Translate

torsdag 17 januari 2019

Destination Caol Ila


Den lilla ön Islay är för mig ett verkligt paradis som jag ofta dagdrömmer om och som jag  återkommande väljer att resa tillbaka till. I år verkar det dock inte bli något Islaybesök för min del vilket är lite av en sorg. Kan jag verkligen klara ett helt år utan att få stå vid piren i Bowmore med kastvindar som får håret att flyga i högan sky och den röda fiskebåten att vilja rymma sin kos? Eller att inte få lukta på den blommande gorsen som doftar kokos, samla saltstänkta stenar utanför Laphroaig eller sitta med fjärilar i magen medan jag färdas längs de gropiga vägarna för att besöka något av öns åtta destillerier? Vi får väl se hur det går med den saken…

Även om jag personligen finner väldigt många saker som gör Islay till en magisk plats så är ön mest känd för sin komplexa och rökiga whisky. Här ligger alla de stora giganterna på promenadavstånd från varandra och varje år vallfärdar människor från hela världen för att njuta dessa delikata droppar på plats, i synnerhet från det rökälskande Sverige. Det största destilleriet på Islay, med en produktionskapacitet på hela 6,5 miljoner liter ren alkohol per år, är Caol Ila. Caol Ila grundades 1846 och ägs idag av jätten Diageo. Förutom att producera single malt under eget namn går den största delen whisky till företagets populära blends med varumärket Johnnie Walker som det stora flaggskeppet. I april 2018 meddelade Diageo att dem kommer göra en enorm investering för den skotska whiskyindustrin (närmare bestämt £150 miljoner) i samband med Johnnie Walkers 200- års jubileum 2020. Investeringen innebär att bygga ett centralt Johnnie Walker Visitor Experience Center  i Edinburgh samt att uppgradera de redan existerande besökscentren på destillerierna till vad vi skulle kunna benämna som ”den nya generationens besöksupplevelser”. Med denna satsning vill man fronta Skottlands största turistattraktion (whisky) genom att hänga på den stora mat-och-dryckestrenden samt skapa ett unikt välkomnande för skottlandsälskande människor i hela världen. Det kommer med andra ord bli lite av en nöjespark för whisky med utställningar, interaktiva multisensoriska rum, restauranger och provningar. Även om många av Diageos destillerier bidrar till framställandet av Johnnie Walker så kommer särskilt fokus läggas på de fyra destillerier som utgör stommen för denna populära blend: Cardhu, Clynelish, Caol Ila och Glenkinchie. Dessa destillerier kommer att få representera de olika regionerna samt whiskystilarna i Skottland genom att kopplas direkt till den nya Johnnie Walker Visitor Experience i Edinburgh, ett initiativ man hoppas ska bringa fler besökare.

En av mina älsklingar på Islay kommer alltså att inom en snar framtid vara något helt annat än vad det är idag, ett faktum som ger mig blandade känslor. Med viss förtjusning ser jag fram emot det kommande resultatet men jag är också enormt lycklig över att bära med mig många minnesfulla upplevelser från Caol Ila innan denna investering blivit verklighet. Jag hoppas innerligt att de nedtrampade industritrapporna inne i fabriken får stanna kvar men jag ser med spänning fram emot framtida provningar i det nya besöks-och upplevelsecentret.

I min egna lilla samling av Islaywhisky har jag en rätt ovanlig buteljering i form av en helt orökig Caol Ila. Även om rök är ett signum för Caol Ila började de experimentera med orökt malt för många år sedan och man har lanserat flera orökiga utgåvor med olika åldrar. Just den flaska jag själv har i min ägo är en 17- åring, vilken jag personligen föredrog framför den 18- åriga som lanserades samma år. Flaskan inhandlades i samband med ett besök på destilleriet och detta är en whisky jag gladeligen vill dela med mig av mina intryck om.


Caol Ila 17 yo Unpeated är en specialbuteljering lagrad på ex- bourbonfat som buteljerades 2015 med en alkoholvolym på 55,9 %:

Trots den rejält höga alkoholen som attackerar nosen så finner jag mycket fruktighet i doftbilden av apelsin, persika och svarta vinbär. Jag hittar även lite söt vaniljkola men mest domderar toner av mörk och torr choklad, kanel samt något jag skulle beskriva som torv fast utan rök förstås. Jag upplever den som tydligt maltig med en jästig ton vilket för tanken till en jäsande vetedeg. Nyanser av torkat gräs och mossa, havssalta stenar med ingrodda alger och en nötig ton som från mandel och kokos finns också där. Med vatten tycker jag att doften utvecklas och blir mer komplex. Fruktigheten från persika och apelsin blir mer nyanserad och jag upplever nu en doft som liknar marmeladgodis och winergummi. Nya fruktiga inslag av päron och ananas finns också med och den maltiga tonen har blivit mer markant och söt. Tonen av jäst finns fortfarande kvar men jag upplever den inte lika tydlig, däremot framträder doften av ek och jag tycker nästan att det luktar lite rök?

Den höga alkoholen upplevs intensiv när jag smakar och det bränner verkligen till rejält på tungan även om jag bara tar en liten sipp. Den känns pepprig och het och det smakar väldigt brödigt vilket får mig att tänka på brungräddat knäckebröd. Smaken är fruktigt utan att kännas söt och jag har svårt att definiera vilken typ av fruktighet jag känner men anar lite lätta toner av persika och torkad matbanan. Det jag däremot finner vara tydligt är tonerna av torr tobak, hö och nori samt en smaknyans som får mig att tänka på den tjäriga oljan från en rejält inrökt pipa. Med vatten lugnar den ned sig och de fruktiga nyanserna bli tydligare; persika, torkad mango och ananas samt solvarm citrusfrukt. Den brödiga tonen ligger fortfarande kvar och vaniljen upplevs tydligare. Nyanser av blommig honung framträder likaså en örtighet som från kummin och fransk dragon. Men det lustigaste med denna buteljering är att jag i eftersmak, både med och utan vatten, verkligen upplever den som torvig och rökig och det vid varje tillfälle jag provat den. Detta är sannerligen en intressant och spännande whisky med många sidor och jag är enormt lycklig över att en är min. Att den dessutom smakar riktigt gott gör inte betyget sämre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Naarangi!

För ett par veckor sedan deltog jag på ”pröv 90” med det sundsvallsbaserade whiskysällskapet Njurunda single malt Society. Dagens tema löd ”...