En skottlandsresa rikare, fokus Glengoyne

Näe, nu har det ekat tomt här på Sinnen och Nyanser alldeles för länge så dags att sopa bort dammet och göra en liten uppdatering, visst!? Anledningen till att det blivit lite glest med inlägg på sistone är att livet varit fyllt med så väldigt mycket annat roligt. Under tiden har jag kört en bilddagbok på Sinnen och Nyansers sidor på Instagram och Facebook där jag regelbundet uppdaterat med diverse olika läckerheter.

För några veckor sedan var jag iväg på en veckolång resa till Skottland. Det var alltså mitt fjärde besök i landet och det blir på något underligt sätt bara bättre och bättre för varje gång jag åker dit. Även under denna resa hälsade vi på på öarnas ö- Islay. Känslan att där kliva av på torra land är lite som känslan att komma hem igen, då jag på samma sätt som hemma blir alldeles lugn inombords och tillfreds med mig själv. Det är ju bara så fantastiskt vackert där att orden inte räcker till för att göra verkligheten rättvis! Tankarna på att ta med familj och fly Svedala rike för att bli Islaybo istället har snurrat vilt i fantasin både en och två gånger kan jag säga :) Och den drömmen kommer med all säkerhet att återkomma flera gånger om.

Denna gång var vi i alla fall ett härligt glatt gäng på totalt nio personer som reste tillsammans och jisses amalia vad bortskämda vi blev! Vi bodde skönt på BowmoreHotel inklusive full scottish frulle varje dag, vilket får en att känna sig som en stoppad, välmående korv ungefär. Som vanligt blev det många goda och trevliga middagar och såklart njöt vi för fulla muggar av all den enastående whisky vi fick prova på de olika destillerierna. Väldigt mycket gott på kort tid blev det och helt ärligt så kändes det alldeles extra tungt att packa ihop väskan och lämna Islay denna gång. Jag älskar verkligen alla upplevelser som resandet ger och värdesätter även den där tiden innan då man har hela äventyret att se fram emot. Men känslan av att inte veta när (eller om) man kommer komma tillbaka, den är så oviss och tung samt lite svår att hantera tycker jag.

Ett glatt gäng inmundigar en god lunch på destilleri Springbank

Förutom Islay så ägnade vi även några dagar på fastlandet och besökte då bland annat destillerierna i Campbeltown samt låglandsdestilleriet Auschentoshan. Sist men absolut inte minst hade vi finalen på Glengoyne, och det med bravur! Färden till Glengoyne var väl inte så jätte imponerande måste jag erkänna, rätt mycket stök med förfallna hus och ganska mycket skräp längs vägen, vilket förstås är helt normalt i den värld vi lever i idag. Men väl på plats på destilleriet var det däremot helt sagolikt vackert och lite som en resa tillbaka i tiden då destilleriet bevarat sina äldre byggnader, smala trappor, destilleritorn och alltsammans omgavs av en ljuvligt grönskande bölja. Vi gick en rundtur med en rolig guide som gärna bjöd på sång och glada melodier, och det är just sådana små detaljer som skapar de allra bästa minnena. På plats i den gamla direktörsvillan blev vi bjudna på den klassiska Glengoyne 10 yo och till det serverades små smarriga kanapéer. För övrigt vill jag tillägga att deras tioåring verkligen inte går av för hackor, så otroligt len och fin (ja nästan gräddig) och en riktigt bra huswhisky som borde finnas i varje människas hem. Därefter gick vi vidare till Glengoynes ”Sample room” för att erfara hur det är att blanda sin egen single malt whisky.

De fem samples vi fick använda oss av var alla av typen single casks och med fatstyrka, vilka var utsökt god whisky allesammans var för sig. Att börja mixtra med att blanda olika smaker från olika typer av fat kändes förstås vansinnigt kul men samtidigt så fruktansvärt onaturligt, tänk vad hemskt att göra fel och få fram något alldeles eländigt. Min första blandning som jag provade på och som jag tänkte skulle bli en fullträff visade sig inte funka särskilt bra alls då den liksom ”tvärdog”. Justerade lite grann i receptet och provade en ny blandning- lite mindre av den bourbonfatslagrade 1 fill american oak och mer av 1 fill European oak sherry Puncheon... BINGO! Sådärja, där har jag den, precis exakt just så som jag vill att den ska vara! (Psst, det kan faktiskt vara så att jag blandat ihop världens godaste single malt whisky ;) ). Som grädde på moset fick vi ta med oss varsin egen flaska av den egenblandade whiskyn hem, dock liiiite synd att det endast handlar om 200ml då jag gärna tagit en fullstor flaska.

Efter att ha jobbat med whiskyblandandet fortsatte äventyret med en riktigt läcker whiskymiddag i ”Reception room” och en sagolikt vacker utsikt över den lilla dammen Destillery Burn och ett alldeles naturligt vattenfall. Här avnjöt vi välkomponerade maträtter tillsammans med whisky och jag ville verkligen att denna kväll aldrig någonsin skulle ta slut…

Till förrätt serverades vi en varmrökad lax på en bädd av linssallad, toppad med en dressing av citron och chili. Kombinationen lax tillsammans med den lena och söta Glengoyne 10 yo var verkligen klockren. Varmrätten bestod av örtrostade lamm, ratatouille och smörslungad nypotatis och kombinerades med Glengoynes 18 åring. Efter detta blev det lite sött i form av mörk choklad mousse, björnbärsgrädde och mandelflarn ihop med Glengoyne 21 yo följt av en härlig osttallrik och Glengoyne 15 yo. Sist men absolut inte minst fick vi njuta av riktigt (!) kaffe och en dram ljuva droppar av Glengoyne 25 yo.

Ett enda ord som sammanfattar hela denna dag och gastronomiska upplevelse är MAGISKT. Självklart så var min enda tanke denna kväll att insupa alla trevligheter så mycket jag bara kunde så därför skrevs inga speciella anteckningar ned. Men såklart vill jag gärna avsluta med en liten doft och smakrecension av en fantastisk Glengoyne whisky, nämligen Glengoyne Teapot Dram.

Inspirationen till Teapot Dram bygger på det som arbetarna en gång i tiden hade som sin daglig ranson, nämligen ung och djärv whisky som lagrats på sherryfat och buteljerats med fatstyrka. Den Teapot Dram som jag provat på har lagrats på fem stycken first fill olorosso fat och har en alkoholvolym på 59,6 %. Av totalt 3138 flaskor är den flaska jag smakat av numrerad 2216. Självklart är denna wirre inte kylfiltrerad och inga färgämnen har tillsats. För övrigt så finns den enbart att inhandla på destilleriet, så löp och köp om du har möjlighet!

Färg: Mahogny

Doft: Doften är liksom stor och alldeles alldeles underbar. Det doftar mycket och det doftar sött! Sötma som från solmogna jordgubbar pudrade med kryddig kanel. En kraftig ton av blöta romrussin och riktigt röda vinter äpplen. Bränt muscovado socker, kolafudge och en nyanser av blommande rosor samt härlig mörk och bitter choklad med hög kakohalt. Jag hittar även igen exotiska inslag i form av konserverade ananasringar samt en nötighet som från varma valnötter. I bakgrunden finner jag en underbar ekighet som simmar runt.

Smak: Den är riklig i smak, en riktig smakexplosion. Det är som en kavalkad av kryddigt och sött som dansar tango på tungan. En gedigen kompott med fruktighet som från russin, kokade plommon, körsbär och torkade äppelringar. En härlig pepprighet som river till det lite busigt och med i smakbilden finns även den kryddiga kanelen och ungnsrostade kastanjer. Massor av sötma kan jag hitta som liknar söta marsipangodisar, sega kolor och smältande chokladtryfflar rullade i kakao. I eftersmaken tycker jag att eken känns av tydligare och det liksom klingar till med tanniner.

Teapot Dram skulle man kunna förklara vara en hyllning till destilleriets historia. År 1899 tillträdde en William McGeachie som destillerichef och då upptäcktes att det fanns ett problem som han behövde finna lösning på. Det visade sig nämligen att det inte enbart var änglarna som försåg sig med whisky utan även arbetarna tog sin andel. Som lösning på detta bekymmer bestämdes därför att varje arbetare skulle få tre drams med whisky per dag, en riktig förmån kan man säga som även satte stopp för det bedrövliga tjuveriet. Dessvärre så var tre stycken fullstora drams whisky med fatstyrka alldeles för mycket tidigt på morgonen vilket ledde till att dessa bara smuttades på för att sedan tippas över i en tekanna av koppar. Ryktet spreds såklart bland arbetarna, och då i synnerhet de äldre och mer tåliga grabbarna som regelbundet började göra avbrott i det dagliga arbetet för en "kopp té". Och detta är således historien bakom namnet ”The Teapot Dram”.