Translate

fredag 13 april 2018

Ett sinne för sökande



Smaker och dofter har alltid fängslat min uppmärksamhet, åtminstone dem jag finner vara goda. Att whisky blivit ett av mina främsta njutningsområden är kanske inte så konstigt med tanke på att jag inte i någon annan dryck kan finna ett sådant brett spektrum av just dofter och smaker. Faktum är att vår förmåga att känna doft och smak är viktiga komponenter för oss alla då det gäller både livskvalitet och överlevnad, men det är också relativt outforskade områden vilket beror på att det är komplext och svårt att mäta. Luktsinnet, som är det mest svårförklarliga av våra sinnen, är starkt sammankopplat med hjärnan och våra känslor. Vi kan exempelvis minnas en doft hela livet även om vi bara råkat ut för den en enda gång som barn, medan det lustigt nog kan finnas stora svårigheter att identifiera en vanlig doft om vi inte får använda något annat sinne till hjälp. Reaktioner på doft och smak varierar stort och sinnesintryck är ytterst individuella, dels av den enkla anledningen att vi gillar olika men också för att vi har olika förutsättningar att känna dem. Ungefär två personer på tusen saknar helt luktsinne och besvären kan vara antingen permanent eller tillfällig. Merosmi, som är ett finare ord för luktblindhet, innebär en oförmåga att känna vissa dofter och är vanligare än vad man kan tro. Många människor, ungefär en tredjedel av oss alla, lever hela livet ovetandes om sådana oförmågor och det är inte ovanligt att vara doftblind för mysk eller rök, vilket är vanliga doftbilder i whisky. Luktförmågan varierar även beroende på vilken sinnesstämning man är i och enligt undersökningar inom parfymindustrin ska tid på dygnet ha en viss inverkan på vår förmåga att känna dofter - en viktig aspekt att ta hänsyn till mer när det anordnas provningar?




Du kanske precis som jag har hört påståendet att ”kvinnor har bättre sinne att känna doft och smak än vad män har”? Det är ett yttrande som kan höras från en mängd olika människor, alltifrån den glada amatören till de proffsiga ambassadörerna med många års erfarenhet inom upplevelsebranschen. Har du kanske också funderat vad detta i så fall skulle bero på? Människans doftförmåga ska enligt vetenskaplig forskning vara ”bäst” mellan tjugo- och trettioårsåldern men försämras succesivt, likt övriga sinnen, med ökande ålder. De individuella skillnaderna är stora men generellt  försämras doftsinnet i en snabbare takt än vad känsel och smak gör men långsammare än hörsel och syn.  Sensoriska olikheter mellan kvinnor och män är mer komplicerat att bekräfta eftersom det involverar kunskaper från skilda vetenskapsgrenar. Skillnader som med säkerhet har påvisats är att kvinnor lättare känner igen dofter, kan sätta ord på sina upplevelser samt behåller förmågorna längre. Kulturella skillnader och uppfostran har viss betydelse för förmågan att identifiera samt sätta ord på känslor, vilket kan vara anledningen till varför kvinnor i större utsträckning är benägna att linda in sina doft- och smakupplevelser i mer målande beskrivningar. Kvinnors mer målande beskrivningar är förövrigt ett vanligt påstående jag hört från ett flertal  erfarna provningsledare. 
 Forskning visar även att kvinnors luktsinne fungerar bäst under ägglossning och graviditet, vilket har ett samband med ökade hormonnivåer att göra såsom hCG och prolaktin (något jag av egen erfarenhet kan gå i godo för). Även om de allra flesta varelser har förmåga att upptäcka och identifiera farligheter i sin omgivning (såsom rutten mat eller brandrök) så finns det teorier som menar att kvinnan generellt har ett mer utvecklat doftsinne då hon en gång i tiden var den som skulle avgöra vad som kunde vara skadligt under graviditet och för sina avkommor. Även om det förvisso ligger mycket logik och sanning i denna teori så använder vi inte våra sensoriska förmågor på samma sätt nu som då, vilket har bidragit till att luktsinnet förändrats under evolutionen.


Likt alla intressen kan det även inom whiskykollektivet bli lite väl mycket fokus på tramsiga detaljer ibland. Det  kan vara kul att nörda ner sig i men också frustrerande eftersom det är lätt att det mest väsentliga glöms bort – att njuta. När jag tar ett glas whisky vill jag att det ska vara med syftet att stanna upp en stund i vardagen och bara må gott, helst i sällskap med vänner eller tillsammans med spännande whiskylektyr. Men vissa detaljer och påståenden som rör våra sinnen eller slår fast skillnader och olikheter mellan människor har jag lätt att fastna för. Sådan får mig att vilja finna förståelse och förklaring och då räcker det inte med att få höra "att det har jag hört". Sökandet efter svar leder dock ofta till fler frågor och där befinner jag mig just nu. Och jag slutar aldrig faschineras av hur ett intresse kan ta snurr och leda till nya kontakter och spännande kunskaper.

It ain´t over till the fat lady sings…


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Glentauchers 15- den tredje grundpelaren

Den 1 oktober lanserades på Systembolagets beställningssortiment den tredje komponent som ska ingå i Ballantine´s serie av single malts. När...