Häromdagen var det åter dags
för ”blindskottsprovning”, vilket numer är en stående tradition varje tisdag
kväll. Det är fantastiskt roligt att ingenting veta innan och bara gå all in
för att uppleva istället samt få möjlighet att träna upp sina sinnen. Jag älskar
verkligen provningar där man träffas och provar whisky tillsammans då det är
ett sådant kul sätt att umgås på och utbyta tankar och idéer med varandra. Vid
varje sådant sammanhang så tänker jag att man borde göra det oftare och lite så
är det varje tisdag kväll också fast då tänker jag att fler verkligen borde testa
på att prova blint.
I ärlighetens namn har jag oerhört
lätt för att hitta det som jag tycker om och uppskattar med en whisky, alltså
är det med andra ord väldigt sällan jag kan säga att jag inte tycker att en
whisky är bra. Men vid ett blindskottstillfälle för ett tag sedan så provades
en whisky som jag absolut inte kände mycket för, mer än att det för mig var nästintill
odrickbart (jag tänker inte gå in och prata om vilken whisky detta var men det
är en rätt uppskattad sak hos många whiskydrickare). Även en sådan ”mindre bra”
erfarenhet är givande tycker jag och jag kan faktiskt glädjas i det faktum att
jag inte tycker om allt, det känns nästan lite tryggt och berikande på nåt
underligt sätt. Sen är jag såklart fullt medveten om att jag kanske någon gång i
framtiden kommer tycka att just denna är en fantastisk och bra whisky beroende
på hur jag och mina sinnen utvecklas tillsammans.
I förrgår var det som sagt
dags igen för mina sinnen att läggas i hårdträning och det var som vanligt kul
som attan! Ännu en gång var den gyllenfärgade vätskan av en sort som inte
riktigt föll mig på läppen, ovanligt nog. Den var absolut inte dålig eller
odrickbar, men det var någonting som inte riktigt stämde och det var omöjligt
att sätta orden på vad det var. Efter mången doft och smaknoteringar samt en
hel del analyserande kring vad tusan det kunde vara i glaset och vilda
chansningar så kom slutligen facit fram. Det visade sig att det inte var någon
whisky utan en ”whisky in progress”, nämligen en Ardnamurchan - 2016/AD.
Destilleri
Ardnamurchan som ägs av den oberoende buteljeraren Adelphi ligger vid Glenbeg, på
en halvö med samma namn, alldeles vid Skottlands västkust och strax norr om
Isle of Mull. Detta mycket avlägsna destilleri började byggas upp i februari
2013 och stod färdigt i juni 2014. Platsen
där destilleriet är beläget benämns vara en väldigt svåråtkomlig men oerhört
vacker plats och efter att ha sett denna lilla filmsnutt så blir en ju helt
salig och jag vill typ åka dit nu på direkten!
Destilleri
Ardnamurchan tillverkar både rökigt och orökigt destillat och den ”work in
progress” som vi nu provat på är en blandad historia som innehåller både rökig
och orökig sprit som lagrats på både Oloroso sherry fat samt PX oktav fat. Ardnamurchan
- 2016/AD kan inte kallas för whisky ännu med tanke på att den är buteljerad
vid ynka 18 månader. Men det är rätt häpnadsväckande vad mycket som kan hända
på en sådan kort tid. Mina nedskrivna noteringar under denna provning kanske
inte är de allra charmigaste, men det fanns en hel del bra saker också vilket
jag gärna vill betona.
![]() |
Bild lånad från http://www.adelphidistillery.com/blog/ardnamurchan-distillery-in-the-news-2/ |
Jag
upplevde Ardnamurchan - 2016/AD som rejält söt och nästan lite stickig som ett
nydestillat brukar kunna vara. Hade även intrycket av att det fanns en tydlig vinös
ton på den och var inne på portvinsfat i mitt analyserande. Oerhört ruffig och
nästan lite skitig fast på ett positivt sätt. En metallisk doft såsom blöt
metall ( som doften som kan uppstå av händer som bär metallring och som blivit fuktig på undersidan) och kraftiga tanniner samt en pepprighet som växte sig fram.
Pepprigheten liknade vitpeppar men jag var även inne på grönpeppar som jag
upplever har en slags metallisk ton i sig. Det jag hade svårt för var
nyanserna av något surt, ungefär som ett surnat blött dike… och ja, nästan lite
unken i doften a´ la härsket bacon. Inte så angenämt. Likaså i smakbilden upplevdes
den rejält söt och kryddig men med en sur och metallisk ton långt bak på tungan
som liksom växte och bara blev för stor för min smak. Grönpeppar och kummin
samt torr tobak antecknade jag ned och så även överjäst frukt- lätt ruttnande,
mörk choklad, kakao och en lätt ton av mint.
Så
summan av kardemumman tänker jag att: som en whisky var jag varken överväldigad
eller förtjust i glasets innehåll men med facit i hand så är jag helt klart
imponerad. Enligt min personliga smak så kan jag inte säga att jag tycker detta
är bra men jag är helt övertygad om att det kommer kunna bli riktigt bra då det
är klart. Ett stort Tack vill jag rikta till bloggaren David Tjeder som överraskade oss med just
detta blindskott, det var för mig en ära att få prova på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar