Ardnamurchan - 2016/AD

Häromdagen var det åter dags för ”blindskottsprovning”, vilket numer är en stående tradition varje tisdag kväll. Det är fantastiskt roligt att ingenting veta innan och bara gå all in för att uppleva istället samt få möjlighet att träna upp sina sinnen. Jag älskar verkligen provningar där man träffas och provar whisky tillsammans då det är ett sådant kul sätt att umgås på och utbyta tankar och idéer med varandra. Vid varje sådant sammanhang så tänker jag att man borde göra det oftare och lite så är det varje tisdag kväll också fast då tänker jag att fler verkligen borde testa på att prova blint.

I ärlighetens namn har jag oerhört lätt för att hitta det som jag tycker om och uppskattar med en whisky, alltså är det med andra ord väldigt sällan jag kan säga att jag inte tycker att en whisky är bra. Men vid ett blindskottstillfälle för ett tag sedan så provades en whisky som jag absolut inte kände mycket för, mer än att det för mig var nästintill odrickbart (jag tänker inte gå in och prata om vilken whisky detta var men det är en rätt uppskattad sak hos många whiskydrickare). Även en sådan ”mindre bra” erfarenhet är givande tycker jag och jag kan faktiskt glädjas i det faktum att jag inte tycker om allt, det känns nästan lite tryggt och berikande på nåt underligt sätt. Sen är jag såklart fullt medveten om att jag kanske någon gång i framtiden kommer tycka att just denna är en fantastisk och bra whisky beroende på hur jag och mina sinnen utvecklas tillsammans.

I förrgår var det som sagt dags igen för mina sinnen att läggas i hårdträning och det var som vanligt kul som attan! Ännu en gång var den gyllenfärgade vätskan av en sort som inte riktigt föll mig på läppen, ovanligt nog. Den var absolut inte dålig eller odrickbar, men det var någonting som inte riktigt stämde och det var omöjligt att sätta orden på vad det var. Efter mången doft och smaknoteringar samt en hel del analyserande kring vad tusan det kunde vara i glaset och vilda chansningar så kom slutligen facit fram. Det visade sig att det inte var någon whisky utan en ”whisky in progress”, nämligen en Ardnamurchan - 2016/AD.

Destilleri Ardnamurchan som ägs av den oberoende buteljeraren Adelphi ligger vid Glenbeg, på en halvö med samma namn, alldeles vid Skottlands västkust och strax norr om Isle of Mull. Detta mycket avlägsna destilleri började byggas upp i februari 2013 och stod färdigt i juni 2014.  Platsen där destilleriet är beläget benämns vara en väldigt svåråtkomlig men oerhört vacker plats och efter att ha sett denna lilla filmsnutt så blir en ju helt salig och jag vill typ åka dit nu på direkten!

 ARDNAMURCHAN DISTILLERY-->  https://vimeo.com/134385904

Destilleri Ardnamurchan tillverkar både rökigt och orökigt destillat och den ”work in progress” som vi nu provat på är en blandad historia som innehåller både rökig och orökig sprit som lagrats på både Oloroso sherry fat samt PX oktav fat. Ardnamurchan - 2016/AD kan inte kallas för whisky ännu med tanke på att den är buteljerad vid ynka 18 månader. Men det är rätt häpnadsväckande vad mycket som kan hända på en sådan kort tid. Mina nedskrivna noteringar under denna provning kanske inte är de allra charmigaste, men det fanns en hel del bra saker också vilket jag gärna vill betona.




Bild lånad från  http://www.adelphidistillery.com/blog/ardnamurchan-distillery-in-the-news-2/

Jag upplevde Ardnamurchan - 2016/AD som rejält söt och nästan lite stickig som ett nydestillat brukar kunna vara. Hade även intrycket av att det fanns en tydlig vinös ton på den och var inne på portvinsfat i mitt analyserande. Oerhört ruffig och nästan lite skitig fast på ett positivt sätt. En metallisk doft såsom blöt metall ( som doften som kan uppstå av händer som bär metallring och som blivit fuktig på undersidan) och kraftiga tanniner samt en pepprighet som växte sig fram. Pepprigheten liknade vitpeppar men jag var även inne på grönpeppar som jag upplever har en slags metallisk ton i sig. Det jag hade svårt för var nyanserna av något surt, ungefär som ett surnat blött dike… och ja, nästan lite unken i doften a´ la härsket bacon. Inte så angenämt. Likaså i smakbilden upplevdes den rejält söt och kryddig men med en sur och metallisk ton långt bak på tungan som liksom växte och bara blev för stor för min smak. Grönpeppar och kummin samt torr tobak antecknade jag ned och så även överjäst frukt- lätt ruttnande, mörk choklad, kakao och en lätt ton av mint.

Så summan av kardemumman tänker jag att: som en whisky var jag varken överväldigad eller förtjust i glasets innehåll men med facit i hand så är jag helt klart imponerad. Enligt min personliga smak så kan jag inte säga att jag tycker detta är bra men jag är helt övertygad om att det kommer kunna bli riktigt bra då det är klart. Ett stort Tack vill jag rikta till  bloggaren David Tjeder som överraskade oss med just detta blindskott, det var för mig en ära att få prova på.