Ett paket kommer lastat med... Old Pulteney!

Det är få saker som gör en så barnsligt lycklig såsom en för tidig julklapp från självaste tomten. Att denne tomte dessutom verkar veta om min förkärlek för whisky gör inte glädjen direkt mindre. I det blå ”paketet” jag tog emot för en tid sedan låg två små samplesflaskor märkta med orden Old Pulteney och Sestante. Med den informationen serverad får jag erkänna att mina förväntningar ökade en smula eftersom whisky från Sestante sägs vara något alldeles extra. Det jag vet om Sestante är att deras buteljeringar är mycket populär på samlarmarknaden då de är erkänd för att hålla en god och hög kvalitet. Jag vet även att Sestante var en oberoende buteljerare från Italien, verksam fram till 1990 samt att det därefter ombildats till det som idag heter Silver Seal.

Gemensamt för den provade duon är att de buteljerats samma år, nämligen 1988 men den ena lades på fat 1968 medan den andra lades på fat 1970. Min nyfikenhet kring vilka typer av fat som använts får jag fortsätta bära på då ingen sådan information går att få tag på. Men självklart har jag min egen uppfattning och här nedanför delar jag med mig av mina noteringar efter att ha provat dem båda:

Old Pulteney 20 yo (1968-1988), 46%

Doft: Jisses vilken doft alltså, sådär att man blir lite knäsvag av allt välbehag. Krämig och söt med toner av vaniljkola, rostade kaffebönor och godiset sockerbitar. Rejält fruktiga nyanser av framförallt äpple och sherry men även päron, ananasjuice och slingor av apelsin. En viss unken ton finns med i doftbilden som liknar den som uppstår i en kylig jordkällare, sådär fuktig och nästan lite mögligt. Det kanske inte låter vidare angenämt med mögel men min beskrivning av upplevelsen är menad i allra positivaste mening. I doft finns även en tydlig sälta med samt kryddiga toner likt kanel och kryddnejlika, men också en örtig lakrisal ton. Doften upplevs stor och jag önskar innerligt att sampleflaskan var något större så jag kunde njuta av den längre…

Smak: Knäckig salt karamell, massor av frukt; äpple, russin och aprikos samt en tydlig ekkaraktär som blir aningens bitter då det drar åt bittermandel. Munkänslan upplevs krämig, smaken är stor och söt med blommiga inslag av viol och ljunghonung. Tycker mig ana en vag torvighet långt bak i smakbilden som nästan känns lite rökig. Med vatten blir framförallt smaken av aprikos mer markant och blommigheten blommar ut mer. Snälla rara tomten, nu jag önskar mig en hel flaska.

 

Old Pulteney 18 yo (1970-1988), 56%

Doft: Kryddig vanilj, varma bakade äpplen och granatäpplekärnor där doften påminner om smaken som kan uppstå av att tugga på granatäpplekärnor; sådär sött men också metalliskt och beskt. Doftbilden har även en tydlig ekkaraktär och doftar liksom ”gammalt” samt nyanser av mandel och sockersöt sugarpaste. Dock finner jag en syrlig och inte så angenäm ton av vinärger som jag helst ryggar undan för. Vinägrigt och fruktigt såsom övermogna, stötta äpplen som nästan blivit lite jästa.

Smak: Smakrik men svårdefinierad på grund av sin höga alkoholvolym. Det vinägersyrliga hänger med även i smakbilden och påminner lite om en 1-1-3 lag, en blandning av sött, surt och lite kryddigt. Vidare finner jag toner av grönskande gräs och färska saftiga päron, lite citrus i form av pomeransskal och något som upplevs salt. Väldigt salt för att vara uppriktig, nästan som om någon skulle tillsatt lite salt i den. Med vatten i blir det fruktiga inslagen något starkare, då även toner av grapefrukt och nektarin kommer fram.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till ”tomten” Hasse Peters för att jag fick möjlighet att prova på denna duo.