Sommarsample 2- Scallywag Cask Strength

För lite över ett år sedan fick jag förfrågan om att vara med i en blindskottsklubb, en klubb som består av lika många whiskyentusiastiska medlemmar som det finns månader på året. Varje vecka, vid samma dag och tidpunkt, provar vi gemensamt ett blindskott online och analyserar dess doft- och smaknyanser. Valet om att vara med var inte direkt svårt för mig att göra och numer ansvarar jag med stor stolthet för årets tredje månad.

Tack vare Svenska Whiskyakademien, som är det namn klubben tituleras med, har jag förutom funnit härlig vänskap även lärt mig uppskatta fördelarna med att prova i blindo. Doft och smakupplevelser blir verkligen något helt annat utan de förväntningar som bakgrundsfakta kan ge och har du inte provat det själv så råder jag dig att göra det. Det senaste blindskottet, som var den sista för juni-månad, kom från Frida Birkehede. Frida driver förövrigt sin egen blogg med namnet Änglarnas Andel som jag varmt rekommenderar att följa, där hon delar med sig av sina upplevelser med en härlig och lättsam berättarstil.

Detta blindskott får bli det andra i min ”sommarrensning” av samples- samling som expanderat på sistone. Mina nedantecknade intryck av doft och smak innan facit avslöjats ser ut såhär:  

Färg: Halmgul

Doft: Fruktigt frisk doft som får mig att tänka på doften som uppstår av att gnugga svartvinbärsblad mellan händerna. Det är nånting ”omoget” över doften, den upplevs ung, blommig och väldigt grön. Gröna krispiga äpplen, nästan lite äppelkart, en vetedeg som ligger på jäsning samt en kryddighet som från hela kardemummafrön, ingefära och gurkmeja. I doftbilden finner jag även en lite artificiell ton av winergummi, en doft som växer och blir tydligare ju längre den utsätts för luft. Trots att doften talar för en rätt hög alkoholhalt med tanke på en stickande spritighet så simmar där är även med en doft av utspädd apelsinsaftskoncentrat. I minnet dyker Glengoyne 10 upp då det finns en del likheter med den men det jag har i glaset nu måste vara något annat.

Smak: Finner en hel del äppeltoner i smak då den direkt upplevs sötsyrlig. Därefter anländer en stor dos pepprighet i form av vitpeppar- nästan lite som att få en hel tesked mald vitpeppar in i munnen. När det peppriga lugnat ned sig framträder smaken av gräddig mimosa med söt cocktailfrukt, inlagd ingefära och lite russin. Mot eftersmak avtar det peppriga helt i utbyte mot en kryddigare chilihetta och en lätt metallisk effekt uppstår längs tungans kanter. Det är något med smaken som får mig att tänka på Speyburn, fast denna upplever jag betydligt oljigare, spritigare och starkare. Alkoholvolymen ligger enligt min chansning kring 53 % och även om jag tycker den är god så känner jag inget ”wow” över den. Jag tror det är skotskt, kanske en blended av något slag? Ju längre jag sitter och analyserar den desto mer tycker jag om den, den växer på mig och blir bara bättre och bättre.

Facit: ScallywagCask Strength #2

I glaset var det alltså den andra utgåvan av buteljeringen Scallywag från den Glasgowbaserade oberoende buteljeraren Douglas Laing. Detta är som jag misstänkte en blended malt med whisky från flera skotska Speysidedestillerier såsom Mortlach, Macallan och Glenrothes. En limiterad utgåva på totalt 4800 flaskor som buteljerats med fatstyrka på 54,1 %. Tyvärr finns inte just denna att finna på Systembolaget, men är du nyfiken att prova så finns det en variant med lägre alkoholvolym under namnet Sweet Wee Scallywag (84515) att inhandla för 489 kronor.