Translate

söndag 29 september 2019

Höst med High Coast IV Mongolica


Hösten är här och jag fullkomligt älskar färgerna som kommer med denna årstid samt den där känslan av att det nu är tid för början på något nytt. Hösten innebär tid för förändring, vilket antagligen beror på att jag sedan barnsben präntats in denna känsla. Den får mig att tänka på skola och terminsstart, noga utvalt skolbänkspapper och sprillans nytt pennfodral som osar blyerts… men också den där solkrämsdoftande sommargarderoben som byts ut till jackor och halsdukar med doft av vind. Det är fascinerande ändå vad en massa dofter kan väcka minnen till liv och allt som oftast kastas jag tillbaka till olika sinnesstämningar jag befunnit mig i som barn. Numer får jag titulera mig vuxen vilket innebär att dagens första timmar under hösten inte alltför sällan inleds med frustration och trista svordomar på grund av bilrutor som täckts av ett tunt lager is. Tack och lov har jag kvar förmågan att stanna upp och njuta av det lilla, känna in dofterna av den förmultnande grönskan och fyllas av välbehag när jag trampar i det frostklädda gräset. Frosten är verkligen förlåtande vacker! Bäst av allt är kanske höstruskiga kvällar ändå, då kan jag nämligen lysa upp mitt hem med levande ljus vilket skänker känslor av lugn och inre frid. Så ofta som möjligt tänder jag även en värmande brasa i kaminen och det är just i dessa stunder en whisky passar som allra bäst enligt mig.



Trots det höga tempo denna säsong innebär på mitt ordinarie arbete har jag hunnit med att provsmaka både en och annan wirre. En utomordentlig sådan som jag gärna vill tipsa om är en relativt nylanserad whisky från svenska High Coast distillery, nämligen Quercus IV Mongolica. Quercus IV Mongolica är den fjärde och sista utgåvan i en spännande serie som utforskar olika ekarters betydelse för smak och såhär säger High Coasts Henrik Persson om projektet:

Whiskyindustrin har länge fokuserat på fatens tidigare innehåll. Oss veterligen har ingen tidigare intresserat sig för ekarten i sig själv. Därför är quercus-serien unik då den fördjupar och berikar kunskapen om whisky”.

Intressant tycker jag och säkerligen många andra whiskytokiga människor med mig. Dem säger sig alltså vara ensam med detta utforskande vilket från början skapade lite frågetecken hos mig, för visst har man väl skymtat både en och annan utgåva från andra destillerier med fokus på ek? Oftast gäller det då Amerikans vitek (Alba) samt europeisk ek (Robur) så den stora skillnaden i detta fall torde vara att High Coast lanserar en hel serie med whisky lagrad på olika ektyper. Tidigare utgåvor som lanserats är amerikansk vitek, europeisk skogsek samt europeisk bergsek och som avslutning kommer alltså denna som vilat sin skönhetssömn ca 6 år på fat av den asiatiska eken Mongolica. Asiatisk ek är tämligen sällsynt inom dryckesindustrin på grund av dess höga pris samt att den är mycket porös och svårarbetad. Just därför blir den för mig extra intressant att utforska.
Inom whiskytillverkning kan människor styra och påverka en hel del för att nå den stil och karaktär man eftersträvar genom att göra diverse olika val i framställandet av råspriten. Höga temperaturer och kraftig bearbetning av maltbädden ger exempelvis mer bitterämnen till vörten vilket i sin tur påverkar jäsningsprocessen. I jäskaret påverkas mycket vad gäller smak och karaktär då såväl jästid som val av jäst har betydelse. Under jäsningsprocessen omvandlas förjäsbart socker till alkohol, en process som tar lite drygt två dygn. Vissa destillerier, såsom High Coast, väljer att jäsa längre (närmare bestämt ca 82,5 timmar) vilket beror på att en längre jästid innebär fler smakämnen med mer fruktiga estrar på grund av den malolaktiska jäsning som uppstår. Något som däremot inte går att styra lika mycket över är lagringsprocessen, den lämnas lite åt sitt eget öde vilket skapar upplevelsen av att något magiskt sker. Det man kan styra över är val av ektyp, fatstorlek samt vilken plats fatet ska ligga och vila på i lagerhuset men det som sedan inträffar i fatet är något som bara tiden kan utvisa och det är alltså signum för denna serie.

Men hur doftar och smakar den där Mongolicalagrade saken då? Jo, doftbilden är framförallt kryddig med inslag av vitpeppar, muskotnöt, bittermandel och sandelträ. Vaniljen är tydlig och går även den åt det kryddiga hållet medan fruktiga toner av pomerans, päronskal, torkade aprikoser och gröna druvor skapar ett sött intryck. Med luft framträder mer nyanser av mandel, mandelmassa och smulig honeycomb och långt där bak skymtar jag en fräsch ton av eukalyptus. Doften är trevlig men framförallt intressant. Bäst enligt mig är att smaken är ännu bättre än doft; ett rätt ovanligt fenomen då det gäller mig som oftast upplever doften vara den absoluta höjdpunkten. I smak finner jag massor med nyanser av mandel; sötmandel, mandelmassa och bittermandel men även kanderat socker, färska plommon och beskt svart frukt-te som dragit länge. Ett sting av malen vitpeppar finns också där samt en lätt slinga rök trots att jag vet att destillatet är tillverkad på 100 % orökt malt. Det peppriga intrycket stannar kvar rätt länge och skapar en torr munkänsla och i samma takt som pepprigheten avtar framträder en angenäm smak av smörkola. I eftersmak stannar mandeln kvar men finner även toner av besk grapefrukt, arabiskt kaffe och mint.
Om jag ska gå på smak så är detta kanske inte den godaste whiskyn i serien men jag upplever den som mest intressant. Prisbilden 799 kronor känns både överkomligt och rimligt så därför fick två flaskor flytta hem till mig och som det ser ut i skrivande stund så finns den fortfarande tillgänglig att beställa på Systembolaget.  

Avslutar med en bild på världens kanske sötaste fotostylist :) 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

SMWS 53.296 Ash on a sponge cake

Scotch Malt whisky Society (SMWS) är lite vad namnet antyder; en klubb för whiskyälskande människor. Klubben grundades redan 1983 i Edinburg...