
En förutsättning för att axla domaruppdraget enligt mig är att den som provsmakar kan vara objektiv i sin bedömning. Jag har ibland svårt för rökig whisky i kombination med slutlagring på rödvinsfat, men jag tror mig ändå kunna bedöma om det är en välgjord whisky eller inte. En stor fördel i whiskytävlandet är även att man uppskattar många olika smaker och helst inte favoriserar någon smak för mycket, det skulle nämligen göra bedömandet svårt och orättvist.
När jag provar whisky (eller andra lagrade drycker för den delen) söker jag förutom doftbilder även efter karaktär och balans. För att få ett högre betyg från mig vill jag att whiskyn är välbalanserad och inte spretar för mycket åt något håll samt har en tydlig karaktär (utan att bli för dominerande) eftersom det annars skulle upplevas tråkigt och ointressant. Inför domaruppdraget i Göteborg fick vi den enda information vi behövde veta, nämligen att det var totalt 101 stycken whiskys som skulle provas i nio flighter. Eftersom all typ av information färgar våra åsikter skulle betyg i en smaktävling vara betydelselösa om de inte sattes blint. I whiskyvärlden är det inte direkt någon ovanlighet att höra uttalanden om att det ena destilleriet är bättre än det andra vilket bara känns fånigt eftersom det är val av fat och att plocka vid rätt tidpunkt som har störst betydelse. Trots att de allra flesta destillerier kan koka sprit blir en del whisky alldeles för hypad enkom på grund av namn och etiketter. Med hänsyn till detta genomfördes provningen därför helt i blindo då inget annat vore rättvist.

Avslutningsvis kan jag meddela att jag efter denna mastodontprovning fortfarande älskar whisky och att jag inom en snar framtid reser till Skottland igen. Följ gärna mina äventyr på Sinnen och Nyansers sidor på Instagram och Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar