Old Pulteney Single Cask 715

I samband med En öl och whiskymässa i Göteborg erbjöds besökare att för allra första gången få prova på den whisky som jag och Jonas valde ut då vi gjorde vår stipendiatresa till destilleri Old Pulteney. Som jag skrivit i tidigare inlägg så var det en väldigt häftig upplevelse att få servera samt lyssna till andras uppfattning av den whisky som jag själv varit med och valt ut. Nu har det även börjat dyka upp lite bloggposter och skriverier på sociala medier om personers tankar av vår buteljering och det är så enormt roligt att få höra samt ta del av dessa intryck. Ännu har denna whisky inte kommit ut till försäljning och jag vet inte exakt när detta datum kommer bli än, tyvärr. Men det pratas om att det ska vara klart någon gång i vår och jag hoppas på maj månad. Fortsätt gärna att kika in här på bloggen och följ Sinnen och Nyanser på Facebook och Instagram så lovar jag att skrika ut så fort jag vet något.

Fat 715 som Annelie Huczkowsky (jag) och Jonas Gyllenpanzar Stjerna handplockat är av amerikanskt ek. Fatet som rymmer cirka 200 liter har tidigare lagrat bourbon och ingenting annat, innan det år 2002 fylldes med härlig råsprit på ca 68,8 % från Old Pulteney. Whiskyn är exklusivt buteljerad för tidningen Allt om Whisky och kommer enbart lanseras i Sverige med ett totalt antal flaskor av 258 stycken och rymmer 70 cl vardera. Vidare är denna singel cask utgåva buteljerad med fatstyrka och håller därmed en alkoholvolym på underbara 57 %.

Såhär beskriver Old Pulteney själva denna single cask 715:

“Single Cask 715 is pale straw in appearance. Sweet and spicy on the nose. With fragrant vanilla and toffee followed by zesty notes of lemon drizzle cake and poached pears. To taste an oaky intensity gives way to underlying tones of spicy vanilla.  Apples and lemons are also prominent and are complemented by a hint of warm caramel. The finish is long but lively, with spices and fruits.”

När det var dags för momentet att välja ut ett fat var jag och Jonas väldigt eniga på en gång. Innan resan så fanns ju en viss nervositet där och funderingar såsom; ”tänk om vi tycker helt olika, vem ska vika sig då?!” Men de där diskussionerna uppstod aldrig och det fanns egentligen inga som helst frågetecken kring vilket fat vi tyckte var bäst. Vi var eniga om att single cask 715 hade en tydlig Old Pulteney karaktär, vilket för oss båda kändes betydelsefullt. Första gången vi provade whiskyn gjorde vi detta direkt från fatet medan vi befann oss i lagerhuset där det var rejält kyligt. För att hjälpa whiskyn lite på traven med att öppna upp sina aromer gick vi därför vidare in till värmen och fortsatte provningen inomhus. Vi upplevde båda två att fat 715 hela tiden var något jämnare och höll en högre nivå oavsett omgivningens temperatur och oberoende om vi hade vatten i eller inte. Single Cask 715 gjorde oss med andra ord aldrig besvikna och därför behövde vi inte vara tveksamma.

Eftersom vi var två att välja ut detta fat så vill jag gärna ha med en liten beskrivning av Jonas intryck på ”vår” whisky och såhär beskriver han den:

"Doften är söt med inslag av övermogna gröna päron. Old Pulteney sältan finns där samt vanilj från fatet. Smaken upplevs pepprig med inslag av gröna frukter och apelsinskal. Eftersmaken är lång och härligt pepprig. Med en skvätt vatten i framträder mörk choklad och kakao..."

Jag har haft möjlighet att prova på Old Pulteney Single cask 715 en gång efter stipendiat resan vilket gjordes i samband mässan i Göteborg. Lite nervös var jag allt för att bli besviken då det kan vara rätt svårt att uppnå samma upplevelse och stämning som vi hade då vi provade whiskyn på plats på destilleriet. Men tack och lov så var den precis så fin som jag kan minnas den och nu har jag knåpat ihop mina doft och smaknoter på denna busiga men ack så eleganta whisky!


Färg: Gyllene halm
Doft: Doften upplevs frisk och har de där maritima tonerna som är så klassiskt för just Old Pulteney, såsom salt havsluft vid ett friskt regnväder nära intill havet. Detta får mig såklart att tänka tillbaka på den stunden då vi stod nere vid hamnen i Wick och vi möttes av ett lätt och kallt regn… och om jag blundar och tänker riktigt ordentligt så kan jag nästan känna doften från havet…
Även citrusen är påfallande och går åt det sötare hållet, vilket för tankarna till en fräsch och söt- syrlig juice från grillade citronhalvor. Härliga strimmor som av blommig lavendelhonung finns med och en riklig fruktighet från knapriga gröna Conference päron, söta aprikoser och gula solmogna plommon.
Jag tycker mig även känna doften av blomman viol och ju mer jag luktar i glaset desto tydligare blir den aromen för mig. Sen är det en helt fantastiska sötma från vanilj som är så rejäl att jag nästan kan föreställa mig hur jag tar en tugga av ett vaniljhjärta fyllt med len vaniljkräm och det liksom pyser ut vaniljkladd längs kanterna på kakan. Vaniljen är rejält söt men det finns även en kryddighet med från ekfatet som whiskyn lagrats i vilket jag personligen uppskattar väldigt mycket.
Med lite vatten i utvecklas doften ännu mer då vaniljen blir mer krämig än innan och sötman liksom blommar ut. Nu känner jag blommighet från jasminblommor och de fruktiga persikorna upplevs saftigare. Citrusen övergår till en lite sliskigare och nästan oljig lemoncurd medan violblomman omvandlas till violpastiller… och visst tusan känner jag en doft av tutti-frutti också!

Bild från provning på Old Pulteney

Smak: Första intrycket är att den upplevs fyllig och har en stor kropp. Trots den höga alkoholstyrkan så upplever jag smaken som väldigt len och mjuk. Det uppstår en pepprighet på tungan vilket busar till det lite, men den går förvånansvärt snabbt över och istället har sötman tagit överhand. Sötman påminner om en härlig fruktcocktail och persikan får mig att tänka på en varm persikopaj med vaniljsås på toppen. Vaniljen är kryddigt söt och känns nästan krämig i sin konsistens. Smaken av citrus finns med men går mer åt kanderade apelsinklyftor och apelsinchoklad. Godissötma som från lösgodissorten "sockerbitar" och "zoo" hittar jag även igen i smaken.
Med vatten i så växer aromerna till sig och fruktigheten blir större. Smaken av gula plommon kommer fram och aprikosen börjar mer att likna aprikosmarmelad eller marmeladkulor. Även de tropiska frukterna vill vara med i leken då jag känner något som påminner lite om torkade mangobitar. Pepprigheten är kvar men den är mildare och liknar mer malen vitpeppar. I den mycket långa eftersmaken så kommer en härlig smak av salt kolakaramell fram och den varma kryddiga vaniljen är så elegant att jag nästan blir tårögd av välbehag.


Avslutningsvis vill jag säga- jäklar vilken bra whisky detta är! Jag önskar att jag hade en flaska hemma redan nu... eller kanske till och med fem eller sex eller sju...