I denna text vill jag dela med mig av mina upplevelser från första tillfället av den samiska matlagningskursen "Året med Elaine" i Lockåsböle, samt om hur min släktforskning tog mig hit... |
För knappt ett år sedan påbörjade jag min
släktforskning; en intressant och mycket givande sysselsättning. Likt för dem allra
flesta fanns det även inom mig ett frö av nyfikenhet som kom att bli
grundstenen till att börja forska, och i mitt fall var det att jag ville ta
reda på mer om mitt eventuellt samiska ursprung på mormors sida.
Släktforskningen har kommit att bli en gedigen resa och är en spännande
historia med många dimensioner, något jag inte har plats för att gå in på
djupet med i denna text. Men som alltid med mig, oavsett vad jag tar mig för, så
spelar min passion för smaker en stor och betydelsefull roll… så även i detta
fall, och det är något jag gärna vill dela med mig av.
Som ett försök att skapa sammanhang i min berättelse
måste vi ta oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till Idre sommaren 2019 då
jag av en händelse lyckades glida in på en spännande matlagningskurs med samisk
mat. Nu kanske du höjer lite frågande på ögonbrynet och undrar ”hur i hela
friden hamnade hon där”? Men det kom sig av att min fru var inbjuden av
organisationen Slow Food Sápmi för att hålla ett föredrag om klimatsmart mat,
hållbarhet och matsvinn.
Ledare för den samiska matlagningskursen i Idre var
Ann Sparrock; en erfaren och mycket skicklig kock som arbetar med samisk
matlagning inom offentliga kök samt driver renskötselföretag inom Jijnje vaeri
sameby. På kursen delade Ann generöst med sig av sina kunskaper och berättade
om värdigheten i att ta reda på så mycket som möjligt, oavsett om det handlar
om mat från ett djur eller en grönsak. Detta synsätt kändes å ena sidan som en självklarhet
för mig samtidigt som det blev extremt tydligt vilket sorgligt slöseri som
pågår av naturens resurser; något som väckte ett starkt intresse för att lära mig
mer om den samiska matlagningskulturen.
Förutom att maten som vi tillagade i Idre blev ljuvligt god och upplevdes genuint ärlig så märkte jag dessutom att den gjorde gott i min kropp. |
Kursen i Idre anordnades i regi av Slow Food Sápmi,
vilket är en samisk branschorganisation som jag sedan tidigare kommit i kontakt
med på en matmarknad i Jämtland. Denna organisation är en viktig företrädare som
arbetar för att utveckla och bevara samisk mat samt samernas rättighet att
producera sin egen mat. Tillsammans med andra urfolk belyser Slow Food Sápmi
hur mattraditioner och matproduktion styrs av naturens och årstidernas villkor;
en livsstilsfilosofi som tilltalar mig på ett oerhört djupt plan.
På kursen i Idre träffade jag flera inspirerande
människor i olika åldrar, och jag kommer ofta på mig själv med att tänka på dessa
personer. Även om det bara var under ett par dagar vi umgicks bär jag med glädje
med mig samtliga i mitt hjärta, det är ju ändå människorna runtomkring en
upplevelse som ger minnena en guldkant. En av dessa personer var fotografen Bianca
Brandon-Cox vars uppgift var att dokumentera varje maträtt samt det som hände
under kursen. Bianca är en person som jag ser väldigt mycket upp till, dels för
hennes talang att skapa och fånga vackra ögonblick men också för att hon varit
med och bidragit till uppkomsten av min favoritbok; Hävvi=Självklart.
I boken tolkas sydsamisk mat av Elaine Asp och som
läsare guidas du genom den samiska matens förutsättningar, historia och dem
åtta årstiderna. En prisbelönt inspirationskälla utan dess like som passar
såväl privatpersoner som stjärnkockar med recept på äkta råvaror samt
fantastiska bilder. Döm om min förvåning då jag i januari 2020, alldeles efter
nyårslöftet infriats om att även detta år ska bli mitt och att jag ska se till
att unna mig något, plötsligt får syn på kursen ”Året med Elaine”. Den röda
tråden i mitt ständigt sökande sinne kunde inte bli mer tydlig varav jag
anmälde mig direkt och blev tilldelad en plats.
Kurstillfälle 1, Året med Elaine; Tjaktje.
På grund av rådande omständigheter med den pandemi som
börjat härja världen runt blev vår första inplanerade träff på kursen framflyttad till 2021.
Första kurstillfället blev istället det som skulle vara andra träffen i
oktober, då vi kommit in på hösten som enligt samisk tideräkning kallas Tjaktje.
Som tidigare nämnt utgår man inom den samiska kulturen från att året består av åtta årstider vilka fördelas på tolv månader; ett sommarhalvår och ett vinterhalvår. Det är renen och rennäringen, den samiska kulturens viktigaste kulturbärare, som ligger som grund för det samiska året vilket också brukar benämnas som ”renens år”. Tjaktje är slaktens och köttets tid då jaktsäsongen av hjort och älg startar igång. Det är också denna tid som sista slakten av sarvar (hanrenar) sker innan dem går in i brunst.
På första kurstillfället låg fokus på styckning av ett helt djur, att ta till vara på så mycket som möjligt av detta samt att laga inälvsmat. Av lammfilén blev det en härlig tartar, av lever och andra mer "oädla" delar ugnsbakades en krämig pastej och av tunga och hjärta tillsammans med bogar av hjort tillagade vi ett välsmakande långkok. Att få stycka ett helt djur själv var för mig en vacker men framförallt lärorik upplevelse. Det kanske inte kommer vara något jag gör jätte ofta men det är en viktig kunskap som jag med stolthet vill lära mig bemästra.
Första dagen fokuserade vi på djurets (lamm) anatomi. |
Till lunch första dagen tillagade vi en surdegstoast med souvas, blåbärsaioli och ostkräm. Souvas är olika former av saltat och lättrökt renkött; en viktig samisk matarvsprodukt. Förr röktes renköttet främst för att det skulle hålla sig längre och få en tydligare smak.
Av lammkött och späck gjorde vi finfina lammfärskkorvar smaksatt med kvanne. Fjällkvanne har inom den sydsamiska kulturen använts som både mat och medicin. |
Efter första helgen med Elaine har det blivit tydligare för mig att vi borde leva mer i symbios med årstiderna och ta till vara på det naturen har att ge. på så vis skapas bättre förutsättningar för ett medvetet livsmedelssystem, en hållbarare resursförbrukning samt bevarandet av den biologiska mångfalden. En minst sagt betydelsefull motvikt till samhällets rådande snabbmatsstress!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar