stött på ett par gånger.

I ren frustration har jag påbörjat texter med liknande innehåll som denna ett flertal gånger men varje gång har jag hejdat mig på grund av rädsla för hur det ska mottagas och vilka effekter det ska ge, och bara det är ju en sorglig historia i sig. Men nu känner jag att jag inte vill hålla tyst längre om den verklighet som kvinnor i whiskyvärlden tvingas leva med; sexistiska kommentarer, fjäskiga inviter och sämre möjligheter. Det bör verkligen lyftas upp och uppmärksammas mer för det är inte okej. Därför är min ambition att lyfta detta ämne samt att förgylla Sinnen och Nyanser med andra whiskykvinnors berättelser.

Årets första blindskott- en riktig luring

Tisdagskvällar har för mig fått ett likamedstecken med blindksottsprovning i goda vänners sällskap. Ett mycket tacksamt inslag i livet måste jag säga och det nya året 2018 har jag bestämt mig för att Sinnen och Nyanser ska få förgyllas med lite texter från just dessa blindskottsprovningar. Årets allra första blindskott gick av stapeln förra tisdagen och det som var i glaset denna kväll var sannerligen något nytt och annorlunda. Just termen ”annorlunda” kanske har en lite dålig klang i sammanhanget men jag vill förtydliga att det absolut inte behöver innebära nånting dåligt eller sämre… Annorlunda kan vara något bra men framförallt väldigt kul och spännande. Denna gång tyckte jag dessutom att det både doftade och smakade rätt gott, dock på ett lite knepigt sätt då det som var i glaset inte alls hade karaktär av att vara en whisky. Eller?

Färgen var något besynnerlig med en väldigt mörk och nästan brunaktig nyans. Doften upplevdes väldigt stor och mycket fruktig, rejäl och med ett djup som jag bara brukar hitta hos vissa fruktiga och mustiga viner. Med tanke på hur snacket gick i gruppen var vi nog alla gemensamt undrande till vad som befann sig i glaset... Kan detta vara en riktigt gammal och överlagrad whisky kanske, med tanke på dem träiga och ekiga inslagen? Grain eller något japanskt eller kan det vara något helt annat... Armagnac? Eller kanske rom? Våra sinnen var verkligen på helspänn och tankarna gjorde små frivolter i skallen. Noter jag fann i doft var apelsin, gula äpplen och blöta russin samt nånting som förde tanken till läskeblasket troccadero. Även söt marsipan och mandel, söt-lakritspipor, lite kryddig kardemumma och nejlika samt en helt klockren ton som kan beskrivas som Anton Bergs chokladgodis- plommon i Madeira! En oerhört söt doft där sötman bara tycktes växa sig större och när jag snurrade runt vätskan och synade glasets kanter så såg konsistensen ut att vara rätt klibbig av sig. Sötman dominerade rätt mycket även i smak och upplevdes både sockersöt och fruktig. Noter jag fann var framförallt plommon och russin samt svärmors egengjorda häggbärslikör, men denna var ändå inte likör-söt. Munkänslan upplevdes oljig men inte särskilt alkoholstark, dock fann jag en liten pepprig effekt på sidan av tungan och att eftersmaken var märkbart vinös. Väldigt likt ett dessertvin men ändå inte riktigt… I mitt minne dök den ”Serbiska cognacen”  Slivovica upp- sån där plommonbrandy och jag bestämde mig för att chansa på att detta var någon typ av fruktbrännvin gjord på plommon. För en whisky kan det i alla fall INTE vara! Eller?

 

Alltså det är så oerhört fascinerande och utmanande att prova någonting helt i blindo. Även om en kan känna sig helt säker på sin sak ena sekunden så kommer det klagande tvivlandet och gör entré den andra. Man hittar toner på ett sätt som inte går att jämföra med de tillfällen då man vet exakt vad som är i glaset och att göra detta experimenterande tillsammans med andra är verkligen det bästa av allt. Ikväll är det åter dags att sätta sinnena i hårdträning när ännu ett blindskott ska provas på och oj vad jag längtar!

 

Årets första blindskott visade sig vara en lurig liten rackare och nej det var inte någon whisky utan en spansk brandy från en välkänd producent: Torres 15 Reserva Privada Imperial Brandy 40 %. En mycket prisvärd (och god) sak som går att finna här: https://www.systembolaget.se/dryck/sprit/torres-8766501