Translate

onsdag 24 maj 2017

Besök i Campbeltown samt recension av Hazelburn 13 yo Oloroso Cask, Hazelburn 10 yo samt Longrow 13 yo African Malbec cask


Ursäkta min evighetslånga rubrik, men det är mycket som ska komma med i detta inlägg ;)
Något som jag den senaste tiden fått knyta en hel del bekantskap med är destilleri Springbank och den härliga whisky som de tillverkar där, samt om dess område där bland annat detta destilleri ligger.
Området, som alltså heter Campbeltown, är uppkallat efter staden som ligger på den sydöstra spetsen av halvön Kintyre. Området skulle man kunna beskriva en gång i tiden ha varit ”den skotska whiskyns mekka”. Detta med tanke på den höga andel destillerier som funnits på denna relativt lilla yta och som inte är större än den lilla by Njurunda bommen i närheten av där jag själv bor. Ja, historian är verkligen fascinerande och intressant och det är oerhört svårt att förstå hur det en gång i tiden varit möjligt med över 30 stycken aktiva destillerier på denna lilla plätt. Fortfarande finns byggnader kvar som gör historien påmind och det är lätt att bli en aning sentimental när man ser dessa kvarvarande ruiner. På en del sten- beklädda fasader kan man fortfarande se gamla destilleriers namn inristat, mer eller mindre bortvittrade, samt stora nedlagda lagerhus utan tak som numer får agera som kråkslott. Detta är något jag själv fick möjlighet att beskåda på min senaste Skottlandsresa då vi spenderade en heldag i just Campbeltown, vilket jag är mycket tacksam över att vi gjorde. Under den dagen så gick vi bland annat en historievandring genom staden och vår supertrevliga guide (Mitch från destilleri Springbank) gjorde sitt allra tappraste för att vi skulle få en bild av hur det en gång sett ut. Det var sannerligen en magisk stund trots det rätt blåsiga väder vi promenerade runt i.

Alla de destillerier i Campbeltown som till sist fick lägga ned sina verksamheter tros bero på en rad olika anledningar såsom förhöjda skatter, kvalitetsförsämring i whiskytillverkandet samt ett allmänt och utbrett smakskifte hos whiskydrickare. Men även svårigheter som uppstod i och med första världskriget såsom upphörande av transporter etc. Idag finns tre stycken verksamma destillerier i Campbeltown vilka är Glengyle (även kallad för Kilkerran), Glen Scotia samt Springbank. Givetvis besökte vi samtliga destillerier under vår vandring, dock blev det enbart en visit in i shopen på Glen Scotia som kan vara bland de mysigaste i shopväg jag varit in på. Min erfarenhet av Glen Scotia har varit ytterst begränsad vilket medförde att jag blev mycket positivt överraskad av deras whisky! Bland annat fick jag möjlighet att prova på en tjusig rackare destillerad 1973 vilket var en ära och ett rent nöje från min sida.

Trots att det idag finns tre destillerier i Campbeltown så produceras regelbundet fem olika sorters maltwhisky sorter, vilket förstås kan vara en aningens förvirrande. Men det är inga konstigheter då detta beror på att destilleri Springbank även producerar två andra whiskysorter nämligen Longrow och Hazelburn. Longrow är Springbanks allra torvigaste whisky medan Hazelburn är ett helt orökigt recept som förövrigt är destillerat tre gånger. Båda dessa sorter är uppkallade efter gamla nedlagda destillerier som tidigare existerat i området.
Vid lagerhuset på Springbank möttes vi upp av en ung och mycket stilig man vilket visade sig vara destillerichef Finlay Ross. Med finkavajen på och välkammad frisyr drog han upp den ena whiskyn efter den andra med valinchen som om han aldrig någonsin gjort något annat tidigare. Som inledning blev vi bjudna på en underbart söt och fruktig Hazelburn som lagrats i 19 år på fresh bourbon fat. Resultatet var en helt ljuvlig symfoni av fruktig frukostmusli, gula krispiga äpplen, torkade bananchips och lite bitter kakao i eftersmaken. En annan trevlig whisky vi provade i lagerhuset var nästkommande års 21 åriga Springbank utgåva som låg och vilade till sig i ett mognadsfat samt två stycken tioåriga Kilkerran varav den ena lagrats på romfat och den andra på portvinsfat. En riktig höjdare som vi provade var en dubbeldestillerad Longrow som lagrats 8 år på ex bourbonfat, ett år på sherryfat och ett år på fat som tidigare lagrat Pinot Noir. I minnet hade den en underbar sammansättning av kryddighet, sötma och en enormt behaglig krämighet.

I detta inlägg så vill jag såklart passa på att recensera tre stycken nykomlingar från destilleri Springbank. Men det är ingen”traditionell” Springbank utan två stycken Hazelburn samt en Longrow.
Den 18 maj laserades bland annat en unik specialutgåva i form av en 13 årig Hazelburn som lagrats på first fill samt refill oloroso sherry fat med en alkoholvolym på 47,1 %. Av totalt 12 000 flaskor tilldelades Sverige 552 stycken vilka (tyvärr) alla redan är slutsålda.
Färg: Honungsgul
Doft: Mmmm Hazelburn ljuva Hazelburn, vad du är fin och grann. Och visst tusan känner jag av rödvinstonerna där tanninerna rockar loss och den härliga doften av russin och choklad går minsann inte att ta miste på, där chokladen går lite åt mörk mintchoklad. Känner även en smörig och len sötma som från kola som jag nästan upplever lite fyllig i sin konsistens. Det är även friska toner från gräs och korn med samt gurka, krispiga gröna äpplen och massor av päron- typ som konserverade päron i sockerlag eller isglassen piggelin. Det finns något blommigt över den också som får mig att tänka på söta och pudriga turkish delight. Mums!
Smak: Det smakar väldigt fruktigt som päron, gula äpplen och grillade citroner… och den har en sådan otroligt frisk och stark karaktär! Detta känns som väldigt typiskt för Hazelburn utifrån det jag provat än så länge. Givetvis gör sig oloroso sherryfatet sig till känna men den ligger långt bak och tar inte över på något sätt. I paletten hittar jag även igen toner av bränt karamelliserat socker, rostade kaffebönor och len mjölkchoklad. Mycket trevlig whisky där smaken håller länge.
 

Inom en snar framtid så kommer det även vara möjligt att köpa en tioårig Hazelburn på systembolaget, vilket för övrigt ingår i Springbanks ”core range”. Tillverkandet av Hazelburn och Longrow sker löpande och står tillsammans för cirka 20 % av Springbanks totala produktion. Den 9 juni kommer 186 flaskor av denna tioåring att landa hos systembolaget med artikelnummer 99926-0. Denna wirre är lagrad på fat som tidigare lagrat bourbon och håller en alkoholvolym på 46 %.
Färg: Ljus som champagne
Doft: Blommigt och friskt och alldeles underbart. Doftpelargoner med inslag av citrus, kanske en aning parfymigt. Gröna krusbär, krispiga rabarber och en sötsliskighet som från päron i en sockerlag. En fjäderlätt ton av mint hittar jag även igen samt krämig vit choklad med vanilj.
Smak: Även smaken är fruktigt frisk och håller vad doften lovar. Härliga citrustoner samt fruktig fransk nougat. Upplevs rätt oljig och liksom krämig i konsistens. Utsökta toner av päron kokade med vaniljstång samt exotiska inslag som av torkade bananchips i en frukostmusli. Detta är en sagolik huswhisky att ha hemma, underbart fin!
 

Om en gillar rökigare whiskys så vill jag verkligen slå ett slag för en riktig härlig Longrow Red som lagrats 12 år på bourbonfat samt slutlagrats 15 månader på first fill Malbec fat från De Toren Private Cellar i Stellenbosch, Sydafrika. Denna kraftigt bärnstensfärgade whisky håller en alkoholvolym på 51.3 % och 642 flaskor av totalt 9000 kommer lanseras på Systembolaget den 1 juni med artikelnummer 40463-01.
Doft: Rätt träigt i doft, nästan så det blir lite kärvigt. Rökigheten är tydlig så även den gedigna kryddigheten i form av lagerblad och kryddpeppar. En ljuvligt söt och mastig björnbärskompott tillsammans med noter av tobak och mörk choklad med hög kakaohalt. Tycker även att doften påminner om en marmelad jag tycker mycket om som är gjord på svarta körsbär. Efter en stunds luftning händer något med doften, det kommer noter som upplevs ”köttigt” och jag tänker genast på plommonspäckad karré … och det kurrar underligt nog till i magen :)
Smak: Nyanser av mastig björnbärssylt, det smakar sött och gott men det finns även en rivig pepprighet med som busar till det. Tallbarr och fruktig tobak finns med i smakbilden och något salt-kryddigt såsom grillkrydda med rökt chili och söt slingrande honung. Hallon och lakrits i kombination finner jag i paletten och den där köttigheten som på tungan mer påminner om bränt bacon. I eftersmaken, som håller i sig länge länge, så utvecklas smaken av björnbär till blåbär istället.
Jag vill hemskt gärna ha en flaska av denna rökiga rackare. Pax säger jag bara!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Statesman Finest Old Scotch Whisky- En omtalad blended whisky

Ett överraskade sample provades förra veckan tillsammans med Svenska whiskyakademien . Blindskottet kom från den fantastiska bloggarkolleg...