Efter en sommar som gått i typ 711 nyanser av grått verkar det nu som att sensommar och höst går åt det ljusare hållet. Min långa och mycket sköna semester är snart bara ett minne blott och det är åter dags för arbete då plikten kallar. Såklart slipper en heller inte undan de där vardagliga bestyren som aldrig någonsin tycks ha något slut, och just därför känns det extra upplyftande att kika in höstens lanseringar på Systembolaget där det ser ut att komma en hel del smått och gott. Alldeles särskilt glad är jag över att ha fått möjligheten att prova på höstens buteljering av Springbank 18 yo som lanseras den 17 augusti. Tack för det Symposion!
Att prova whisky är verkligen ett sant nöje men ännu roligare tycker jag det är att prova whisky från platser som jag själv har besökt. Det uppstår på något underligt sätt en mer speciell och njutbar känsla då en fått se platsen och destilleriet med egna ögon, beskådat pannornas unika form samt morsat på människorna som arbetar med själva framställningen… och kanske det bästa av allt- njutit av alla de dofter som gömmer sig inne i lagerhuset! Destilleri Springbank som jag hade tillfälle att besöka i våras var verkligen ett väl investerat besök, både för att tanka på minnesbanken men även för att få en större förståelse och helhetsbild av denna omtalade plats som en gång i tiden kunde liknas som ”den skotska whiskyns Mekka”. Efter alla möjliga slags böcker som jag bokstavligt talat slukat en efter en har jag fascinerats av platsen som en gång i tiden var den i särklass största whiskystaden i hela Skottland och imponerats av destilleriet Springbank som stadigt stått kvar trots alla stormar som härjat genom tiderna. Regionen (som mången gånger ifrågasatts att få kallas för just region) heter Campbeltown och är uppkallat efter staden som ligger på den sydöstra spetsen av halvön Kintyre. På denna plats låg alltså en gång i tiden över 30 stycken destillerier kloss i kloss med varandra. Att det var så många verksamma destillerier på denna minimala yta beror bland annat på att den lokala tillgången till torv och korn var mycket god samt att läget var avlägset från den slugne skatteinspektören att hälsa på. Dessvärre innebar det stora antalet destillerier även en hel del problem för den lilla staden då den sotsvarta röken från koleldar och ångmaskiner låg som en tät dimma över samhället och den stora mängden drav från destillerierna skickades helt sonika ut i havsviken Campbeltown Loch- vilket ödelade både djur och växtliv samt fyllde stränderna med illaluktande avfall. Campbeltown var minsann ingen pittoresk liten hamnstad som många kanske tror, nä det var snarare en skitig, ruffig och rätt ogästvänlig industristad där affärsmän gjorde sig förmögna på kol och whisky medan arbetarna levde under hårda förhållanden.
Av alla de destillerier som en gång i tiden låg i Campbeltown finns idag endast tre stycken verksamma kvar vilka är Glengyle (även kallad Kilkerran), Glen Scotia samt Springbank. Men än idag finns ruiner av byggnader kvar som gör historien påmind och på dess stenbeklädda fasader kan man fortfarande se gamla destilleriers namn inristade mer eller mindre bortvittrade, samt stora nedlagda lagerhus utan tak som idag får agera som kråkslott.
Destilleri Springbank ägs av familjen Mitchells och har sedan starten år 1828 alltid varit ett familjestyrt bolag. Familjen lägger stor möda på att hålla sina traditioner vid liv och har som mål att vara så självförsörjande som möjligt, därför styrs hela processen från mältning till buteljering på destilleriet. Destilleringsmetoden på Springbank är olik många andra då man både trippel- och dubbel destillerar, man både direkteldar och värmer pannorna indirekt samt har både tubkylare och gammaldags karkylning. Den unika destilleringsutrustningen tillsammans med den egna mältningen medför således att man kan tillverka whisky med vitt skilda stilar såsom den traditionella Springbank som är destillerad ”2,5 gånger”, den trippeldestillerade Hazelburn som består av ett orökigt recept samt den kraftigt torviga och dubbeldestillerade Longrow.
Den Springbank som jag nu provat på är som tidigare nämnt en 18 årig skönhet som lagrats på både bourbon och sherryfat samt buteljerat med en alkoholvolym på 46 %. Tillgången på just denna utgåva kommer vara strikt begränsad ”worldwide” och Sverige har blivit tilldelat totalt 48 stycken flaskor. Färgen skulle jag vilja benämna som mörk guldockra med inslag av ärg.
I doften hittar jag en stor portion sötma av det fruktiga slaget där mosad banan och övermogna jordgubbar är det första jag associerar till. Därefter kommer toner av krämig vanilj och kokos fram samt ännu mera fruktighet i form av coctailfrukt i söt juicelag. I minnet dyker bilden fram av sådana där kex med sliskigt jordgubbsfluff emellan som heter Hushålls wafers om jag inte missminner mig helt. Nyanser av bitter och mörk choklad samt russin hittar jag igen, likaså en stor skål av skållade mandlar. Eken gör sig påmind och det ordentligt, tyvärr tycker jag nog att det går lite åt det sura hållet såsom försurnat blött trä ungefär. Men den stora fruktkompotten av det exotiska slaget övervinner ekbeskan mycket väl tycker jag.
Även i smaken upplever jag den där fantastiskt härlig sötman och bredvid den sveper en alldeles ljuvligt och lätt strimma med rök förbi. Röken ligger kvar långt bak på tungan och växer till sig en aning i eftersmaken vilket ger en rätt robust karaktär vid avslutet tillsammans med toner av choklad. Min munkänsla säger mig att den är oljig och har en kraftig kropp och jag tycker mig känna en hel del vinösa toner som jag vill likna med ett strävt fruktig rött vin av något slag. Andra noter som jag plockar upp är är krämig mandelnougat och kladdig björnbärsmarmelad samt en kryddighet med lakritston vilket får mig att tänka på fänkål.
Sådär på direkten blir jag inte jätte begeistrad men ju mer jag doftar på och smakar av glasets innehåll desto mer tycker jag om den. Efter denna provning önskar jag få tag på en av de 48 flaskor som kommer till Sverige att kunna njuta av under svalare kvällar då hösten går mot vinter...
Var där själv på festivalen, gjorde en lagerhus provning på Glen Scotia och en masterclass på Springbank. Blev inte så imponerad av Springbank de verkar ha lite dåligt i lager fn.
SvaraRadera